Etikett: pappa

Blir det slarvsylta till middag, månntro 😊😄

Av , , Bli först att kommentera 13

Vet ni att idag är det faktiskt…tadaa

En dag då man får unna sig extra mycket slarv. Nånstans läste jag: Städa inte, lek med dammråttorna istället!

Jaja, tänkte jag, det är väl upp till var och en. Själv blir väl ens egna slarv nåt man ändå får ta rätt på och skapar onödigt mycket arbete. Men man gör precis som man vill 😁 Man kan ju slänga ut en annons

Vi kanske allihop, är slarviga lite till mans. Undrar om man ska tillaga Slarvsylta till middag då 😄

 

Klicka på länk för recept. Jag tror dock att jag gör nåt annat.

Informationen om att det är just den dagen idag, står i vår kalender jag fick av Theresé i julklapp. ”Svåra föremåls snäckfigurs almanacka”

Vi har fler almanackor, en hänger i hallen, hehe. Särskrivningar, det vet jag att Tina ogillar Jag tyckte den var smårolig, haha. Februari bilden kändes väl dock inte som nåt man kanske vill kika extra mycket på

Nånting annat som jag roas av, är då man får svara på frågor som ställs i syfte att göra sammanställningar, föra statistik, och eller i andar forskningssammanhang. Jag är ju med i olika paneler och nu på morgonen plöjde jag igenom ett av alla såna där frågeformulär. Här förstår jag det som att dom vill se hur vi mår, rent allmänt. Och hur vi påverkas av olika saker i samhället.

Det var inga problem att kryssa i, jag mår ju bra, jag oroas inte, vi svälter inte, har vänner jag litar på, lallala…så halkar plötsligt frågorna in ifall man är religiös, vad man tror på, ja sånt. Min tolkning är att dom flesta, som kanske mår bra har en Gud i ryggen. Not me… Men en icke religiös bokklubb, yes!!

Eller som då man i början av frågeformulären ska svara på vilket kön man är. Man, kvinna, eller vet ej Det låter som ett sjukt dumt svarsalternativ, fast jag förstår faktiskt vad dom menar. Man kanske inte kommit fram till vad man faktiskt vill identifieras som. Sen kan man undra varför det ens är intressant, att veta. Ja det ska väl vara då ifall dom kommer fram till att kvinnor överlag, mår bättre eller sämre än andra.

Följde med mamma till syn rehabilitering igår. Hon har ju bekymmer med sina ögon och nu ska vi se ifall det finns hjälpmedel hon kan få. Det finns det givetvis och där kommer hon att få prova sig fram till vad som känns bäst för henne. Det är ju fantastiskt bra. I korridoren hängde lite ovanliga tavlor. Dom är taktila, för att dom som ser dåligt, ska kunna känna hur dom ser ut.

Det här skulle man kunna kalla taktil sameslöjd

En medaljong med utkarvat mönster. Kniv Elis var förövrigt en släkting till mig genom min pappa. Det var Theresé som skickade bilden till mig

Hon skickade även en bild på Sally i backen, som får avrunda dagens inlägg. Hoppas på en fin dag, för er alla!

Tid och otid, allt är relativt

Av , , Bli först att kommentera 11

I min värld hade jag tänkt, att jag och möjligtvis Åke, skulle haft tid att åka ner på stan igår för att se rallyfolkets veteranbilar som skulle visas upp därnere. Men med ett 60 års firande som skulle börja 17, och med oskrivna kort och annat, så blev det för lite tid. Fast då ringer Nicco, hon undrar om jag ska med och träna lite snabbt. Nopp, säger jag med fast och bestämd röst, finns ingen tid till det. Men så ändrade jag mig.

Det är ändå skillnad på tid och tid. Åker man ner på stan vill man väl inte ha en tid att förhålla sig till. Det hade väl varit najs att bara gå omkring och kolla in bilar, kanske ta en fika, ja sånt där. Men träning, det kan man ju styra lite hur som. Så vi for och gjorde vår grej och åkte hem igen.

Tid är och kommer alltid att vara relativ, precis som ålder. Det beror på vad du tänkt att du ska hinna med, och vem du frågar. Jag fick detta av Elisabeth, i morse, och det sammanfattar väl tid på ett bra sätt.

