Etikett: glasögon

Hur dödar man russin 🤔🥸

Av , , 2 kommentarer 12

Annelie fick starta gårdagen tidigare än jag. Så när jag kom fram till Ön och tävlingen i rally lydnad, så hade hon och Mattis, redan kört första banan. Det gick långt över förväntan och dom fick en andra plats, med 96 poäng av 100.


Vi hade tur med vädret, även om det var grått, så var regndropparna lätträknade. Här ska dom gå banan, innan nästa sväng. Och det gäller att ha huvudet på skaft för att komma ihåg hur dom ska gå och vad det står på skyltarna.


Dom var, om jag inte missminner mig, 22 tävlande och varje ekipage, tar cirka 2-3 minuter på banan, men då ska det även värmas och peppas upp, innan man går in.


Här har dom kört andra svängen och Annelie trodde att det gått åt skogen men hon bedrog sig, dom fick 88 poäng av 100 möjliga och därmed har dom 2 godkända tävlingar, och nu saknas bara en till godkänd runda så får dom hoppa upp en klass.

En andra plats är inte att förakta, mäkta stolt vovve och ägare förstås…


Jag åkte hem lite före och fixade lunch, kokade kaffe och sedan kunde vi provsmaka den något fula, men underbart goda blåbärskakan. Den är mer som en kladdkaka då den saknar bakpulver, och egentligen är vaniljsåsen överflödig, den är tillräckligt söt ändå. Men… rekommenderas 😋

Då vi skulle ut med hundarna en sista sväng noterade Nicco en stackars vimmelkantig humla på grusgången. Ge han hallonsirapen du kom med, sa jag, så får han kanske lite energi. Hon plockade upp humlan på ett blad, gick in och hämtade lite hallonsirap, som hon själv gjort på egenplockade hallon, och serverade hummelbummeln lite gott.


Och jodå, den piggnade till och flög iväg efter en stund. Jag kan väl tänka mig att det kanske är kört ändå, hur länge lever en humla Men om den dog, så fick den i alla fall en sista flygtur med godsaker i magen.

Vi sa hej då, på ett tag, närmare bestämt en dryg vecka, sedan kommer hon tillbaka. Men den svängen agerar hon bara chaufför så vi hinner kanske ses nån till eller två. Vi får se.
Läste upp det här för Nicco…


Hahaa… hon sa genast, ja, fast hur dödar men ens ett russin? Hmph, sa jag, man smetar väl ut dom. Fast sen är det väl vad du tror, som gör själva grejen Du lägger nog inte ut russin på bordet och smackar på dom för att döda. Men utan brillor och med dålig syn, är det kanske precis det du tror, att du gör.

Och nu avslutar jag dagens inlägg med att önska er alla en fin söndag, samt ett citat från Maria Montazami, och jag ställer mig lika frågande till det citatet, som Nicco, till dom döda russinen…

Bromsa, bromsa, om en minut är det försent…

Av , , Bli först att kommentera 12

Nu tycker jag att det är dags att dra i bromsen. Hur kan det vara 38 år sedan, idag, sen jag och Åke började hänga med varandra 🧐

När man tänker tillbaka på olika stadier i livet, så känns det som om det var i ett annat liv. Vi har ju bott på Mariehem, i lägenhet på Västerslätt, vi har varit på väg att flytta till Malå, och idag, bor vi i huset. Allt vi gjort, hur vi kompat ihop, så där som man gör då man känner varandra, in och ut.

Ibland behöver man inte ens säga nåt, man VET, bara. Men det är klart som fasen, ser man bild, då och nu, så finns där en viss skillnad. Jag tänker att dessa bilder kräver en förklaring. Hahaa… min dator 🤬 har bestämt sig för att jag inte kommer åt skrivbordet då jag ska ladda upp bilder. Utan den gav mig tillåtelse att ladda upp från en kamera mapp. Kul, skitkul… Så här är ett familjeporträtt, ritat typ, 1989. Jag har byxor som är orange och står bredvid Åke 😂

Här är i alla fall 1 bild på mig, tagen 1984, i Åkes rum, som numer, är vårt teverum.

