Etikett: Theresé

Gissa, gissa…haha

Av , , Bli först att kommentera 12

Här är det vildmarksliv. I förrgår då vi satt i uterummet, berättade Theresé om nån räv som håller till här i närheten. Och poff, så dök de upp en räv…trodde Åke. Fast det var 3 rådjur, på andra sidan vägen.

Det höll på skymma, så man såg inte så bra. Sen har dom varg här. Efter elledningen som går här, strax bortanför, så finns det strategiskt upphängda kameror, och det har fångats en flock på 6 stycken, på en av dessa kameror. Dom håller visst till några kilometer härifrån.

Igår då jag tog Winstone en sväng fick jag också se vad vildsvinen kan ställa till med sitt bökande. Detta gjorde dom på en kväll…


Effektiva nånting, men kanske inte så tacksamt om man inte vill ha jorden vänd och uppkörd.

Bobby och Winstone har funnit viss acceptans mot varandra fast mer Bobby, än tvärtom.


Skulle försöka fota Bobby i trappan men det var inte enkelt att få in ett fokus, han är snabb, men jag var snabbare, 3 gånger av 10… i alla fall.


Jag, Theresé och Åke for till Heby, på loppis och på tillbaka vägen körde vi in för ett stopp på Ica och passerade Jessans lilla konditori. Gissa om Theresé fick släppa av mig där. Och gissa en gång till, om jag köpte med mig nåt därifrån…hehe.


Ett sista stopp på hemvägen blev vid deras gamla hus, som dom nu hyr ut, fast inte garage delen. Där håller Anders på med lite projekt, eller vad tror ni om dessa två.


Nu är han sugen på en till traktor, den där ska det bara finköras med, haha. Han väntar dock på en dieselpump till traktorn, så han har än inte fått höra ljudet från den. Ska vi gissa att det kommer att låta lite.

Och bilen ska han givetvis tävla med, men det ligger en bit bort. Så här såg den ut innan. Och här är det saker på gång.


Nu ska den lämna in till en kille som ska sätta in bur i bilen, samt golvet.

Avslutade middag med efterrätt som Theresé fixade. Jag och Anders fick en milkshake med espresso och salted caramel, tyckte den var jättegod, och dom andra tog en med jordgubb.


Vi poppade musik och surrade till sena kvällen. Eller sen och sen, allt är relativt, haha. Ha en fin lördag, allihop!

Vill dom bara avskräcka folk, eller?

Av , , Bli först att kommentera 13

1 dag försvann i mitt bloggarkiv, nämligen gårdagen, (för er som inte la märke till det) 😉  Fick i alla fall en friendly förfrågan, via sms, från Monika, som var rädd att något hade hänt. Nej, visst hände det saker men inget av allvarligare karaktär, inte igår i alla fall 😄

Hade nog stannat i Njurunda, om det inte varit för att där kostar det att stå, och sist jag kollade så fattade jag inte ens hur man skulle göra. Så, vi lämnade det stället, fulltankade och fortsatte en liten bit till.

Vi vaknade upp i Armsjön, drack en kaffe, kollade avståndet, och det visade sig ta 61 timmar dit vi skulle, om vi inte hade haft ett fordon, utan bara traskat på.


Gjorde 2 stopp, för intag av medhavd lunch…ish och en bensträckare. Vi passerade några vägarbeten. Just detta innan Uppsala, där dom stängt av en dubbelfil och plötsligt skulle vi möta trafiken.


Det varnades varannan 500 meter, om att det var 70, omkörningsförbud och mötande trafik. Dessutom var det utställt koner i mitten.
Här undrade jag varför… ehh, begriper inte folk som har körkort, och som är dom enda som ska vistas där, vad som gäller?

Vad är det för dalt? Ska man ponera att förare är så sjukt trötta att dom inte ser att dom får mötande trafik? För i så fall, varför ser det inte ut så här, på alla andra vägar i Sverige? Hur många smala och eländiga finns det inte, där det både är 70, 80 och 90 i hastighet, men inga varningar om mötande trafik?

