Tack och lov.. Jag talar om den smått oändliga Januari som håller oss alla i ett järngrepp och som kastar oss fram och tillbaka mellan iskyla och smutsigt slask som innebär att ex antal kilo jättegrus följer med in och repar upp parketten. Mörkret håller sakta på att lätta men än så länge vågar jag mig inte riktigt fram ur idet.
Januari har innehållit så otroligt mycket negativt och jobbigt, dock inte för min egen del utan tyvärr för andra.. Tyvärr alltför många som jag gillar faktiskt. Jag försöker att inte låta mig påverkas, men när man ser någon som står en nära bli drabbad av allt möjligt skit så är det svårt att stå helt oberörd och titta på.
Samtalen har varit många och långa och vi kommer gång på gång fram till samma sak:
”Vi skall icket slösa vår energi på Dem som inte förtjänar den”
En logisk tanke, men ibland tar den ju tid på sig att mogna!
Ja, denna Januari kommer att gå till historien sedan den absolut sämsta och värsta sedan Januari 1997. Den var nästan lika hemsk och har för alltid etsat sig fast i mitt minne på grund av tusen anledningar. Men skit samma… Nu är nu och då är över för längesedan. Det är nya tag och nya infallsvinklar som gäller nu och jag har, som alltid när det hänt svåra och jobbiga saker drabbats av ett slags klarsynthet som alltid slutar med att jag vet exakt vad jag behöver i mitt liv och vad jag inte behöver!
Det jag inte behöver eller vill ha gör jag mig av med och det jag behöver och vill ha ser jag till att ordna. Tankens kraft är stor och det gäller att inte underskatta sig själv och sin förmåga.
Vi har inte jättemycket tid på jorden och nu när jag kommit till ”halvtid” så ser jag saker så klart som jag egentligen skulle ha behövt göra redan för tjugo år sedan, men å andra sidan så är det ju tiden sedan dess som ändå format mig och som lärt mig hur jag faktiskt vill ha det!
Jag har under några mörka januarikvällar också läst igenom de gamla dagböckerna (igen) från 1997 fram till 2002 och tro det eller ej, men jag har skrivit E-X-A-K-T varenda dag under dessa år. Det var ganska jobbig läsning och något som var återkommande var att jag ofta var ledsen, arg och frustrerad över vad andra gjorde. Till exempel så var jag ofta upprörd över hur vänner och bekanta supit och knarkat i tid och otid. Jag var ofta och hämtade folk på diverse ställen och jag tycks också ha varit någon slags jour mitt i nätterna då folk ringde och mådde dåligt.. När folk velat ta livet av sig så har de ringt mig mitt i nätterna (!!)
Shit alltså, hur ORKADE jag? Idag är jag bättre på att säga Nej och det finns inte på min karta att jag ställer upp på någon som inte ger ett skit tillbaks. Jag skrev ofta att jag dessutom var mörkrädd (!!?) något som jag absolut inte är, eller har varit under de senaste tio åren. Ont i skallen hade jag ofta också! Ja vojvoj.. fatta att jag lät folk parasitera på min energi alltså. Helt galet.. Fast å andra sidan så omgav jag mig också frivilligt med diverse människor som tog fram det allra sämsta i mig så det var kanske inte konstigt att det blev så? Sjukt hur vissa har betett sig mot mig och min familj alltså.. och då inte ”bara” dem som missbrukat utan även andra som fanns i min närhet på den tiden. Jag ryser när jag läser om vissa människor alltså!
Det är så stor skillnad från nu och då, så vissa datum har jag fått läsa några gånger och verkligen försökt förstå hur jag tänkte då!
Vissa människor verkade jag ha sett som ”projekt” på den tiden och när jag snyggat till dem och fått dem på fötter igen så har de ju bara orkat supa och knarka mer än nånsin. Snacka om onda cirklar alltså! Nä fy fabian.
Nog är det absolut mest logiskt att undvika somliga människor och istället omge sig med de som både kan och vill ta fram det bästa i en istället.
