Etikett: Theresé

Isglass i glas och dopp i kopp

Av , , Bli först att kommentera 12

Kvällspasset i P4 har ett Instagram konto, och där dök Winstone upp på bild


I torsdags hade dom ett gemensamt kvällsdopp för alla hugade. Det var dock valfritt, vad man ville doppa, så för min del fick det bli ett digestivekex i kaffekoppen.

Jag gjorde nånting mer i torsdags…Maria style. I värmen som var blev jag sugen på isglass. Mm, sån kan man ju göra själv, så jag googlade fram ett recept på en sådan, innehållandes rabarber och saft. Rabarber har vi och saft fanns det, men inga isglassformar.

Hur svårt kan det vara liksom. Äsch då, jag tog avlånga shotglas och bröt av grillpinnar i trä. Såg riktigt snitsigt ut. Klarade brickan ner till frysen, men… inte hela vägen in i lådan 😬

Igår blev det, av naturliga skäl, inte så mycket utomhustid. Regnet förtar den där härligare känslan av att sitta ute. Men jag fyllde lik förbenat år. Ett blomsterbud hade varit förbi, då jag och Nicco, tillfälligt var uppe hos min mamma för en födelsedagsfika.

Fina blommor från Malin på vårat kontor 🧡


Pratade med Sally på telefon och frågade vad hon önskade sig i present. Hon fyller år om 16 dagar.

En ny mobil, ville hon ha. Jag sa att det var nog en lite för dyr sak, och att även jag, skulle behövt en ny, jag hör ju knappt vad folk säger, kasst ljud på den mobilen. Och vet ni då vad hon gör, barnet…haha. Jag fick en swish present av henne, är hon då snäll, eller vad 🥰


Jo jag kallar henne barnet, för hon refererar till att hon är det, varje gång vi pratar och jag frågar henne om hon vet, this or that. Men mormor, barn får inte veta sånt, eller, jag är ju ett barn, förstår du.

Gammbossen, Annika Collén ringde, av henne kommer jag också att få en liten present, förutsatt att hon skulle komma ihåg det, haha. Jo, jag känner henne, så jag vet att det kan glömmas bort, men det är alltid tanken som räknas, oavsett.

Sedan pratade jag med Theresé. Hon bidrog till mer klurande för min del, om hur den där tatueringen ska se ut. Nu blev jag tveksam, tror att ena delen kanske ska få ett annat utseende, hm. Måste nog börja kludda lite och se vart det hamnar.

Och sent igår kväll, swishade det återigen till i mobilen, får man då bästa presenterna då man fyller år, eller får man 😍


Idag ska jag jobba, men börjar 2 timmar senare. Det blev ju ett jädrans griller av denna helg då vädret plötsligt ställde till det. Man planerar för en sak men får justera och ändra, pass man gett bort, tar man inte igen, tycker jag. Fast å andra sidan, det var skönt att få vara lite ledig, mitt i alltihop. Så jag ska inte klaga, alls.

Hoppas på en fin dag, för er alla, och tackar alla som skickat grattishälsningar, på FB och via sms. Dom värmer, dom också 😘

Gissa, och ska vi hålla vad?

Av , , 4 kommentarer 17

Gissa vad jag fick av Åke igår…tadaa…


Jo, det håller på vara den stunden på året, då man kan hitta min man, gåendes i dikena upp mot Vindeln. Jag undrar hur många år han håller på att ha kommit med liljekonvaljer till mig, i början av juni 🤔

Kommer ihåg en av buketterna i alla fall, och då bodde vi på Mariehem, så det är 30 år sedan. Fast jag vet inte om det var efter det, jag fick buketten årligen. Men dom har hängt med ett bra tag nu.

Nere i Järlåsa, har Sally skolavslutning idag. Dagen till ära har Theresé sytt en ny kolt till henne. Helt sjukt, jag fattar inte hur hon hinner göra allt, det är ju inte bara att klippa och sy ihop. Det tarvar en hel del jobb och den där berömda tiden.


Gissar (och här tror jag inte vill betta mot min gissning) att man inte heller kan påbörja ett sånt här arbete flera månader i förtid, jisses Sally växer ju hela tiden.