Det är en sak om man mitt i denna sträcka har en utfart från annan väg, och det ska informeras om detta. Men så var det inte alls, hela vägen. Det där blev nästan som att sitta i kö i telefonen. Och du får höra en gång i minuten att det är kö, att du kan kolla in deras hemsida, att det är 30 minuter kvar, fast det i själva verket tar 10 minuter. Här undrar jag om dom säger 30, för att avskräcka folk?


Nåja, fram kom vi, och Theresé var nyss hemkommen. Vi hade fruktstund i deras uterum, sen blev det 3 fika, och förberedelser för middagen som blev en köttsoppa.

Winstone och Bobby, försökte bekanta sig med varandra. Svårt då den ena inte vill…Winstone, och den andre vill, ibland, och ibland vill den fräsa och vifta lite utmanande på tassarna. Fast det går ändå hyggligt. Inga större draman.

Fast Winstone…inte Churchill nu, utan vår Winstone, ville väldigt gärna gå ut och tugga på godsaken han fått. Bobby står här, just nedanför mina fötter och uppenbarligen tycker Winstone att han utgör ett hot mot hans godis. -Please…öppna dörren så jag får gå ut, människa!


Nu är Theresé och Anders på sina jobb, och Sally i skolan. Vi har inga planer för dagen, men eventuellt en slottsrunda imorgon. Vi får se vart det lutar. Har nyss kokat kaffe, så dagen är bara nystartad.

Den här bilden dök upp som 2 års minne, och det är väl hösten vi nu går tillmötes. Och med den önskar jag er en fin fredag, allihop!

Vissa tar mer stryk än andra

Av , , Bli först att kommentera 14

Skrev för nån dag sedan om att man ska se det positiva i allt. Och det går, om man försöker. Varför plocka fram det negativa och förvänta sig det värsta, för gör du det, hela tiden, så är det du själv, som får lida över det. Kroppen tar stryk. För vissa mer, och för andra, mindre.

Denna lilla historia är ett bra exempel på det, tycker jag…

Benny och Lasse bodde båda två i en håla uppe i Norrland, men hade länge pratat om att dom skulle åka till Stockholm för att där testa, köpa sexuella tjänster som de hade hört talas om att man kunde.

När de äntligen tog sig för och faktiskt åkte till huvudstaden hade de samlat på sig tips och rekommendationer om olika ”massagesalonger” de kunde gå till.

De valde ett ställe och när de kom in på salongen möttes de av en mycket trevlig dam som berättade för Benny och Lasse att allting gick att köpa – och priset varierade mellan 100 och 2000 kronor.

– Svårt att bestämma sig. Vi tar det för 100 spänn, sa männen.

De leddes in i ett rum och beordrades att dra ner sina byxor.

Efter en kort stund kom en ung kvinna in i rummet med en stor piska och började ”bearbeta” de nakna bakarna på Benny och Lasse.

En stund senare stod Benny och Lasse, något besvikna, ute på gatan.

Benny:
– Tur att vi inte tog det där för 2000 spänn. Jävlar vad stryk vi hade fått.

Vi var nere i Järlåsa, för bra precis 6 år sedan. Sally var 5 år och överlycklig då vi kommit fram och skulle duka upp till en medhavd lunch, ute på deras gamla gård. Efter lunch blev det lite tårta.


Sally kramade om Nicco och sa: Du är som en McDonalds affär…jag ÄLSKAR McDonalds affären…och DIG!!! Sen hoppade hon runt på gräsmattan och utförde en kärleks dans. Det var förövrigt deras pommes frites hon gillade hos McDonalds, inget annat.


Bilderna är tagna under samma sväng, dock inte på ett Mc Donalds hak, men det fanns pommes på tallriken. Sally beställde själv det hon ville ha och körde till och med lite engelska för servitrisen. Theresé och Anders var och firade några kompisars bröllop så vi hade gasat iväg till Kungsängen, och käkade middag ihop med Tina och Christian. Den undre bilden knäppte Nicco.

