Regioner ett överlevnadsvillkor för Norrland!

Av , , Bli först att kommentera 3

Kammarkollegiet beordrar paus i regionfrågan. Inget nytt under solen. Beslutet var verkligen förväntat. Stora administrativa förändringar ska inte beslutas i konflikt. Det behövs mer utredningar och långa diskussioner.

Alla förstår säkert att det allt mer avfolkade Norrland kräver mer samarbete, fler gemensamma lösningar och större ansvar för varandra. All erfarenhet visar på att Skåne och Västra Götaland har stärkt sina positioner genom att nu kunna agera samfällt, som en enhet.

Omtag i förhandlingarna krävs men det är oerhört viktigt att diskussionen fortsätter. Just nu pågår offentliga möten i Västerbottenskommunerna. Ett sätt att få igång diskussionen om framtiden.

Framtiden tar ingen paus, även om Kammarkollegiet nu tar "Time Out". Omtag sker efter valet 2010.

Alliansen inom Socialnämnden håller gruppmöte!

Av , , Bli först att kommentera 1

Mattias Larsson (C) och Katja Isaksson (M) på kvällens gruppmöte. Diskussionen handlade om planeringen för äldreboende inom kommunen framöver. Det ryktas allmänt om att skolan sänder lystna blickar på Tegsgården.

Dessbättre har de boende på Tegsgården fått löfte av politiken att ingen ska behöva flytta mot sin vilja.

Nyamko Sabuni deltar i debatten !

Av , , Bli först att kommentera 2

Hur ska Europa och FN lösa frågan om att kvinnor utsätts för våld i sina hem? Några svaren just nu är: Samarbete mellan olika yrkesgrupper, berätta vad som händer i olika länder, forskning och jämförande statistik, attitydförändringar, kampanjer, Mer diskussion och publicitet, alla måste få veta vad som händer inom området.

Våld mot kvinnor är inte en privat fråga. Den rör oss alla!

Projekt Karin kämpar mot Våld mot kvinnor!

Av , , 1 kommentar 3

Det förekommer mer våld inom familjen än vad som syns i statistiken. Mycket ligger dolt bakom hemmets väggar. Tar just del av ett exempel från södra Sverige där polisen jobbar aktivt tillsammans med myndigheter, kvinnojourer etc. Projekt Karin, fokus ligger på kvinnors välbefinnande.

Det förefaller som det finns stora likheter mellan projekt Karin och Centrum mot Våld som finns i Umeå.

Nytt är iallafall för mig att projekt Karin följs av forskare och utvärderas. Kvinnornas bakgrund, arbetslöshet, alkohol-, droger, behov, fortsatt  önskad utveckling mm undersöks.

Slutsatsert: Ännu mer samarbete behövs, förhindra långtidssjukskrivning, arbetslöshet, psykisk sjukdom hos offren, förhindra att barnen  blir morgondagens offer/förövare genom att de slutar att gå till skolan.

Se till att barnen inte blir lidande. Barnen är offer när pappa slår mamma.

Intressant att få veta mer om utvärdering från södra Sverige. Ska bli intressant att höra vilka forskningsresultat som finns i Umeå. Det behövs mer kunskap inom detta mycket viktiga område.

Mäns våld mot kvinnor är nästa Berlinmur som måste falla.

Kampen mot : Mäns våld mot kvinnor, går vidare!

Av , , Bli först att kommentera 1

Stockholm, måndag, Frösundavik. Expertkonferens inom ramen för Sveriges EU-ordförandeskap om mäns våld mot kvinnor. I lokalen sitter 150 deltagare (mest kvinnor). Alla experter på mäns våld mot kvinnor i sina respektive länder.

Sveriges jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, inleder konferensen med ett engagerat tal om att kampen aldrig får ta slut. Kvinnor måste få support och skydd.

Hedersrelaterat våld är också ett stort ämne här. I grunden handlar det om makt. Mäns makt över kvinnor. Mäns makt att bestämma kvinnor och barn.