Jag gjorde mig i ordning för kvällens firande och plockade fram berlocken i glas, som jag fått av min bror Sivert, efter en resa han gjorde till Venedig. Året var 1977 och han fick fara på fotbollsläger till varmare breddgrader. Han åkte strax innan påskhelgen, som var andra veckan i april.

Det är inte ofta jag tar fram den berlocken men igår var väl en bra dag, tänkte jag.

Vi hade turen att få låna ut Åkes bil till Susanne som vi plockade upp på vägen till Siverts och sedan tog hon hem bilen till dom. Perfekt, kändes bra att slippa ta Taxi med tunga, och aningens stora paket.

Hemma hos Sivert och Ewa var det dukat fint långbord och folk droppade in vartefter

Vi fick börja med prat och goda småplocks saker, såsom, ostar, röror, kex och tunnbrödrullar, och en liten fördrink till det.

Sen rullades det upp ett bildspel på teven, haha, så kul att se, Camilla hade gjort ett fint jobb med det. Sivert i alla olika skepnader en människa har genom åren.

Middagen bestod av en hemgjord potatissallad, det var kyckling, rostbiff på älg, ostkrustader och nån till variant på kött. Allt med olika såser vid sidan om, mycket gott. Mera prat och mera folk som dök in. Present öppning och mera surr och skratt. Så frågar jag Sivert om när och vart just denna bild var tagen. Sivert längst till höger.

Jo, det var i Venedig säger han, haha. Jag visar upp halsbandet och påminner om hans present han köpte till mig på den resan. Varken han eller mamma kommer ihåg det men visst var det kul att en fråga leder till nåt annat och i detta fall var det andra just halsbandet jag valde att sätta på mig.

Vi började klura på vilket årtal det skulle ha varit. Vi vet ju, jag och lillebror Lars var hos vår farmor och farfar i Lainejaur. Mamma och pappa åkte söderut för pappa skulle tävla med Tegskäglorna och Sivert hade ju åkt till Venedig. Detta är påskhelgen då mina föräldrar är med om en tragisk bilolycka, och på nåt vis, så vet jag detta flera dagar innan det händer. Nå, det har jag skrivit om förut.

Mamma kommer in på vad som händer efteråt.

Vi är hemma i Umeå mamma ligger kvar i Uppsala då hon fått en större kross skada på lårbenet. Sivert kom inte ihåg detta, men jag minns händelsen som igår. Pappa tar på sig gympadojorna och far iväg på en träningsrunda. Jag och Sivert gör väl inget speciellt. Vi gissar att Lars stannat kvar hos farfars, för ingen av oss minns vart han är i allt detta.

Jag går in på toaletten, låser dörren. Jag hör då pappa kommer hem och plötsligt kan jag inte andas. Jag kämpar med att få åt mig andan och jag hör pappa fråga Sivert vart jag är nånstans. Tänker att jag måste ut, så jag låser upp dörren och går in till dom, håller mig fr halsen och det bara väser när jag andas. Pappa reagerar med en gång och kastar sig över telefonen och ringer dåtidens 90 000, (112 idag). Jag och Sivert står bredvid, Sivert går runt och slår i garderoben och säger att dom ska skynda sig. Hör att pappa säger till larmcentralen som ska skicka en ambulans att det går fortare om han tar mig i bilen och kör. Han säger till Sivert att ta fram kläder till mig och springer för att hämta bilen. Här kommer jag bara ihåg att Sivert tog fram gummistövlar och nånstans tänker jag att det är fel skor. Vet inte varför jag kommer ihåg just det, hjärnan är finurlig minsann

Nå, vi kommer oss iväg och nästa minne är då vi står i luckan inne på Akuten och kvinnan frågar pappa om min ålder. Pappa är förmodligen stressad och vet inte, han drar till med att jag är 12-13 år, och det vet jag ju att jag inte är, men, hahaa… Det spelade inte så stor roll. Jag var 9 år, kan jag ju säga. Även om jag fyllde 10 samma år.

