Etikett: sladdar

Sladdar…

Av , , Bli först att kommentera 8

Jag försöker just nu komma ikapp den här adventstiden som råkade storma in i samband med mina garderober!

Idag har jag svurit så många fula ord på grund av SLADDAR!

För det första kräver adventstid en omplacering av många fönsterlampor, blommor och annat tjafs. För det andra kräver adventstid många sladdar, kontakter och glödlampor!

Det som orsakat mig smärre vredesutbrott har varit den rysligt fina adventsstjärnan.

Vad är då problemet?

Stjärnan skall liksom knytas ihop… I den knuten skall man dessutom lyckas förankra en lampsladd. Det gäller dessutom att se till att knuten som man skall göra blir tight för annars glepar stjärnan så sjukt fult att man inte ens vill hänga upp den. Jag har hunnit sticka mig på ståltråd och gjort X antal knutar.

Uppe är den då inte ännu! Var tvungen att lämna den och istället göra en adventsbricka som var mycket roligare och blev väldigt fint!

Hädan efter skall jag enbart köpa julbelysningsmojänger som ÄR en lampa… Inget tjafs man skall sitta och montera ihop själv, jag har monterat klart för det här året!

//a

HoHoHo Merry Christmas!

Av , , Bli först att kommentera 6

IMG_2328

 

Goodmorning!

Eftersom jag inte orkade se julen i vitögat igår gjorde jag precis som med ett plåster denna morgon. Snabbt och effektivt!

Klev upp och rev ut allt på min säng. Där ligger nu hela julen.. Nästan!

EN sak som jag blir riktigt glad över varje år är hur snäll, smart och sympatisk jag är mot mig själv som ALLTID lägger fungerande glödlampor som skall vara till adventsstjärnorna bland adventssakerna. Jag vet så väl när jag var yngre att det ALLTiD var problem just med glödlampor och sladdar i adventstid.

Numera blir jag lika glad varje år jag tar fram adventslådan (som sakerna egentligen skall ligga i!) och förutom allt bling som skall upp även hittar just sladdar och glödlampor! Gud va jag har blivit vuxen!

IMG_2330

Garderoberna är tömda, så nu är det ”bara” att få ut dom och sedan väntar ”garderobslakt” och så måste dom även bort. Just nu har jag halva vardagsrummet belamrat med garderobsdörrarna, lådor och skenor FÖRRUTOM alla SAKER!!!!!!!

Bör även slita upp adventslådan från förrådet och få undan julsakerna från min säng, annars gissar jag att det blir grinigt i kväll när jag tänker gå och sova. Å efter nyår skall jag komma ihåg att det iNTE är någon bra idé att knöla in julen på en hylla i garderoben -Julen SKALL ut med buller och bång och det är inget man kommer undan hur gärna man än vill!

NU ska jag få mitt morgonkaffe -Jag har utövat utpressning på mig själv: Inget kaffe förrän garderoberna är tömda!

Kan enbart konstatera att jag är sjukt lättlurad på morgonkvisten utan mitt kaffe!

//a

 

Bilen & jag…

Av , , Bli först att kommentera 9

 Jag får väl bara konstatera att det är LÄGE att lära mig mer om bilen. Jobba MED inte MOT. Som vanligt är det JAG som funderade över framtiden och inte bilen…

Igår vid middagstid sms:ade tarzan från alperna och rekommenderade mig att kolla att batteriet VERKLiGEN laddades. Stack ut i garaget och konstaterade att näää det gjorde det ju inte alls… Fanns ingen CONNECTiON till da BATTERY… Sonens far kom förbi med juniorens skidutrustning och blev vänligt men bestämt inlotsad i garaget. Han flinade lite muntert och förklarade tålmodigt att det var en god idé om den röda klämman hade kontakt med något annat än plasten… Hmm jo… det verkar ju förvisso rimligt! 

Så jag kontrollerade laddningen imorse och den tickade på som den skulle -CHARGING. Kontrollerade nu igen och konstaterade muntert att Batteriet var DONE! Grön lampa lyste på tarzans Black & Decker laddare! 

Identifierade rätt snabbt vad det är som gör mig panikslagen när det gäller bilar… Det är vad som kan döda mig och inte! KAN man liksom få en stöt av batteriet så man coolar av därinne i garaget mellan hyllor/moped/bil/brädor/skidor?!?! Kan det plötsligt stå en fontän av batterisyra av någon anledning?!