Själv sitter jag här som enda representant för Sveriges kommuner och landsting. Hedersamt att vara utvald. Mitt engagemang i Europarådet och mina tidigare insatser på motsvarande konferens i Strasbourg förra året var förmodligen vägledande.
 
Själklart måste det finnas en EU strategi för att bekämpa Mäns våld mot kvinnor, självklart måste det finnas gemensamma lagar, självklart måste detta lyftas som en fråga om Mänskliga rättigheter. Det finns oerhört mycket kvar att arbeta med.
 

20 år sedan muren föll!

Av , , Bli först att kommentera 1

Idag är det 20 år sedan muren föll. Det var 22 år sedan jag själv besökte Östberlin. Hade jag inte varit där hade det varit svårt att fatta. Alla öststatsmedborgare var i princip instängda utan möjlighet att ta sig därifrån. Total kontroll.

Själv minns jag med fasa de två timmar då vår fullpackade bil (2 vuxna, 2 småbarn med packning) blev noggrant genomsökt. Korvburkarna röntgades och gamla dagstidningar som fanns i bilen noterades som om det vore "handböcker i underjordisk revolutionsverksamhet". Då maken dessutom retade vakten (vilken renderade till ytterligare en timma med passkontroll) kändes det minst sagt som ett skrämmande äventyr.

1975 besökte jag tillsammans med en ungdomsgrupp ambassaden i Bonn. Ambassadören berättade om förhandlingar som pågick för en återförening. En tanke som då uppfattades som närmast en utopi. 34 år senare blev det sanning.

Allt går att förändra. Inget är orubbart. Bra kunskaper att ha med sig i framtiden. Det finns mycket att förändra både på den internationella arenan men också i den svenska verkligheten.

Holmlund kritiserar de egna!

Av , , Bli först att kommentera 3

Allt ont från Alliansregeringen och allt gott från den röd-gröna röran. Det är det återkommande budskapet på Lennart Holmlunds blogg. Häromdagen gottade han sig åt att försäkringskassan fått en åthutning – blivit fälld för diskriminering:

"…ett beställningsjobb åt regeringen. Att försämra för sjuka och pensionärer var ett led i regerings politik för att kunna sänka skatterna för dem som har det bäst."

Men som åtskilliga redan påpekat förefaller det som Holmlund skrivit utan större eftertanke. Det beslut rätten kritiserade togs första halvåret 2006 – och då var det ju en socialdemokratisk regering som satt vid makten.

Var det den som angrep sjuka och pensionärer?

Ingen visste något – kommunerna dunderlurade?

Av , , 2 kommentarer 4

Hur är det möjligt att annektera Afrika och samtidigt förstöra 100 miljoner kronor utan att någon känner till det? Enbart ett fåtal har uppenbarligen haft insyn och kunskap om vad som pågick. Denna fråga diskuteras just nu livligt på Umeå Folkets Hus av Örnsköldsvik, Umeå och Skellefteås bolagspolitiker.

Hur är det möjligt att lägga ner ”under 2006 drygt 20 MSEK på olika internationella projekt. Av detta var merparten jurist- och övriga konsultkostnader. Detta visar omfattningen av och engagemanget i bolagets planerade utlandssatsningar.”
 
Medan kommunalpolitikerna kämpar med att få en äldreomsorg värdig namnet har pengarna strömmat ut. Ingen vet hur det gick till, ingen tar idag ansvaret och slutet på historien är att 170 miljoner i Afrika säljs för 400 kronor för att förhindra ytterligare avvecklingskostnader.
 
Slutsatsen i utredningen är att ”kommunalt ägande i affärsverksamhet innebär alltid särskilda risker”. Problemet är dock större än så: Hur är det möjligt att ingen visste? Är det ens troligt att ingen visste? Den som gjorde beställningen har helt uppenbart vetat vad den har gjort. Men där finns det uppenbart inget ansvar. Pengarna är slut.