Etikett: Dagens Nyheter

Rädslans politik

Av , , 4 kommentarer 28

”Varför ska jag som antirasist ständigt behöva på borgerliga ledarsidor läsa att jag är odemokratisk, att jag måste ta avstånd från och göra avbön för något jag aldrig förespråkat eller varit en del av? Varför är jag som antirasist alltid farligare än en nazist i den borgerliga logiken? Rädslans politik. Vackert.”

”Vi lever i en märklig tid och jag inlåst i min lägenhet, tungt skuldbelagd för att jag står upp för alla människors lika rätt och värde.”

Att begränsa sitt liv på grund av det omgivande samhällets förväntningar har varit en väl inarbetad praktik för mig som bög, men aldrig förr har jag känt mig rädd för att jag stått upp för jämlikhet och människovärde. Idag blåser dock andra vindar. Det var länge sedan jag öppnade dörren när det ringer på den utan att jag vet vem det är. Att utrusta sitt hem med titthål, dörrspärrar med mera känns för mig som något främmande.

När jag var barn och bodde hemma med föräldrarna så kunde min familj gå och lägga sig med olåst dörr, men idag känner jag det nödvändigt att låsa in mig själv i mitt eget hem då jag inte vet vem som kan finnas där på andra sidan dörren. Det har nämligen hänt mycket på andra sidan den där dörren som nu senast även skrämde min älskade Björn.

Den senaste tidens debatt har varit sorglig. I Jönköping ställde sig befolkningen i staden upp bakom allas lika rätt och värde. Jönköpingsborna uttalade tydligt sin missaktning mot hatet och intoleransen som tågade genom deras stad. Dagens Nyheters (folkpartistisk/liberal tidning) ledarskribent Hanne Kjöller låter oss få veta att detta folkliga motstånd för människovärde, mot intolerans och hat, i själva verket var ett demokratihot. Så långt har det gått. Dagens Nyheters ledarredaktion står upp för nazismens rätt att oemotsagd få föra ut sitt hat. Centerpartistiska Östersunds-postens ledarsida är snäppet värre. Den ledarsidan försvarar öppet ett rasistiskt parti som de menar belyses för mycket. Ledarsidan menar vidare att påståendet att det skulle finnas fascister i Europa endast är vänsterpopaganda. För att citera Åsa Linderborg: ”Det börjar lukta 30-tal om den tidningen”.

Sedan när blev demokrati att få hata och hota oemotsagd? Högern och liberaler verkar inte riktigt ha förståelse för demokrati. Naiva dumheter och liberala dogmer kan man få för mycket utav. Jag har blivit tvångsmatad med dessa så att jag är så full att jag nästan spyr. Jag personligen kände stolthet och glädje över att jönköpingsborna spontant gick ut för att protestera mot fascismens frammarsch. I Umeå har vi också visat att nazismen inte är välkommen. Undra vad Dagens Nyheter anser om oss alla tusentals som gjorde det? Fascister rent av?

Jag är en del av den antirasistiska rörelsen som inte tillämpar våld som metod. Våld som politisk metod för att nå resultat har aldrig varit min metod. Senast idag fick jag frågan om hur jag ställer mig till våld när Västerbottens Folkblad ringde mig. Mitt svar i våldsfrågan visade sig inte vara så intressant och därför var det osäkert om det blir någon artikel. Jag svarade nämligen att våld som politisk metod inte är den metod jag själv använder.

Varför ska jag som antirasist ständigt behöva på borgerliga ledarsidor läsa att jag är odemokratisk, att jag måste ta avstånd från och göra avbön för något jag aldrig förespråkat eller varit en del av? Varför är jag som antirasist alltid farligare än en nazist i den borgerliga logiken? Rädslans politik. Vackert.

Vi lever i en märklig tid och jag inlåst i min lägenhet, tungt skuldbelagd för att jag står upp för alla människors lika rätt och värde.

 

SR tystar debatten och politiserar antirasismen

Av , , 15 kommentarer 18

DN om SR 2Jag lyssnade på Sveriges Radio P1 i fredags när jag åkte bil genom Norrland. Lena Berggren, docent i idéhistoria vid Umeå universitet (specialiserad inom rasism, nazism och högerextremism) var med i en diskussion om Sveriges radios opartiskhet. Till att börja med uppfattar jag att Sveriges radio delvis tagit detta beslut om opartiskhet med hänsyn till Sverigedemokraterna och Sveriges radios oförmåga att hantera och granska detta parti som sig bör.

