Take Queer

Av , , Bli först att kommentera 18

Igår var det en helt underbar kväll på Take Queer. Musiken var bra och det var länge sedan jag dansade timmar i streck. Igår hände det. Oj, vad det hände. Härlig och och öppen atmosfär. Kramar. Pussar. Kyssar. Glädje. Bara en massa kärlek. Vi hade grymt kul! 🙂

Jag hoppas fler hittar dit och kan ta del av Umeås Queerliv. Sällan är gaylivet i Sverige så öppet som det är på Take Queer i Umeå.

PS. Det är kvällar som dessa som får mig att tycka att det är synd att uteställen endast får vara öppna till 02 här i Umeå. DS.

Böglivet i Umeå

Av , , 3 kommentarer 16

Ikväll är det treårs jubileum för klubb Take Queer. Ska bli riktigt kul att delta på höstpremiären, träffa gamla bekanta, kompisar och vänner men även stifta nya bekantskaper. Ser verkligen fram emot kvällens musik, dans och allmänna bravader! 🙂

Jag är ändå bekymrad över hur det ser ut i Umeå. I flera år nu har det lokala ”böglivet” varit rätt försvinnande litet. HBTQ-killar går mer sällan ut eller deltar på olika arrangemang än vad HBTQ-tjejer gör. Enligt de flesta killar beror detta på en känsla av att HBTQ-killar utestängs från Umeås gayscen. Den meningen framförs inte bara av killar utan även av tjejer som ser att det pågår en ”konflikt” om rummet. Det är en mening jag också kan skriva under på.

Många gånger har jag inte känt mig hemma eller välkommen att delta på HBTQ-arrangemang i Umeå eftersom dessa, mer eller mindre alltid, kantrar med en bertydande övervikt åt kvinnor och den kvinnliga gayscenen. Det är egentligen inte så konstigt då HBTQ-kvinnorna är mer aktiva i Umeås gayliv, men det är trist att man inte försöker skapa en större jämlikhet i detta. På denna punkt skiljer sig också Umeås HBTQ-rörelse från övriga landet, som i regel har den olyckliga övervikten mot den manliga gayscenen.

Många gaykillar känner sig idag isolerade. Vissa mår riktigt dåligt för att de upplever att de även i gayvärlden inte ges tillträde. Till detta kan läggas att jag redan nu börjat höra kritik mot det kommande Umeå Pride. Det är riktigt olyckligt att vi inom HBTQ-rörelsen i Umeå tycks gå i otakt med varandra! Vi får se var det hela slutar, men jag hoppas att Priden samlar oss alla. Det finns mycket som förenar och vi får inte glömma bort vårt gemensamma mål: varandras människovärde och erkännande. Det skadar dock inte med mer öppenhet och att arbeta för ökad jämlikhet även inom Umeås gayliv. Det är ett ansvar som vi alla delar.

Ny park på Ålidhem?

Av , , 2 kommentarer 13
Mellan Pedagoggränd och Fysikgränd

Mellan Pedagoggränd och Fysikgränd, sett mot Ålidhems centrum

Så länge jag kan minnas har ”grönområdet” på Pedagoggränd (eller mellan Pedagoggränd och Fysikgränd) stått oanvänt. Såren i marken blir allt större allt större och slitaget mer och mer synligt. Ytans skick försämras helt enkelt för varje år som går.

Det har gått mer än 10 år nu sedan jag såg det oanvända området första gången, och det förfaller. Jag vet inte vem som ansvarar för området eller vem som äger ytan, men det är en rätt ful fläck på ett Ålidhem som de senaste åren blivit riktigt fint. Någon sa till mig att det legat ett dagis på platsen, varför det kanske kan röra sig om att marken är Umeå kommuns och inte AB Bostadens.

Jag pratade lite med en kompis om detta område och han sa att man borde befria marken genom att ordna en ”gerilla-odling” på platsen. Hans tanke var att vi Ålidhemsbor kunde göra om denna övergivna yta till en allmänningsträdgård med grönsaker fria att ta av. Det är en väldigt trevlig idé tycker jag. Det minsta som borde göras är att åtminstone färdigställa ett grönområde för rekreation för oss Ålidhemsbor. Idag har vi ingen park i stadsdelen.

Skulle man göra någon form av odling kanske det går att söka lite medel från kulturhuvudstadsåret. Vad sägs om en kulturell kollektivodling eller att utlysa en tecknings-/arkitekt-tävling bland de boende om hur de vill att ytan ska se ut i framtiden?