Apropå skolavslutning så blev Theresé och hennes student, omnämnd igår kväll. Jag hade ”råkat” kommentera ett av alla inlägg från Kvällspasset i P4, och dom frågade om dom fick ringa upp. 45 minuter in i sändningen är det jag…ish då, varför ska man tycka att det är så hemskt att höra sin egen röst…😳 Klicka på bilden för att komma till sändningen.


Jag blev bjuden på middag igår kväll, ute i det fria. Det var minsann inte illa. Vi, vännen och jag, hittade ett fint ställe ovanför tunnelbacken, där vi satt och åt, pratade och njöt av vädret. Mycket trevligt!

Nu, ska jag ut på promenad och passa på att gå samma väg som jag gick igår, har nämligen tappat mitt älskade halsband. Har gjort en efterlysning på Umeå tipsgrupp, men en gissning är väl att jag inte kommer att få igen det. Fast man kan alltid hoppas.


Ha en underbar torsdag, allihop!

Hundgaller, vad är det 🤔

Av , , 2 kommentarer 15

Sveriges nationaldag idag…jag kör med en gammal bild, det får duga, som grattis till oss alla.


Idag för 2 år sedan, var det ZZ Top som levererade nationaldags present. Då vi var nere i Uppsala och lyssnade på dom.


Vädret fortsätter vara underbart och nu börjar man undra om sommaren ska göra slut på sig själv innan man ens fått sin första semestervecka 🤔

Fast, nä, jag är inte orolig, man ska alltid tro så mycket. Överlag får man nog både det ena och det andra vädret. Det mest retfulla är väl då planer förstörs då man räknat med sol, och det regnar istället. Eller då gräset blir brunt och torrt och man behöver regn, fast solen fortsätter brinna.

Vi satt ute på altan igår och förberedde busshämtningen. Man vill inte sitta i bilen då det är som varmast. Lunchen intogs därute.


Och efter mycket kaffe, lite glass och jordgubbar, så åkte vi iväg. Winstone tycks inte fatta det där med hundgaller, ehh…


Nicco förberedde annat nämligen hennes första natt i sin Van. Hon och hennes kusin Camilla, skulle ut på en campardejt. Jag träffade dom bägge två, då jag var på väg hem igen. Camilla körde jag om och Nicco mötte jag, ingen av dom såg mig, hahaa.


Bussen stod då kvar. Notera Åke, på taket 😱


Och jodå, bussen, den är ju bara bäst. Startade på första vridet. Och nu upptar den x antal kvadratmeter på vår gård…igen. Men det är väl bra, gissar jag. Då har jag tid på mig att städa ur den och göra i ordning för sommaren. Det är ju som lättast då den står där jag har allt inom räckhåll.

Strax innan åtta igår kväll, startade jag upp gräsklipparen. I värmen vill man inte göra mer än nödvändigt, men det var riktigt skönt ute, den tiden. Så det passade ju bra. Gjorde inte baksidan dock, ville inte leva om mer än nödvändigt, folk vill säkert chilla och ha det trevligt en lördagskväll. Men jag fick då ta det värsta, framsidan.

Vätskekontroll körde jag med också…hehe.

Nej, vattenflaskan stod kvar sedan dagen och det jag hade i glaset, var en Hard Seltzer, min nya favorit. Citronvattnet med sting fast det inte smakar sting…alls.


Ni får ha en fin nationaldag, allihop och hoppas solen skiner på er alla!

ps ett tips, Umeå veteranbilsällskap anordnar och kör Cityrundan idag. Med start klocka 10, så det kommer att finnas en del finbilar ute på rull. ds

Visst backar man väl upp varandra

Av , , 2 kommentarer 17

Apropå den här spunge Bob glassen, jag la ut, som förmodligen var en besvikelse för den som fick den…


Så har Sally käkat en likadan, den såg dock bättre ut.


Och det blir 6 år sedan, i augusti. Här var dom i Ohio och New York state. Dagen efter, åkte dom vidare till Niagarafallen innan avfärd österut, mot Boston.

Uppdatering på en annan Bob, han fortsätter chilla mellan varven. Här var det föreläsning för Theresé, och vilostund för nån annan.


