Etikett: Nicco

1 känsla, inget annat 😏☺️😅😳

Av , , 4 kommentarer 11

Man är väl aldrig så törstig, kaffesugen eller hungrig, som då man INTE får äta eller dricka nåt, överhuvudtaget. Så var min förmiddag igår, och här sitter man och tycker synd om sig själv, för några timmar. Jo, det finns ju dom som faktiskt inte har nåt att äta på dagar, så det är svårt att få medlidande, för min lilla stund utan nånting att förtära.

Men sen var det känslan över att behöva göra detta. Jag fasar varje gång, fast, det är bara 1 gång som var fruktansvärd, och det var min första gång ever. Den gången strulade apparaten, kameran funkade inte, det byttes saker och blablabla, samtidigt som jag ligger där och tror att jag kommer att kvävas, utan att dom säger ett enda ord till mig.

Jösses, man vill ju veta om jag ska kvävas under en minut eller om det är en kvart bort. Det kändes verkligen som att genomlida ett övergrepp. Och vem vet, nån minut till så kanske jag hade slitit upp slangen själv, jag började få panik.


Nå, nu har jag en läkare som vet precis vad han gör. Jag hann prata med sköterskan innan och sa att hon väldigt gärna får hålla mig informerad om vad dom gör. Hon erbjöd mig en bedövningsspray, som kan ta bort värsta känslan, och jag tackade ja. Sen kommer läkaren in, hon säger det till honom, han tittar på mig och frågar… är du säker, vet du vad, det kommer att ta nån minut sen är det klart…tjopptjopp typ.

Ok, säger jag med en gång, vi struntar i den, vi kör, och det gjorde vi. Och ja, det är fortfarande vedervärdigt men, så var det där med känslan. Som Nicco sa, för längesedan,då jag sa nej, du kan inte bada nu det är bara 13 grader. Ja vadå, det är ju bara en känsla.


Prova nästa gång i ska göra något mindre kul, kanske tandläkaren. Intala er själv, om att det är en känsla, och det är ju sant. Det är så man känner men väldigt kortvarigt, det går över, dom vet vad dom gör. Åtminstone är det ju vad vi får tro och hoppas.

Nå, efteråt sa han att tyvärr, cellförändringen är kvar, sist han kollade var dom lågaktiva, och förmodligen är dom det nu också, och i så fall, föreslog han att jag får sövas och dom plockar bort dom där cellerna. Då behöver jag inte genomgå denna gastroskopi varje år, utan med längre mellanrum.
Är det inget att bry sig om så får jag tillbaka igen, nästa år och lalala… Nåja, nu är det bara att vänta och för denna gång är det då bortgjort.

Jag dementerar mina namnförslag på hundarna igår. Annelie kommenterade inlägget och skrev att det var Milou, som låg ensam i köket och här har ni då Mattis, rövarkungen, den mörkare av dom, och Torven som ligger närmast.


Nu hukar jag mig för eventuellt slag på skallen, för att jag skrev fel…igen, haha.

Vi kommer att få hit Sally på höstlovet. Hon landar på måndag och åker hem på söndagen. Fast halloween helgen har då hunnit passera, men vi kan ju ändå ha lite mer, spöklikt hemma än normalt, den veckan, hehee…

Gissa om jag fått förslag på hur jag skulle kunna styla. Gustav tyckte att vi kunde ha det så här.


Elisabeth hade andra idéer.


Theresé tips.. om dom kommer hit och gräver upp vägen igen, inte otroligt, haha.


Och jag kontrade med tips jag fått av Nicco, för nåt år sedan.


Moahaaa…

Åh kolla, de var ju väldigt likt mig, nästan så hårfärgen stämde in, haha.

Nu har målaren varit hit och påbörjat arbetet i tvättstugan, han räknar att vara klar på tisdag. Underbart Så nu ska ja mejla han som skulle göra golvet och höra då han har tid med det.

Hoppas på en fin och snöfri fredag, för er alla! Jag håller min tumme på att vi slipper snö ❄️  idag, för annars förlorar jag vadet med Elisabeth. Hon trodde att det skulle komma snö 20 oktober och jag, 1 november 🥶

Hacka hacka hål, hacka..⛏

Av , , Bli först att kommentera 11

Är med i en FB grupp där man kan lägga ut bilder på norrsken. Jag gick med där efter tips från Theresé, då jag lyckades fånga norrsken på bild, då vi var uppe i Malå i slutet av augusti.