Nåja, jag överlevde även om det blev en jobbig vecka då jag hamnade på intensiven och hade febertoppar med över 42 graders feber. Dom första dygnen där, kommer jag inte ihåg. Dom pratade om att detta skulle ha kunnat vara Akut inflammation i struplocket, något som inte är så vanligt idag då man tydligen blir vaccinerad mot det.

Jag hade varit förkyld innan och dom sa även att olyckan och allt innan kan ha bidragit till att detta utlöstes. Ja där ser man vad en berlock från förr, kan väcka för minnen, och att dom vävs ihop, av att nån säger nåt, som kopplas ihop med en grej och en bild och… på den vägen hamnar vi ofta, känns det som.

Jag ska dock dubbelchecka årtalet, mamma sa 1975, Sivert 1976, och jag velade mellan 76 och 77. Men 1977 stämmer bättre i mitt huvud, för jag fick brev från min skolfröken då jag låg inne på lasarettet. Och hon hade vi bara i årskurs 3, så… men jag kan fortfarande ha fel, vi kanske hade henne i 2:an också. Sen var det väl inte årtalet som var grejen, inte egentligen. Fast man ska alltid fastna i när det var, då man pratar om olika händelser 😁

Det var en trevlig kväll, med släkt och några av Siverts vänner. Musik quiss och vandring down memory lane, skratt och prat i vanlig ordning. Och ja just ja…efterrätten inte att förglömma. Semmelkladdkaka, med grädde, jordgubbar, melon och ananas…bra avslut på en fin middag, tänker jag.

Avslutar med ännu en fin bild tagen av vår pappa. Mamma berättade att det var en nyckelpiga Sivert hade på handen som han skulle visa mig. Med en önskar jag er alla en fin söndag!

 

Hur tänkte man här eller tänkte man inte alls 🤔😜

Av , , Bli först att kommentera 11

Var ute på lite ärenden igår, gjorde en tvärsväng in på Ohlssons tyger. Ville se om dom kanske hade nåt tyg jag kunde använda till köksgardin, och japp, det blev ett köp. Mönstret och färgerna till trots så såg inte Åke vad som hänt i köket. Inte ens då jag frågade honom om han inte såg nåt nytt. Är jag förvånad…nopp. Däremot nyfiken på vad andra går miste om då dom inte ser såna färgskiftningar. Från ljusgrått och aningens osynligt, till detta 

Fick lust att gå in på Marknadsplatsen/båsloppisen en sväng. Hittade detta fat med tillhörande ”nåt”. Jag vet inte riktigt vad man ska ha i den lilla saken till, hm…

Stod och höll i den ett tag, la tillbaka, backade lite men, nää, jag kunde inte lämna den där. Man kan väl säga att jag föll för den, fast jag ramlade inte på riktigt 😁

Apropå skillsen att ramla (fast det egentligen är så att jag gör mina egna stunts även om dom är oplanerade) så kan det vara nåt som går i släkten. Skrev om detta för x antal år sedan men ”ramlade” över det igår, då jag letade annan info. Och här citerar jag:

”Vi satt därute och pratade gamla minnen, och min pappa fanns med där. Uppe i storstugan finns det ju en potatiskällare, därnere slår man på vattenpumpen, eller hämtar upp matvaror om man använder den som skafferi.

Jag kommer inte ihåg vad han skulle ner dit och göra, men jag vet ”for a fact”, att trappan är livsfarligt brant, man rymmer inte en hel fot på trappstegen. Källarluckan sitter fast i ena hörnet med en kedja, för att den inte ska kunna tippa över på andra sidan.

Han kliver ner några steg, lägger av misstag handen på kedjan, med den följden att luckan kommer i 120 och smäller honom i skallen, och med dunder och brak faller han nerför trappan, luckan smäller igen och kvar på golvet låg bara hans armbandsklocka…tystnad!!!

Men sa Nicco, då jag berättade det där, hann han tända lampan då? Nej, du vet, lampan tänds automatiskt då man öppnar luckan så när den smällde igen, så slocknade den…totalt mörker, med andra ord.

Nå, det lät ju grymt men det gick bara bra, lite ont i skallen, möjligtvis men det hade kunnat sluta betydligt värre.”

Tänk om man fått det på film, jösses 🤪

Hann bara hem från mina ärenden, hälla upp en kopp kaffe så ringde Nicco och undrade om vi skulle köra ett litet träningspass igen. Så vi möttes upp där borta. Tjopp tjopp så hade en timme gått.