Och en bild på Åke och Tex, fanns i den mappen, kanske inte en bild man hängt på väggen, men kul hade vi 🤣

Vi tog ut Camaron igår och siktade in oss på Gammlia. Det var ju knappast nå fin väder, men det var inte kallt, och faktiskt, det var bilar där också.


När dom flesta sedan drog iväg på cruisingrundan, så gjorde vi vår egna runda, i stan, innan vi åkte hem, igen.

Jag bestämde för flera år sedan, att vi skulle avveckla stor frysen i källaren. En sån där box som man inte kan sortera in mat i, utan att du får ett undre lager med mat som du inte kommer åt. Annat än att man ska plocka ur alltihop.

Frysboxen har förmodligen stått därnere i minst 40-50 år. Så det är nog ingen energisnål sak. Nå, igår gjorde jag slag i saken, och nu är det bara nån påse kvar därnere som jag måste få in i vår andra frys. Sen dras kontakten ut och den får tacka för sig.

Dom här frysklamparna har nog hängt med ett tag…


Det som idag är ett av Sveriges mest kända varumärken startar som ett postorderföretag vid namn Åhlén & Holm i Insjön, Dalarna år 1899. 1978 slogs EPA-varuhusen (då ett 100-tal med 12 000 anställda och en försäljning på 3 miljarder kr) samman med Tempovaruhusen inom dåvarande NK-Åhléns, namnet ändrades till Tempo och senare till Åhléns.
Idag tycker jag inte att Åhléns är vad det en gång har varit. Känns lite som att gå in på vilken butik som helst, på ett köpcentrum. Men men, det kan väl vara för att man blivit bortskämd med stort utbud av butiker.

Tänk, apropå kylklampar, om dom gjorde om det som det var förut. Att man faktiskt kunde byta in sina kylklampar efter vägen. Men det var väl en sån där service grej som försvann, då det inte gav någon avans på andra saker. Fast, det borde det väl ändå ha gjort… man köpte säkert med sig nåt, på vägen genom butiken, fram till kyldisken.

Jaja, nu blir det frukost, sen ska jag plöja mig igenom nån låda i den andra frysen, så jag kan avsluta frysprojektet. Har tid hos optiker idag, råkade trampa på mina brillor, förra gången vi var på Gammlia, så dom blev lite bredare vid örat. Sen lossnar ju ena glaset, titt som tätt, så det är väl lika bra att köpa nya.

Ska även säga till att få göra undersökning av ögonen. Då grön starr finns i släkten, den sista att få det nu, är mamma. Inte roligt alls, då det inte finns botemedel, däremot kan man bromsa utvecklingen av den, ifall man vet om det i tid. Så alla som har det i släkten och är över 50 år, bör göra regelbundna tester.

Ha en fin torsdag, allihop!

Önskade mig en monstertruck 🤡

Av , , 2 kommentarer 13

Gissa vart jag var igår, jo på Nybro konditori… igen. Nu på ett uppdrag och det var väl angenämt.


Innan vi åkte därifrån så satte jag på mig glasögonen, fasen vad dåligt jag såg. Av med dom och putsade, tillbaka på näsan, ingen skillnad. Här hann jag bli tvär rädd att min syn var på väg att haverera, men så tar jag av mig dom igen, kollar en extra gång och jahaja… svårt att putsa till glasen då glaset är väck 🥴


Sedan förvirrade vi oss bort på villovägar i jakten på Ekmans trädgård. Hamnande efter den hittills guppigaste, gropigaste vägen jag någonsin färdats efter. Önskade tvärt att jag suttit bakom ratten på en monstertruck, med risk att vi guppat åt skogen.

Vi hade nog hittat bakvägen dit och vi var ändå inte ensamma om det. Vi fick möte av en bil som måste ha gjort samma misstag som vi. Nå, fram kom vi och vi tog en betydligt lättare väg, därifrån. Vilka fina blommor dom hade därute, men jag besinnade mig och höll hårt i plånkan.