Igår var det dags igen… för norrsken, alltså. Och idag fylls fejjan med bilder från Nydala, Dragonen, Skellefteå, Piteå…överallt. Fast vår gata i schtaan, fanns inget norrsken, bara stjärnor, och man kan se ett grönt skimmer, men inget jätte wow på den, hahaa.

Men det är inte så öppet just här, skenet kunde mycket väl ha synts om jag travat bort en bit, men klockan var efter 23 och Winstone ville inte ut nån längre bit, så jag gick in igen.

Fast jag snor en bild av Annelie i Renbergsvattnet, hon som har skådespel utanför dörren, när som. I förgrunden syns hunden Milou som en svart siluett.


Apropå Annelie och Renbergvattnet, så ska jag träffa henne idag. Hon kommer inte hit, utan jag åker dit. Jojomensan. En dagsutflykt, bara så där, för att jag kan.

Här ska ni få se vad hackspettar kan, minsann, jösses, jag visste faktiskt inte att dom samlade nötter. På en annan film hade fågeln perforerat alla plankor och stoppat in nötterna den vägen.

Hackspettar kan jag numer inte tänka på utan att få in den lilla visan i skallen, som Nicco skulle lära Sally, för x antal år sedan. Förmodligen mest, för att driva alla till ett litet vansinne. Inte så innehållsrik text, eller… hehe... För att lyssna på eländet så klicka bara på texten visa på youtube… så..

Näpp, dags för frukost, kaffe har jag redan fått 2 koppar av. Avrundar med tips från Rökstugan BBQ, och önskar er alla en fin onsdag!

Ogulligt…

Av , , Bli först att kommentera 13

Nicco ska ut på äventyr till helgen. Eller ja, kanske inte äventyr i den bemärkelsen, det är jobbrelaterat. Hon ska till Schweiz och arbeta i omgångar. Och det kräver ju nån typ av reseförsäkring.

Vi googlade och läste om det och jag ringde Folksam och surrade lite. Nu är det fixat och klart. När hon stod här igår så kom allt på sms och mejl. Var tvungen att skratta åt dessa ord… accidental injury or acute illness. Kolla in ordet acute, tänk om man dela ordet lite, haha, a cute illness. Vad är det för gulligt med nån sjukdom?

Jag såg för flera år sedan på en serie om sjukhuslivet, Och det var faktiskt först då, jag reagerade på när dom sa, ICU care. Vilket är intensiv vård, men ICU uttalas I see you, och det känns ju korrekt, att dom ser en, på intensiven 👁👀

Hann nu bara skriva detta, så ringer min mobil. Numret 090785000 vet nog alla vad det är och jag hann undra vad tusan lasarettet kan vilja mig. Usch, och det vet jag nu. Egentligen skulle jag ha gjort en gastroskopi i juni, men den läkaren som gjort detta på mig, är inte schemalagd att jobba här i Umeå, fast nu råkade han vara här på torsdag, och han hade fått ett återbud. Jag stod på tur, så vad kan jag göra… annat än att tacka ja, bita ihop, åtminstone i mitt huvud, åka dit och göra bort det.


Sköterskan som ringde, frågade hur det var, om jag brukade vilja ha lugnade innan. Nä sa jag, helst vill jag sövas… haha, men jag brukar strunta i det ändå, tjopp tjopp så ska det vara gjort. Och den där läkaren är suveränt duktig på vad han gör. Så jag hoppas att hans skills håller i sig. Tvi tvi tvi!!

Gjorde något annat igår också, ringde och fick en tid hos veterinären åt Winstone. Han blir 9 år i januari och en rejäl hälsoundersökning tycker jag att han ska få. Sen får dom kolla tandhälsan, då han har problem med tandsten, samt en extra check på 2 knölar han fått. Jag gissar på fettknöl eller cysta, men gissa eller tro är inte att veta.

Såg en underbart cool bild på fejjan, eller vad tycker ni.


Härligt med lite sol idag, det kan vi behöva, allihop. Det absolut värsta är att man ser hur skiten på fönstren inte blir mindre, utan snarare tvärtom. Dom här tvättade jag samma dag jag trillade från pallen, så man kan ju börja fundera på värdet av att tvätta dom alls. Hur många timmar är dom ren som i ren?


Och det kan man fortsätta undra över, ja tänker inte lägga ner en sekund till på det ämnet, utan göra något annat. Så jag önskar er alla en fin tisdag!