Det borde tilltala oss alla med röda hjärtan och gröna fingrar. 🙂

Med kvistar i röven och brännmärkt nacke går vi nakna mot framtiden

Av , , Bli först att kommentera 14

Pojkstreck. Lek och skoj. Enskilda händelser. Ursäkterna är ofta många. Inte sällan skuldbeläggs också offret istället för gärningsmännen. För oss som bryr oss och på distans läser om det som händer är det inträffade en tragedi, men i samtliga fallen är det en oerhörd kränkning för den enskilt utsatta. Självkänslan krossas i samma grad som människovärde förvägras individen.

Idag utsattes en elev i Umeå. Eleven brännmärktes med en tändare. Det är bara en i raden av allvarliga kränkningar på den enskilda skolan och skolor runt om i Sverige. Varje dag far våra barn illa.

Oavsett var problemen uppstår måste vi ta ansvar för det som sker. Barn och ungdomar ska inte uppfostra varandra i en värld där de vuxna frånhänt sig ansvaret. Rektorer ska inte försvara misshandlande lärare. Dagispersonal ska inte avvisa föräldrar till mörkhyade barn med hänvisning till att det är olämpligt med färgade barn på det specifika dagiset. Den första händelsen kopplar till Lundsbergs kamratuppfostran, deras strykjärn och kondombeklädda kvistar. Den andra är min egen skolgång i Kiruna och den sista är från en dagisverksamhet i Umeå.

Förakt, fördomar och hat grundat på rasföreställningar och olika fientligheter förekommer inom vår skolverksamhet. Det har jag själv upplevt när jag varit ute och undervisat. Jag skulle vilja se att Umeå kommun med större kraft satsade resurser på förebyggande arbete mot intoleransens olika uttryck (exempelvis mot rasism, homo-, bi- och transfobi, normativt tänkande). Skolan skall främja kreativitet, kritiskt tänkande och mångfald samt fostra demokratiska medborgare. Detta är oförenligt med att låta mobbning pågå. Tyvärr ser jag ofta hur vuxenvärlden drar sig undan. Man ids inte bry sig. Jag vet det eftersom jag mött detta.

Mobbning i sig behöver inte vara något märkvärdigt för omgivningen, men det gäller att lyssna på och se våra barn. Mobbningen kan ta många uttryck. Att bränna någon med en tändare, att köra upp pinnar i anus på någon eller att med en yxa hota en enskild att ta av sig alla kläder inför andra, är mobbningens extrema uttryck. Då har det gått väldigt långt och fått pågå mycket länge. Men det är oftast först när de extrema uttrycken kommer som vuxenvärlden vaknar och kanske orkar bry sig. Mobbningen börjar dock mycket tidigare, med uttryck som är mycket mindre synliga. Det kan handla om viskningar eller skratt bakom din rygg, en blick som dröjer sig kvar, elaka SMS och kommentarer på Facebook.

I samtliga fall är det frågan om maktdemonstrationer för förtryck och underordning som måste synliggöras och stoppas. Ett värdegrundsarbete får inte stanna vid tjusiga dokument; ett värdegrundsarbete utan handling är inget värt.

Lättsinne om miljön

Av , , Bli först att kommentera 11

Det råder visst lättsinne i miljöpolitiken. Norge går nog en dyster framtid till mötes på denna punkt ifall Fremskrittspartiet (FrP) får stort inflytande. Detta parti är nämligen klimatförnekare. För FrP finns ingen global uppvärmning och om den existerar är den inte något som varken kan eller har påverkats av människan.

Idag kunde vi alla läsa ännu en artikel i Aftonbladet där läsaren inte erbjuds grundläggande information. Artikeln heter ”Forskare: Vi går mot global nedkylning” och det var Edward Riedls blogginlägg som gjorde mig uppmärksammad på denna artikel. I artikeln uttalar sig klimatforskaren Judith Curry att det nu pågår en kallare trend. Det kan förvisso vara riktigt. Det finns årsvariationer i tillväxten och avsmältning av is. Vad artikeln inte ger läsaren är Judith Currys politiska engagemang i denna fråga.

Judith Curry har länge kritiserat kollegors forskning som visar att människans förbränning av fossila material med mera orsakar klimatförändringar. Hon har även kritiserat FN:s miljöpanel IPCC och klimatologer, samt engagerat sig i klimatskeptiska, politiska sammanhang och är allmänt kritisk mot klimatforskning som hävdar att människan påverkar klimatet. På denna punkt tillhör hon en minoritet och står utanför det konsensus som finns inom klimatforskningen. Den andra forskaren som nämns i artikeln verkar ha liknande kopplingar som Judith Curry.