Hem och hacka grönsaker, för jag hade bjudit hit Nicco och syrran på middag, lagom till Theresé och Sally kom hit. Härligt väder var det också, såpass att vi kunde sitta ute och käka. Sally gillade Niccos skor, och apropå det samtalsämnet, så hämtade Theresé ett par som hon gillade skarpt. Nämligen dessa skinnpjucks.


Kan ni gissa vad som var så speciellt med dom… Mjo, hon har gjort dom själv. Hon har köpt sulan (har väl inte lärt sig att gjuta såna…än) men gjort ormskinnstrycket på kohuden, skurit ut och handsytt. Otroligt!

Sen blev det plötsligt presentöppning Ojoj, hon hade gjort ett inne till Åke, haha.


Och en keps, med Linus på, hehee…


Sedan fick vi 2 gemensamma presenter en discgolf korg.

Jag som sa ifjol att vi skulle ha varsin korg uppe i stugan, alltså en korg per stuga, så kan vi köra tävling. Och nu har då vi en, ska finnas en till däruppe, så då saknas det 2 till.

Kolla in väskan…


Ja sa Theresé, hon såg den där på bilträffen dom var på förra helgen och den stack liksom ut, på ett konstigt sätt. Hon kände sig tvungen att köpa den. Hon hade fyllt den med bra att ha saker, som ska med upp till stugan. Lite kryddor och och sånt. Perfekt, och känner man sig dyster och nedstämd nån dag kan man bara öppna locket på väskan så blir man blinded by the light 💡


Jag fick en nyckelring av Sally, mycket bra att ha på nyckelknippan, utifall att man glömt att krydda maten.


Och smycken av Therese. Örhängena har hon gjort, och halsbandet, ja kan ni gissa vad detta är för molekyl.


Molekylen för koffein, passar ju mig som en smäck. Sally har molekylen för choklad, som örhänge.


Idag är ett oskrivet blad, får se vad det blir. Men ni kan i alla fall passa på att njuta, av dom kommande 24 timmarna…right!?

Var det ett U.F.O 🛸

En liten anekdot från förr. Detta berättade Åke för mig, säkert första gången vi körde upp till Kittelfjäll. Så då borde det vara augusti, 1984.

Mina svärföräldrar hade ju en stuga uppe i Kittelfjäll. Den stugan byggde svärfar Nicke, med hjälp av en snickare som hette Holger. Därför åkte dom upp dit med jämna mellanrum.

En av gångerna då hela familjen var med, satt svärmor Elsie, och Åke i baksätet, bakom ratten satt Nicke och passagerarsätet hade intagits av Holger.

Ni som vet vart Kittelfjäll ligger, har kanske koll på att man inte kör dit på en timme eller två, om man startar i Umeå, utan det tar sin lilla tid. Holger tyckte nog att det gick lite väl sakta och började titta sig oroligt bakåt med jämna mellanrum.

Till slut känner sig Nicke tvungen att fråga, vad är det, varför vänder du dig om hela tiden? -Mjaaa, sa Holger, nu måste du nog börja gasa. Väghyveln ligger bakom och han har fällt ner bladet och nu blinkar han för omkörning.

Hahaa… ja han ville väl bara på ett skämtsamt sätt, påtala att han tyckte att Nicke inte gasade tillräckligt. Och av denna lilla historia har just uttrycket, ”Nu måst du nog börja gasa, för…” hängt med i alla år, när någon vi åker med, kör för sakta.

Den här seriestrippen, skickade Tina till mig för några år sedan.

Det roliga var att jag fick upp den i minnesflödet i torsdags, och på fredagen, då jag och Elisabeth skulle gå iväg till Ullas, så var mina glasögon borta. Varför fortsätter man göra så här.

Jag brukar ju sällan vara i matrummet om vi inte har gäster. Jo, jag vattnar blommor eller fotar nåt, så det var väl det jag hade gjort. Men däruppe, lägger jag aldrig ifrån mig saker. Dom prylar jag letar mest efter är glasögonen och mobilen, det är liksom stående.