Ikväll är vi bjudna på 60 års fest på min ära. Det är storebror Sivert som fyller år. Inte idag men på måndag. Måndag kan ju vara en sämmerdag att fira på. Beror väl lite på vad man ska göra, kanske, hehe.

Ballonger är ju något som hör födelsedagar till. Här kan man dock fundera ordentligt om designern tänkt till ordentligt eller om det blev en liten miss i utförandet, hahaa…

Ha en fin lördag, allihop!

Skulle satsat på karriär i rivnings branschen, kanske…

Av , , Bli först att kommentera 12

Igår ville Kvällspasset veta om man hade några ärr. Givetvis för att få veta en historia runt hur man fick det, kan jag tänka mig. Det absolut första som dök upp i minnet för min del, och som lämnade ett ärr är följande lilla episod.

Tror jag var runt 8 år och bodde på Mariehem mina föräldrar och mina 2 bröder. I samma trappuppgång bodde en tjej som jag tror var 1-2 år äldre än jag. Vi hängde ibland med varandra och jag såg förmodligen upp till henne lite. Att få vara med äldre lockade väl alltid.

Vi var ute på gården och plötsligt fick hon bråttom, hon skulle in. Hela situationen var lite märklig och jag fick nog för mig att det var nåt fuffens på gång. Så jag säger till henne att jag med, skulle gå in. Hon springer in genom dörren. Stänger den och håller emot. Antagligen för att retas lite.

Men hon visste inte att hon gett sig i kast med en tjurskalle, nämligen moi. Man kallades väl inte för Tjorven för intet.

Jag kommer ihåg detta som igår, även fast det var 48 år sedan. Jag backar med min blick fokuserad på henne där bakom dörren. Tar sats och springer det jag har, sätter upp min armbågar och formligen flyger genom glasdörren.

Jag hinner knappt landa på insidan så öppnas dörren hemma hos oss och mamma rusar ut och undrar vad som händer. Tjejen kommer jag inte ens ihåg vart hon försvann, jag minns henne inte i allt buller och kraschen och glassplitter. Min arm blöder och det blir panik…mamma ska få tag i nån som kan skjutsa upp oss på akuten och hej och hå. Nå, det slutade med några stygn på armen som lämnade ett ärr som bleknat lite men inte försvunnit helt, trots alla år som gått.

Att ta sats och sätta upp armbågarna hade jag gjort förut. Då var jag bara 3-4 år och pappa och vår ingifta morbror Sam, höll på bygga om lon, uppe i Malå.

Själva händelsen kommer jag inte ihåg men har fått den berättad för mig, x antal gånger. Dom har precis satt upp glasfiber på väggarna, in kommer jag, tar sats och rusar rätt mot väggen av rockwool, sätter upp armbågarna och far rätt igenom. Haha undrar om jag skulle ha satsat på att bli en levande bulldozer, och gjort mig en karriär i rivnings branschen.

Apropå ärr så brukar man ju ibland säga att någon har en ärrad själ. Det tolkar jag som något negativt, sorgligt, svårarbetat. Men behöver ett ärr i själen vara just det? Ärr kan väl också vara en påminnelse om gågna tider och det som har varit, har varit. Idag, är här och nu. Man kan säkert bära många ärr med högt huvud, oavsett om dom sitter i själen eller på skinnet.

Behöver inte säga att det blåser ute va. Jag är ju en sån som verkligen blir kränkt av blåsten.  Vilket är jättekul, för det spelar absolut ingen roll vad jag tycker och tänker, blåser det så blåser det, hahaa…

Var ute med Winstone på morgonen. Såg att en lucka på ett elskåp, inte satt fast. Jag vet inte vem som ansvarar för såna där elskåp, men jag drog iväg ett meddelande till Umeå Energi, och hoppas det blev rätt. Vore ju dumt om den där blåser iväg och landar på nån bil eller människa.

Hoppas ni får en bra dag, stormvindar till trots!