Jag fortsätter vara fascinerad av blåbärsbusken. Plockade in lite mer igår. Dom är ju inte direkt små heller, dom där blå…


Ska bli roligt att se hur länge jag kan plocka bär, innan dom fryser eller faktiskt ramlar ner. Dom är inte bara stor utan även tung, så vissa grenar ligger lågt.

Ha en fin söndag allihop!

Fortsättning från igår…

Av , , 2 kommentarer 14

Många som fyller år i augusti, idag är det lillebror Lars, som faktiskt fyller hela 48 år. Grattis!

Jisses, det känns ju nästan som igår, då vi var på Lycksele djurpark med våra föräldrar. Vid ett obevakat ögonblick, klättrar han över nåt staket, eller stängsel och plötsligt halvhänger han utanför en klippa för att vinka till björnarna, därnere.


Pappa räddar upp det hela med att smyga sig efter honom utan att Lars skulle fatta att pappa kom efter honom. Enbart för att han inte skulle tro att det var nån lek och kanske tippa över kanten. Det gick bra, men inte utan att det var ett litet pulshöjande ögonblick.

Och se där, eftersom han blir 47 nu så har han klarat sig genom livet trots att han inte hade hjälm på skallen, eller knäskydd och den där kudden på rumpan. Fast visst, jag vet, man kanske inte ska utmana ödet om man kan undvika det.

Nicco ringde igår, angående Burka eller Hijab, barns val och vad man tillåter. Diskussionen som kunde ha blivit på TikTok, då jag skrev att tyg är ju bara tyg. När man skriver på TikTok finns det ett max antal bokstäver du kan skriva, så det är inte lätt, att kortfattat förklara saker. Därför visste jag inte riktigt hur jag skulle få fram mina tankar.

Nå, därför skriver jag dom här, och det Nicco och jag diskuterade var ju precis det spår jag var inne på. Personen i fråga skrev, apropå en av mina motfrågor, om det handlade om hijab eller burka, att det var en hijab, och barnet ville ha den.

Mm, det kan ju säkert barnet vilja ha, om nu mamma har det också. Barn blir influerade av sina föräldrar, och då kanske det egentligen INTE handlar om egna val. Ibland skriker föräldrar på sociala medier då andra lägger sig i deras uppfostran och annat, att det är minsann mina barn, och jag gör precis vad jag vill med dom.

NOO, säger jag, det finns gränser även där. Du slår inte dina barn, varken fysiskt eller psykiskt. Du underlåter dig inte att se till att barnen går skola, eller inte får den mat och stimulans dom behöver för att ha ett bra liv. Och fixar du inte det, så skaffa inte barn, och är barnet redan här…sök hjälp, du fixar inte detta själv.

Vart gränserna går för vad vi gör med våra barn, är stora. Vi som föräldrar ska ju sätta gränser. Visst, även om barn till viss mån ska få välja själv, så får man också lov att styra dom. Här tog Nicco ett exempel som kanske inte alla tänker på.

Vi, eller väldigt många, döper sina barn i kyrkan. Själv har vi döpt våra barn, utan att det ligger något religiöst i bakgrunden. Jag tyckte väl att dom skulle ha ett namn. Att innebörden, egentligen är något annat, är inget jag reflekterat över, men indirekt har vi ju skrivit in dom i Svenska kyrkan. Inte barnets val, utan vårat.

Vi åt kött hemma, även våra barn, men det är väl för att barn gör som sina föräldrar eller för att det är vad som erbjudits. Här sa jag dock till Nicco, att jodå, det funkade tills hon blev vuxen nog att välja själv och jag fick stå och servera 3 olika maträtter för att vi alla åt olika.

