Etikett: älven

Lukt

Av , , Bli först att kommentera 5

När man vuxit upp i Holmsund så är det oundvikligt att man får en viss relation till Obbola-fabriken. Den relationen bestod väl på 50-60-talet mest i uttrycket: Sulfat luktar mat, sulfit luktar sk-t, fast tvärtom. Mer sofistikerad var jag inte. I stort sett varje gång vi åkte mellan Holmsund och Umeå så brukade det komma ett stråk av lukt vid Villanäs. Det hörde till vardagen och det var inget mer med det.

Nu vet jag förstås vilket arbete som läggs ner på att inte doften ska spridas vidare ut på samhället, men trots idogt kämpande, så sker det ibland. Imorse när jag åkte över Obbola-bron så tittade jag ut över älven och tänkte; så vackert, älvens vatten krusade sig lite och det vilade en sagostämning över hela sceneriet med virvlande dimslöjor där man kunde föreställa sig älvens féer dansande. DÅ kom en doft, en lukt, en stank invältrande i bilen som nästan knockade mig. Eller som en arbetskamrat uttryckte sig när jag berättade episoden vid kaffet; då kom en doft av förruttnelse, av döden och  jag blev medveten om alltings förgänglighet. Så poetiska kan vi vara på min arbetsplats. Ibland måste man skämta även om allvarliga saker.

Detta väckte tankar på den sommar när jag var höggravid med dottern. Vi bodde inne i centrala Umeå, det verkade bli en fullkomligt stekhet dag och jag beslöt mig för att åka till mamma och pappa i Holmsund och bara lata mig i solen. Soppåsen tog jag med mig när jag gick ut ur lägenheten. Tanken var förstås att kasta den i soptunnan, men när jag kom till bilen, så hade jag den fortfarande i handen. OK, jag kastar den hemma hos mamma och pappa då.

Iväg bar det, men på raksträckan vid Gimonäs så påbörjade bilen framför mig en omkörning, och blev påkörd av mötande bil. Inget allvarligt, men snäll som man är, så stannade jag naturligtvis för att höra om någon behövde hjälp. Ja, om jag kunde ta med frun hem till Holmsund så vore det bra.

Sagt och gjort, vi gick till min bil som under tiden stått i den stekheta solen och när vi öppnade dörren, oj, det luktade inte gott kan jag tala om. OK, det var bara att veva ner fönstret och åka iväg. När vi kom till Villanäs föreslog damen att jag skulle stänga fönstret för nu luktade det bestämt väldigt mycket Obbola. Det blev en väldigt krystad stämning i bilen när lukten inte avtog, utan tilltog och tilltog och…… Ridå  och kram till alla oss som är tacksamma över att vi kan känna dofter, även om vi inte alltid hör syrsorna!