Slam och vatten…

Av , , Bli först att kommentera 15

I en vacker röd solnedgång drog vi från stan. Hejdlöst motljus som gjorde det omöjligt att se vägen. Anpassad hastighet och blott en pudel på vägen gjorde vår resa till en glad upplevelse med många skratt. Glada över att vara på väg!

Vi landade i stugan. Ensamma. Jag bar väskor och kassar tills armarna bågnade! Myggljus, skylt till trädgården, sladdar, Playstation, kläder (anpassad för temp mellan 0-25!!!) mediciner (smärre apotek), mat, lakan, handdukar -You name it! Jag har packat det.

Men vatten.

Nej oj… DET hade jag glömt!

Såå nu sitter vi här och bara njuter. Tank/slambilen är tydligen på G och vattenleverans inväntas i eftermiddag.

Ikväll, när elden sprakar… Då är det G som i gemenskap!  Vad vi längtar och HAR väntat på denna dag!!! 

Vi har minsann pysslat årets skylt för att vara redo för ”klackarna i taket”!

Jag känner mig redan snorrik även om Unionens a-kassa inte tycks ha fattat ett enda beslut ännu…

Peace!

//a

PS: lakan, handdukar, pioner på bordet etc finns även fixat i lyan -Hoppas mina vänner får en bra tid där ❤️  

Foto -Då och Nu!

Av , , 2 kommentarer 17

”-Jag vill ha en kamera. En riktig kamera. Att ta f.i.n.a bilder med” filosoferade sonen över lunchen.

Jag slutade tugga, kände en ögonlocket börja rycka, för att sedan re-la-la-laxa. Kameror, har vi väldigt gott om i detta hem MEN det han åsyftade var alltså en systemkamera, och den fina Canon som jag har ligger och dammar. Orörd sedan flera år tillbaks. För den är inte digital. Den är… analog?! Den kräver i alla fall en filmrulle och det har ju sedan länge blivit för jobbigt och komplicerat. Tar för lång tid i min värld.

Jag började fundera… Vart framkallar man foton idag?!?! Vart skickar man in en faktiskt filmrulle? Går det ens längre?! Jag älskar mina fotoalbum från förr, men det är väldigt få foton som faktiskt slår an, som sticker ut. Som är ”ögonblicket”.

När jag var barn/tonåring hade jag många brevvänner runt om i Europa, varje gång man skulle skicka i väg ett foto var det ett gissel, ett tidsödande och dyrt projekt. Först ta max en eller två bilder. Sedan vänta på att rullen var slut (dvs vänta på att några andra fotonödvändiga tillfällen skulle dyka upp). Sedan lämna in rullen. Vänta en vecka för att sedan, likt ett barn på julafton, galoppera till Domus ”City Sound”och få sprätta upp förpackningen och med darrande hand kolla igenom korten.  Jahapp… Den där bilden man tog lyckades man blunda på… Crap! Suck och livetsundergång.. Typ!

När jag var mellan 20-30 år kunde jag och min kompis knäppa flera rullar hejdlösa bilder, jaga ner till FotoQuick, för att sedan skratta så vi tjöt åt resultaten -Utveckligen gjorde i alla fall att det gick snabbare.

Så kom digitala kameror som en gåva -Det var bara minneskortet och batteritiden som satte gränsen. Man tog bilder och tankade in i datorn, bara att välja och vraka vilka som skulle få vara kvar. Det var ett gissel för somliga som aldrig orkade tanka in i datorn. Ett drama utan motstycke om datorn kraschade. Och så många bilder som aldrig kom ut i ”verkligheten” PÅ papper, in i ALBUM!

För cirka fem år sedan slutade jag skicka över digitalabilder till ProPrint för utskrifter, så det finns ett glapp i fotoflödet -Rent konkret på papper alltså.

Sedan dök ju iPhonen upp och då var det allt jag ansåg mig behöva. Nu försöker jag göra fotoböcker. För att kunna ta fram och titta på dom där utvalda bilderna. Fördelen är att det bara blir ”ögonblicken”. Jag har även en airprinter så jag kan skriva ut bilder direkt från telefonen. Crazy men det fungerar riktigt bra -MEN det är inte bilder tagna med en systemkamera!