Det är inte ovanligt att klimatskeptiker är finansierade av amerikanska, konservativa stiftelser, som i sin tur stiftats av oljebolag, energiföretag med mera. Exempel på sådana stiftelser är Americans for Prosperity och Cooler Heads Coalition. Den senare är en paraplyorganisation som arbetar för att avslöja vad de anser är ”bristfälliga ekonomiska, vetenskapliga och riskanalyser” kring den allmänna uppfattningen om global uppvärmning.

Det finns med andra ord skäl att dra åt sig öronen och inte svälja resultatet allt för lättvindigt. Att klimatet förändras och att förändringarna sker snabbare och snabbare är svårt att förneka. Men det är inte utan att ansträngningen ändå görs, av bland annat Judith Curry.

Det finns idag miljontals klimatflyktingar i världen. Uråldriga glaciärer smälter och försvinner, gamla jordbrukslandskap i Asien och Sydamerika försvinner ner i haven som breder ut sig, extrem torka uppstår på flera håll i världen (exempelvis i tidigare bördiga jordbrukslandskap i amerikanska mellanvästern). Förändringar sker överallt.

Överklassens upprättelse

Av , , 1 kommentar 13

Det hann inte gå mer än två veckor så slås portarna åter upp till de rikas uppfostringsanstalt, Lundsberg. Våra rättsvårdande myndigheter, åtminstone Förvaltningsrätten, ansåg inte att Skolinspektionens stängning av pennalistskolan var korrekt. Det fanns inget skäl att anta att eleverna for illa på skolan.

Spontant känns Ulf Rehnmarks bortförklaringar av sexövergrepp, misshandel och mobbning som enstaka händelser oberoende av varandra, som kränkande för de drabbade barnen. Rehnmark är styrelseordförande för stiftelsen som driver Lundsberg. Han är den ytterst ansvariga för verksamheten vid skolan. Han ser inte barnen. Han ser institutionen.

Mina erfarenheter av misshandel
Jag kan inte låta bli att dra mig till minnes när jag blev misshandlad av min gymnastiklärare. Det var förmiddag i slutet på 1990-talet och en kommunal skola i Kiruna. En i min klass kastade en kvist i ryggen på gymnastikläraren. Jag såg det hända. Jag stod snett framför läraren och såg därför vad som hände bakom hans rygg. Hans ilska riktades mot mig. Jag sprang. Han fällde mig. Jag skrapade mina knän och händer i asfalten och kände hur en arm omslöt min hals. Jag släpades i detta strypgrepp bort till de andra i min klass. Jag hade svårt att andas, och väl framme uppmanade gymnastikläraren de andra i klassen att slå mig. Vissa tog tillfället i akt. Kränkningen var fullständig, trodde jag.

Jag försökte protestera mot det som hade hänt. Det svar jag blev given av gympaläraren var att jag skulle hämnas på min klasskamrat som kastat kvisten. Det var min klasskamrats fel att han hoppade på mig.

Det blev lite bilder på sjukhuset och en polisanmälan, men rektorn för skolan gjorde allt i sin makt för att påverka utredningen i en så ofördelaktig riktning som möjligt för mig. Det var bara ”lek och skoj”, enligt henne. Hur påverkan gjordes vill jag inte gå in på. Allt jag hade efter den händelsen var en nedlagd polisutredning, föräldrar som grät och jag själv som vägrade gå på gymnastiken igen. Men det var bara lek och skoj. Att jag inte förstod det. Att mina blåmärken på halsen och klockavtrycket inte begrep det. Inte heller mina skrapade knän eller den knäckta självkänslan vittnade om det skojiga. Märkligt.

Brist på empati
Nog har de drabbade barnen på Lundsberg ett och annat att lära sig. Det är lite av en personlig studie i makt och privilegier. För det är de ickedrabbade som har rätten att säga vad som egentligen hänt: Det är ju bara pojkstreck och det var endast lek och skoj. Så enkelt förstör man människor och låter personlig eller kollektiv prestige gå före människovärdet. Det vi fått utstå är bara en del i att växa upp. Så talar makten.

I fallet Lundsberg finns fler dimensioner som är problematiska än vid min kommunala skola. Det är inga enskilda unika händelser som rapporterats om. Den rika klassens kultur och människosyn är odemorkatisk, människofientlig och socialdarwinistisk. Den får dessa extrema uttryck med strykjärnsbränningar eftersom det finns ett förakt för svaghet och människor som avviker. Exempelvis har Lundsbergs tidigare styrelse givit uttryck för att en elev som drabbades 2012 betraktades som ”speciell” av sina skolkamrater. De valde att skylla på eleven. För det är ofta just så: Den utsatta är problemet.