Numer, varje gång jag gör det, så går jag dessutom runt och dumförklarar mig själv med svordomar och frågor, om hur dum man får vara och varför…

Apropå dum, eller dum och dum, kanske mer förvirrad och lite glömsk. Jag tog ju denna bild i lördags.

Och då vi sedan satt härinne och jag gick igenom dom så upptäckte jag ett mystiskt ljus. Förstorade upp den men det var inte bästa skärpan på den. Vad f-n är det här, sa jag till Åke.


Han gissade på nån lampa…ehh nää, det finns ingen lampa där. Ett U.F.O kanske, sa jag, 🛸 haha. Då började Åke skratta, polletten hade ramlat ner och han kunde informera mig om att det är vindflöjeln, älgen som Nicke gjort, som sitter på garagetaket.

Nicco fotade jag och Åke inne på ”vår” soffa nere i Nailheads lokaler. Jag skriver vår, eftersom vi ofta sitter på just den, och där har vi också blivit fotade förut, så… varför ändra på vanor och seder. Nicco ville prompt att jag skulle skratta, och inte blunda, därför blev det några bilder, faktiskt lite fler än bara dom här 🙃

Hoppas på en fin måndag, för er allihop!

Vad glor den på 🧐🤓🤪

Av , , 2 kommentarer 16

Nopp, jag kan inte recensera lakrits likören, jag glömde nämligen bort den, då jag kom hem igår. Haha… Kanske gör ett nytt försök ikväll 😉

Nåt annat jag glömmer, heeela tiden, och som faktiskt skrämmer mig, är skylten ute på vår gång och cykelbana. Svårt att visa själva upplevelsen, men så här ser det ut då jag kommer upp på morgonen.


Här ringar jag in själva skylten.


Vad man inte ser på bilden, är djupet och i viss vinkel, ser det ut som en människa som står stilla därute och bara gluttar. Jag lär mig aldrig… första tanken, varje gång… vem f-n är det där, vad glor den på.

Jaja, tilläggas kan ju att jag sällan eller aldrig har på mig glasögonen, heller, då jag kommer in där på morgonsidan, det kanske hade underlättat.


Nu på morgonen bjöd himlen på andra färger.


Hittade bilder på dessa påsar som jag la ut nån gång 2013. Dom hade jag lätt kunnat betala några extrakronor för, coola ju 🤩


Har inte så mycket att förtälja, denna morgon. Gårdagen innehöll inte så många händelser. Kan ju vara nog så skönt. Om det inte händer så mycket så innebär det att man inte heller behöver rätta till fel eller råka i nåt som skapar mer arbete än nödvändigt.

Både jag och Åke blev tvärtrött vid 23 snåret, så då gick vi faktiskt i säng. Synd sa jag, då vi lagt oss, att man kan vara så grymt trött att man slocknar i soffan. Men innan man kommit sig i sängen så ha man piggnat till igen.

Kallare ute idag, -10, men glad att slippa snö eller slask, ser inte ut att blåsa heller. Peppar peppar!

Önskar er alla en fin lördag!

Är det nu man ska bli glad, eller…rädd 😊🙄

Av , , Bli först att kommentera 14

På TikTok visas nu med jämna mellanrum, små korta snuttar om livet vid och efter 50 år. Kvinnor som sitter på sängen för att ta på sockorna… fast inte jag, jag står och balanserar på ett ben, hur konstigt just det, må låta 😏


Dom står och kliar sig i huvudet för dom kommer inte ihåg vad dom skulle göra. Jodå, det stämmer väl, till viss del. Skillnaden här är att jag gör 10 andra saker istället för att fundera, och glömmer bort huvudmålet.


Dom sitter med glasögonen som ett diadem mitt uppe på skallen. Sen får dom ta ner dom när det är dags för att läsa. Jag har mina på mig men måste ta av dom, för att se att läsa.


Och sedan svettas dom tydligen, om vart annat. Och jag som sitter här och fryser in i benmärgen.


