På väg till jobbet i morse satte jag på radion och kom in lagom när en man sade att mina blad ha vorte se emli’a. Stavningen kanske inte är korrekt men en västerbottning förstår förhoppningsvis ändå. Vilken underbar mening! Vilket rikt språk  svenskan ändå är.

Jag har precis läst ut Håkan Nessers senaste bok "Maskarna på Carmine Street". Vid ett tillfälle använder han ordet ohemult. När använde du ordet ohemult i en konversation senast? Jag blev t o m tvungen att slå upp det i SAOL (Svenska Akademiens Ordlista) och där stod:
hemula 2); oftast ss. adv., särsk. i uttr. sälja (ngt) ohemult; äv. i sådana uttr. som köpa l. tillägna sig o. d. (ngt) ohemult, köpa osv. ngt utan laglig rätt.
The som gaardhen sollt hade(,) hade solth ohe­melth. G1R 3: 74 (1526).
(En kvinna dömdes) fför hon til egnad sig ohemwlt nogod cledher aff Michil Niclisson. BtFinlH 2: 16 (1538).
Skola några få per­soner ohemult få skackra til sig sina Medborgares egendom? Posten 1769, s. 1122.
MÖLLER (1790, 1807). särsk.
[jfr fsv. böta fore ohemult]
(†) i uttr. lag- sökas för ohemult, åtalas l. tilltalas för att ha sålt ngt som icke var hans lagliga egendom.

Så nu vet ni det!  Ett annat ord som jag har lite svårt för är ordet betett. Prova att säga det några gånger; betett, betett, betett, usch jag rodnar nästan när jag skriver ordet. Visst låter det ekivokt (också ett bra svenskt ord)? Har du betett dig, viskade han ömt, det låter som taget ur en Harlekin-bok….

Men svenskan är inte alltid så lätt att ha att göra med. "Mormor fick bär av barnen som hon kokade sylt på". Låter kanske trevligt, men jag tycker nog synd om de stackars syltade barnen. För att inte tala om "barnet fick en cykel av mormor som är av stål".
"Stålfarfar" hörde jag talas om i min ungdom, men stålmormor är mig inte bekant.

Låt er inte hindras av dessa mina krumelurer utan njut av det vackra vädret även om bladen ha’ vorte emli". Kram