Det är mycket ibland

Det har varit fullt upp de sista veckorna, men nu är det mesta avklarat. Värmen har slagit till med full styrka. Det har faktiskt varit så varmt att vi inte kan vara ute på dagarna. Är det åldern som gör att man tål värme sämre? Jag kan känna mig riktigt yr och matt när jag är i solen. Nej, ge mig ett stort parasoll och mina nya slipade solglasögon så trivs jag i skuggan. Det värsta är ju dessa blommor som man ska plantera ut. De flesta får faktiskt stå kvar i sina krukor i halvskugga. Men en bra sak har vi åtgärdat idag; vi har satt ut pumpen och lagt slangen i sjön så nu går det att vattna i alla fall. Sparrisarna har vuxit något alldeles otroligt, man blir alltid lika överraskad den här tiden på året när det helt plötsligt finns alldeles för stora sparrisar och man har missat att ta in dem.

Förra veckan var jag med på min första säsongsavslutning som styrelsemedlem i PRO. Träffen var mellan 13-16, men vi var på plats kl 10.00. Det blev en lång dag med sol och blåst. Något som slog mig med all kraft är vilket arbete dessa eldsjälar lägger ner inför dessa träffar. De flesta är bra många år äldre än mig och jag undrar vad som kommer att hända när de inte längre orkar hålla igång. Finns det några som tar vid eller blir det som med annan verksamhet, exv ungdomsidrotten. Människor har inte tid eller ork att engagera sig. Jag är glad att jag fått en liten inblick i viket arbete som ligger bakom dessa aktiviteter. Man lär så länge man lever.