Den enda gemensamma nämnaren, då man blir äldre… kanske inte för alla men för väldigt många. Är väl att man är tröttare, överlag. Jag är dock kroniskt trött, men tydligen finns det saker på marknaden, för just det. Kolla vad jag hade i mejlen i morse 🤣


Är det nu jag ska bli glad, för det måste innebära att jag mentalt och fysiskt, INTE är 50 år än, fast jag passerat 54. Eller är det nu jag ska bli rädd, för som med så mycket annat, är jag och gör jag, saker tvärsom, och jag är på väg till nåt typ av babystadium. Eller värsta scenariot, jag har passerat alla stadier och nu är det bara slutet kvar, haha…Skulle inte tro det, men…


Gick och lämnade bort påsen med tyger igår och frågade mer specifikt, vad som skulle göras med det. Det är alltså en hel klass på konsthögskolan, som ska göra den där textila bonaden, jag skrev om igår. Den utställningen ska sedan vi, alla som vill, kunna gå och se på galleri ALVA inne på NUS. Galleriet ligger mellan Apoteket och centralhallen, och utställningen skulle vara nån gång i februari.

Det var inga sköna promenader igår, i -17 grader och blåst. Fåglarna satt tämligen orörliga på stolparna och såg ut att invänta varmare briser.


Idag är det då varmare och som jag förstått det, ska det bli upp emot nollstrecket i början av veckan. Mja, det är en fin gräns där om vad som ska vara bäst. Man vill inte att det ska bli klibbsnö heller. Då är det bättre med några minus, i nån månad till.

Nå, vädret rår ingen över, så vi får se vad det blir, eländigt eller ej, väder blir det oavsett. Önskar er alla en toppen söndag!

Blev typisch, typ och sedan ish?

Av , , 2 kommentarer 14

Kvällspasset undrade igår, om nåt ”typiskt” som man varit med om. Jodå, det har vi nog alla, lite till mans. Nåt som kan hända varje dag. Nu glömde jag vart jag lagt glasögonen…typiskt!

Jag taggade genast Remmers Annelie, och frågade om inte hon skulle berätta om den gången, hon skulle på hundutställning. Ja, ni kan ju läsa här.

Hahaa… tänk på själva ordet, undrar vart det kommer ifrån. Är det samma som när man idag skriver…ish. Och typiskt, blev typisch, typ…och sedan ish?

Fast nä, nu tänkte jag fel, ish är ju mera en gissning eller på ett ungefär, hm. Vilka ord vi slänger oss med. Det ena värre än det andra, men huvudsaken är ju att vi förstår vad vi menar.

Kan ju absolut inte vara lätt för en som kommer hit och ska lära sig vårt språk, med alla konstiga slangord och uttryck. Fast det är ju likadant åt andra hållet. Vi kan ju säga fel, vi med.

Som kvinnan, jag jobbade ihop med, för ett tag sedan. Hon berättade att hon varit på en utlandsresa, för x antal år sedan, och nu skulle hon hem. Blev stoppad i tullen och där frågade dom på engelska, om hon hade något att förtulla.

Hon kände sig självsäker, nä, det enda hon hade var lite snacks. Och det var precis det hon sa, trodde hon. -No, i have nothing, just snakes! 🐍😱

Ska vi tro att dom backade lite och sedan var dom nog tvungna att kolla igenom väskan. Lite skillnad på snacks och ormar.


Igår kunde vi gå på skaren, jag och Winstone, han älskar ju att få öva på snabba, riviga starter

Tyvärr, inget vi kan göra idag. Tråkigt med slaskväder, fast inget oväntat. April är april, och vad som helst kan hända. Snön som kommer käkar ju upp den gamla, så det är inte bara elände.


Det tråkigaste av allt är väl vattnet som blir, som vi redan har tillräckligt av. Inte riktigt lika illa som på den här bilden. Men man blir ju fundersam på staketbygget, eller hur. Där kan vi snacka om att bygga barriärer som håller.


Hoppas på en fin tisdag, för er alla!

Ambidexter eller tredimensionell

Av , , 2 kommentarer 11

Är med i nåt som heter Norstatpanel, dom skickar ut små undersökningar, några gånger i månaden. Oftast frågor som ska besvaras via nätet. Kan ta allt från 3 minuter upp till 25 minuter att besvara. Sen får man poäng som man kan handla för.