Framåt är det AUTOBAHN.. 🏎😱

Av , , Bli först att kommentera 13

Hade en fikadejt igår, med Anna, tjejen som skolade in mig på den plats jag är på, än idag. Om en månad, blir det hela 11 år. Känns som om det var i ett annat liv, så tittar man bakåt, är 11 år en lång tid. Tittar man framåt.. AUTONBAHN!!


Vi satt på Victoria och det passade alldeles utmärkt, för Nicco ville ha hämtning, då hennes bil, inte hade startat på morgonen. Vi begav oss till IKEA. Hon skulle köpa såna där tråkiga saker, som gardinupphängningssystem. Medan jag koncentrerade mig på blommor.


Skjutsade sedan henne till Rökstugan BBQ, och vi gick in, så jag fick se hur det ser ut där idag. Kolla rutan som dom fyllt med grillkol. Fotnot, inte rutan ut mot yttervärlden, utan en invändig ruta för att skärma av lite.


Ser riktigt fint ut därinne, så jag ser fram emot att prova på vad dom har att erbjuda. Ska bara invänta rätt tillfälle.

Jag kanske skulle anställning som mästerkock 🤔 För visst ska man kunna trolla lite med knäna för att kunna vara det 🤪 Fixade till en vegetariskt lasagne igår, Maria speciale. Hade gjort allt klart, perfekt smak på röran, som innehöll, allt från paprika och vitlök, till wokgrönsaker, champinjoner och zucchini. Allt upphettat med Davids specialketchup stark Mrs Chens chilisås, spanska kryddorna och pastasås.

Bechamelsåsen klar…check, osten riven, mozzarellan framtagen, ugnen uppvärmd, och formen insmord. Och vad händer.. dom färska lasagneplattorna hade fastnat what the f.. Och det blev första gången i mitt liv som jag stod och fileade, lasagneplattor.


Nåja, slutresultatet är ju det som räknas och lasagnen blev så god som jag hade tänkt mig. Fast egentligen skulle man ha gått tillbaka med plattorna och krävt ersättning för dom och fått ett plåster på såren…typ.

Hann också med ett besök på Happy Home, där jag fick tips och råd om källarväggarna. Det är mer pyssel än jag tänkt. Färgen måste bort, och man kan inte använda samma färg på alla väggar. Innerväggen som är en yttervägg på andra sidan, måste ha en färg som andas. Och den kan man inte blanda hur som helst. Men jag fick bra råd, och jag fick även med mig prover på färgnyanser.

Har hämtat ut kakeldekoren och jag försöker se vilken färg som matchar bäst. Men jag tror mig ha hittat den.


Nu är det mer en fråga om hur jag ska sätta dekoren, för det blir inte på en rak rad, utan förmodligen ska dom få sitta ihop, 4 och 4. Nå vi får se, man kanske får plocka fram trollspöet där också.

Hoppas på en fin tisdag, för er alla!

Han har det lite jobbigt, killen 🐕

Av , , Bli först att kommentera 18

Nu ska svägerskan Ewa, göra väggarna nere i tvättstugan. Lite spackel och färg, det är ju nåt jag inte ens vet hur man gör. Ja måla, fast det var inte riktigt läge att göra det just nu. Skulle jag måla på ett papper, så är det vänsterhanden som jag använder, men att måla med pensel på en vägg, då använder jag högern. Och jag är inte helt återställd efter pallkraschen, högersida tar emot.

Dom, storebror och Ewa, kom hit igår och eftermiddags fikade med oss, samt kollade hur det såg ut, därnere. Jag ska fixa spackel och färg imorgon, så får vi se, då hon sedan har tid.

Jag tände ljusen inne i matrummet, och varje gång jag gör det, så går Winstone igång. Upp på soffan, kika i fönstret, och sedan vill han börja skälla. Han vet så väl, att det är nåt på gång. Men det blir ju lite jobbigt för killen, då det är typ 20 minuter kvar, innan nån ska komma. Jösses!


Mitt i fikat dök Nicco och David, med sonen Arvid upp. Så även dom, joinade oss i kaffedrickandet. David som by the way, är en av killarna som styr upp den nyöppnade Rökstugan BBQ, här på Västerslätt.

Öppnandet i fredags var tydligen en hit, så nu hoppas vi att det håller i sig. David är förövrigt killen längst till vänster på bilden.


