Etikett: vänta

Who Cares?

Av , , 8 kommentarer 7

Ta dig gärna tid att läsa mitt hypotetiska exempel… Å kom gärna med åsikter! 

Rent hypotetiskt… Ponera att du har värk i dina fotleder. Tänk dig värk som du inte begriper vart det kommer ifrån. Det värker dygnet runt, bara mer eller mindre. På nätterna ligger du och sparkar och sparkar för det ger någon form av lindring.

Varje morgon vaknar du av att du är stel och du går som en pinne. Att gå ner för en trapp innebär att du får gå sidledes, och halvt hänga i räcket då fötterna värker. Å så har du haft det i flera år. Läkaren har tagit prover som visar att du inte har reumatism! Så skönt. Men vad är det då? Fotlederna är röntgade, så det är inga extra ben som spökar. Skönt men vad är det då?! Du har ont. Du är stel. Du ÄR påverkad. Läkarna vill avvakta. Du får fortsätta halta på.

Värken gör att du är konstant trött. På jobbet biter du ihop och hänger på allt du orkar, för att sedan komma hem. Lägga dig i soffan med benen i högläge och inte orka något mer. Inget socialt liv. Nada. För att dina fotleder värker. På jobbet upplever dina kollegor att du vissa dagar är kort och sur. Lite "fräsig". Dom ser inte din värk eller din trötthet då du biter ihop. Dom ser dock att du haltar… Varje dag!

Du köper dyra skor och inneskor som är bra för foten och fotlederna, som ger stöd och avlastning som någon form av "självhjälp". Det hjälper föga. Du är hemma en vecka från jobbet för att vila. Du mår bättre då du i allafall inte är lika trött. Värken blir mildare av vilan. Sedan har veckan gått och du måste tillbaks till jobbet eller få tag i en läkare som kanske kan sjukskriva dig på deltid.

Du ringer, läkaren skall ringa upp. Du testar på eget initiativ en kur med antiinflammatoriskt, för att försöka se om det hjälper. Det hjälper föga. Du ringer vården igen då läkaren aldrig ringt tillbaks. Då du påbörjat egenmedicinering ringer äntligen läkaren som konstaterar att hen måste konsultera en annan läkare kring din märkliga situation. Hen skall ringa upp dagen efter för ett upplägg av det hela. 

Du blir lättad och lycklig. Dagen efter sitter du limmad vid telefonen. Väntar och väntar. Hen ringer inte tillbaks. Men då måste ju doktorn ringa NÄSTA dag tänker du och väntar och väntar. Doktorn ringer inte. Du ringer därför sekreteraren varje dag och får lämna meddelanden. 

På jobbet dyker det upp uppgifter som varje vecka börjar bli omöjliga för dig att genomföra på grund av värken. Du ringer om och om igen allt mera desperat i jakten på din doktor. När det gått fyra veckor av denna cirkus… Vad gör du då? 

Å vad gör du om exemplet ovan gällde en 8-åring och arbetet var skolan? Rent hypotetiskt…

//a

 

Far å flyg Pellesnusk!!!

Av , , Bli först att kommentera 8

Den 17 november fick jag en gallkramp och sedan dess har jag inte orkat mycket. Dagarna, veckorna, månaderna, julen och nyår har kommit och passerat. Det enda som kommit för att stanna är dammråttorna och PELLESNUSK!

Jag har rengjort kylskåpet, golvlister, golvbrunn, toalett, kök. Sånna där små punktinsatser för att sedan återgå till vila. Men den där genomgripande totala städningen har fått vänta. Å vänta. Å vänta. 

Idag är kiddo hemma med värkande varma fötter.Han fick vackert börja med att titta på TopModel med mig. Ty det är en underhållande serie i mina ögon. I synnerhet när dom stylas om. Fantastiskt vad utseenden kan förändras. Å extremt rätt att dom skickade hem människan som stod och grät när dom skulle klippa hennes hår! Vilket tjafs!!!

