Insvept i ett grått töcken

Idag strålar solen och jag har varit ute och börjat rensa i rabatterna uppe vid vägen. Men jag känner mig nedstämd. En av damerna i Läsecirkeln gick bort igår natt. Det var henne vi var och hälsade på hos på Våffeldagen. Damen med en lägenhet som matchade henne perfekt. Jag kommer att sakna henne. Hennes färggranna kläder, hennes rakt-på-sak-kommentarer. Just nu tänker jag: eländes elände, varför har jag lärt känna fler människor, det räckte väl med de jag redan kände.

Men jag vet att  jag sedan kommer att tänka på henne med glädje, helt enkelt vara tacksam för att hon kom in i mitt liv och lät mig vara en del av hennes.

Just nu kan jag dock inte känna så. Det var tungt att ringa till de äldre damerna i Läsecirkeln och meddela detta.