Etikett: gällivarehäng

Att exponera dalen….ehh…

Jag brukar ofta gå med Winstone vid Tvärån, det är jättefint och på sina ställen kan man nästan tro att man kommit till en sagovärld, med lummiga stigar. Mitt på hållet, alldeles nedanför oss, där bilarna kan köra upp till Vännäsvägen, så kan man gå under bilvägen, men…man kan bara gå, inte cykla:

19787548_10155437273906585_6852709386263958007_oDet är för lågt till brotaket och det finns alltså en potentiell risk att man slår i huvudet om man cyklar därunder. Undrar vem som kom på det? Någon som provcyklat och fick ont i huvudet, eller, förhoppningsvis, en tumregel bara, är det 2 meters höjd, så sätter man dit stolpar för att tvinga cyklister att hoppa av sina cyklar 😀

För några dagar sedan blev det prat om byxor och dess mode, samt hur vissa bär upp dom…eller snarare, hur dom inte bär upp dom, eftersom dom verkar ha en tendens att hasa ner. Så kan man ju tycka vad man vill om det, man brukar väl försöka ha sånt man tycker är bekvämt (i alla fall då man blivit äldre :D), och om nerhasade byxor är bekvämt, kan man tvista om.

Nå, det var inte dit jag ville komma, utan då det pratades om just den där sortens…byxor, så kom jag osökt ihåg då modellen, Gällivarehäng, kom på modet. Kommer ni ihåg dom? Påminde lite om ridbyxor, fast det skulle vara ett häng under bakfickorna…ehh..var det så snyggt, egentligen? Ja, dom satt då uppe, men…

Googlar man på detta ord så hittar man bara bilder på annat häng, och på Wikpedia kan man läsa följande och jag citerar:

”Begreppet gällivarehäng har sitt upphov i att gruvarbetare som handlastade järnmalm I Malmbergsgruvan bar löst skurna byxor som var lättare att arbeta i, eftersom de inte stramade åt baktill då man böjde sig ned (vilket var den normala arbetsställningen som handlastare). Handlastaren var tvungen att böja sig ner för att fylla och lyfta fyllfatet (som en stor sopskyffel med två handtag på sidorna) med järnmalm när han lastade. Gruvarbetarna beställde byxor med rymlig bak hos handlanden i Gällivare, dessa beställde specialsydda byxor söderifrån och skärningen blev känd som ”Gällivarehäng”. Byxorna bars oftast med breda hängslen.

Ett vanligt missförstånd är att gällivarehäng innebär att man exponerar dalen mellan skinkorna, vilket alltså är fel (då handlar det i stället om så kallad raggarskåra). Gruvarbetarna bar sina byxor upp till midjan. Det engelska uttrycket sagging, vilket innebär att byxorna är nedhasade så att underkläderna syns, är heller inte detsamma som gällivarehäng.” Slutcitat

Fast det Gällivarehäng jag snackar om, var jeans som fanns att köpa tidigt 80 tal, skulle jag gissa på, och det var inte en stor säck som hängde i baken, utan bara ett litet häng.

Jaja, det finns och fanns då allt möjlig, till exempel dom brutalt utställda byxorna, så vida att ett djur hade kunnat klättra upp i byxbenen, men fastnat vid knäskålarna. Det såg nästan ut som klänningen som Morticia hade i familjen Addams:

originalBild hittade jag HÄR

Och nu, färdigsurrat om brallor, nu ska jag ut i solen, önskar er alla en fin lördag!
19702470_10155435364276585_4409427406769220115_nNej…jag har inte kört nån botox variant, jag har en väldigt snäll mobil *fniss*

Nu vet jag…

Av , , 2 kommentarer 5

Jag vet varför dom inte visar ”gamla” serier på tv… alla är så förlegade, inga som springer runt med mobiler i öronen, utan alla har telefoner med snurrskiva, inte heller sitter dom uppkopplade på nätet, utan vill dom ha reda på något så får dom allt fråga någon annan.

Nä, dessutom har dom bauta stora axelvaddar (åtminstone i svenska hjärtan), och inte är glasögonen mindre heller. Kan någon begripa varför glasen skulle vara så stora att dom täckte halva kinden? Sedan hade alla på 80-talet, inte häng på brallorna men däremot Gällivarehäng eller ridbyxmodell, usch vad hemskt det ser ut.
Då kan jag också tänka mig hur det förmodligen såg ut under Dallas tiden, inte var dom bättre då inte. Och tänk er också alla frisyrer dom hade. Inte för att alla idag är så jätteprydliga och har senaste klädmodellerna, men jag tycker då att vi ser bättre ut idag än, då.
Fast å andra sidan, många strävar idag efter att se ut som man gjorde på 50- talet och jag är hemskt ledsen, men det kanske passar på en maskerad eller tillställning med 50- talet som tema, men i mina ögon, ingen annanstans än då. Tur att vi ändå gör och klär oss som vi vill, oavsett vad andra tycker och tänker 🙂 
Eller det var väl kanske en grov överdrift, jag vet också hur pass, modet påverkar våra barn, och att dom ska se ut på ett speciellt sätt, förhoppningsvis växer dom upp till slut, dom också, och inser att valet om hur dom ska se ut och framhäva sig själv, är deras, och ingen annans, jag håller en tumme för det.
För till syvende och sist är det ändå så att om jag möter en människa med ”konstiga” kläder, så inti fasen hakar jag upp mig på det, jag kanske tvärt reflekterar över klädvalet, men många gånger tänker jag också: Att det där är då en modig människa som inte bryr sig om vad andra tycker! Och det är ju en merit, så bra som någon.
Önskar er alla en fin onsdag!
Maria Lundmark Hällsten