Ensamma igen

Ja, så är vi ensamma igen. Märkligt så trött man blir fast man inget gjort. Vi har tittat på Harry Potter-filmer och pratat, det är allt. Igår åkte vi förstås och slängde lite skräp och sedan till Bröderna Bommens Bryggeri, Bränneri och Bageri. Vilka morotskakor och vilket mysigt ställe! De ska ha AfterWork i kväll och jag var så sugen på att höra om några kunde tänka sig att följa med dit. Men Livskamraten är snuvig och mår inte bra så vi får skjuta det på framtiden.

Vi har lagt alla planer på att flyga någonstans på hyllan. Mycket därför att jag känt mig lite ängslig för tryckförändringar som kan störa mitt återstående aneurysm. I mina tankar har jag planerat att tigga mig till skiktröntgen vartannat år och på det viset kunna följa utvecklingen och, om/när det blir större, få planera in en operation. Men neuroläkaren ringde mig för ett par veckor sedan och sade att även om de skulle se att det vuxit så blir det ingen operation i förebyggande syfte. Man är helt enkelt för ”rädda” att något ska hända vid en operation. Det kändes inte så bra efter det samtalet och jag tog mig en ordentlig funderare.

Hur ska jag nu leva? Ängslig, avstå från sådant jag vill göra eller leva som jag vill. Ganska enkelt svar egentligen. Naturligtvis ska jag göra det jag vill göra. Så nu blir det till att skaffa ett nytt pass och börja planera. När, vart? Vad vill jag göra på resan? Roliga saker att fundera på.

I april ska jag i alla fall besöka Pilgrimscentret här i Selånger för en lunch och se vilket upplägga de har på sina pilgrimsvandringar. Det kan väl vara mysigt. Är det trevligt så kanske man kan planera in en vandring i Spanien, nu kommer jag inte ihåg vad stället heter men det är ett välkänt besöksställe. Världen har öppnat sig igen!