Om varför detta sker har Paul Piff skrivit. Han är socialpsykolog vid Berkeley University of Carlifornia och har genomfört flera vetenskapliga studier om hur ojämlikhet påverkar ett samhälle och dess medlemmar. Hans resultat är att personer i maktställning har en sämre utvecklad empati än personer utan makt. Bland annat menar Piff att rika är lång mer benägna att prioritera sina egna intressen framför andras intressen och att dessa individer är mer benägna att uppvisa egenskaper som vi brukar förknippa med ”skitstövlar”.

Piff har i sina studier sett hur ökad enskild rikedom och status i relation till andra leder till ett ökat självfokus, minskad medkänsla, tilltagande själviskhet och försämrat etiskt beteende. Ett exempel som ges är hur de med dyra bilar tenderar att bry sig mindre om fotgängare än dem med billigare bilar. Vidare visar forskningen att rika tenderar att vara mer benägna att fuska och är mindre generösa än fattiga. De anser också vara mer berättigade till rikedom än fattiga och till makt än de utan makt.

Avslutningsvis
Det lilla positiva i det hela är att Jan Rippe och hans överklasspolare slipper låta sina barn gå i en hemsk kommunal skola. För vem vet vad som kunde ha hänt där! De kanske skulle lära sig att klassamhället faktiskt existerar?

Det som hänt på Lundsberg är våld som kommer av maktpositioner som är erkända och uppmuntrade av de vuxna på skolan och föräldrarna. Annars skulle det inte förekomma. Det kanske är viktigt att lundsbergarna lär sig hur de ska hålla i makten. De som går på skolan tillhör trots allt samhällseliten.

Det riktigt paradoxala i detta är att jag själv snart står och undervisar i våra skolor.

Kärlek och omtanke

Av , , Bli först att kommentera 11

Störst av allt är kärleken, och omtanken är det som håller oss samman. När hatet gör entré på våra gator och torg, eller hemsöker vid köksborden, måste vi säga ifrån. Den stilla tystnaden är ett samtycke. Tystnaden är farlig.

Vi umebor har visat att vi inte tänker stilla sitta tigande. Vi är nu över 3.000 personer som sagt oss vara beredda att samlas för att manifestera för människovärdet, för kärleken och för omtanken om varandra. Vi gör detta i vetskapen om att människor inte kan rangordnas i olika system, igenom vilka vi ger varandra olika värde och rättigheter beroende på hudfärg, sexuell läggning, kulturell bakgrund, religion eller annat. Rasism och nazism bygger ovetenskapliga idéer som är livsfarliga. Dessa har ingen framtid.

Vi får aldrig somna, tiga eller glömma. Historien kan återupprepas; därför måste människovärdet hela tiden återerövras. Ikväll klockan 18.00 gör vi det igen. Tillsammans.

Pampfasoner!

Av , , 2 kommentarer 13

När jag slog på TV:n i morse mötte mina trötta ögon en arrogant herre, som utan att blinka eller med någon som helst eftertanke avfärdar folkets röst.

Landstingsrådet Peter Olofssons (s) avfärdar folkomröstningens resultat. För honom var detta en teknisk fråga där somliga detaljer han ställt upp ska vara uppfyllda för att folkomröstningens resultat skall tas hänsyn till. Det relevanta i resultatet väljer dock Olofsson att helt strunta i. När våra politiker väljer att ställa sig över medborgarna har demokratin förlorat.

Om vi ska bli lite tekniska: Landstingsrådet hade krävt minst 50 procents valdeltagande, det vill säga att minst 103.848 stycken av västerbottningarna skulle rösta i valet. Ifall hälften av alla röstberättigade västerbottningar hade valt att rösta skulle JA-sidan behöva 51.925 röster för att vinna. Tyvärr landade vi bara på 29 procents valdeltagande (60.262 valde att rösta), men utfallet av JA-röster överträffade Olofssons krav: minst 53.305 stycken västerbottningar valde att rösta JA.

Fler västerbottningar, än vad Olofsson krävde, valde att rösta JA. Hur kan Olofsson förkasta ett så här tydligt valresultat? Det är ett hån mot demokratin och folket. En maktens arrogans. Det är pampfasoner!

JA! Vi vann!

Av , , 8 kommentarer 16

Av allt att döma når inte valdeltagandet de minst 50 procent som socialdemokraterna och miljöpartiet krävt för att respektera utfallet i folkomröstningen. Vi ser ut att landa på 29 procent. Men segern är fullständig, sett till dem som ändå valt att delta! Just nu ser det ut som att över 90 procent röstat JA.