Mamma ringde innan jag åkte på jobbet igår. Hon hade en tid hos tandläkaren, så hon och Bosse åkte ner på stan. Dom parkerade på Parketten, och på väg ner, i trappen, så slocknar plötsligt ljuset. Mamma har grön starr på ena ögat och grå, på det andra, så hon ser inte så bra, och tar ett snedsteg, och faller utför stentrappen.

Det hade ju kunnat gå, betydligt värre, men det blev en ambulansfärd upp på NUS. Då jag pratade med henne på kvällen, så berättade hon om alla hjälpsamma människor som stannade och hjälpte till eller bara frågade om dom kunde vara behjälpliga.

Jag frågade om hon ville att jag skulle lägga ut detta på Umeå Tipsgrupp, för att tacka, och det ville hon. Här är det inlägget.


Och ja, en av dom som var där, som höll hennes hand och justerade med väskor, läste inlägget. Hon skrev följande: Så skönt att höra att allt gick så bra för din mamma, hon skrämde oss ordentligt. Hälsa henne ett stort krya på sig från hon som lade väskor under huvud och knän och höll handen tills ambulansen kom.

Där ser man hur stor genomslagskraft ett inlägg kan ha. I detta ögonblick är det över 1400 som reagerat, en del skriver att det är roligt att höra att folk ändå hjälper till. Och detta om att man bryr sig.

Vi pratade om det, igår på dagen, jag och mamma. Jag sa att P4 i Västerbotten, pratade för några dagar sedan om nån tjej som blivit bestulen på ett batteri till hennes el cykel. Även fast det stod människor i närheten, så var det ingen som hjälpte till.

Där blev det också kommentarer, och nån skrev att man inte törs lägga sig i, man vet ju inte om man har en galning framför sig. Medan jag kommenterade, och vidhåller, att allt beror givetvis på situationen. Men jag tycker det är skamligt, om man är flera stycken på plats. Då tänker jag väl ändå att man backar upp varandra.

Nu tror jag inte att mamma såg så galen ut, eller på annat sätt, betedde sig hotfullt. Men vem vet, vi tänker alla så olika,och tyvärr finns även dom som inte känner empati eller ens har lust att vara den som hjälper till. Här hade hon i alla fall tur, och även Bosse, kan jag tänka. För detta var nog chockartad för dom bägge två.

Vem hade liksom räknat med nåt sånt här, på en vanlig tur till tandläkaren.

Nå, jag väljer i alla fall att tro att dom flesta ändå hjälper till där det behövs. Jag vägrar gå omkring och tro att alla är egoister. Ibland kanske man till och med göra bort sig lite, som jag gjorde, en solig dag i mars.

Vi var ute på lunchprommis, jag och Winstone, och plötsligt ser jag en kille i 18-20 års ålder, som stannar framför oss, han har ett konstigt sätt att röra sig, han böjer sig fram och sedan uppåt igen. Han sliter fram en flaska och häller vatten medan han kippar efter andan. Och han missar munnen och fortsätter…

Jag hade inte helt koll på vad som hände där. Min hjärna registrerade lite olika saker, men så tänker jag, jag måste fråga, om det är nåt han behöver hjälp med. Tänk om han har ett anfall av nåt slag och behöver medicin. Men nej, han tackade för frågan, han hade nog ett träningspass och hade tagit i lite mer och var alldeles slut på.


Det jag inte fick ihop var väl att han stod mitt på cykelbanan, och att han inte fick vatten i munnen, samtidigt som han inte fick åt sig andan. Haha…jaja, jag frågade i alla fall. Hade ju inte kunnat leva med mig själv om jag sedan hade sett en ambulans komma dit eller läst om det i tidningen.

På lunchprommisen igår, flög det över 3 plan, amerikanska sådana, läste jag igår kväll.


Men jag såg nog bara röken av dom, egentligen 😁

Ha en underbar onsdag, allihop. Ni behöver inte ens gissa vart jag kommer att placera mig, innan jobbpasset, idag.

När bilden inte stämmer med verkligheten

Ett definitivt sommartecken är då Åke snaggar sig, eller Åke och Åke, igår var det Nicco som gjorde det åt honom. En surprise då jag kom hem, då jag fick en man som ser minst 10 upp till 15 år yngre ut, i mina ögon.