Ringde ånyo runt till allt och alla för att ta reda på om jag skulle lossa klämmorna i någon viss ordning. Nöp försiktigt med tummen och pekfingret om dom små klämmorna EFTER att ha ryckt ur sladden till maskinen i väggen först! 

Så skulle jag "bara" montera fast grunkorna på själva batteriet igen. Svarta gick bra, den kändes trygg men den röda… När jag satte dit grejen sprakade det till. Att då börja pilla med en metall schiftnyckel där kändes förskräckligt läskigt! Kutade in hos grannen och frågade rakt ut om jag kunde få en stöt å dö av batteriet. "-Öhhh näääeee…" Då blev det liksom lugnare.

Inser att i sommar i stugan, när det är soligt och trevligt och min bil är med på noterna så måste jag ta mig en närmare titt i motorhuven. Jag bör nog sätta mig in mer i det här med bilen -trots mitt motstånd. Dags å lägga undan den där obsinata tjurigheten och bara "deal with it".

Att stå på en parkering som ett klassiskt mähä var allt annat än skoj! Att känna mig hjälplös är det absolut värsta känslan i världen -oavsett VAD!

//a

 

lilla j…

Av , , 8 kommentarer 6

"Lilla j sover än. Livet hänger på en skir tråd. Måtte hon välja att stanna här och inte välja att leka älva på dom oändliga ängarna" Den 25 augusti 2011 fick lilla j en hjärblödning. Lilla jen ljuvlig, sprudlande, underfundig flicka 7 år gammal. Det händer. Inte ofta. Men det händer. Och när det händer kan man bara vänta. Jag träffade lilla j på IVA några dagar efter det hänt. Hon låg där i en stor säng med så många sladdar, maskiner och slangar. Nedsövd i djupt sömn.Det var då jag skrev i min dagbok om dom oändliga ängarna.

Fem dagar innan mitt besök hos lilla j på IVA hade hon suttit bredvid min son på upprop i första klass. Hennes långa hår hade rakats bort. Nu  låg hon där och såg fridfull ut. Med målade fina naglar och jag mjukade hennes lilla hand. Förtvivlade föräldrar som också bara VAR där. Vänta, vänta, hoppas, be, vänta och hoppas.. Vakna vakna lilla barn.Lilla j låg nedsövd länge. Dagar blev veckor, som blev månader och runt jul förra året var lilla j vaken. Lilla j’s väg tillbaks till ett nytt och annorlunda liv har inte varit enkel. Hon har fått kämpa med operationer, mediciner och med anpassning. Hon är så innerligt tapper denna tjej! Och hela tiden.. så glad när man träffar henne!

När lilla j’s mamma ringde oss den där kvällen i kaoset på akuten förstod min son genom att bara titta på mig när jag hade luren i handen att något hänt hans lilla j. -Kommer hon att dö frågade han. -Jag vet inte svarade jag. -Kan hon dö? frågade han rakt. -Ja, svarade jag ärligt, hon kan dö. Det var en fruktansvärt bisarr dialog men ärlig och rak, utan omsvep. Vi pratade mycket jag och  min son och vi beslöt oss för att lilla j skulle fixa det här!

Våra barn är enastående. Dom är här och nu. Dom lever i dom förutsättningar dom har för dagen. Vi vuxna kan lära oss så mycket av våra barn. Vi går i taket över en sned gran, över överbokade agendor (som vi fyllt helt själva), vi flippar ur över magsjukor och vi gnäller oss till vansinne över snö!

Jag säger bara…lilla j… Vilken resa du har gjort. Jag tycker du är enastående. Jag tycker du är så oerhört stark och modig. Du har en vilja som är enorm och den kommer ta dig precis dit du vill komma -Du kommer fixa allt du vill lilla j. Jag är så tacksam att jag fått se din resa på håll. Att se hur du vaknat från en lång dvala och börjat lära dig allting på nytt.  Det är en gåva att få känna dig lilla j och vi är så glada att du är en liten älva här hos oss och inte på dom oändliga ängarna.

//a

Jag vill även tacka M och D för tillstånd att skriva om deras dotter lilla j efter en lång tid av förändring.