Det var ett synnerligen viktigt resonemang kring värderingsfrågor som Lena Berggren förde och vi skruvade därför upp volymen. Till vår besvikelse uppfattade vi samtliga i bilen att programmet inte var opartiskt; snarare än att låta Lena Berggren tala klart och förklara resonemangen avbröts hon av programledaren som verkade mer angelägen om sin chefs åsikter än Lenas bildade synpunkter (chefen satt med i samtalet).

I en artikel i Dagens Nyheter framgår nu också att Sveriges radio stoppar en professor, Lena Halldenius, från att delta i en filosofisk diskussion i P1. Det professorn skulle tala kring hade avslöjat att Sveriges radio gjort avsteg från att stå upp för de mänskliga rättigheterna, demokrati och jämlikhet. Detta blev tydligen för mycket för Sveriges radio. Det är dock inte svårt att förstå mot bakgrund av att Sveriges radio uppenbarligen tycker att medarbetarna ska vara försiktiga att, i privat kommunikation i sociala medier, tala för varmt om mänskliga rättigheter, allas lika rätt och värde.

Det är skrämmande hur Sverigedemokraternas normaliseringsprocess fullständigt slagit ut all rim och reson i svensk public service. Att stå upp för människans värde får aldrig bli en förhandlingsfråga och kan aldrig ses som annat än opartiskt när det görs genomgående utan hänsyn till olika input och intressen. Konsekvens.

Innan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen kan jag inte minnas att Sveriges radio varit såhär lama och fega. Det är därför svårt att se detta som något annat än ett steg i ledet av rasismens normalisering i det svenska samhället. För mig håller Sveriges radio på att fullständigt tappa all den djupt grundmurade trovärdighet jag känt inför dem.

Sveriges radio, skämmes tamejfan!

Vardagens hjältar

Av , , 10 kommentarer 13
rhundradets-bild_23873755

Det var 1985. Högerextremismen var på frammarsch.
En tuff tant — en vardagshjälte i Småland — gör vad som kommer ann varje medmänniska: Stå upp för demokrati, människovärde och mänskliga rättigheter.

Det händer igen. Förändringens vind, den blåser kall. Det är som en ohejdbar storm av dårskap, dumhet och förringande som drar fram över Sverige. Det ska gråtas i riksmedia. Syndabockar ska hittas. Brösttoner tas till. Och nu intar etablissemanget försvarsposition. En av de sina har fått utstå en folkets mening: en tårta. De ställer sig upp bakom Jimmie Åkesson. Terrorismen måste stoppas!

För ganska exakt tre år sedan framlade jag en uppsats i Historia på Umeå universitet. Det var en så kallad komparativ diskursanalys, vilket innebär att jag jämförde två skeenden och analyserade hur riskmedia talade om dessa skeenden. Det jag jämförde var hur de politiska partierna Ny demokrati respektive Sverigedemokraterna beskrevs/omskrevs på ledarsidorna i Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska dagbladet perioden efter respektive riksdagsval; 1991 för Ny Demokrati och 2010 för Sverigedemokraterna. Klart är att etablissemanget har förskjutits.

Förutom att de politiska skiljelinjerna mellan ledarskidorna påtagligt minskat från 1991 till 2010 sågs Ny demokrati och Sverigedemokraterna på olika vis. Det första är numera historia och kan lämnas därhän. Sverigedemokraterna däremot fördömdes av samtliga ledarsidor och tillskrevs etikett på etikett. Partiet bedömdes inte bara vara högerextremt utan även ett hot mot demokratin, eller som jag skrev i arbetet ”Sverigedemokraterna ses på som ett omöjligt parti, ett paria.” Men det var tre år sedan.