För inte så längesedan skulle Nicco berätta för någon då vi hittat några äldre bilder och vi kunde inte för våra liv, förstå vem detta var. Jag hittade bilderna på det där externa minnet.

Detta var första bilden vi såg.


Vi filurade…kunde det vara Nicco…ehh…Theresé, nää, det stämde inte. Men så kom denna bilden efteråt.


Haha, det var en långhårig Åke.

Hände inte så mycket igår, satt ute i det fina vädret så länge det var möjligt. Det är ju den här årstiden man inte vill vara inne och titta ut genom skitiga fönster. Samtidigt som man inte har så stor lust att stå inomhus och putsa upp dom, heller. No win win situation!

Fast jag räknar kallt med bättre dagar för det arbetet. Eller så gör man det helt enkelt en kväll istället. Kan vara nog så smart.

För 6 år sedan, idag, så blev jag plötsligt okontaktbar på mobilen. T3, eller TDC, bägge två var involverad i detta, tyckte att dom kunde ta mitt nummer, då jag bytte mobilleverantör.

Text från FB årsminne.

”Nä, min mobil funkar inte, och det roligaste av allt är att på TDC säger dom att Otto XXXX på T3, har makulerat mitt nummer, på T3 säger dom att Otto XXXX slutade för 1½ år sedan, ringer tillbaka på TDC som undrar vilket företag jag har…inget svarar jag, och då blir allt, mycket mycket konstigt, dom säljer inte abonnemang till privatpersoner…fast, jag har ju haft dom i över 1½ år, hm? Och nej, min mobil funkar ej.”

Ibland undrar man om ALLA människor råkar ut för sånt här, och en nanosekund efter den tanken så säger jag, JA. Förmodligen, kolla bara här, vad folk beställt från olika företag, där bilden inte riktigt stämde med verkligheten. Vad dom trodde dom beställt till vänster, och vad dom fick, till höger.

mm

Hahaa…och med dom önskar jag er alla en toppenfin 1:a juni!

Nu har vi ordnat mer space…

Fortsatt städning av gården igår och vi blev med en buske mindre. Spirean som stått på kortsidan, ut mot vägen. Den hade gjort sitt. Och tänk, nu blev det öppet space och när…inte om, man ställer upp det omtalade partytältet, så finns inga hinder där, längre.


En och annan finbil körde förbi där man satt och drack kaffet.


Bor vi på bästa platsen eller *nickar*

Idag för 6 år sedan, var vi ute på raggen med vildkatten.


Hade Camaron varit körklar, så hade vi inte varit hemma, hela dagen.

Det blev middag ute på balkongen, och där vi satt fick jag ett meddelande från Theresé, hon ville upplysa mig om att rött vin, ser ut så här.


Jo så långt hade jag fattat, faktiskt, men jag hann ju spilla upp botten på glaset då jag började fundera på om det verkligen var Rosé jag hanterade vid tillfället  🤪

Theresé, Sally och Bob, var på äventyr igår och kollade in runstenar.


Bob är inte med på bild, han satt i väskan, men han verkar tycka att den är ok. Fast han gillar mest att Theresé, till och från, jobbar hemifrån.


Jag tog en kvällspromenad, utan hunden. Mest för att få känna hur det känns att bara få gå utan att stanna varannan meter. Fin himmel, men ingen sjö som speglade himlen.


Har bjudit hit mamma och Bosse på grillmiddag idag, så vad som ska göras nu, är en potatissallad och marinera kött. Införskaffa grillkol och göra mig en snabbis till Blomsterlandet.
Jordgubbsplantorna ville inte vara med, det är bara 1 som lever…jussepass. Så jag vill ha nåt annat i den jorden. Och jag tror att det kan finnas nåt där. Tror dock inte att jag kommer att vara ensam där. Mors dag idag och det brukar handla om mycket blommor då.

Ha en fin dag allihop, och till alla mammor, som ska uppskattas alla dagar på året, önskar jag en alldeles speciellt fin dag, idag.

 

Pappa fixar, lugn bara lugn!

En riktig utedag, igår. Först brohäng (där var det lä och varmt). Tvärtvättade Camaron och städade ur den lite. Sedan middag på altan, kvällskaffe på baksidesbalkongen och avslutningsvis, jobb på gården. Handdrog långgräs, körde med gräsklipparen och avslutade med krattning.

Letade fram ett gammalt, externt minne med bilder, som vi fått av Theresé, long time ago. Och det är ju det dummaste man kan göra då man egentligen skulle ha gått och lagt sig.
Inte kunde jag bara kika på några få bilder, inte. Jag fastnade i gamla minnen. Ett av dom…jisses. Detta var på en camping i Uppsala, där vi campade för att Theresé skulle ta studenten.

Nicco hade ett flygplan hon gick runt och kastade, och givetvis fastnade den uppe i ett träd.

Pappa rättrådig, plockade fram en stege…och ett fiskespö. Nicco ser lite tveksamt på.

Låt oss nu säga att den killen, inte har några direkta spärrar, då det gäller vad kroppen klarar av att göra. Han nådde nämligen inte riktigt, trots fiskespöet. Så han tar ett sista steg uppåt, och här är det ju inget steg kvar, utan han ställer sig på handtaget 😬🥶

 

Här kan nog dom flesta klura ut att det inte är riktigt funkis. Så hela alltet tippade. Inte världens bästa bilder, men minns, det gör man, då man ser dom.

Idag ska jag hämta igen Camaron, förhoppningsvis med bättre utsikt då man kör hem den. Dom sa att dom kunde testa att skära ut den del av rutan där dekalerna sitter, bara som minne. Det är märken från dom besiktningar som gjorts på tävlingar.

Här en något äldre bild, som Theresé tog, och det var i början av tävlandet. 6 stycken, ser jag ut att ha hunnit med.


Fotnot, och det är ju bara på dom märkena man ser att det är en äldre bild…eller hur…visst ska vi säga så… hahaa.

Apropå dom felskickade testerna, så kommer dom att skicka nya adresslappar och om jag ville, kunde dom komma hem hit och hämta upp paketet igen. Eller så tar jag bara med det nästa gång jag ska på Preem, spelar väl ingen roll, tänker jag. Dom fick sig ett gott skratt i alla fall, även jag 😂

Önskar er alla en fin fredag!

Redo för äventyr!

Då börjar jag idag med en dementi. Jag skrev ju att Bobby (inte säkert att det är vad han kommer att heta än), han är inte en Bob Cat. Så här kommenterade Theresé igår och sedan mitt svar.

”Bobby” är en Pixie-Bob, ingen Bob cat (Bob cat betyder lodjur) Mamman till den första pixie-bob:en hette Pixie, och därför…

Rackarns, Bob cat, lät nästan som catepillar, haha, han kan heta byggare Bob, tycker jag. Får väl dementera imorgon dagens…” slutcitat

Nu har dom tänkt att ”Bobby”, kan få hänga med ut äventyr. Det ser han ut att vara redo för.


Theresé har köpt en väska som han kan sitta i då dom far ut på hajk.


Ja jag tror att allt man lär dom från början, kommer inte att vara nåt konstigt i framtiden. Dom vänjer sig fort vid nya saker.

Letade i mitt mejlarkiv, sökte efter en specifik adress, och där kom det plötsligt mejl som Nicco skickat för drygt 8 år sedan, innan Winstone flyttade hit. Vi hade en fotosession inför julen. Var tvungen att skratta då jag såg bilden. Våra katter var lite som Winstone, ville vara med överallt. Jag tror att det är Eloise på bägge bilderna.


Och där i botten fanns även denna bild, och det är nog en av dom allra första, på Winstone. Inte vi som fotat, utan förmodligen ägaren till kenneln.


Blir man då nå glad då man ser att väderleksproffesorerna haft fel, det ser inte att det ska regna i 3 veckor längre. Jisses, det såg grått ut ett tag där, kändes som om vi kanske skulle få se sol, då semestern skulle vara till ända.

Men nu är det på gång, den lilla solen. Även gräset, såg jag igår. Eller ja, Nicco påpekade att det höll på vara dags att klippas. Då jag kikade ut så ser det faktiskt ut som om våra järnstolar är rotade i backen.