Samtidigt som man inte ska ge barn val, som ställer till det. Det ska vara enkelt och överskådligt. Dom rosa kläderna det handlade om, är bara ett tyg, och bara en färg. Hade det handlat om en svart burka på ett barn, så hade jag ALDRIG lämnat en kommentar. Även om jag personligen, tycker det är fel. Låt barnet själv bestämma vid vuxen ålder, om dom vill ha det eller ej.

Men betänk också, att det valet kanske inte är ett val, utan det är inte utan, påtryckningar från vuxenvärlden. Och det är det, mina vänner som är sjukt. Inte att en kille vill och kan, bära rosa kläder. Han har det förmodligen för att hans föräldrar, inte har något emot det. Dom har inte styrt honom åt något håll.

Vi tar för givet att killar leker med bilar, punkt slut, och tjejer leker med dockor…men det där stämmer ju inte riktigt. Det är vad vi tror. Släpp in dom i ett rum med blandade leksaker, ensamma, så ska ni se att dom väljer det dom vill leka med, oavsett vad det är. Vissa killar kommer att rata dockorna, medan andra kommer att ta dom. Så är det bara.

Fotnot. Nicco bäddade in Åke i hennes dockor medan han sov, haha…

Vet inte om jag trasslar in mig mer i detta nu, fortfarande svårt att förklara mina tankar runt detta. Men, jag tror ni fattar, häng inte upp er på mina ordval, jag var inte bäst på svenska i skolan, och min hjärna är ju dubbelvriden, det vill säga lite hit och dit, ibland, haha…

Theresé fegade aldrig att testa olika saker, inte Nicco heller.

Fast, det är även här, som Nicco påpekade, hon hade kanske aldrig börjat med dragracing, om inte jag hade gjort det. Theresé hade kanske inte heller satt sig bakom styret på en sån här, om det nu inte var så att det faktiskt fanns en sån inom räckhåll.

En sak  till som är rätt sjuk. Om en tjej sitter bakom ratten på ett motorfordon, då är det coolt, tufft, fränt…men om en kille bär en rosa tröja…

Själv kommer ni aldrig att se mig i rosa kläder, och snälla, om ni gör det, ring nån och säg till att nu är det nåt galet på gång.

Och här ska ni också veta, att bara för att jag INTE tycker om rosa, innebär absolut inte, att jag på nåt sätt tycker det är en äcklig färg på andra. Nopp, det kan till och med vara riktigt fint, det finns faktiskt dom som klär i den färgen, även killar och män.

Ha en fin lördag, allihop, det tänker vi ha!

Det är en 🖕 get!

Av , , 2 kommentarer 11

Var ute i blåbärsbusken igår igen. Nu blev det 1,1 liter, på en kort stund. Gott om bär, må jag säga.


Apropå säga, det vill säga prata, så har jag stött på detta lilla klipp, och lyssna inte på det om ni inte tycker det är ok då barn uttrycker sig lite illa. Men jag kan inte låta bli att skratta, barnet är ju helt, tvärsäker, och det är inget fel med det…

Och nu apropå barn, så kommenterade jag ett klipp på TikTok. Där det är en kille som kanske är 8-9 år och han har, bland annat rosa kläder på sig. Gissa kommentarerna… Ja det är ju förstås, ty såna här, att killar inte ska ha rosa, är han en tjej, blablabla.

Själv kommenterade jag med att det är bara tyg, och killen är väl ändå rätt tuff, som faktiskt inte bryr sig och han VILL ha det på sig.

Nu får jag en motfråga, om detta hade varit ett barn som vill ha en slöja på sig då? Hm… när jag då svarar att det är en svår fråga, pratar vi burka eller Hijab? Är det utan påtryckningarna från föräldrar? Samt en motfråga…förstås. Tycker du (personen som frågade mig) att killar INTE får ha rosa kläder på sig? Och innebär det att tjejer, egentligen inte får ha blå, gröna eller svarta kläder heller?

