Vardag igen

Ja, så är man tillbaka i vardagen igen. Trevligt har vi haft det. Bland annat var vi på Lyskväll i Sundsvall. Vackert och stämningsfullt. Där ingick ett väldigt effektfullt dansnummer där de dansande sågs som silhuetter i fönstren i ett för övrigt mörklagt hus. Kul idé men en musiknivå som fullkomligt däckade oss. Varje ton i basen kändes som ett slag mot bröstbenet. Tala om onödigt. Kallt som sjutton var det också förstås så man kan inte annat än beundra Doug Seeger som sjöng tre låtar och spelade gitarr (utan handskar, burr). Härlig röst den mannen har. Lyssna bara. Här har jag lagt in ett klipp från Youtube. Kanske någon kan hjälpa mig med att beskriva hur man bäst gör det. Nu följer hela youtube-sidan med, komplett med reklam och annat och det är ju bara själva sånginslaget jag vill ha med.

Sedan gick vi, 13 Öjen-grannar, till restaurang Stekhuset där de verkligen vet hur man tillagar kött, kan rekommenderas. Tyvärr var vår servitör av den snorkiga sorten, mycket duktig, snabb och effektiv, men med ett mindre trevligt sätt. Han lyckades vara så oförskämd mot min bordskavaljer att denne gick till ägaren och berättade vad som skett. Så slapp vi den servitören för resten av kvällen plus att de bjöd på kaffet och världens godaste jätteflarn.

Inte nog med att han inte var den mest service-minded människa man kan tänka sig. Han fick hjälp med att bära ut maten, en servitris som när hon skulle säga vilken mat hon hade på tallriken talade så tyst att det inte gick att höra henne. En av gästerna bad henne tala högre varpå hon svarade: -jag har så dj-vla ont i  halsen. -Men då borde du stannat hemma i kväll, svarade gästen. -Då skulle ni inte få någon mat, replikerade gästen.

Det kändes inte heller så bra. Varken svaret eller hennes tillstånd, hon borde varit hemma eller överlåtit åt någon annan att bära fram våra tallrikar. Så kan det gå.