Lite avslaget kanske…

Igår försvann all is från sjön. Inte någon häftig islossning utan den bara gled iväg. Vi hade två stora isblock utanför tomten, men efter någon timme så gled även de iväg. När jag drog undan gardinerna i sovrummet i morse såg det väldigt stormigt ut, men nu har det lugnat sig lite. Jag har burit ut en del plantor till Uterummet och är lite nervös hur de skall klara sig, men hittills har det gått vägen. Man har ingen lust att vara ute i denna blåst så det blir inte så mycket gjort av vårarbetet.

En mycket kär vän meddelade igår att ”hens” livskamrat gått bort. Jag var så ledsen för ”hens” skull och när jag skulle sova så var det rent omöjligt. Tankarna bara malde i huvudet. Tankar på mamma, på pappa, på min syster. Tar jag vara på det liv jag har? Värdesätter jag mina närmaste, mina käraste, tillräckligt? Visar jag vad de betyder, hur viktiga de är för mig? Om något skulle hända mig, har jag något otalt med någon som jag inte rett upp? Hur mycket tjafsar jag och Livskamraten med varandra i onödan, bara på grund av att vi hållit oss i vår egen lilla bubbla i ett helt år nu?

Nej, idag ska jag vara tydlig mot honom och se till att vi påminner oss om allt gott vi haft, och har, tillsammans. Bara ägna oss åt att må bra och vara tillsammans. Kanske planera lite inför Valborg. Vårt ”gäng” om 12 personer ska samlas nere vid badplatsen och umgås precis som vi gjorde förra året. I händelse av regn ska vi vara i vårt uterum, med öppna fönster för luftcirkulationens skull. Vi måste ta tillvara det vi har omkring oss. Jag ska nog åka till Simons trädgård under dagen, bland blommor känns allting bättre. Sköt om varandra!