Inväntar svar, kanske inte får det, ens en gång. För mig var min kommentar direkt menad till alla som inte tycker att pojken ska ha rosa kläder på sig. Jag grävde inte djupare, med alla om, eller utifall att, men det gäller inte…osv. Väljer man att dra det längre så ok, låt dom dra, får se om jag ids svara.

Igår kväll, blev hembjuden till en icke kaffedrickande person, på kaffe, och alldeles nybakad, direkt tagen ur ugnen, blåbärspaj, minsann. Ibland har man ju tur Jag fick också träffa Elisabeths katter. Den här lilla damen är 6 år, och hon är ju för fin. Ser ut som en katt med sammet päls, och nu får ni bortse från, hur jag såg ut, hahaa…

Och hennes nya familjemedlem, Moose, eller älgen då, om vi ska ta på svenska. Han är 6 månader och värsta busen, haha. Men det är väl så katter är.

Theresé uppdaterade livet med Bobby, så den passar väl bra här, som avslutning.


Idag jobbar jag nån timme, eller rättare sagt, 2½ för att vara korrekt. Sen ska jag hämta B.son, som ska hänga med oss i helgen. Ha en fin fredag, allihop!

Är du stadig på hand ✋, eller 👋?

Av , , 2 kommentarer 15

Jag vet vad jag gjorde idag, för 36 år sedan. Det var inte så långt ifrån klockslaget heller, då jag ringde för att berätta för mina föräldrar, att dom blivit morföräldrar. Mamma som efter samtalet, skuttade ner över potatislandet, ropandes till min morbror Matts och hans fru Ingmarie, att hon blivit mormor. Dom var i Malå, den gången.

Grattade nyss Theresé, med detta på Facebook.


Tror att detta var inför en cruisingkväll, efter en dag ute på Noliafältet där det varit en Wheels träff. Men jag är inte helt säker.

Men jag är är rätt säker eller stadig, på handen, haha. På TikTok finns det ett filter eller vad man kallar det, där man mäter hur stadig man är och sedan ska man skriva vad man har för yrke.

Ja, är man kirurg kanske det inte är så coolt om allt hade skakat fram och tillbaka. Man hade kanske inte heller gjort sig en karriär som pistolskytt eller frisör heller. Nu har väl mitt val av yrke inte så mycket med en stadig hand att göra, men i vissa moment kan det behövas.

Varför jag ens gjorde detta, var för att Åke berättade för våra grannar, förra lördagen dom var hit, om just en frisör som inte alls var så stadig på hand.

Tex, Åkes kompis, var hos en frisör på Grubbe, med en annan polare. Det var en äldre herre som höll i saxen ✂️, och då han skulle börja klippa Tex, skakade han så mycket med handen att han var tvungen att hålla fast den, med hans andra hand 😳

När det sedan var polarens tur, så tackade han nej. Han kände inte att han behövde klippas, just där och då. Eller kan det ha varit så att han faktiskt inte, tordes.

Vilket väder det blev igår, jag som väntade regn, heeela dagen. Men nä, man fick njuta av sol och värme. Då kvällen kom blev jag sugen på att baka tekakor, vilket jag gjorde. Dessa innehåller både havregrynsgröt, rågsikt, sirap och smör. Inte alls dumt 😋


Nu laddar jag för jobb, efter 5 veckor utan väckarklocka. Gissa om jag fick panik då jag vaknade 5 minuter innan larmet och jag ska slå av det, men mobilen säger att jag måste ange pin koden.


Lätt att komma ihåg den…not. Jag flög upp ur sängen och slog igång datorn, för jag visste nämligen att jag sparat lösen just där. Och jag hann…puh!

Avslutar med 2 jättefina bilder på skräckfulla fjärilar som Annelie tagit i hennes paradis. Hon trodde dock, helt felaktigt, att jag skulle bli botad från min fobi, då jag fick se dom, haha…nopp, funkade dåligt. Ha en fin måndag, allihop och en speciellt fin dag, önskar vi förstås Theresé.