Ibland, men bara ibland, kan jag faktiskt sakna gisslet med fotorullar, framkallning och hela snurren -Det fanns en charm! Å andra sidan skulle jag aldrig acceptera det i dag.

Det tar för lång tid i en värld som skenar!

//a

PS: Jag skall fråga Tarzan om vi kan få låna hans digitala systemkamera för att se om vi tycker det är så himla roligt!

 

 

Tant Snusk -C’est moi!?

Av , , Bli först att kommentera 16

Först av allt -Nej! Jag har inte gjort en särskrivning av ordet ”tantsnusk” jag har gjort ett konstaterande att jag kunde ha ett annat smeknamn vissa dagar! Tydligen!

Väldigt sent i går kväll höll jag på att slita bland väskor, lakan, thinking putty, paddar och sladdar för att försöka -försöka- organisera överflyttning till stugan. Det börjar liksom bli vääääldigt kritiskt då jag faktiskt lånat ut mitt hem och nyckeln snart skall överlämnas! Hilfe!!! Listor är liksom inte nog för att få ihop allt som måste fixas, packas och tömmas.

Anyway… Jag höll på väldigt sent och började ställa iordning väskor, packa sonens kläder (måste börja någonstans!!!) samt fixade kvällste. När kvällsteet var uppdrucket hoppade sonen i säng och tyckte att jag var ganska tråkig. När jag hade sagt godnatt så nöp han mig i armen!

Han nöp mig i armen!!! Inte hårt men han nöp mig, skrattade och när jag lämnade hans rum sade han…

”-Du förtjänar ett nyp”

Är det verkligen bara jag som tyckte att det var all anledning att flina från öra till öra?!?!?! Jag fick mig i alla fall ett gott skratt och kunde inte annat än hålla med!

Nu skall jag i alla fall vara krass, effektiv och återgå till röran som råder. Godegud hur i hela friden skall jag organisera det här egentligen.

Det är dagens stora fråga!

//a

 

Good news…

Av , , Bli först att kommentera 14

  
So far ser det bra ut!!!

Inga obehagliga pikanta överraskningar. Kotletterna ligger och får rätt temp, löken klyftad och riset är under kokning!

Vill varmt rekommendera en dokumentär som jag hittade på Netflix -Jiro dreams of sushi!

Jag är ödmjukt fascinerad! Att få se hur en riktig mästare hanterar varje dag, ständigt växa och vara utomordentligt disciplinerad. 

Jag ligger 20 år back i min strävan efter att bli mästare… Å andra sidan har jag inte heller hittat min ”nisch” så som Jiro gjort när det gäller sushi.

Absolut sevärd dokumentär! Absolut värd r.e.s.p.e.c.t!

//a

Undvikande!

Av , , Bli först att kommentera 14

Det blev pizza idag! 

Med mycket vitkål -Blev liksom avskräckt av frysfyndsmaten!

Å hungern slog till efter tidernas mest effektiva stadstur! När man hinner allt och ändå hinner hem på övergång med bussen (som typ aldrig går) då är det snabba ryck och inget jidder som varit fokus.

Imorgon blir det kotlett! Utan frysbränna!

//a

Smakar det konstigt?!

Av , , Bli först att kommentera 22

Det måste finnas fler än jag som känner sig less på köp och släng tillvaron -Därför kan jag känna att NUET är ett ypperligt tillfälle att försöka ”äta ur frysen”. Dummaste idén ever kan jag meddela.

Eftersom jag inte ätit så mycket på sista tiden har jag blivit förtvivlad över mat som behövts kastas… För att det börjat lukta skumt även om datum varit bra! Vi har inte varit hemma så mycket senaste tiden och med tanke på att vi snart lånar ut lyan så känns det högst onödigt att köpa hem så mycket. Så då tänkte jag, istället för att köpa nytt så tömmer vi frysen -På saker som jag glömt att DATUMMÄRKA med mina fina etiketter!!

Igår kväll var jag laddad för nationalrätten ”Fredagstaco” tillbehören dukade, färsk sommarvitkål hyvlad, salsan blandad, osten riven och jag tänkte ”-Bring it ON!” tryckte i mig ett antal kapslar matsmältningsenzym och kände mig vrålhungrig. Tog en tugga. Tuggade långsamt. Kände smakerna av grönsakerna och… något annat… pikant! Slutade tugga, smakade liksom i 120 knyck. I samma ögonblick slutade sonen tugga.

