Etikett: vrede

Den vilda ängeln…

Av , , 4 kommentarer 18

För många år sedan tog mina föräldrar med mig på en konsert med Brolle i Aula Nordica! Brolle är ingen artist jag själv hade kommit på att jag skulle gå och titta på och jag hade ingen aning om vad jag kunde förvänta mig. Då jag älskar musik, opera och vet att konserter ofta är fantastiska upplevelser oavsett vad så var jag öppen. Det var en bra kväll och jag fick skivan efter konserten. Fanns några låtar som talade till mig och därefter föll kvällen in i minnena som ett fragment av en upplevelse.

Jag vet inte när mina egna ord började försvinna, när min egen själ började skrumpna ihop, när jag började försvinna. Det hände så smygande, så långsamt att jag inte kan sätta fingret på en viss tidpunkt. Jag kan bara se det hela som ett långsamt utraderande. All glädje liksom gled ur mina händer.

Lika lite vet jag när jag slutade älska livet.

Vad jag vet är att jag en dag under hösten som just passerat bara kände att jag behövde höra en låt. En låt av Brolle. Jag började söka på Spotify. Jag hade ingen aning om vad jag sökte för låt eller titel, utan på måfå valde jag att slå på ”Alla rosor har en tagg”. Svensk text, svenska ord.

Här kommer två citat ur låten

”…ofta när det är som mörkast väntar någonting bra. Håll ut min vilda ängel snart är det du och jag…”

”…om du lämnar allt i mörker och börjar om igen. Ser du ljuset, ser du livet? Har du kvar din bästa vän?…”

Writer: Brolle Kjell Junior Wallmark, Album: Alla rosor har en tagg (2013)

Där väcktes något i mig. Håll ut min vilda ängel… Det var som en rad till min egen själ från mig själv, jag hör hur det låter, men till saken hör att jag för länge sedan skrev en dikt om en blek vinglös ängel, så jag gissar att det är orden som slår an en sträng och något händer. Det är inget dramatiskt. Det är inga tårar, det är bara som en mild värme, ett svagt ljus i ett mörker. Kanske är det ett hopp?

Det mörker jag upplevt, det mörker jag tillskrivits är inte jag. Det är bara tomhet sprunget ur vrede.

Vad jag vidare vet är att jag på riktigt undrat om jag hållit på att bli galen? Om jag var det där ”jävla örloggsmörkret” som jag dagligen fått höra att jag var. Jag har inte förstått, jag har inte kunnat förstå. Jag har känt att jag behövt information om något men inte om vad.

Det skapar en enorm oro och stress, att balansera mellan något där du inte har en aning om vad du balanserar mellan. Jag tänker att det förmodligen ligger i vår natur att ta ansvaret för att inget längre tycks fungera. Själv har jag gått på nålar från att jag vaknat tills jag slutligen fått sova. Jag har haft en fysiskt, högst närvarande ångest av rädsla. En rädsla för något jag inte kunnat sätta fingret på! Vilket är så skrämmande att det kryper i skinnet.

När allt slutligen når sin spets, då går det inte längre att tala, för orden är borta, du vet inte vad du vill, vem du är, vad du kan och själv kunde jag konstatera att jag dessutom bara stammade när jag försökte föra fram min svaga talan.

Jag var ett tomt skal men kände att någonstans därinne, där skramlade min vilda ängel, min själ och ville få leva.

Fri.

//a

On the Edge!

Av , , 4 kommentarer 7

Det har varit mycket debatt om NÄTHAT denna vecka. Män som hotar kvinnor i skydd av anonymitet. Uppdrag Granskning har genererat många inlägg på detta tema även här på VK’s bloggportal.

Har sett att det diskuteras om alla kommentarer publiceras eller ej. Censurerar man kritik, påhopp, osaklighet, ilska och vrede?! Har full respekt för dom som väljer att sålla agnarna från vetet och hålla en viss "nivå" på dialoger som kan uppstå via kommentarsfunktionen. Jag har publicerat allt utom en som innehöll en länk som ej fungerade (vilket den som lämnat länken själv påtalade i annan kommentar!).

Med tanke på mitt eget inlägg om våld inom hockeyn var jag mer eller mindre redo på att fly stan, jagad med pinnar av provocerade människor. Det var ju tydligen smått dramatisk tanke -MEN den gick genom mitt huvud. Jag fick många otroligt bra kommentarer. Sakliga och som tog upp perspektiv som jag själv utelämnat. 

MEN…. 

……här kommer MIN gräns!!!!!!!!!!

Min blogg är ingen kontaktannons.

Dom kommentarer som jag fått som "stört" mig har absolut inte varit hatiska utan det är dom kommentarer som inkommit som är anonyma och flirtiga! Det är inte bara udda utan även ytterst bisarr! 

Kommentarena är publicerade. Inte för att jag känner mig smickrad -utan ENBART för att dom inkommit. Å det retar mig banne mig att jag skall ens skall måsta skriva detta!!

//a