Fram o tillbaka, 42 mil 🚗

Av , , 2 kommentarer 21

42 mil blev det igår. Inte på ett bräde, jag stannade minsann för lite kaffepauser. Första stoppet blev Enebacken, och efter en del regnskurar, lite hutt och butt, så var det uppehåll, just där.


Stötte på en ren, som kom rätt emot mig.


Sedan tog jag den gamla vägen, som vi alltid körde då jag var barn, och även jag och Åke, då vi började åka upp till stugan. Då svänger man av i Vormsele, och kör 2 mil på grusväg och hamnar i Rökå. Därifrån är det asfalt igen.

Vägen var inget att hurra för, jag mötte inte en endaste bil och jag hade ingen i backspegel heller. Men jag stötte på en orrhöna, han inte fota då jag hade fullt upp att få stopp på bilen. Den vägrade i sten, att flytta på sig, hönan alltså, utan inväntade totalstopp och att jag satte handen på dörrhandtaget. Här lånad bild från wikipedia.


Vägen var full med håligheter, vissa utmärkta med varningspinnar, andra utan, så det var tur att jag slapp regn utan hade full sikt. Hann även se 2 rävar som raskade över vägen. Här stod en av dom kvar och tittade på mig, så jag hann bromsa, slita fram mobilen och då…stack den.

Stannade sedan för en andra kaffepaus, här stegade jag upp i utsiktstornet, just innan man kommer in i Malå.

Hann träffa på 2 renar till innan jag var framme i stugan. Började genast med att…tadaaa, spilla upp en kaffe till, och tog en macka till den. Och njöt av lite värme genom molnen.

Bar in möblerna, tömde allt i matväg, vi hade ju lämnat drickor och flaskor, skafferisaker till förbannelse. Jag som trodde att jag skulle ha klarat mig med en Ica kundkorg, jo tjena. Stängde av vattnet ner till stugan och lät det rinna ut, så man slipper sönderfrusna slangar och blandare. Såg lurt ut på himlen.


Sen kom regnet…big tajm. Vilken tur att jag kom dit då jag kom dit. Och hann få klart innan det började på allvar.


På hemvägen blev det ett stopp till och det var i Vormforsen, en del mygg, men dom ville inte vara med på bild. Fast jag fotade lite ändå, hehe…


Efter Åmsele, blev det oväder, utan dess like. Kunde inte köra fortare än 60-70 och torkarna hann inte hålla undan.

Blixtar och dunder, och i Strycksele gick ovädersgränsen. Från drunkningstillstånd till playan…så kändes det, där man kom och körde.


Kommer att skriva om 2 händelser under denna lilla dagstripp, men tar det imorgon, istället. Då det blir en annan historia runt det hela.
Theresé och Anders har pysslat ihop en utsiktsplats till Bobby. Jojo, tur att dom har jädrigt högt i tak, där dom bor.


Önskar er alla en fin onsdag!

Vad hände???

Av , , Bli först att kommentera 12

Tänk vad knepigt det är då man tycker att man nyss passerat 30 strecket, men idag, ska det firas att jag och Åke varit tillsammans i 37 år…what happened…


Eller kan man skriva så, för om man verkligen summerar, så har vi hunnit göra en massa saker där emellan. Theresé fyller 36 år, om 12 dagar, Nicco kom nästan 13 år efter det. Barn är ett rejält riktmärke, och har man dom så har man en tidslinje i huvudet. Om än, inte helt ackurat, kanske. Det är väl såna saker man kan diskutera i oändlighet.

Jomen det var ju då, minns du inte, när Theresé gick och fyllde sin egna godispåse på Ugglan. Hm, jo, och Ugglan fanns ju fram till ungefär det årtalet…lalala.


Eller då Nicco ramlade ner från sängen i bussen, från kortsidan, av alla ställen, och hamnade längst ner bland cyklar och annat. Och hon ropade flera gånger…VART ÄR VI?