Dom finns även på Insta, där hade den här snabbfrågan dykt upp. Och innan ni läser, gissa hur många som fått fågelskit på sig, från ovan?

 

Hahaa…hela 61 procent, jösses, men då hör jag till dom 39 procenten, som aldrig fått det…peppar peppar 🌶🌶

En annan snabbfråga var denna:

Och jag är osäker på vad jag är, inte så viktigt att veta, kanske, förutom att det borde nog finnas fler alternativ än vänster 👈, höger 👉 och två hänt👐.

Jag skriver med vänster, och gör andra hokus pokus saker med den handen, men jag skär med höger, klipper med höger och sånt där, hm… men jag tror, att om man är renodlat två hänt så kan man göra allt med bägge händerna. Men jag kan ju ha fel.

Fast stämmer min teori så är jag ju då, inget av dom 3 alternativen. Jag är… tredimensionell 🖖, haha…

Nicco städade ur skåp däruppe, nytt kylskåp ska ju in, och det resulterade i lite städ härnere. Gårdagens fråga fick bli:

Mjaha, det står ju att det är en partyduk så…lets go for it!

Nu har jag ju en trådlös högtalare to go with it. Jag är sjukt nöjd över den, inte bra ljud utan ser bra ut, också!

Jo var var ju ner på stan igår och munskyddet satt på. Fy faan, jag får ju nästan panik.

Och ni som har glasögon vet ju att det är mer än bara andningen som känns annorlunda, synen försvinner ju också, om än, tillfälligt.

Jag fick slita av mig munskyddet, på väg tillbaka till bilen, då jag hamnat på ett trångt ställe där bilar kom i bägge riktningar men inte rymdes riktigt. Jag var ju tvungen att sätta på glasögonen för att se vart jag satte fötterna. Jösses 👀

Nåja, mission completed för denna gång. Så även, detta inlägg. Önskar er alla en fin lördag!

Tjurskallar finns, lite här och där :)

Av , , Bli först att kommentera 14

Fixade gårdagens ärenden med bravur, jag kan dock inte skriva tjopp tjopp så var det gjort, allt tar tid, spelar ingen roll. Man ska från A till B till C och så vidare.

Tror jag var en av tre stycken kunder inne på Akademibokhandeln, rätt fin affär, finns mer än bara böcker, men jag strosade inte runt utan uträttade mitt ärende och åkte hem. Däremot vet jag nu vart jag ska gå, nästa gång jag är ute efter nån liten present 🙂

Satt och tittade lite småfilmer på FB och den här tjejen, hon kan nog gå långt, ni vet, den berömda tjurskallen:

Det är nästan, men bara nästan, jag skulle kunna gissa att jag var lite så där, som barn, jag med, hahaa… tjurig alltså, och kanske kanske, lite så, idag med, jag vet. Jag gillar att trycka på att jag har rätt, men jag vet också att jag kan ha fel…(skit också) men det behöver vi inte gå in på, här.

Men det klingar fortfarande i öronen, sen barnsben. Ja dom där Hällstenarna…eller Ja dom där Lundströmmarna, tjurig as hell, och där har man ju att släkta på både Hällsten och Lundström, en bra kombo 😀


Har fått veta att dom kottiga träden, tillhör Al släktet. Ulla gissade på klibbal eller gråal, och Rickard kommenterade att det var en al, i vilket fall, och kanske mer troligt med gråal.

Han själv, brukar koka lite av kottarna och lägga i akvariet, som prydnad. Men där skulle man vara noga att inte stoppa ner för mycket, då brukar vattnet mörkna.

Pratade med Nicco igår kväll och hon hade fått höra om vart det smutsiga stället på kroppen är, och nu skulle jag gissa. Men nej, det visste jag inte. Mjo, vissa delar av den glasögonbeklädda befolkningen, stoppar in skalmen i munnen medan dom funderar eller gör annat, sedan sätter dom på sig brillorna igen och vart hamnar då saliven…mm, bakom örat.