Något som också har tett sig märkligt är att flera av dem hört av sig under årens lopp och velat komma tillbaks in i mitt liv och det har varit enormt befriande att bara kunna säga: ”Nej tack, men lycka till med Ditt liv i framtiden” Dessa stackare får i framtiden klara sig helt utan mig.
Jag är jag och jag är min egen bästa vän. Alla de andra fantastiska vännerna hamnar näst överst på listan och de är verkligen speciella var och en och alla bidrar de med precis det som faktiskt tar fram det bästa i mig. Varken mer… eller mindre!
”Annars då sen sist?”
Ja, som sagt.. Januari flöt ihop i ett töcken och jag både fryser och myser om vartannat! Jag har umgåtts med kidsen en hel del och de lyser ju upp vilken kall Januaridag som helst. Kolla bara:
Monstret i Pollypyjamasen!
Och igår hade vi en trevlig middag med den bästa familjen jag känner. I vanlig ordning så pratade vi om barnuppfostran och diagnoser A till Ö och hur saker utvecklats på den fronten bara under de senaste åren! Diskussionen ”Snoppar å snippor” kom ju också upp och det var längesedan jag skrattat så mycket! Och så käkade vi Tacos efter barnens önskemål.
Gött!
Sedan har vi konsumerat en skrämmande mängd äpplen under veckan som gått. Ungarna äter äpplen så det står ut ur öronen på dem och jag har burit hem något kilo var och varannan dag! I Fredagskväll räknade jag till 22 st äpplen och idag finns det bara fem kvar (!?)
Och en kul grej hände när jag bar hem en påse äpplen.. Kolla bara… DETTA kallar jag absolut precision alltså!!
Kanske skulle jag ha köpt en lott?
Haha..
(Jamen vaddårå… JAG tyckte att det var kul iaf) 😀
Och slutligen så lägger jag upp en bild som är tillägnad min bloggkompis Maria! En mycket klok och inspirerande kvinna som har både hjärnan och hjärtat på rätt ställe. Hon har en grymt skön stil hela hon och jaa.. Jag gillar henne som tusan helt enkelt.. Kolla Maria.. Jag har också en bröstpryl hemma till allmän beskådan 🙂 Ett loppisfynd för en tia om jag inte minns fel:
Rätt tjusig tjej..
(Eller är det månne en HEN..?!)
Haha..
Och så.. Månadens stora händelse och snackis: Jimpa har blivit med ”avancerad tällefån”.. Ja, nu har han ju till stort förtret måstat överge sin gamla Nokia med knappar och då blev det en smartphone denna gång. Stenålderstelefonen har ju varit en trogen vän men nu fick den åka till telefonhimlen och in flyttade denna svarta, blanka lilla intressanta sak. 😀 Ganska kul.. och det fattar alla som känner vår familj! Haha..
Till sist så ska jag bidra med en liten självupptagen selfie och visa min fina Jacka som väldigt många, både kända och okända människor ger mig komplimanger för: En grön dunparkas från KariTraa som håller mig garanterat frysfri. Canada snow bootsen hänger med ytterligare en vinter och den nya mössan som det så talande står: ”NOFILTER” på har jag köpt för en tjuga på dussinbutiken Glitter. Ganska rolig faktiskt (Det fattar också alla som känner mig varför) och lille B fick en precis likadan eftersom han är storkonsument av just mössor!
Varmt å skönt skare va…
På insidan av jackan läser jag ett trevligt:
”FROM NORWAY WITH LOVE” varje gång jag tar av eller på mig jackan.
Trevligt tycker jag!
Och nu har jag inte annat att förtälja än att jag ska hoppa i säng med en bok. Imorrn blir det upp tidigt och dra iväg med familjen på diverse innebandyståhej. Det blir kul.. 🙂
Hoppas att Ni andra mår bra och kom ihåg att snart får vi åter värme, ljus och energin kommer att återvända till oss med full kraft.. Var rädda om alla De människor som är viktiga just för DIG och strunta helt enkelt i alla andra!
Vi ses & hörs!
🙂
Always nice bloggtalk: