Etikett: hölasse

Nostalgi och lukten av hö

Av , , Bli först att kommentera 9

Det blev lite av en nostalgitripp igår då jag var hem till mamma och Bosse. Jag är med i en grupp på FB, där det visas gamla bilder från Malå. Och det var inte så längesedan det dök upp en bild på mig, i hölasset. Jag ville dock inte kopiera och lägga ut bilden då detta är en sluten grupp, men…

Jag vet ju att mamma har den tidningen hemma, så hon plockade fram den och se, visst fanns reportaget med. Detta var 1975, och Sven Larsson kom med traktor och höskrinda till Udden, där han skulle ta rätt på höet som hängde på hässjorna.

008 - Kopia

Och alla frivilliga barn i närheten fick vara med och trampa ner höet i skrindan så han fick plats med så mycket som möjligt. Som lön för mödan fick vi åka med bort till hans domäner där höet sedan kastades ner på ett typ av rullband och blåstes in i ladugården, på höskullen, förstås.

Detta var en av sommarens höjdpunkter, sommarlovet gick väl mot sitt slut och man gick och väntade på brummande från traktorn och då man äntligen hörde det så vart det liv i luckan och djungeltrumman gick vida omkring.

Jag har åkt x antal gånger och år, en av gångerna så började min kusin André, med ett litet hyss. Då vi var lastade och klar så körde vi iväg och André hoppade ner från skrindan, sprang några meter och hoppade upp igen. Till hans störa förtret så såg Sven vad han höll på med och när han för fjärde gången i ordningen hoppade ner, sa gav Sven, plattan i mattan och gasade iväg så André fick springa hela vägen till vi var framme, hahaa…ja det var ett litet straff för hans ovett. Man fick ju inte hålla på så där ute på storvägen, men som tur var för André så var det inte en speciellt lång språngmarsch han fick göra 😀

En annan av mina kusiner, Fredrik, hade ju aldrig hört annat än att vi sa hölasse, då det var dags, åh, när kommer hölasse, var väl det vanligaste uttrycket och givetvis, ett lätt ord att missuppfatta, Fredrik trodde alltså att Sven, hette HöLasse, vad annars 😀 Jag sa att det var väl tur att han inte körde annat i sin last då…kunde ju ha varit dynga eller annan skit 😀

Ett annat klipp fanns också sparat, min pappa fotad utanför lon, som vi kallar den. Ett hus, loge där han och mamma alltid bodde på somrarna, hundra meter därifrån, står storstugan, som är ett året runt boende. Ja, lon används även idag, om somrarna, det är mysigt därinne och då jag var i tio års åldern kanske, så inreddes även ett rum på övervåningen till jag och storebror. Och detta blev ju sedan ett rum till lillebror och sedan lillasyster.

013

060

Önskar er alla en toppen fredag!

 

Vill du heta Lasse???

Av , , Bli först att kommentera 6

Kan inte vara kul att heta Lasse. Tänk er bara: Här kommer hölasse, skrotlasse, snölasse och ännu värre…skitlasse 🙂

Haha…skämt å sidor, vi åkte ju hölass som barn och min kusin trodde att han som körde, hette just hölasse. Vi skrek ju alltid då han kom efter vägen: Nu kommer HÖLASSE! Så det var kanske inte så konstigt.
Det fanns en gubbe i Malå som repade motorer och sånt, han kallades i folkmun för sotu Erik (sotig Erik). Jag hade inte hört annat än detta namn och fick nu det eminenta uppdraget av min pappa, att ringa till honom och höra om jag kunde lämna in moppen till honom. Han svarade och jag frågade –Är det sotu Erik? Det blev alldeles tyst i luren, sedan mumlade han ett ja.
När jag berättade detta för pappa så skrattade han och sa att det var ingen som sa det namnet till honom, utan det var vad andra sa när dom pratade om honom. Jaja, så kan det gå om man inte är uppmärksam.

-HÖLASSE!

Av , , 2 kommentarer 3

Theresé hittade denna bild på ett hölass taget någonstans i staterna, lasset dras av en T Ford, kanske i brist på en traktor, så hon knäppte ett kort på den och mms:ade den till mig igår kväll, och sa att hon hade berättat för Anders om när jag var liten och åkte just hölass uppe i Malå.

På den tiden det begav sig så var hela ängen bakom mina föräldrars stuga, fylld av hö hässjor, storbonden Sven Larsson hade hand om den biten och kom dit flera gånger under sommarloven för att kolla så höet låg kvar på stångarna samt att vi höll oss därifrån.
 
Vi tyckte ju nämligen att det var skit roligt att leka kurragömma i dessa hässjor fyllda med hö och ibland kunde det hända, då vi lekte som bäst eller mest, att vi hörde en bil närma sig och fick man då syn på den och det var Sven så kröp man bara ännu längre in i höet och låg där och ruvade till han hade försvunnit.
 
När då sensommaren kom så var det strax dags att ta ner allt hö och det var verkligen en högtid. Vi fick för allt i världen inte missa hölasset som vi kallade det, och dom sista dagarna innan han dök upp var det ett evigt tjatande från oss om just hölasset.
Då man hörde traktorn komma (hördes på långt håll) så blev det liv i luckan. –HÖLASSE, HÖLASSE KOMMER! Skrek man och skyndade allt man kunde, beroende på vart man höll hus, fram till höet och inväntade traktorn.
 
Sedan fick vi hoppa upp i skrindan och där trampade vi ihop höet som han kastade upp så att så mycket som möjligt skulle rymmas, och lönen för mödan var att sedan få åka på hölasset ända hem till hans hus som låg någon kilometer efter storvägen. Där kastades sedan höet upp på ett band som skjutsade iväg höet upp och ut i ett stort rum. Det blev några rundor man fick åka.
 
Till saken hör nu att jag har en kusin som inte var däruppe lika ofta som vi och han hörde väl bara talas om hölasset då det var dags, så han hade aldrig fått höra vad bonden hette, och det var väl kanske inte så himla viktigt heller. Nu hade han följt med sina föräldrar in till Malå för att handla och inne på affären så kommer Sven med sin fru. Hej Hölasse! Ropar min kusin glatt, han trodde nämligen att det var hans namn, Lasse.
 
Vad Sven sa förtäljer inte historien men han drog säkert på munnen, det gjorde då jag då jag fick höra vad kusinen hade trott att han hette.
 
Det ska faktiskt finnas ett urklipp hemma hos mina föräldrar på ett av dessa hölass då vi står däruppe och trampar. VK kom dit en sensommar och gjorde ett litet reportage, jag ska höra med morsan om hon kan leta fram det så får vi se om jag kan få en bild på detta.
 
Nu har startskottet gått på vasaloppet, men inte serveras det någon blåbärssoppa här inte, näpp kaffe har vi i våra muggar. Ni får ha en fin söndag!
 
 
Maria Lundmark Hällsten