Om vi skulle anta att valdeltagandet var 21 procent högre (det vill säga 50 procent) och samtliga dessa väljare hade röstat NEJ (vilket är högst osannolikt) skulle JA-sidan ändå vinna (med drygt 7.000 röster). Flera socialdemokratiska kommunalråd har också uttalat sig (SorseleVilhelminaNordmaling), och vi får sätta hoppet till att landstingsråd Peter Olofsson (s) väljer att väga in detta i värderingen av folkomröstningens utfall och konsekvens. Att NEJ-sidan varit helt frånvarande, som jag tog upp i ett tidigare blogginlägg, kan ge folkomröstningen styrka trots det låga valdeltagandet: Sett till en folkomröstning där en tydlig politisk konfliktdiskussion saknats (motståndaren hade lämnat planen), får man ändå anse detta resultat som mycket talande.

Jag vill gratulera alla inlandsbor till den seger vi alla i Västerbotten nu fått genom det arbete som eldsjälar gjort för att få tillstånd en folkomröstning; utan dessa människor hade aldrig folkomröstningen blivit av. Nu kan vi alla glädjas åt ett tydligt utfall. För detta kommer de närmsta dagarna att bli intressanta att följa. Jag misstänker att det kommer att bli mycket tjafs kring vad folkomröstningen egentligen innebar. Däremot är det nog få som kan säga något annat än att det är en tydlig markering mot landstingsledningen.

Det våras för en livlig valrörelsedebatt för 2014 om vilken sjukvård vi i Västerbotten vill ha. Uppenbart för mig är att en majoritet västerbottningar vill ha en solidarisk och jämlik vård i hela länet.

Lite siffror

I Västerbottens län finns 207.696 röstberättigade. 50 procentigt valdeltagande motsvarar 103.848. Av dessa måste 50 procent rösta JA. Det motsvarar 51.924 JA-röster.

Nu blev utfallet och resultatet: valdeltagandet stannade på 29 procent. Totalt röstade 60.262. Av dessa var JA-rösterna 53.305 stycken.

Hur ska politiken lyckas slingra sig ur detta? Segern är så överväldigande.

Dödslistor, hot och våld

Av , , 2 kommentarer 16

Otaliga är de affischer och klistermärken bödlarna vandaliserat vår stad med den senaste tiden, och det är inte många timmar sedan hatet, fördomarna och föraktet paraderade på Umeås gator. Nazisterna marscherar igen.

När jag bodde uppe i Kiruna började jag engagera mig i det antirasistiska arbetet. Jag minns hur min mamma var rädd för mitt liv. Nazisterna i Kiruna var hotfulla och de var våldsamma. Det hör liksom till deras idé om människan, samhället och världen. Våldets natur är deras natur. De som besökte Umeå under helgen har blod på sina händer och de räds inte att begå våld igen, mot vare sig dig eller mig som enskilda eller samhället i stort.

Jag var dock aldrig rädd i Kiruna, men visst var jag på min vakt. Annat vore dumt. Jag eller andra kunde inte med säkerhet veta vad som skulle hända. De hatade samhället och alla de människor som avvek från vad dessa herrar ansåg vara det ”normala”. De skrek och de var aggressiva. De klottrade hakkors och de begick brott. Det är svenskhet, enligt dessa män.

Det fanns flera tillfällen då jag mötte några av de aktiva nazisterna när jag var på väg till Konsum. De blockerade min väg, betedde sig illa, kallade mig saker och hotade mig med det ena och det andra. Men jag var aldrig rädd för dem. Däremot var jag och fortfarande är jag livrädd för deras ideologi. Den är potentiellt dödlig.

Umeå blev som en ny värld för mig. Som homosexuell var det som att växla från natt till dag att flytta till hit. Det dagliga föraktet och fördomarna mot HBTQ-personer var inte lika närvarande, och några nazister såg jag heller aldrig till. I samtalet mellan människor fanns en idé om att vi är jämlika och att vi ska finnas här för varandra. Det var något av en ny sång.

Det är viktigt att vi står upp för den sångens idé, för demokratiska värden och varje enskild människas okränkbara värde och rätt att få vara sin egen person. Några är de umebor som snabbt reagerat och skapat ett Facebookevenemang som kallar oss alla till samling och aktion. Imorgon klockan 18.00 finns ett bra tillfälle för var och en av oss att stå upp för varandra. Vi är redan över 2200 personer som tänker stå upp för tolerans och medmänsklighet. Det är värmande och jag känner mig stolt över att få vara en del denna ”Umeandan”.

Imorgon klockan 18.00 säger vi Nej till hatet! Jag hoppas vi blir många som står enade, sida vid sida mot dessa mörkerkrafter.