Var återigen med på en V75 andel och vi fick in 7 rätt…

 


Men som vanligt, vad är väl 7 rätt att dela med andra, då utdelningen bara låg på 7779 kronor. Fast den kostade å andra sidan, inte ens en guldpeng, så det var ju en jädra avans på den guldpengen 🤩


Lite som eken vi har bakom husknuten. Ifjol var det 1 ekollon på trädet. I år, några fler.


Önskar er alla en fin söndag! Ser ju ut att kunna bli en fin dag, vädermässigt också. Skulle försöka få den där färgklicken i molnen, att synas lite bättre, men he gack int´.

Visst var det ifjol, eller 🧐

Av , , Bli först att kommentera 12

Vi är ju väldigt många, som blickar tillbaka, och inser att ett år, försvann. Året då Corona gjorde sitt intåg i världen. Ja, att det försvann innebär inte att vi inte levde och blev ett år äldre. Men då man sitter och pratar om något man gjort, så börjar man ofta med att säga…jomen det var väl ifjol..

Fast kollar man upp det, så kan det till och med, vara 2 år sedan. Tidsuppfattningen fick sig en ordentlig törn. Kan det bero på allt man hade velat göra, även om det bara innebar en mindre resa, kanske en sammankomst eller nåt annat smått.

Man kanske kom så långt som vi gjorde, Nicco och jag, att vi skulle flyga ner och överraska Theresé, sova på hotell och göra Stockholm. Men allt vi tänkte, minskade, Stockholm, blev till något norr om Uppsala för att sedan minskas ner till Järlåsa och slutligen…nopp, vi ställer in.

Men man kan också se det från andra synvinklar. Man valde bort saker, fast vi fick en jädrans massa tid till eftertanke. Det där som alltid drabbar andra, kom väldigt nära inpå. Många gjorde omvärderingar på vad som verkligen är viktigt. Så ska man vara krass, så kanske man kan få något positivt ur detta elände som varit och som fortfarande pågår, om än i mindre skala.

Nu kanske nån undrar varför jag kom in på nåt sånt här, hm.. Jag tror att det kom sig av mitt digra bloggarkiv. För även om 1 år försvann, så finns det faktiskt noteringar om att vi gjort saker varje dag, ändå. Och vilken tur att jag har det på print.

I slutet av maj 2020, hade vi en coronasäkrad sammankomst med våra gamla grannar.


När jag tänker på det idag, så känns det som om det var 3 år sedan. Jag och Nicco fixade det lilla utrymmet under källartrappen, och det känns också som om det var jättelängesen.


Vi fixade och donade, hade små träffar både ute och inne. Välplanerade dock, inte som förut, spontant, tjopp tjopp. Nä, det är som det är, och inget vi kan göra något åt. Men ett är då säkert, vi har inte förlorat tiden eller ett år, även om det är känslan man får. Schlös int bort tin på å grämes över sakren, söm du hörre söm hällst int kön änner på.

Jag satt och surfade på fejjan igår och BAAM, så var där plötsligt en till salu annons på en skalle. Jag är körd, det vet vi ju redan, så klart som korvspad, att jag köpte den. Och plötsligt hade jag 2 av samma sort, hahaa…


Lite roligt, att han som la ut skallen, hade skrivit att hans tonåringar vuxit ifrån den, eller om det var formulerat som att den kanske skulle kunna passa in hos nån annan tonåring. Bra, då behöver jag ju inte känna mig så gammal då.

Försökte fota månen igår, ja, den syns ju i alla fall. Fast jag glömde bort att man kan göra en annan inställning för att få till det bättre. Ska försöka komma ihåg det till nästa gång.


Önskar er alla en fin onsdag!

Det tog emot men det gick… 🚶‍♀️

Av , , Bli först att kommentera 16

Det tog emot lite, att trampa ihop 5 km igår. Det känns lite bättre att gå, om jag får hålla upp armbågen mot högersida då jag rör mig. Fast det blir jobbigt i längden, så jag höll handen i fickan, men det kändes mest konstigt, bara.

Gick och funderade på om en mitella, hade varit lösningen Fast, hm, njae, jag vet inte det heller. Tror inte att det är så skönt att ha som avlastning. Nå, jag delade upp promenaderna i 3 omgångar.

Det noterades inga topprekord i hastighet, men det var väl inte det som var grejen. Första svängen tog jag bort mot Skolgatan, upp till Hartan, förbi Grisbacka kyrkan och sedan genom ko-porten. Ut på Rödäng, över Tvärån till Västerslätt, tillbaka över den andra bron, lite sick sack, och hem.

