Sorg, elände och grillpinnar

Ibland känner jag något som liknar avsmak för vår samtid. Vart är vi på väg? Mer våld, mer rasism, mer avståndstagande från dem som skiljer sig från ”oss”? Samtidigt så känner jag en okunnighet om det som pågår. TV-inslagen från Skärholmen efter Mikael som blev skjuten i sonens åsyn…. vad…när….hur….

När vi bodde i Vårby Gård på 70-talet så var vi ofta i Skärholmen och handlade. Då kunde möjligen någon A-lagare skråla lite, men rädd, nej det var man inte. Men förorten ser inte ut på samma sätt längre. Vad har hänt under de 40 åren som gjort att det växt upp en generation som ser vapen, våld som något naturligt? Som kan skjuta en pappa på väg till badhuset med sin son?

Det är knappast de ”ensamkommande” som strömmade in i landet 2015 som bildar gängen. Nej, det verkar vara dem som är födda i Sverige, som är den andra generationen, som väljer att leva i en annan värld än den vi erbjuder. Ibland känns det som att man inte vill vara med längre…..

Men det vill jag, jag vill leva mitt liv på mitt alldeles egna sätt, Jag VILL, jag KAN och jag SKA göra det bästa av min framtid. Ibland tror jag att man kan få för mycket information, man orkar inte ta till sig alla olyckor. Nej, nu stänger jag ute allt elände och koncentrerar bara på vad jag vill göra.

Just nu vill jag, kanske enfaldigt, men so what, åka på ICA, köpa grillpinnar att stötta upp mina solrosplantor med och köpa Thai-mat till middag. Sagt och gjort, nu åker jag. Sköt om er!