Nåja, gräset är då grönt i alla fall. Och det är precis som med städningen, det kommer inte att försvinna av sig själv. Så ingen behöver vara rädd att gå miste om lite gräsklippning. Och blir det inte idag, eller imorgon, så kommer det att sitta kvar till den dag vi känner för det.

Här avrundar jag nu inlägget med att önska er alla en fin dag och här får ni en rolig historia att börja dagen med. På återstörande, mina vänner!

Lille Jonny kom in i köket där hans mamma stod och lagade middag. Hans födelsedag var i dagarna och han tyckte att det var ett bra tillfälle att tala om vad han önskade sig.
– Mamma, jag vill ha en cykel när jag fyller år.

Lille Jonny var lite av en bråkstake. Han hade varit i bråk både hemma och i skolan.

Mamman frågade om Jonny trodde att han förtjänade några presenter.

Självklart tyckte Jonny det.

Jonnys mamma som var en kristen kvinna tyckte att han skulle se över sitt beteende det senaste året och sen skriva ett brev till gud och förklara varför han tyckte att han förtjänade en cykel.

Jonny sprang upp för trapporna till sitt rum och satte sig för att skriva ett brev till gud.

“Käre Gud,
Jag har varit en väldigt snäll pojke detta året och skulle vilja ha en cykel när jag fyller år. En röd. Din vän Jonny.”

Jonny visste att han inte varit ärlig, han hade ju inte varit riktigt snäll det senaste året. Så han knycklade ihop brevet och började på ett nytt.

“Kära Gud,
Detta är din vän Jonny.
Jag har varit ganska snäll i år och skulle vilja ha en röd cykel i present när jag fyller år. Tack på förhand Jonny.”

Jonny visste att han fortfarande inte var ärlig så han rev sönder brevet och började om igen:

“Kära Gud,
Jag har varit en hyfsad pojke i år och jag vill verkligen ha en röd cykel på min födelsedag. Din vän Jonny.”
Jonny visste att han inte skulle kunna skicka detta brevet heller till Gud.

Jonny kände sig väldigt upprörd. Han gick tillbaka ner i köket och sa till sin mamma att han skulle gå till kyrkan.
Jonnys mamma trodde att hennes plan hade fungerat för Jonny såg väldigt ledsen ut.
– Kom hem innan middagen bara, sa mamman.

Jonny gick ner för vägen till kyrkan och väl där gick han fram till altaret. Han såg sig omkring för att se om någon var där som kunde se honom.
Han lyfte upp en staty av heliga Maria, lät den snabbt glida ner innanför jackan och sprang sen ut ur kyrkan. Han sprang hela vägen hem och väl hemma så sprang han genast upp på sitt rum där han skrev ett nytt brev till Gud.

“JAG HAR DIN MAMMA. OM DU VILL SE HENNE IGEN SÅ GE MIG DEN SATANS CYKELN!
HÄLSNINGAR… DU VET VEM!!”

Vatten i annan form

Av , , 2 kommentarer 14

Sivert skickade en sista bild från stugan innan dom åkte hem igår.


Inte lika fascinerande, som bilden från dagen innan. Men inget som överraskar heller. Så länge man inte behöver plumsa i snön i flera dagar, är det väl bara en annan form av vatten.

Igår for Theresé, Anders och Sally, 30 mil söder om Uppsala och hämtade hem deras Bobby. Namnet kommer från rasen som är en Bob cat. Här, en av bensträckar pauserna efter vägen.


Och här, i hans nya hem.


Tanken igår var att ta ut Camaron och köra ut till Stilservice, för att köpa clips till rutan som ska bytas till veckan. Killen på Carglass, sa att dessa clips är inget dom har, och dom kan saknas eller gå sönder, vid bytet. Därför var det smart drag att få tag i ett gäng så det finns ifall det behövs.

Men… Camaron stod därinne, dammig och övertäck, regnet strilade ute och då försvann mitt sug efter att ta ut den. Vi tog Audin istället, tjopp tjopp, så var det gjort.

Körde en sväng till lill Coop, där jag möblerade om hela deras dryckestrave…Oops!


