Å vad kallas du för då?

 

I tidningen Street & Strip Magazine finns följande att läsa och jag citerar: Umeå var fullt med killar som hade det ena konstiga smeknamnet efter det andra. Kines Tore, Linkan, Bostic och Fjuppe var några av profilerna på dom mer eller mindre lagliga streetracen i Umeå. Å sen var det Bagarn…slutcitat.
 
Visst var det så men fortfarande finns det en hel del personer kvar här i Umeå med konstiga och knepiga smeknamn. Många gånger förknippas ju smeknamnet med det riktiga namnet, som till exempel, Carro för Caroline, Henke för Henrik, Bosse, Lasse och ja, ni vet. Men sen har vi dom som är lite mer långsökta, som Benke, för att ta ett exempel, en kille som egentligen heter Gunnar Jonsson, och nu kan man ju undra hur stackarn han kan kallas för Benke.
 
Mjo, hans pappa var polis, med andra ord blev han Bengens son, sen blev det Bengtsson för att sluta med Benke. Håkansson, är vi många som vet vem det är, och givetvis tror man ju att han heter Håkansson i efternamn, men så är i inte fallet, han heter Håkan Persson. Vart Jitte, Brälla, Kulan med flera, fått sina smeknamn ifrån, det kan jag inte svara på, men gissningsvis, vad det gäller Brälla så kommer det nog från hans efternamn, men jag ska inte svära på det 🙂
 
Åke har massor med bekanta och vänner, och jag tror att 90% av dom, har ett smeknamn. Han nämnde ett igår, dödde, hm…det lät onekligen halvknepigt, men idag är jag vis av erfarenhet av alla smeknamn som finns så numer höjer man knappt på ögonbrynen.
 
Själv kallades jag för Hette, under skoltiden, och kommer så väl ihåg då jag träffat Åke, och ”Tigern” (en gammal skolkompis) ringde hem till oss och frågade Åke efter Hette. Han hade knappt hört det smeknamnet och tyckte att det lät helt fel. Idag är det ingen av mina nuvarande vänner som kallar mig för Hette, förutom om man träffar på någon gammal klasskompis, eller som då jag och Åke var på återvinningen för ett par veckor sedan och en kompis pappa, som jobbar där, tittade på mig och frågade om jag kunde tänkas vara en som kallades för Hette.
 
Ja, så kan det vara. Niccolina kallas av förståliga skäl för Nicco, men en kompis till henne tyckte att hon skulle heta Niccotina iställlet…haha, men det tycker inte Nicco. Låter ju som ett nytt nikotinplåster. Näpp, nu ska jag göra mig i ordning för ett besök på kvinnokliniken, sen hem och förbereda ett eftermiddagspass hos ny chefen. Ikväll är det julbord hemma hos henne och jag är den som åker på att förbereda detta. Inte laga maten, den tas från en cateringfirman, utan det ska väl ställas i ordning och dukas upp. Åke kommer också dit på middagen. Ha en fin dag!
 
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

8 kommentarer

  1. Eva-Marie

    Låter som det var min far du träffade på återvinningen.För mej är du fortfarande Hette.Kram på dej!

  2. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Eva-Marie (2010-12-08 12:30)
    Jepp, du har så rätt, att han kände igen mig, tyckte jag var duktigt, det håller ju på vara en hel del år sedan 🙂
    Åke vet också vem han är, din pappa, om det var så att dom haft nåt arbete ihop eller nåt liknande. Ha det gott!

  3. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Helena Nilsson Springare (2010-12-09 09:06)
    Jodu, hette var det, men det kom ifrån efternamnet, Hällsten, skulle egentligen ha varit Hälle då, men så blev det inte 🙂
    Mia har några kallat mig men faktiskt, mest den äldre generationen.

  4. Helena

    Jitte kommer av att Christer inte kunde säga Christer Bjuhr när han var liten.. Jitte Buj blev det… Sen fortsatte kompisarna kalla honom Jitte under alla år. Tänkte om du ville veta…

    Ha det gott

    Helena

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.