Jo, jag kom nämligen på det, flera gånger då jag tänkte kapa min väg och gena. Så typiskt vi människor, att vi ska ta den kortaste vägen. Det sitter in nött i generna. Även om jag nu gick för att skrapa ihop längd, så ville hjärnan att jag skulle gå tvärsöver, inte runda alla hörn.

Andra svängen for jag först upp och förbi Circle K, sedan runt Noliafältet, förbi Preem Västerslätt och hem. Det blåste ju tamme den, hela dagen, fy för den lede. Men jag gick stabilt och blåste inte iväg.

Och sista svängen, efter middagen, då fick Winstone följa med. Eftersom jag bara hade 1 km kvar att gå så la jag gångsträckan efter industrivägen, där jag kunde ha honom lös. Det gör fortfarande så jäkla ont i ryggen att min tanke varit, om jag ramlar, så kommer jag att gå sönder på riktigt. Eller om han rycker, så sliter han upp halva sidan.

Nu vet jag att det är lätt överdrivet, fast det är själva känslan… och det är nog ändå bra att man känner lite på det viset. Då kanske man är mer försiktig.

Nicco och David stod utanför det som ska bli, Västerslätts nya inneställe. Rökstugan BBQ.

Jag fick en rundvisning därinne, röken står inne i den del som tidigare varit pizzeria. Jag tyckte det såg ut att ligga nåt gott därinne…

Själva röken är inte att leka med, tog ingen bild på hela saken, men den har varit med i VK så jag lånar bild därifrån.

Det kommer att bli så bra därinne. Ser större och ljusare ut. Tanken är väl att det till en början, blir ett lunchställe, och sen får vi se. Jag hoppas ju på att det blir vårat nya hängställe. För alla på Västerslätt/Rödäng med omnejd.

Dit man kan gå för både lunch, god middag och få ta nåt gott att dricka till maten. Jaja, det får väl framtiden utvisa. Önska får man ju alltid.


24 september är det öppning, jag lär ju påminna er om det.

Och när jag då sedan kom hem, så hade jag nåt målet på 5 kilometer.Och hade det nu inte varit för min arbetsgivare, God Assistans Norr, så hade jag aldrig hört talas om Glädjeruset och Hugos Stiftelse. Allt handlar om människor och att vi alla är lika värda, oavsett vilken sits vi sitter i eller hur vår vardag ser ut.

Det värsta var att det kändes i benen. Åke har som tagit över prommisarna med Winstone eftersom han varit sjukskriven ett tag nu. Men jag sa i förrgår kväll att jag må ju få återta mina stunder, med Winstone, man får ju inte göra sig för bekväm.

Sen kan ju en viss del av det onda, bero på att man rör sig annorlunda än det man är van vid. Precis som när man går där det är halkigt, man spänner sig av rädsla att ramla.

Ser inte ut som om vi slipper blåsten idag heller, men jag hoppas den är lite mildare än igår. Hade ju lätt kunnat välja vinterjackan och vantarna, på den sista svängen jag gjorde. Och det känns inte helt ok, inte nu, i september, heller.

Hoppas på en fin tisdag, för er allihop!

Det ena leder alltid till nåt annat, trevligt trevligt…

Av , , 2 kommentarer 14

Åke och Ingvar drog iväg till Nordmaling igår, där det gjordes lite möbelaffärer. Inte till oss, utan till deras hem. Fast innan dom åkte hade jag köpt en rullvagn på en annons på fejjan, som Åke fick hämta upp då dom kom tillbaka.

Rullvagnen var lite mörkare och högre än jag trodde, men jag ska se om den funkar ändå.

Blev less på det lilla svarta metallbordet vi har här, bakom soffan.


Passar den inte där så får jag väl göra plats nån annanstans. Worst case, hamnar den nere i tvättstugan och får då fungera som tvättmedelshylla, typ. Nåja, det var inget hemmansköp.

Medan dom var borta dök Nicco, David och hans son Arvid in. Don fick både kaffe och blåbärsbullar. Jag hade letat fram en påse med Duplo som låg nere i en garderob i källaren. Den innehöll även en indian…utan häst.


Och en Karl-Alfred, fortfarande fungerande. Då man drar i snöret börjar han fäkta med armarna. Jag tror att bägge figurerna, kommer från leksaksgrossisten där jag jobbade mellan 1986-1993. Han som startade upp företaget, nån gång tidigt 70 tal, om jag inte missminner mig, hade leksaker som kom som prover, och dom hade han i säckar som bara låg och samlade damm.


Då Torsten var på extra gott humör fick jag välja vad jag ville ha. Det var faktiskt jättekul att se vilka saker som fanns därinne. Den här bilen, fick jag vid ett tillfälle.


Tror dock inte att det är något större värde i den. Men roligt ändå, att den bara finns kvar.

Nåja, det ena ledde till det andra igår, och vi blev bjudna på middag hos Anna och Ingvar. Mycket gott tilltugg, och en utsökt lasagne, sedan en smarrig äppelkaka till efterrätt. Vi hade mycket trevligt och det blev många skratt, ajaj…

Kolla in grabben som ser väldigt ledsen ut i ögat, då vi kom hem igen.


Vakthunden, Winstone Warrior. Fast han såg inte alls så ledsen ut då jag låste upp dörren. Nej nej, då var det glada miner, hopp och glädjeskutt.


Hoppas på en fin söndag, för er alla, regnet till trots.

Snabbtänkt som tusan

Av , , 4 kommentarer 13

Så är det plötsligt den årliga, jag vill inte komma ihåg dagen. Och nu är det 9 år sedan, pappa, var med om olyckan som sedan blev hans fall.

Jag tror inte att man nånsin kommer att glömma, det går inte. Det knäppa är att det blir fler än en dag, man påminns om. Men för mig blir detta den dag vi slutade få svar, från honom. Det som är bra, är väl att dom upplevda, negativa saker man är med om, tunnas ut och man fokuserar mer på allt som varit positivt.

Min upplevelse, av min pappa, skiljer sig garanterat, mot mina syskons upplevelser. Vi är alla olika individer och har haft olika förhållanden, gentemot våra föräldrar. Så är det bara, och det vore väldigt konstigt om det ser annorlunda ut, i andra familjekonstellationer.

Jag tror att jag ärvt mitt skratt från min pappa. Kommer faktiskt inte ens ihåg att jag någonsin, sett honom arg eller förbannad. Inte mot mig…aldrig. Visst kan man vara allvarlig och seriös, men det absolut bästa är om man kan skratta åt eländet. Gör man det, så kommer man vidare lite fortare.

Tror också att jag har mitt driv, efter honom. Jag vill väldigt mycket, kan hålla flera bollar i luften, och även om jag inte kan jonglera, så kan jag få ner alla bollar i påsen och knyta ihop den, då allt är klart.

Nu pratar jag om dagliga ting och inte stora projekt. Till dom, anlitar jag hellre folk som förhoppningsvis vet, hur dom ska utföras.

Pappa, var givmild och gav hellre bort saker än tog emot. Jag är likadan. Säger inte att det inte är roligt att bli uppmärksammad med nån present nu och då, fast för mig handlar det mer om att jag VET, att människor jag ger saker, hade gjort exakt samma sak, om dom kunnat. Det handlar om vem man är, i hjärtat.

Man behöver inte ge presenter heller, utan man kan ge av sig själv. Tid eller bara att göra något för nån annan.

Han var också halvgalen och gjorde tokiga saker som vi skrattar gott åt, än idag. Och tänk, jag tror att jag kan vara lika galen ibland och inte så jädrans eftertänksam. Jag önskar att han varit här, även fast jag vet, att han finns med oss, på ett eller annat sätt. För evigt saknad av oss alla, men vi är glada att vi fick ha dig som vår pappa, under dom år du fanns med oss. Denna bild tillägnar jag pappa, som älskade rymden och dess hemligheter.

Med det skrivet, ångrar jag att jag inte anlitade en fönsterputsare igår. Skulle vara duktig och putsa köksfönstret däruppe. Det kommer nämligen en hyresgäst om några veckor. Och då händer detta.

Undrar om jag skulle fixa nån livförsäkring kombinerad med drulle 🤔 Putsade lite fönster och torkade gardinstången. Ska kliva ner och använder givetvis inte den vanliga vägen utan tar den snabbaste, förstås. Jösses vad man hinner tänka på vägen ner, även om det bara tog 3 nanosekundet 🤪😜 Innebär det att jag är snabbtänkt som faan 😏🤣

Nå, jag hasar omkring en stund, gör mig klar och åker iväg till jobbet. Tänker att det ger sig väl, det gör ju ont att ramla. Men efter 2 timmar ger jag upp, det blir värre och värre och jag kan inte använda högerarmen. Svårt då man har det yrke jag har. Så jag ringer 1177, och så här kan jag då summera händelsen.

Summa summarum, av min underbara dag och min snabbtänkthet, blev ett knäckt revben i ryggen. Så går det då det går för fort och man inte hinner ta emot sig, varken med händer eller rumpa. Utan högersidan av ryggen var den som jag körde in i köksinventeringen med dunder och brak.

Och tänk, till och med Åke, hörde från teverummet därnere, ett buller och brak. Men, ska vi nu se det från den ljusa och positiva sidan så hade det kunnat gå, mycket värre.

Skallen hade kunnat få ta smällen, och hade Åke INTE hört det, då hade han haft mer än allvarliga problem med hörseln. Sen var inte jag så smart för jag åkte på jobbet och tänkte att det kanske skulle gå över. Men njae, det blev ett besök på primärsjukvården efter samtal med 1177 och lösande av mitt arbetspass. Och nu är det snarare 7 resor värre, men jag vet i alla fall varför jag har ont. Så de så 🤣

Trodde nog inte att jag skulle kunna ligga i sängen och sova men det gick. 2 Alvedon och utslut, så det gick bra. Då var det värre att komma igång på morgonen, så nu tror jag att det får bli 2 Alvedon till, faktiskt.

Lite roligt då att detta kom som minne, Nicco skickade den här bilden till mig, på dagen för 3 år sedan.


Med den deklarerar jag detta inlägg färdigskrivet och önskar er alla en fin fredag!

Vissa tar mer stryk än andra

Av , , Bli först att kommentera 14

Skrev för nån dag sedan om att man ska se det positiva i allt. Och det går, om man försöker. Varför plocka fram det negativa och förvänta sig det värsta, för gör du det, hela tiden, så är det du själv, som får lida över det. Kroppen tar stryk. För vissa mer, och för andra, mindre.

Denna lilla historia är ett bra exempel på det, tycker jag…

Benny och Lasse bodde båda två i en håla uppe i Norrland, men hade länge pratat om att dom skulle åka till Stockholm för att där testa, köpa sexuella tjänster som de hade hört talas om att man kunde.

När de äntligen tog sig för och faktiskt åkte till huvudstaden hade de samlat på sig tips och rekommendationer om olika ”massagesalonger” de kunde gå till.

De valde ett ställe och när de kom in på salongen möttes de av en mycket trevlig dam som berättade för Benny och Lasse att allting gick att köpa – och priset varierade mellan 100 och 2000 kronor.

– Svårt att bestämma sig. Vi tar det för 100 spänn, sa männen.

De leddes in i ett rum och beordrades att dra ner sina byxor.

Efter en kort stund kom en ung kvinna in i rummet med en stor piska och började ”bearbeta” de nakna bakarna på Benny och Lasse.

En stund senare stod Benny och Lasse, något besvikna, ute på gatan.

Benny:
– Tur att vi inte tog det där för 2000 spänn. Jävlar vad stryk vi hade fått.

Vi var nere i Järlåsa, för bra precis 6 år sedan. Sally var 5 år och överlycklig då vi kommit fram och skulle duka upp till en medhavd lunch, ute på deras gamla gård. Efter lunch blev det lite tårta.


Sally kramade om Nicco och sa: Du är som en McDonalds affär…jag ÄLSKAR McDonalds affären…och DIG!!! Sen hoppade hon runt på gräsmattan och utförde en kärleks dans. Det var förövrigt deras pommes frites hon gillade hos McDonalds, inget annat.


Bilderna är tagna under samma sväng, dock inte på ett Mc Donalds hak, men det fanns pommes på tallriken. Sally beställde själv det hon ville ha och körde till och med lite engelska för servitrisen. Theresé och Anders var och firade några kompisars bröllop så vi hade gasat iväg till Kungsängen, och käkade middag ihop med Tina och Christian. Den undre bilden knäppte Nicco.

Jag fortsätter vara fascinerad av blåbärsbusken. Plockade in lite mer igår. Dom är ju inte direkt små heller, dom där blå…


Ska bli roligt att se hur länge jag kan plocka bär, innan dom fryser eller faktiskt ramlar ner. Dom är inte bara stor utan även tung, så vissa grenar ligger lågt.

Ha en fin söndag allihop!