Analyserar egen teori 🤔🧐😏😁

Av , , 2 kommentarer 14

Apropå gårdagens fråga om det finns en rätt eller fel sida av brödet att bre smör på, så fick jag en kommentar. Där skriver en som kallar sig ”Normal viktig”, att man smörar på den groplösa sidan för att hålla ner smörmängden. Och det ska i sin tur leda till att man håller sig normalviktig.

Jag kontrade med, att jag själv, styr smörmängd med smörkniven, oavsett vilken sida jag brer på

Det mesta beror sig nog på. Äter du 10 mackor per dag med enorm smörmängd, kan det säkerligen hjälpa till att sätta sig på fel ställe, OM, du inte har ett kroppsarbete där du gör av med en massa kalorier och energi. Och lite beroende på vad du äter resten av dagen.

Jan A höll med och kommenterade inlägget på FB där han skrev: ”Man brer ju smöret på den gropiga sidan så att man får mer, det är sen gammalt…”  Precis där och då, fick jag plötsligt en annan teori, och svarade att jag skulle återkomma i dagens analys av saker och ting, vilket jag nu tänker göra.

Har ni googlat Husmans nån gång och kollat bilderna? Eller andra bröd för den delen.

Om inte, så här ser det ut, allt som oftast

Ändrar man bildsök till Bröd mjukkaka så får man se sånt här

 

Dom flesta presenterar sina bröd med hålen uppåt. Här kan jag inte säga att jag vet varför, men tänker spontant att det ser godare ut. När du bakar brödet så är det den sidan som är uppåt. Vore väl hysteriskt roligt att baka en fin fin sockerkaka

Men sen, vända upp den på glasfat fast låta den ligga upp och ner. Haha…japp där spårade jag lite och hade jag skrivit det i en mat och bakgrupp på FB så hade flera kommenterat att där har du fel. Man smörar ju inte en sockerkaka!!

Och en sista grej, bara så där, för att. Om ni smörar en skorpa, vilken sida väljer ni?

Förmodligen MITTEN, hahaa…

När man läser vad andra skriver tänker jag väl mest att man inte läser så noga, man hakar upp sig på småsaker och man missar ord i texten. Som till exempel, jag ”tror”, jag ”gissar”, jag ”vet inte”, ”egen teori”. Jag lämnar brödämnet helt öppet för alla att göra som dom vill. Vi kommer förmodligen aldrig komma fram till vad som är rätt och riktigt, för du gör som du själv anser, blir rätt för just dig.

Jag hade en trevlig fikadejt på Västerbottens Museum igår.

Efter prat och gott fika åkte vi upp på 2:an, och placerade oss i varsin stol och kollade in filmsnuttar från gamla Umeå fram till mitten av 70 talet. Filmen snurrar på hela tiden och jag måste säga att det var roligt att se.

Tappade hakan lite då dom visade lite från Barnens Dag 1968.

 

Guess what, det var då, 1968 som mina föräldrar var där med jag och Sivert. Bildbevis finns, det var bild som pappa knäppte, då vi åt sockervadd.

Bara tanken att se filmsnutten och veta, att nånstans där i vimlet kanske dom stod just då. Fantastiskt kul!

Man fick även se från asfalteringen av Kyrkbron samt invigningen. 

Vår gamle vän Nisse Redin, körde asfalt på den tiden och Åke hade nyss lärt känna honom. Nisse körde bland annat asfalt till brobygget. Här är året 1976 och Åke följde med Nisse på en lastbils sväng till Sundsvall. Nisse i egen hög person

Och en annan bild som Nisse tog av Åke. 

Så tips är att åka dit och kolla in den. Inte så lång men ändå. Det finns ju annat man kan kolla på också.

Det var då, mina vänner och läsare, och idag är idag. Tänk, jag ska ut och fika idag med, jisses vilken fika vecka det blev. Fast jag väljer lunchmackor istället för godsaker, det duger gott det med. Ha en fin fredag allihop, och här avrundar jag med detta klipp. Apropå rätt eller fel sida, vad är upp och vad är ned, baksida och ovansida, lalalalaaallaa…

Liv efter döden, kakor, tårta och skratt, eller?

Av , , 2 kommentarer 15

Jag vet att vi alla har våra olika gudar och tror på lite av varje. Det finns dom som sätter Gud överst på alla listor, och det finns dom som har sin alldeles egna Gud och tro. Man kanske till och med väljer att kalla sin Gud för något helt annat.