”-Smakar det konstigt?!” frågade jag.

”-Mmmm lite…?” svarade han och så tittade vi på varandra över våra dignande tacos.

”-Vi kanske iNTE ska äta det här? Du hittade ju faktiskt bara ett paket köttfärs i frysen!!” sade sonen och jag tycker faktiskt han lät lite anklagande.

Magen kurrade hejdlöst och jag kände det där dilemmat att äta eller inte äta -Denna gång av en helt ny anledning än senaste tiden! Men CRAP, ska jag åka och köpa ny köttfärs undrade jag där jag satt vid bordet. Då kom sonen på att så drastisk behövde jag ju inte vara, jag kunde ju ”bara” gå och steka upp köttet jag faktiskt köpt.

Det blev tacos med strimlad, urfin, färsk rostbiff i stället. Kött som var så mört och gott att det smälte i munnen. Sonen skippade tillbehören och åt grönsaker och kött. Själv var jag så vresig och less innan maten äntligen var färdig att det mer blev en fråga om att sluka maten än att njuta av den.

Idag skall jag alltså rensa frysen. Det är bara att konstatera att sådant som är omärkt, frysbränt, oidentifierbart och ser allmänt skumt ut skall kastas. Det var en otroligt fin tanke att ”taga vad man haver” men resultatet var helt enkelt inte ätbart. Det var äckligt! Hurv-läskigt!!!

Bär och broccoli kan få stanna kvar.

Och isbitarna.

//a

 

 

Utan farstu…

Av , , 12 kommentarer 25

Idag har jag agerat som en gränslös  människa utan farstu -Fast bara mot mina närmsta anhöriga! DOM får sanna mina ord lyssna på både det ena och det andra, precis som min läkare! Jag är liksom krass när det gäller min kropp -Har man problem med lever, gallgångar, mage/tarm då skiter jag bokstavligen i formalian. För när allt kommer kring handlar det om hur det de facto ser ut i vardagen.

Jag träffade min läkare igår och han fick som sagt höra hur mitt sk liv ter sig ”-Det är inget liv” framhärdade jag.

Smärtor? Nix, men ett konstant rännande på muggen utan historiskt motstycke. Charmigt? Inte alls, men komiskt sett med perspektiv. Konstant toapappersbrist och ingen nåd i sikte är liksom vad jag vant mig vid -Och alla runt omkring mig förfäras, förtvivlar och undrar hur i friden jag orkar leva. Typ!

Att inte ÄTA har blivit lösningen. Leva på vätskeersättning och vatten för DÅ har jag fått ha frid i kroppen och har kunnat lämnat lyan utan expressjakt på toalett. ”-Jag är en en fet person som svälter, jag får ju ingen energi” Japp så lät jag hos läkaren, desperat, utmattad, färdig, less och väldigt rak på sak! Raka puckar och ärlighet är vad som gäller när man sitter där.

Jag är oerhört glad över att ha en klok, empatisk och rutinerad läkare. Med tanke på alla mina bukspottkörtelinflammationer senaste fyra åren (till följd av mina sju ercp-ingrepp) så verkar det som att min bukspottkörtel har fått lite problem MEN det var enkelt att åtgärda förklarade läkaren. Jag fick kapslar som jag skulle testa DiREKT! Så jag knaprade kapslar igår och kunde faktiskt gå ut och gå på kvällen EFTER maten!!!! Frikking WOW liksom!

Läkaren hävdade att jag skulle ha så snabb effekt av kapslarna att han skulle ringa och stämma av med mig redan idag, och jag erkänner att jag kände mig grymt skeptisk där i stolen. Ty här har livet varit ett smärre fängelse i MiNST ett år!!!

OM det inte inträffat ett smärre mirakel över natten så skulle jag vilja hävda att matsmältningsenzymer i kapselform var exakt vad  min kropp behövde. SÅ det innebär att min läkare hade helt rätt. Det innebär att jag plötsligt kan gå ut och gå, åka och handla och inte behöva sitta inne fram tills kvällskvisten. Det innebär att jag kan börja fundera på att ÄTA på riktigt. Det innebär att jag kan kasta alla vätskeersättningsrör åt fanders tillsammans med näringsdryckerna och i stället sätta tänderna i friska grönsaker, nötter, fröer och frukter och tillföra riktig energi!