***

Idag är tongångarna en helt annan. Jimmie Åkesson tårtas och ur det svenska politiska etablissemanget springer den ena efter andra till försvar för de som bara tre år tidigare ansågs utgöra ett hot mot demokratin. Det är som ett politikens maraton. Lena Mellin menar att hon är beredd att dö för att Jimmie Åkesson ska få säga sin mening ostört och Mona Sahlin instämmer men är inte beredd att dö för Jimmie Åkesson. Den folkpartistiska tidningen Dagens Nyheter ansåg till och med att demonstrationsrätten borde inskränkas för att skydda demokratin. Och socialdemokratiska Aftonbladet låter oss veta att tårtningen var en terrorhandling. Den ena extrema yttringen efter den andra. Styrkta brösttoner och överdrifter. En kakafoni utan hejd. Är det detta som är den politiska korrekthetens våta filt som högerextremister så ofta klagar på, en filt som nu kommer till deras försvar?

Vi lever i en förändringens tid. Jag har följt uppdateringar på Facebook från kompisar, i synnerhet från en person. Vi är ofta men inte alltid överens. Vi har bra diskussioner och han är en mycket klok person. Vi hade reagerat på samma galenskaper i Expressen. Igår var det 75 år sedan som nazisterna på allvar påbörjade sin terror och utrotning av judarna i Tyskland, den så kallade Kristallnatten. Många är de gånger jag varit ute och tänt ljus och gått i fackeltåg för att hedra minnet av de som miste livet i den nazistiska pogromen natten mot 10 november 1938.

Den liberala tidningen Expressen ger inte den historiska händelsen tyngd eller erkännandet. Istället kommer ett ifrågasättande från Expressen sida som låter oss veta veta att kristallnatten är bara något som ”påstås enligt historieböcker”. Det är alltså inte något som är/varit, utan det är ett påstående, kanske rent av en teori? Polisens syn återges också av Expressen: Svenska motståndsrörelsen (nazisterna som stökade runt i Umeå för inte så länge sedan) som demonstrerade i Stockholm igår beskrevs som (i sammanhanget förstått oförargliga) ”högerdemonstranter” och benämnde alla de som stod upp för demokrati och människovärde som ”vänsterextremister” och hot mot demokratin. Tidningen hänvisade också till en nazistisk sida för den läsare som ville få mer information och live-uppdateringar om vad som händer under nazisternas marsch genom centrala Stockholm.

Jag ska inte gå så långt som att misstro Expressen, men nog slog tanken mig att bevakningen av händelsen gjordes under sympatier för nazism och nazisterna som marscherade genom Stockholm. Det som hände 10 november 1938 var ju trivialt, bara ”några juvelerarbutiker förstördes” fick vi veta. Jag kved mig när jag tog del av denna nazistpropaganda som obehindrat sprutade på Expressens sida. Expressen bad senare om ursäkt för sitt mycket grova övertramp, hån och antisemitism som skedde på bästa sändningsplats.

***

Vad har då detta med tårtningen att göra? Tja, jag kommer osökt att tänka på en læstadiansk släktings fördömande av HBTQ-personer och varför HBTQ-personer inte ska tillerkännas rättigheter: ”Ger man djävulen lillfingret tar han hela handen”. I detta sammanhang fungerar analogin. Sverigedemokraterna har sakta börjat accepteras av etablissemanget och blivit en del av det. Nu går ryggdunkarna och acceptansen för det vidriga och odemokratiska blivit mer allmänt — de är beredda att dö för varandra. Åtminstone det etablerade etablissemanget med Mona Sahlin, Lena Mellin, Karin Pettersson och ledarredaktionen på Dagens Nyheter i spetsen.

Tårterskan Irene Matkowitzc är en av våra vardagshjältar. Hon stod upp för mänskliga rättigheter, människans värde, demokrati och yttrandefrihet. Men istället för detta erkännande läggs allt fokus på metod och hon beskrivs hon som terrorist och som ett hot mot demokratin. När är det rätt att agera? Mona Sahlin talar om att Åkesson blev rädd och överrumplad. Är någon förvånad över en sådan sak? Det skulle jag också bli om jag fick en tårta i ansiktet. Men Jimmie Åkesson befann sig aldrig i någon fara. Den vanliga medborgarens desperation lyser igenom valet av aktion. Så begränsad är yttrandefriheten — så mycket har demokratin börjat urholkas.

Tårtningar är ett till synes harmlöst medel för att få uppmärksamhet, för att bli hörd (jämför med järnrören som ledande Sverigedemokrater hade som tillhyggen). Låt gå för att jag själv aldrig ta till en sådan metod. Jag behöver inte. Jag har andra kanaler. Värt att poängtera är också att jag inte uppmanar andra att tårta. Det är trots allt ett brott mot svensk lag. Men metoden åt sidan: Det viktiga är den idé som Irene Matkowitzc bär på: Demokrati och jämlikhet. Hon har i det avseendet min oreserverade sympati och etablissemanget har mitt totala förakt. Vi får inte glömma att Jimmie Åkesson leder ett av Sveriges mest aggressiva och våldsbenägna partier vars idéer vid makten utgör ett direkt livshotande tillstånd för hundratusentals människor. Deras politik är också mycket kvinnofientligt och homohatande.

I fascisternas värld kommer de mänskliga rättigheterna beskäras, demokratin avskaffas och yttrandefriheten vara ett minne blott. Är det först i det stadiet som motstånd är tillåtet, utan att etablissemanget gråter? Nå, i det tillståndet ropar nog etablissemanget efter samhällets hårdaste repression: Död åt de protesterande.

Papperslösa luras av Polisen

Av , , Bli först att kommentera 12

Migrationspolitisk logikSkollagen har ändrats så att även papperslösa barn har samma rättigheter till utbildning som alla andra barn. Det är en mycket positiv reform där lagstiftarna satt barnet i första rummet. Det är ett erkännande av människovärde. Jag bedrövades därför över vad jag igår kunde läsa i Fria Tidningen.

I Fria Tidningens landetruntbilaga fanns ett nyhetsinslag om hur civilpoliser gått in på en gymnasieskola och omhändertagit en 19-årig gymnasieelev. Poliserna satte därefter eleven i förvar i väntan på att verkställa utvisningsbeslutet. Skolverket har uttalat sig kritiskt och beklagar polisens agerande på Alléskolan i Hallsberg, där detta utspelade sig.

Jag håller helt med Hans Karlsson (s), ordförande för Sydnärkes Utbildningsförbund, i dennes kritik av polisernas agerande. De har agerat omdömeslöst, menar Karlsson. Jag kan inte annat än instämma. Och genom polisens övergrepp har de skapat en god grund för otrygghet och en ovilja för papperslösa barn att delta i utbildning: Deltagandet är förenat med risk för att också bli omhändertagna på liknande vis. Hade jag varit papperslös skulle jag på grund av risken inte gå tillbaka till skolan mer. Det beslutet skulle dock drabba mig negativt i förlängningen, och även samhället. Den omedelbara risken för att få livet förstört i nuet står över framtiden i de flesta lägen. Det tror jag de flesta kan hålla med om.

I skolan ska barn kunna känna sig trygga, vara öppna och finna tillit till vuxenvärden. Nu är detta förtroende allvarligt skadat. Genom polisens missbruk — av samhällets vilja att barnen ska studera och barnens vilja till kunskapssökande —  har skolan blivit en plats för oro och rädsla. Polisen anser givetvis att de handlat rätt. Men det ansåg de också angående de romska registren och mycket annat stolligt de haft och har för sig. Förövrigt rapporterade Dagens Nyheter i måndags att de romska registren blir en fråga i EU och debatteras idag i Europaparlamentet.

Sveriges tredje mest trovärdiga parti

Av , , Bli först att kommentera 14
DN-grafik


I Dagens Nyheter presenteras en grafisk
återgivning av resultatet. Klicka på bilden
för att förstora den. För att läsa artikeln i
Dagens Nyheter följ länken: DN-grafik

Vänsterpartiet är Sveriges tredje mest trovärdiga parti, enligt en artikel i Dagens Nyheter. Mätningen är gjord av DN/Ipsos mellan 5-24 september. Urvalet har varit ur kategorin svenska medborgare över 18 år.

Vänsterpartiet överträffa alla partier förutom Socialdemokraterna som bedömts som det mest trovärdiga av väljarna och moderaterna som det näst mest trovärdiga. Men när det kommer till de två kategorierna Sjukvård och Äldreomsorg överträffar Vänsterpartiet Moderaterna. När det kommer till kategorin Skola och utbildning har avståndet mer än halverats. Folkpartiet är det parti som är näst mest populärt i fråga om Skola och utbildning (men ligger en bra bit efter socialdemokraterna). I alla andra mätta områden — det som mätts är: Jobb och sysselsättning, Sveriges ekonomi, Sjukvård, Skola och utbildning, Äldreomsorg — överträffar Vänsterpartiet alla andra partier på varenda punkt för den bästa politiken. Det är oerhört glädjande. 🙂

När förändringarna studeras kan noteras att Vänsterpartiet är det enda partiet som inte tappar trovärdighet i en enda fråga — Vi ökar! Alla andra partier tappar trovärdighet i samtliga kategorier, med undantag för ett politikområde för ett parti.