Jag och Tina pratade inte riktigt om någon Gud, däremot om vad som kan komma att hända i livet efter detta. Det där outforskade som ingen vet något om. Men som väldigt många tycks ha upplevt i alla fall. Antingen då man vet sig ha fått meddelande från andra sidan, budskap, sånt som händer som man inte kan förklara.

Man kan säkert förklara en stor del av såna händelser på ett logiskt sätt, fast bara för att det kan finnas en sån förklaring, innebär det ju inte att den stämmer för det. Och ibland stämmer det säkert, det beror väl på våra egna tolkningar.

Min mamma genomgick ju den där incidenten med Berguven, den där som var på väg att greppa henne i skalpen och flaxa iväg med, då hon var i 2 års åldern. Men Berguven gick sitt öde tillmötes för min morfar sköt den, andra dagen den kom förbi. Min mormor hade redan försökt ta den med salongsgeväret men hade missat.

Nå, på den tiden bodde alla hemma i huset i Jockmock/Malå kommun, min morbror Börje och moster Linnea. Morbror Assar var inte född än. Så dog min morbror Börje, och jag vill minnas att det var 1997. På väg från begravningen kör mina föräldrar Björnvägen upp mot Mariehems hållet. Plötsligt kommer en Berguv och seglar över biltaket, pappa bromsar ner farten så dom hinner se hur den kommer upp på taket där Café Victoria ligger, och där landar den sedan. Frågar ni mamma, säger hon att det var en hälsning från Börje. Mja, oddsen för en Berguv mitt inne i Umeå är inte så stor, men… ”Tolkningsfråga”

För min del finns det absolut en fortsättning, det är inget svart hål efter livet här, never

 

Jag sa det till Tina och hon skrev sedan och frågade ifall jag ser på Min pappa och jag med Magnus Uggla. Hon tipsade om ett besök dom gjorde i Svenska Kyrkan, i avsnitt 1. Kollade på det för en stund sedan. Hans dotter Agnes, frågar Prästen om livet efter detta, för det kan inte bara vara svart, säger hon. För i så fall, varför finns vi här, då kan jag lika gärna lägga mig på golvet och bara ligga kvar där.

För min egna del är jag helt övertygad om en fortsättning, jag vill inte skriva att jag längtar eller känner att det ska bli spännande, för jag har ingen brådska nånstans. Utan jag tar det som det kommer. Men… så kom vi in på det här med, om man kommer tillbaka för att lämna en hälsning, på vilket sätt ska vi då göra det?

Medium, dom som talar med andar, kan många gånger förnimma en doft. Här undrade Tina vad jag förknippar henne med för doft. Och vad kan andra förknippa för dofter runt dig, har du tänkt på det du?

Min första tanke var Tårta, haha, men jag vet inte riktigt hur en tårta doftar 🤔 Tina sa att hon förknippar mig med god mat, goda bakverk, skratt (humor), ja, det är väl lite jag. Så med tanke på att vi faktiskt skrattar varje gång vi pratar med varandra, så lär vi ju både dofta kakor och höra skratt den dagen vi hörs från andra sidan.

Hittade detta på en sida då jag googlade medium. Här får ni 8 tecken på närvaro.

Undrade förstås om CD spelaren som gick igång nere i vår källare, var ett hej från Nicke och Elsie, då. Dom hade ju alltid på radion eller lill teven i köket. Vi har ingen radio eller tv i köket längre, så då var dom tvungen att ta den som fanns tillgänglig. ”Tolkningsfråga”

Peter Stormare har skrivit en bok. I boken berättar han bland annat om andar och demoner som styrt hans liv, om besök från själar och spöken.

”– Jag tror att i Sverige har vi lite svårt att tala om sånt här. Men jag tror att säkert 80 procent kanske har känt en närvaro från någon som gått till andra sidan. Sen vet man inte om det är dröm eller verklighet. Men för mig är det verklighet, sade han i Expressen under sommaren 2023.”

