Bilar ur funktion

Igår passade vi på, (vi som i min man som fick göra grovgörat och jag hjälpte till) att sätta dit sommardäcken på herrgårdsvagnen. Dom däcken är nog så bra som dom som satt på, kan bli aktuellt med nya vinterdäck nästa gång, vi får se. Det tar sin lilla tid men nu är det gjort.

Kom att tänka på en gång då vi skulle upp till stugan, det var bara över en vanlig helg och om jag inte minns fel så hade vi en Volvo, typ årsmodell 84:a eller nåt sånt. Vi hamnade bakom en bil med släp och tog oss inte förbi på den krokiga vägen. Det började lukta bränt och vi trodde att det var bromsarna på släpet som låst sig.

Äntligen kom då en lucka och vi passerade ekipaget och försökte göra dom uppmärksamma på odören, men det är inte så lätt i en rätt så hög hastighet. Vi stannade av vid vägkanten eller om det faktiskt var så att vi hittade av en parkeringsficka och inväntade bilen med släpet, vinkade in dom på platsen och Åke gick fram till chauffören och sa vad vi trodde, det luktar ju förjävligt sa han. "Gubben" kliade sig i huvudet och såg lite oförstående ut men dom tackade för omaket att stanna av dom och sedan drog vi iväg, glad i hågen för att kunnat vara någon till hjälp. Efter en liten stund var odören där igen, det var våran bil som luktade bränt, inte bromsarna på släpet. Snacka om att känna sig bortgjord, och man kan ju undra än idag vad dom människorna trodde egentligen, att vi var helt borta eller. Vad felet på vår bil var denna gången, förtäljer inte denna historia.

Vi hade en gång i tiden en folkabuss som vi inrett med bord och soffor som man kunde göra om till sängar. På en av alla resor vi gjorde, jag tror att det var på hemväg från High Chaparall i Småland, så satt Theresé i sedvanlig ordning därbak och vi därframme. Helt plötsligt så började bilar blinka och vinka till oss och vi vinkade tillbaka i tron att dom hälsade på oss, men tyckte väl till slut att det var lite väl mycket vinkande, plötsligt hörs en röst från baksätet -Pappa, jag ser ingenting! Vi vänder oss om och vad tror ni vi ser? Ingen Theresé i alla fall, hon är dold i ett stort rökmoln. Tvärnitar bilen och ut ur bussen, det var axeln till generatorn som gått av och motorn gick varm. Vi förstod då varför alla blinkat och vinkat så glatt, dom trodde väl att vi skulle begripa något. Det gjorde vi ju också men det tog sin tid.

Jennifer hade aldrig sett en folkabuss eller vi hade väl aldrig direkt pekat ut en sådan och sagt att det var en sån vi hade då storasyster var liten. Så passerade en sån ute på vägen för nåt år sedan, jag ropar till henne, det var en sån där buss vi hade förut, hon tittar dit och börjar gapskratta och säger det där, vilken löjlig liten buss hahahaha. Hon är ju uppvuxen i bussar på 12 meter, det är en viss skillnad. Simma lugnt!