Ja just ja, och då var vi i Sundsvall, och jag har aldrig tävlat där så då måste det ha varit…lalala.


Och ibland, då vi fastnar, googlar jag och andra gånger kan det räcka med mitt bloggarkiv om det hänt nåt efter april 2009. Jojomensan 😄

Denna dag eller kväll, 1984, började i alla fall jag och Åke att hänga med varandra. Då vi skildes åt frågade han om jag ville följa med på bio, så han hämtade upp mig dagen därefter och vi for och kollade på Polisskolan, som visades på Saga biografen. Och efter det, är ju allt historia, eller…jaja, det stannar ju inte här, vi tuffar på och skapar nya minnen.


Jag lagade mat igår, tog med den till mamma, och dit kom då Nicco så vi käkade middag ihop. Kolla blomman mamma har på köksbordet, den är ju otroligt fin, fattar dock inte, varför jag inte knäppte en bild på hela blomman, den är rätt stor, faktiskt, haha…


Dessförinnan hade jag hämtat ut ett paket som kommit långväga ifrån. Så när jag kom hem blev det öppning av det. Mary från Duluth, hade köpt lite lokala saker därifrån och skickat dom till mig. Det var inte bara en sak, utan flera.


Så roligt, jag taggade henne på fejjan och skrev att bara förpackningarna är ju en present för sig, vet inte om jag ens vill öppna dom.

Halsbandet är gjort av sten från Lake Superior…


Vildriset bär också på en historia, ursprungligen var det Ojibway och Sioux indianer från Minnesota som skördade vildriset, detta gjordes antingen från kanoter eller träbåtar. En paddlade eller rodde medan den andra använde pinnar för att slå ner riset i båten eller kanoten. Efter skörd skulle det genom andra procedurer. Idag görs detta på ett mer modernt sätt men är fortfarande unikt och varje vildris från olika sjöar med risbäddar ger olika smaker och konsistenser. Och till detta ris fick jag en receptbok.


Fina små tvålar…


Kaffebönor…får ta ner kaffekvarnen och mala…


Ett handprintat kort på en bro som Mary och Jerry går över varje gång dom lämnar sitt hus eller går tillbaka. Stora lastfartyg passerar därunder. Klicka på bilden för att läsa mer om tjejen som gör dessa kort.


Och annat smått och gott. Återigen tack Mary, det var jättefina saker 🥰


Ikväll är det Gammlia 2.1, och jag hade tänkt att vi skulle haka på cruisingtåget då det går. Dom åker från ishallen på Teg, 18.15 och siktet är då inställt på Hörnsjö.

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Åke bärgade en båt 🤭

Av , , Bli först att kommentera 12

Vaknade kvart i 5 och det var kört, kunde inte somna om, utan gav upp efter en halvtimme och klev upp. Fint ljus över sjön.


Apropå fint, så kunde jag inte låta bli att stanna upp, igår kväll, då jag var på väg in i stugan. Jo, vi har det fint här, kan inte påstå nåt annat. Även om det finns skavanker lite överallt och småfix som skulle ha varit åtgärdade.


När vi är här, så är det egentligen för att kunna vara ute, därför läggs inte allt krut på själva stugan. Här hade vi lätt kunnat installera en liten järnkamin, det hade varit mysigt, en regnig, lätt hurven dag eller kväll. Men, så lyser solen dagen efter tanken slagit en, och man lägger planerna på hyllan.

Vi är kanske här för liten tid på året för att det ska kännas värt, att offra tiden vi har på sånt. Mm, vi får nog jämka lite och komma fram till vad som borde prioriteras och sedan bara göra det. Åke började då slipa inne på utedasset igår. Och jag målade baksidan dasset. Vi hade faktiskt sol, ett tag, och inte alls så mycket regn förrän senare på eftermiddagen.


Givetvis finns skatten här ute i vassen, både på brorsans sida och på vår.


