…SJÄLVKLART behöver sonen och hans kompis en mus….
Frågan är bara vart den kan vara?!
Mitt i allt kaos sitter dom och skrattar gott och spelar Minecraft. Sonen har lånat ut sin dator och sitter således vid min. Min dator är den ”puckade mac:en” vars mus inte har höger och vänsterklickning!
Så vart kan musen vara?! Det är liksom bara att ta på sig cyklop och dyka in i röran!
//a
All right…
Den där dagen då jag ”bara” skulle hänga upp en slinga på balkongen urartade i slutsatsen att jag behövde GARDEROBER = Lösningen på alla hemma-relaterade problem.
Dom där rackarna dyker snart upp och för att få in dom där schabraken måste här förberedas.
Let med walk you through it…
Detta är min ”SKRUBB” och där står idag två 60 cm fula gamla garderober! Dom skall ut. Monteras ner och skeppas iväg till återvinningen! Ciao rangelskrangel!
På denna YTTERST begränsade yta skall sedan TRE garderober smackas upp. Dessa måste byggas på PLATS pågrund av takhöjden. Lampan måste monteras ner och jag måste öva yoga, stretching och flexibilitet som tusan innan det är dags. För projektet har jag kallat in Tarzan som har fått MÄTA ytan åt alla håll och kanter för att få grönt ljus att det faktiskt kommer att gå…
Jag kommer liksom behöva hjälp… Å vid ett tillfälle i en annan lya gormade Tarzan frenetiskt att ”det ALDRiG skulle gå” att få in garderoberna jag beställt dit. Jag var så sur och less på gubben att jag ville stoppa en strumpa i munnen på honom. Varför skulle det iNTE gå tänkte jag?! Har du v.e.r.k.l.i.g.e.n mätt? frågade han OM och OM igen… -Typ..Ja! svarade jag (utan att alls ha mätt!)
Så kom garderoberna och vi skulle påbörja monteringen och det hela började med en helkväll då vi fick riva ner innertak… Har nog aldrig sett Tarzan tugga tuggummi så sammanbitet någonsin! Sedan dess är jag omyndigförklarad när det gäller sådant som handlar om att MÄTA! Tror inte ens det hjälpt att jag fyllt 40 år faktiskt!
Så idag skall allt UT. Det skall plockas och tömmas. Det skall rivas och se ut som HELL in a lya!
OCH… det här är bara ZON 1 för när det skall göras skall det göras ordentligt.
Kiddo skall också få ytterligare en garderob. För att möjliggöra det måste hans rum möbleras om.
Så jag tänker så här: Jag tror jag tar och går ut helt enkelt. Andas lite frisk luft och så kan jag leka struts och försöka ignorera det kaos som stundar… Att riva brukar gå rätt fort.. Tror jag! Typ!
//a
Normal
0
21
false
false
false
SV
JA
X-NONE
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:”Normal tabell”;
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:””;
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
”…Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer…”
Pär Lagerkvist
(Ur: Istället för tro i samlingen Kaos, 1919)
Asså ikväll skulle det smälla. Det skulle bli klackarna i taket och den mest lyckliga dagen i mitt liv.
Ivrig som få stolpade jag in på Coop för att hämta paketet från Födelsedagsfén och Bror. Trots att det är länge kvar till Dagen D tyckte dom att jag kunde få min present i förskott och min far var med som bärare.
.JPG)
Å det började ju så bra… men… så blev jag tydligen FÖR kvinnlig.
Min gåva var för STOR. Plötsligt var storleken väldigt central! Måttband åkte fram, det mättes till höger och vänster. Det blev panik. Det blev smärre kaos. Det blev förtvivlan…
Gåvan är nu returnerad! Å både min son och brorson har idiotförklarat mig. "-Men vaaaaaaarfööööööööör?!?!?!?!?!?!"
Men det är ju så att man måste hitta det som passar och det som blir rätt oavsett vad det gäller. Jag hoppas jag får glädjen att återkomma kring denna gåva inom en snar framtid.
//a
"Lilla j sover än. Livet hänger på en skir tråd. Måtte hon välja att stanna här och inte välja att leka älva på dom oändliga ängarna" Den 25 augusti 2011 fick lilla j en hjärblödning. Lilla j… en ljuvlig, sprudlande, underfundig flicka 7 år gammal. Det händer. Inte ofta. Men det händer. Och när det händer kan man bara vänta. Jag träffade lilla j på IVA några dagar efter det hänt. Hon låg där i en stor säng med så många sladdar, maskiner och slangar. Nedsövd i djupt sömn.Det var då jag skrev i min dagbok om dom oändliga ängarna.
Fem dagar innan mitt besök hos lilla j på IVA hade hon suttit bredvid min son på upprop i första klass. Hennes långa hår hade rakats bort. Nu låg hon där och såg fridfull ut. Med målade fina naglar och jag mjukade hennes lilla hand. Förtvivlade föräldrar som också bara VAR där. Vänta, vänta, hoppas, be, vänta och hoppas.. Vakna vakna lilla barn.Lilla j låg nedsövd länge. Dagar blev veckor, som blev månader och runt jul förra året var lilla j vaken. Lilla j’s väg tillbaks till ett nytt och annorlunda liv har inte varit enkel. Hon har fått kämpa med operationer, mediciner och med anpassning. Hon är så innerligt tapper denna tjej! Och hela tiden.. så glad när man träffar henne!
När lilla j’s mamma ringde oss den där kvällen i kaoset på akuten förstod min son genom att bara titta på mig när jag hade luren i handen att något hänt hans lilla j. -Kommer hon att dö frågade han. -Jag vet inte svarade jag. -Kan hon dö? frågade han rakt. -Ja, svarade jag ärligt, hon kan dö. Det var en fruktansvärt bisarr dialog men ärlig och rak, utan omsvep. Vi pratade mycket jag och min son och vi beslöt oss för att lilla j skulle fixa det här!
Våra barn är enastående. Dom är här och nu. Dom lever i dom förutsättningar dom har för dagen. Vi vuxna kan lära oss så mycket av våra barn. Vi går i taket över en sned gran, över överbokade agendor (som vi fyllt helt själva), vi flippar ur över magsjukor och vi gnäller oss till vansinne över snö!
Jag säger bara…lilla j… Vilken resa du har gjort. Jag tycker du är enastående. Jag tycker du är så oerhört stark och modig. Du har en vilja som är enorm och den kommer ta dig precis dit du vill komma -Du kommer fixa allt du vill lilla j. Jag är så tacksam att jag fått se din resa på håll. Att se hur du vaknat från en lång dvala och börjat lära dig allting på nytt. Det är en gåva att få känna dig lilla j och vi är så glada att du är en liten älva här hos oss och inte på dom oändliga ängarna.
//a
Jag vill även tacka M och D för tillstånd att skriva om deras dotter lilla j efter en lång tid av förändring.
Kommentarer som inkommit