Sedan såg jag julslingan… på golvet! Sedan såg jag julslingan ute på balkongen. Å sedan såg jag liksom allt på en gång. ALLT som bara ligger och VÄNTAR på åtgärd. 

Stompade ut på balkongen och rev ner julslingorna. Dom åkte ner i en Lagerhaus påse. Julgransljusen skulle jag kunna kasta bara för att slippa se! Skulle verkligen kunna tänka mig att kasta en hel massa just nu! För att få ren luft och YTOR!

Kiddo har därför fått ett projekt idag. Hans uppgift är att dammsuga våra två stora mattor. Han är inte nöjd men jag menar att han kan göra det SITTANDES om så önskas. Han har även fått ok att pausa och se BeyBlade mellan varven.

Pellesnusk skall UT! Julgransslingan skall bort om jag så skall "råka" ha sönder den under dagen. 

Jag ser detta utbrott som ett steg i rätt riktning. Det friska kommer fram det behöver bara, onekligen, dammas av!

//a

 

lilla j…

Av , , 8 kommentarer 6

"Lilla j sover än. Livet hänger på en skir tråd. Måtte hon välja att stanna här och inte välja att leka älva på dom oändliga ängarna" Den 25 augusti 2011 fick lilla j en hjärblödning. Lilla jen ljuvlig, sprudlande, underfundig flicka 7 år gammal. Det händer. Inte ofta. Men det händer. Och när det händer kan man bara vänta. Jag träffade lilla j på IVA några dagar efter det hänt. Hon låg där i en stor säng med så många sladdar, maskiner och slangar. Nedsövd i djupt sömn.Det var då jag skrev i min dagbok om dom oändliga ängarna.

Fem dagar innan mitt besök hos lilla j på IVA hade hon suttit bredvid min son på upprop i första klass. Hennes långa hår hade rakats bort. Nu  låg hon där och såg fridfull ut. Med målade fina naglar och jag mjukade hennes lilla hand. Förtvivlade föräldrar som också bara VAR där. Vänta, vänta, hoppas, be, vänta och hoppas.. Vakna vakna lilla barn.Lilla j låg nedsövd länge. Dagar blev veckor, som blev månader och runt jul förra året var lilla j vaken. Lilla j’s väg tillbaks till ett nytt och annorlunda liv har inte varit enkel. Hon har fått kämpa med operationer, mediciner och med anpassning. Hon är så innerligt tapper denna tjej! Och hela tiden.. så glad när man träffar henne!

När lilla j’s mamma ringde oss den där kvällen i kaoset på akuten förstod min son genom att bara titta på mig när jag hade luren i handen att något hänt hans lilla j. -Kommer hon att dö frågade han. -Jag vet inte svarade jag. -Kan hon dö? frågade han rakt. -Ja, svarade jag ärligt, hon kan dö. Det var en fruktansvärt bisarr dialog men ärlig och rak, utan omsvep. Vi pratade mycket jag och  min son och vi beslöt oss för att lilla j skulle fixa det här!

Våra barn är enastående. Dom är här och nu. Dom lever i dom förutsättningar dom har för dagen. Vi vuxna kan lära oss så mycket av våra barn. Vi går i taket över en sned gran, över överbokade agendor (som vi fyllt helt själva), vi flippar ur över magsjukor och vi gnäller oss till vansinne över snö!

Jag säger bara…lilla j… Vilken resa du har gjort. Jag tycker du är enastående. Jag tycker du är så oerhört stark och modig. Du har en vilja som är enorm och den kommer ta dig precis dit du vill komma -Du kommer fixa allt du vill lilla j. Jag är så tacksam att jag fått se din resa på håll. Att se hur du vaknat från en lång dvala och börjat lära dig allting på nytt.  Det är en gåva att få känna dig lilla j och vi är så glada att du är en liten älva här hos oss och inte på dom oändliga ängarna.

//a

Jag vill även tacka M och D för tillstånd att skriva om deras dotter lilla j efter en lång tid av förändring.