Åke hade på en av sina kanotfärder, siktat en kapsejsad båt under vattenytan. Jo, fast ingen stor sak utan en leksaksbåt. Igår kunde han få fatt iden och bärgade upp den i kanoten. Haha, ja bärga och bärga, jag överdriver lite, så mycket jobb behövdes nog inte. Den här har nog några år på sjöbotten.


Vi plockade ihop lite här och där, förberedelser inför hemresan idag. Det vi gjorde igår, behöver vi förhoppningsvis inte göra om idag.

Tornfalken har även i år, sitt bo på baksidan lon. Ifjol hade ju en unge ramlat ur boet och lillsyrran fick besök av den.


Den klarade sig inte, trots ihärdiga försök av Emma och Johan, att få ungen att stanna däruppe, under boet. Dom hittade den död, dagen efter. I år har den ungar igen, en har vi både sett och hört. Den sitter uppe på ladan bakom lon, och mamman (eller om det är pappan jag har ingen aning) är där med jämna mellanrum och det är ett jädrans liv på dom. Men roligt att det då gick vägen den här gången.

Jag roade mig med att fota en fågel på närmare håll, en fiskmås som försökte plocka upp saker från ytan.


Blir mycket fotande då man är här, och till slut undrade jag om vi kanske varit här för länge, då jag tog en selfie på jag och Winstone, haha, fin hunden. Får nog ta en ny bild med kepsbyte, det är ju han som blir fotad, stup i kvarten 😄

Theresé skickade en bild på Bobby, och här är det inte ens en månad mellan bilderna, han växer så det knakar.

Apropå Theresé så fyller hennes sambo, vår svärson, år idag. Så grattis till dig, Anders, hoppas du får fin present och en trevlig resa söderöver.

Med första kaffekoppen intagen, och solen har hunnit förflytta sig en liten bit, så önskar jag er alla en fin söndag!

Kan bli järnvägsövergång hos oss 😁

Av , , 2 kommentarer 13

Varmt och gott igår och det se lovande ut för idag med. Lite åskmuller på långt håll, och Åke fick se lite blixtar, men det var allt. Jag idkade högläge på den skadade foten, jag…


Tån är fortfarande lika svullen och går inte ner på golvet, men, jag vet att det finns dom som har det betydligt värre, så jag tänker inte klaga.
Sally rodde på surfingbrädan, hon var riktigt duktig.


Och Theresé tog brädan hela vägen runt Udden, vilket borde betyda, cirka 2 kilometers paddlande i sittläge… inte illa.

Apropå Theresé, så skickade hon en bild på denna, då hon stod och väntade på Anders i Bastuträsk.


Jodå, en sån har vi ju på gården, numer, och rälsbiten skulle vi ha haft, den med. Hahaa, jag tyckte till och med att den kunde ha fått vara lite längre så vi skulle få ha en järnvägsövergång med bommar, som ska passeras varje gång man ska in eller ut på gården. Helst med ljudeffekter också.

Bobby fick hänga med oss ett tag, men han är som en spillevink, vill inte vara still mer än några sekunder. Fast jag fick honom på bild i alla fall.


Även det andra djuret…Winstone. Denna gång med alla tassar i vädret fast lätt suddig bild.


Änderna simmade förbi i bakgrunden. För i tiden matade vi dom, men, vis av erfarenhet, så får dom finna sin egen mat, vilket dom gör. Det finns insekter av alla de slag, och det är ju ändå det snällaste man kan göra mot dom, Bröd ska man inte föda upp dom på.


Jag fick syn på en spindel, för 2 dagar sedan, denna såg väl lite konstig ut, va, vad har den för röda knölar på benen.


Det lär jag aldrig få veta…om jag inte googlar eller om inte nån av er, talar om det för mig 😁

Idag åker Theresé, Anders och Sally vidare. Dom gör ett stopp i Maltträsk innan dom kör vidare till Umeå, där dom ska hänga nån dag, innan dom åker hem och packar om, för nya äventyr.

Ha en fin tisdag, allihop!