Varför vill man mörklägga elstödet i 20 år?

Det var en gång ett land, Lagom, där det fanns en mängd småpåvar i olika regioner. Regionernas storlek varierade och sköttes på olika sätt. Nu hade fyra av småpåvarna slagit sig samman och bestämt att de skulle minsann bestämma över hela landet. Majoriteten av Lagoms medborgare tyckte inte att det var någon bra idé, men eftersom de fyra småpåvarna samarbetade så fick det ändå bli så. Samtidigt pågick många oroligheter utanför landets gränser. I öst fanns den stora, luggslitna brunbjörnen som ibland gjorde sina räder in i landet och norpade åt sig en landbit här, en landbit där för att sedan sitta i sitt gyllene palats och bli omskött. Ibland hördes den ryta mot hela den västliga världen. Björnen tyckte också att solrosorna brett ut sig och gjorde sitt bästa? (värsta) för att utrota dem.

Det fanns också ett annat land som inte tyckte om landet Lagom. Det hade inte glömt att på den tiden det fanns en storpåve i landet Lagom så hade han skickat ut sina soldater för att norpa åt sig godsaker från det andra landet. Den hade norpat åt sig många saker som kalabalik ghalabaliq), dolmar både med kål och vinblad, (dolma) och soffor (sofa)och det retade sig den elake mannen i det fjärran landet på. Nu ville han att Lagom skulle lämna tillbaka en massa saker, saker som han egentligen inte ville ha i sitt eget land, men han ville inte att Lagom skulle få vara med och leka med andra länderna. Därför ställde han en massa krav på Lagom.

Märkligt nog ville den ene småpåven inte låtsas om att han var med och styrde landet utan han skickade fram de tre andra småpåvarna att göra bort sig. Han nöjde sig med att sitta i sufflörsluckan och tala om för de andra vad de skulle göra. Den partyglada Nippertippan ville egentligen bara gå på på fest och roffa åt sig vad hon kunde av Lagoms medborgare, men hon blev tvungen att låtsas som att hon var en viktig person och uttala sig om ditten och datten, alltifrån falukorvar, gruvor och att medborgarna borde installera nya duschkaminer med bara kallvatten, en så kallad buschkamin.

Den småpåve som trodde sig leda landet ville gärna framstå som en trygg familjeman som nu var glad åt att ha fått flytta in i ett slott. Visserligen inte det kungliga slottet där kungen envisades att bo, men ändå, vem vet vad tiden för med sig. Småpåven fick nu vara klädd i kostym fast han hellre ville ha jägarkläder och ett gevär i handen, men hans regering nekade honom det. Han fick i alla fall genom förslaget att han alltid skulle bli fotad underifrån för att riktigt framstå som den mäktige.

Till sist lilliputtarnas småpåve. Egentligen tyckte han inte om att vara med och regera. Nej, hans dröm hade alltid varit att leda Master Chef så han passade på att visa att han kunde minsann både grilla och göra pizza. Det var ju många som tyckte om att titta på matlagning så det borde ju vara ett bra sätt att bli populär.

Jaha, vad menar jag? Jag tänker på att man föreslår att handlingarna kring elstödet ska vara hemliga i 20 år. Varför det? Vi vanliga människor kommer inte att gå in och granska vart pengarna har gått. Någon undersökande journalist kan förstås tänka sig att göra en granskning. Är det detta man vill undvika? Är man rädd att det ska bli för tydligt vilken skillnad det varit, och är, i vårt land på hur man hanterat elförbrukningen? Att den som förbrukat mest genom upplysta trädgårdar och parker, uppvärmda pooler och annat ”nödvändigt” nu får mycket pengar tillbaka som belöning för sin konsumtion?

Jag blir arg bara jag tänker på det. En annan sak som jag nämnt tidigare är att man märkt en skillnad i skolbarnens matkonsumtion i skolan. Igår togs det upp att man i Sundsvall märkt att barnen äter mer, och framförallt då på måndagar och fredagar. Som ”mattanten” sa: ”jag blir så ledsen för barnen”.

Jag är så ledsen för den väg vårt land har slagit in på.