Att ett sådant skitfel kan leda till så mycket problem hade jag ingen aning om -Däremot hade jag lagt ihop ett och ett efter ingreppet i Huddinge och själv begripit att något var FEL och att det inte längre handlade om levern. Såååå efter ett år i det här träsket, efter några månader med dagliga och konstanta gallkramper (pga PSC), efter ytterligare en bukspottkörtelinflammation (pga ercp-ingrepp) och efter en fullkomligt galen månad med näringsdryck och ihärdig molvärk någonstans i buken så kan alltså några kapslar göra livet möjligt igen! Hur fascinerande är inte det?!

Låt livet återvända, låt kraften, orken och livsenergin stiga som sav i träden. Låt maten ge mig näring för här skall byggas upp för min älskade älskade VARDAG!

För är det något jag förtvivlat över så är det just bristen på vardag. Bristen på allt det där ”vanliga”, bristen på energi, ork. En trötthet in i märgen och en hopplöshet att inte ens kunna äta MAT -it’s not a life! Träning finns inte på kartan utan bra mat för det finns inget att ta av mer än trötthet.

Jag skriver detta inlägg för att det är så viktigt att aldrig ge upp. Det är så viktigt att våga prata med läkare om hur det egentligen ÄR. Det är så viktigt att inte lägga sig ner och acceptera sådant som man känner måste gå att rätta till. Oavsett vad det handlar om. Att lägga sig ner och dra täcket över huvudet har känts väldigt lockande (det erkänner jag) men det har alltid slutat med att jag vräkt mig upp ur sängen. Frikking vägrat att bli  konsumerad av handlingsförlamning.

Jag är otroligt glad för den inställningen idag!

Nu skall jag planera helgens MAT. Jag skall handla och inte bara fundera på vad sonen skall äta utan faktiskt planera för oss båda!

Å där fick jag tillbaks en stor bit av min vardag -Ett litet men stort steg på vägen!

//a

PS: ni anar inte hur mycket censur jag lagt in i detta inlägg… Det mina anhöriga fått höra idag är sanna mina ord värt en medalj för att dom hanterade!

 

 

 

 

Hybris…

Av , , Bli först att kommentera 18

Jag har svårt att sätta ord på den hybris jag känner -Men det känns i alla fall hanterbart! 

  
Projektet i stugan gick bra även om Tarzan gnölade ”Näääeeee” när Ugglan och jag ho-ho:ade fram förslaget! För OM – SÅ skulle målare konsulteras innan vi fick göra nånting!

  
Sagt och gjort! Den tråkiga, brunfula lilla stugan skall bli RÖD! Spillt färg på gräset har Tarzan lyckats med, såg verkligen inte trevligt ut! Men nu bör vi vara redo för sommaren!

Jag har ÄNTLiGEN fått grönt ljus att måla den eländigt fula furupanelen ViT, dvs invändigt! MEN inte förrän till hösten!?!? Vad är det jag missar?!? Det kändes som oktober/höstlov när jag stod ute häromkvällen i stugan!

Det är nog, trots allt klokt att vänta lite för just nu är det annat att fokusera på! Min lya skall lånas ut till bästa vännen. Nöjen väntar (på lagom nivå). 

Mest av allt längtar jag efter att höra skogen eka av skratt, liv och stoj!

Det behöver jag! 

//a

Lycka är…

Av , , 6 kommentarer 20

Lycka är att få ett samtal från Karolinska med besked att det inte finns några konstigheter på cytologiproverna som togs i alla gångar och mynningar runt levern och pankreas!

Vilken LÄTTNAD!! Vilken frikking kakbit av livet!!!

Vem bryr sig om regn å kyla -Jag ska UT! 😀

//a

Yoga…

Av , , Bli först att kommentera 15

Yoga utomhus (som jag drömt om) i stugan denna sommar känns snudd på orimligt. 

Igår väste jag över mygg och idag klär jag på mig av köld! Nåja det kanske blir bra på nått sätt ändå.

Nu är jag i alla fall utkommenderad till den friska förmiddagen så jag bör sno mig på innan det är dags att vrida bilen hemåt!

//a

PS: vi diskuterar vilt om vi skall utrota lupinerna!