Mitt-i-veckan-problem

Så är man hemma då. Massor av snö har det kommit och Livskamraten är tillfälligt handikappad och kan inte ta på sig några ytterskor så gårdagen tillbringade jag med snöspaden i handen. Tur att det var lätt snö och soligt så jag kunde njuta lite också. Det är så härligt när det kommit nysnö, allt är skottat, solen lyser och det finns en känsla av vår i luften. Livsandarna vaknar till livs igen. Så till den grad att jag gjutit en ny blomma idag. Men ett problem har jag. Ja, jag har nog haft det ett tag förstår jag, men jag har inte insett omfattningen av problemet.

Jag snarkar!!! Inte lite lätt och lugnande som en dam möjligen kan göra. Nej, jag drar tydligen riktiga timmerstockar, minst ett par timmerlass varje natt. Jag snarkar så det hörs genom hela huset när jag är bortrest och hälsar på hos folk. Till och med att tonåringar som i vanliga fall sover riktigt tungt får ta på sig hörlurar. Men det hindrar inte mina snarkningar. Nej, tonåringarna får dra på ordentligt med musik för att överrösta mig och då kan de ju i alla fall inte heller sova. Suck! Hur ska jag våga åka bort och övernatta hos någon nu?

Så igår köpte jag en bettskena på Apoteket. Lade den i kokhet vatten och satte på mig den för att riktigt forma den efter mina tänder. Då dök nästa problem upp, skenan är för stor för min lilla mun. Jaha, det gick inte alls att forma den efter mitt bett.

Vad gör jag nu då? Finns det olika storlekar på bettskenor? Får gå ut på Internet och se efter. Men först blir det eftermiddagskaffe. Ha det så bra.