Det var nämligen så att jag visste att dom eventuellt skulle ha drickor som jag var sugen på, och ja, det hade dom, men dom stod längst ner på golvet med 3 välfyllda backar ovanpå. Ni vet, såna där backar som är för 1½ liters flaskor. Dom rubbar man inte.

Och jag åker inte dit för att åka därifrån, tomhänt. Med en tjej i butiken som sitter i kassan, och ingen annan personal i sikte, så fixade jag fram flaskorna själv, men det kan ha blivit lite oreda i deras backar. Äsch då, det kanske dom skulle ha tänkt på innan, att inte gömma dessa, längst ner.


Saknar en och det är med Åkerbärssmak. Dom tillverkas av nyckelbryggerier i Luleå.

Idag kan det bli en tripp till Holmsund, vi får se. Har ju en gammal kompis, Mats Boström, som äger en firma som han flyttat dit, till nyrenoverade lokaler. Han håller på med robotteknik. Han skulle ringa då han var på plats.

Hoppas på en fin söndag för er alla och här, ett tips, och kom ihåg, allt du läser, är inte sant.

Gårdagens upphittade 😲

Jan A brukar vara en frekvent upphittare av saker. Han ramlar över dom på sina promenader, tar kort och slänger ut på FB… ”dagens upphittade”.

Det har varit allt från skor, fisk, mössor, medaljer, godispåsar…ja, you name it. Jag hittar saker på våra prommisar med. Fast den här, hm, vem kan ha tappat den? Jag kände mig lätt motvillig till att ens peta på den, så det blev ingen bättre bild, men jag gissar att ni kan läsa vad som står på den.


Eller så är det inte borttappat utan uppsatt för att den som gjort det, vill hitta en donator, hm. Blir detta i framtiden, ett barn som resultat, får dom berätta att dom hittat barnets föräldrar på en lyktstolpe i Umeå.

Och jo, ett par vantar var det också, på gårdagens hitteliste.


I förra veckan, snubblade vi över denna.


Alltså vad är det med Västerslätt och BH:ar Vi har ju inte glömt Åkes 60 års kalas, då jag dagen efter, hittade en BH på en av stolarna därute. Den jag hittade nu, var inte många meter ifrån vår gård, hahaa…

Apropå kalas, så var det idag för 5 år sedan, vi anordnade ett för mamma, som då fyllde jämna 70. Här står vi och gömmer oss bakom huset då hon och Bosse glider förbi i Brällas bil med han som chaufför.


Då hade även Theresé, Anders och Sally kommit upp hit och lillebror Lars. Utan att mamma visste om det. Kvällen innan hade vi planeringsmöte, hemma hos oss. Ett mycket trevligt sådant. Jomen det vet ni väl, planering är A och O 😉

Det höll dock på gå i stöpet, då vi involverade Bosse i våra planer och hans uppgift var att hålla mamma från balkongen så hon inte skulle se att vi smög omkring därute. Mamma ville inte se på teve, fast han försökte, nä, och då det inte gick tyckte han att dom skulle gå och lägga sig och vila…men se näpp, den gubben gick inte heller.

Nåja, det var ju inte hela världen, hon hade inte sett oss i alla fall, men undrade varför Bosse så enträget, försökte med både det ena och det andra 😁

Och idag, är det Tina och Christians bröllopsdag. Dom gifte sig för 7 år sedan, och då var det jag som var chaufför. Grattis på eran dag, nu vet ju jag att ni redan firat den, och sitter i detta nu i varsitt land. Men man kan fira och minnas ändå 💞

Vi, jag och Winstone, upptäckte nåt konstigt igår, nere vid Tvärån. Vad händer med en av stolparna i fartsänkartrion?


Är det ett djur som försöker putta upp den, eller är det nån som försöker gräva upp och ta med lite ved hem, är det för blött i backen och den är underminerad eller trycks den upp av annat…jämmarns vad nyfiken jag blir. Tänk om det är bottenpluggen och när den ryker, då svämmar ån över på riktigt 🤪🤣

Så var det fredag igen. Känns tvunget att ta fram den där draken med snabel så man får rena golv. Har 3 samtal, jag ska ta, och sedan bara chilla hemmavid. Ni får ha en underbar fredag, allihop, även om solen lyser med sin frånvaro. Men den lyste ju fint igår, i alla fall.