Kunde blivit annorlunda?

Ibland virvlar tankarna iväg. Som nu när jag hittade alla gamla brev på vinden. De är uppeldade nu antar jag, i någon stor anläggning där de ger lite energi åt samhället. Med tanke på innehållet i breven så borde det gett mycket energi. Speciellt ett brev finns kvar i mina tankar och det är brevet från den kille jag träffade midsommar? 1971, alltså en dryg vecka före jag träffade Livskamraten. Jag ångrar faktiskt att jag slängde det brevet bara för att det var så fantastiskt fint skrivet. Egentligen minns jag inte killen direkt, men jag har aldrig glömt hans namn och jag minns att vi hade väldigt trevligt ihop.

Nu när jag läste hans fantastiska brev så har nyfikenheten på honom väckts. Alltså använde jag tekniken och sökte på hans namn på hitta.se. Se där, jag hittade honom och hans fru, i södra Sverige. Han var ju från Borås och gjorde lumpen häruppe när jag träffade honom. Sedan tittade jag på Facebook och, tadaaa!, där fanns han också komplett med bilder och allt. Det kändes lite som att smygkika på någon, men jag läste allt jag kom åt och kunde inte låta bli att häpna…… Det var nästan som min egen Facebook-sida!

Uppenbarligen gillar han sin trädgård och där var nästan lika många bilder på hans trädgård som jag har på min. Han hade även lagt ut bild på sin vindruvsskörd och den nya pergolan, precis som jag har gjort. Så märkligt, men det var kanske därför vi kom så bra överens, vi hade mycket gemensamt som vi ju aldrig hann upptäcka då i ungdomens dagar. Fantasin for vidare och jag mindes när jag satt hos handläggaren på Arbetsförmedlingen, 18 år gammal, och sade att jag kunde tänka mig flytta till Stockholm (hade ju träffat Livskamraten en vecka tidigare), Borås (träffat brevskrivaren under midsommaren) eller Karlstad (hade umgåtts med kille därifrån under våren). Det blev ju Stockholm, men tänk om de hittat jobb åt mig i Borås? Vad hade hänt då? Hade jag varit kvar därnere nu? Hade det blivit någon fortsättning med brevskrivaren? Det uppstod ju en själarnas sympati som fortfarande känns när jag ser hans inlägg på FB. Hade jag haft kvar hans brev tror jag att jag hade skickat det till honom för att låta honom se så fint han skrev. Dock utan att vilja ha någon vidare kontakt med honom, bara som en kul grej för att fira de ungdomar vi en gång var.

Naturligtvis berättade jag om mina tankar för Livskamraten och hans kommentar var: -ni skulle åtminstone ha en väldigt fin trädgård i alla fall.
Men en vacker trädgård har jag i alla fall idag plus allt annat bra-igt så man ska njuta av sitt liv och vara rädd om det man har. Önskar er en trevlig dag.