Värt att notera är att Centerpartiet ligger på samma nivå i trovärdighet som Sverigedemokraterna.

 

Förmildrande omständighet?

Av , , Bli först att kommentera 12

Ett av de märkligaste uttalandena igår på SVT Debatt:

”Jag är ganska säker på att Skånepolisen representerar polisen generellt. Såhär ser det ut. Vi har strukturell rasism och diskriminering i Sverige. Det finns. Jag säger inte att vi i Skåne har det mer än någon annan, men jag tror säkert att vi försöker på alla sätt, vända på alla stenar och få upp det här till ytan.”

— Helena Casu Häll, mångfaldssamordnare Malmöpolisen.

Skulle det vara någon förmildrande omständighet när polisen bryter mot lagen? Det finns dock ett värde att ta fasta på här. Hon erkänner öppet att det är frågan om strukturell rasism och diskriminering. Försöken att ursäkta och förminska problemet är däremot beklämmande.

Allvarligt? Nej! Rasism? Ja!

Av , , 2 kommentarer 10

Polisen_skylt_2012

Polismyndigheten har flera gånger varit i skottgluggen för en rad överträdelser. Vår rättsvårdande myndighet Polisen behandlar våra lagar som en gummisnodd. De ska upprätthålla de svenska lagarna och vår demokrati. De gör varken eller i detta fall. Vissa säger att det är ”allvarligt”. Det går att säga så i underdrifternas värld och möjligtvis i politikerland. Men nej, det är inte allvarligt: Det är åt helvete! Det är rasism. Det är en brutal kränkning.

Med reservation för mediala överdrifter: Det Polisen gjort är frågan om ett omfattande olagligt och rasistisk register upprättat över tusentals romer i Sverige. Skapat i Lund. Som vanligt, Skåne. SD-land. Svenska Danmark och allt vad det kallas. Många är de poliser jag privat känner, som alla är helt underbart vackra människor. Värderingsmässigt. Socialt. Intellektuellt. Omtänksamma. Underbara. Det dessa, oberoende av varandra, har gemensamt är att de samtliga förkastar Skånes polisorganisation. Detta med hänvisning till värderingarna som gror i den skånska myllan.

Det nu skapade registret är enkelt. För att bli en del av detta register krävs ingen illgärning. Nej. Det gör inte det. Det räcker med att du anses ha en viss kulturell bakgrund. Dagens Nyheter skriver följande:

”Svensk polis har upprättat ett olagligt register över romer. Totalt innehåller det 4.029 människor spridda över hela landet. Registret anses värdefullt av polisen, används i polisarbetet och är öppet för ett stort antal anställda. Över tusen av de registrerade är barn. Det finns exempelvis 52 tvååringar i polisens romska register. Anledningen till att de förts in där: de har fötts i romska familjer. Registret visar inte brottslighet. Många vuxna som hamnat där är ostraffade. Det handlar om en kartläggning av släktband: ett biologiskt baserat register.”

Det var inte länge sedan polisen aktivt hade det så kallade homosexregistret. Enligt vissa uppgifter har de kvar informationen men inte datoriserat. Det var inte heller länge sedan poliser kränkte individer med rasistiska tillmälen.

Polismyndigheten pratar så vackert om sitt värdegrundsarbete. Nog finns där en insikt när myndigheten uttrycker att det finns skäl att intensifiera arbetet. Bra. Vill man seriöst förändra så går det att förändra. Men polisen är en hierarkisk och odemokratisk organisation och till denna organisation söker sig ofta individer som är synnerligen olämpliga för polistjänsten. Vissa kommer inte igenom antagningen. Andra gör det. Klarar de det fysiska testerna så får värderingarna bli en senare fråga; en fråga för det havererade värdegrundsarbetet. Jag har dock ett bättre och mycket enklare förslag. För antagningsprocessen: sluta ta in arslen! Det är inte svårare än så.