Så tafsa inte nån bakom örat, men framförallt, betänk att du nu är så duktig på att tvätta och sprita dina händer men vad hjälper det om du envisas med att stoppa saker i munnen som du inte sväljer ner. Ok, risken för att du skulle smitta den vägen, är kanske minimal, men den finns.

Nicco tyckte detta var extremt äckligt, men då kom jag ihåg skoltiden, hur många satt inte och gnagde på blyertspennorna. Som Nicco sa, den som hade kortaste pennan och mest tuggade, var coolast, hehe, eller kanske inte exakt så, men man kunde då ha trott det.

Hon sa att det mest typiska var att man glömt pennan, frågade fröken om man kunde få låna en och javisst, det gick bra, och pennan man fick, var så kort att man knappt kunde hålla i den, den var svårt sargad av tandbett och givetvis, ovässad. Det var tider, det 😀

Hoppas på lite värme i solen idag, så man kan vara ute ett tag. Ha det gott, allihop!

Jag visste det bara, rätt av, klockrent…

Av , , Bli först att kommentera 12

Apropå gårdagens inlägg, om hur man minns saker, så skickade Nicco detta urklipp:

Intressant, på min ära, och visst är vi alla olika och tänker och minns på olika sätt. Vi kompenserar säkert våra brister, om vi har några, på vårt egna sätt.

Precis som ögonen kan ställa om sig om man får sämre syn, så det kan dröja ett tag innan man faktiskt måste göra nåt åt det. Här en bra grej om man ser dåligt ibland och inte har så bra minne 😀


Vaknade i morse och låg och kände hur dagsläget var. Mm, kändes bra och jag tyckte att det här verkade lovande, inga ömmande ställen, så ställde jag mig upp och lika snabbt som överljudsplanen kör, så blev jag påmind om hur det känns då kotorna blir komprimerade och klämmer ihop nerverna…ish…ischias, kan vara en bidragande del också. Det drar lätt under låren då jag sitter, ända ner till utsida knä.

Var ute med Winstone, men kan inte gå i samma takt som jag brukar göra, varje steg känns ordentligt i höfterna och runt om. Nä, det här var inte roligt. Har en pillerburk med tabletter som är muskelavslappnande och dom hjälper, en timme, sen är det tillbaka igen. Det är nog bara att ge allting lite tid, det ger med sig, till slut.

Satt ute en stund igår och jag blev abrupt påmind om att det är den årstiden nu. Då man ska passa sig jävligt noga för dom där fladdrande vampyrtandade mördar flärparna. Höll på sätta handen på en av dom. Är glad att jag lever…än :O

Och här snackar jag naturligtvis om fjärilar!!! Nej, det hjälper inte att nån säger att dom är så fina, hundar är också jättefina, eller hur, och ändå finns det dom som är rädd för dom. JAJAJA, jag vet, fjärilar kan knappast bita av ett finger, men jädrar om dom hugger åt halsen, då vet man inte vart man hamnar…

Klicka på monsterbilden så kan ni läsa lite fakta som ni kanske inte visste men som jag visste utan att ha läst det :O Och notera vad som står vid 9 Nämligen det här. 09) Vid flera tillfällen har fjärilar setts dricka blod ur öppna sår från andra djur. Varför vet ingen.

Nu blev jag också påmind om den stackars lilla nässelfjärilen som tinade fram en vårdag, tyvärr inne på mitt jobb, som då var på en leksaksgrossist, och jag höll på plocka upp leksaker från några säckar vi hade varit och hämtat i en lada i Brännland.

Den fjärilen gick en tidig död tillmötes, jag är ledsen, men jag fick panik, och slängde ner säcken på den och sprang ut. Jisses… Nej jag jag är ingen dräpare egentligen, utan det enda jag önskar är att dom ska hålla sig på behörigt avstånd och då snackar vi minst 10 meter.

Nä, lite mer kaffe på det här och nu ska ni få mitt sista citat från Bra dag boken, det var sista sidan som fylldes i igår kväll. Och med den önskar jag er alla en fin dag!