Ja hörrninini, vad ska vi tro och tänka? Jag kunde absolut INTE låta bli att pranka Åke igår, apropå Gud, haha. Han gick ut med Winstone och jag ändrade mitt namn i hans mobil, till GUD. Sen inväntade jag rätt tillfälle, stängde ner allt ljud på min mobil så han inte skulle höra att jag ringde till honom.

Han studsar till i soffan, tar upp mobilen och läser   ”GUD,,,det står GUD här, sen svarar han. Hocken jer he?

Hahaa…jag skrattade så det ekade i hans lur. Jag tyckte det var apkul, han tyckte jag var dum

Sen blev han orolig över att han inte skulle hitta igen mig i kontakterna längre. Så jag fick ändra tillbaka till MAMMA. Jösses, jag hade ju föredragit att han skulle avguda mig istället. Det sa jag och då kontrade han med att det skulle få stå kvar där då. Fast… nä, jag ändrade tillbaka. Vill ju inte trassla till det i onödan. Tänk om han ramlar och får be någon ringa efter hjälp och han måste säga att dom ska ringa Gud.

 

Nä, nog om detta här och nu. Tycker ändå att det är roligt att man kan tro på vad man vill, det är intressant att höra andras sidor av det hela. Det är precis som man säger. ”Att tro är inte att veta”

Ha en fin lördag, allihop! Tro inte att ni slipper ett inlägg imorgon, säger jag bara.

Nostalgi och Retro kväll igår

Av , , 2 kommentarer 14

Igår bländade solen innan den försvann

Idag lär det vara grått hela dagen. Tur att Winstone är vit och lyser upp ordentligt haha…

Radio P4 i Västerbotten undrar om man har kläder på sina hundar och klart dom fick den där bilden. -14 grader så blir det sockor på för att slippa kramp och vägran att gå nån längre bit. Jag skrev att Winstone inte gillar skor eller sockor men det blir som att välja mellan oxfilé eller pölsa. Sen kom jag på att för hans dels, spelar det ingen roll, han hade tagit bägge delar, lätt.

Nu hann jag inte ens klart med sista meningen så plingade det till i datorn. Meddelande på messenger från, tadaa…Radio P4 i Västerbotten. Dom undrade om dom kunde ringa upp mig på 3 minuter. Yepp, i did it again, kommenterade och trodde att det var det, men det var det inte alls.

 

Nåja, det gick bra i alla fall. Julia/radioprataren, tyckte att Winstone var jättefin. Hon får medhåll härifrån, japp, det är han ju. But look can be deceiving! Han tycker inte om alla och han älskar sitt egna skällande.

Mycket folk på Getaways fika kväll igår. Larsa Berggren räknade ihop till minst 130 besökare. Inte alls illa, med tanke på kylan som gör att folk kanske valde tv soffan istället. Jag fotade inte så mycket inne på Getaways, men…den här tavlan, på Larsas plats, ger väl hög igenkänningsfaktor, hahaa…ljudeffekten 😂

Sen var det bara att gå genom en öppen dörr så hamnade vi inne på skoter museet. På Insta heter dom #Elizasnöskoterpark

Vilket ställe, vilka skotrar, mopeder och annat…wow! Har ni tillfälle så åk dit och gå en runda. Nostalgi, big tajm!

Tyckte att sparken uppe på taket påminde om nåt ”Åke projekt”

MOVAC känns igen

Jag frågade Åke Norman som stod där, och min Åke också, ifall det legat där Butica Sport låg, i Filmstadens lokaler. Och det hade det gjort. Vill minnas att min pappa, sa Movac även om Butica, men det var väl mest för att man sa och säger än idag. Gamla namn som man kommer ihåg. Ni vet, Statoil, fast idag heter det Circle K, men här beror det också på åldern på vem du pratar med. Statoil hette ju Esso en gång i tiden 😁

Där finns också klädställ med skoterjackor, verkligen retro Ski-Doo TNT jackor. Hade rätt jacka hängt där hade det blivit affär. Plötsligt var jag nånstans i 11-12 års ålder och fick min första Ski-Doo jacka. Svart med 3 ränder på ärmarna som gick i rött, orange och gult. Jag älskade den jackan. Den dagen den fick vandra vidare köpte pappa en ny till mig. Men då hade dom ändrat mönstret. Visste att Åke tagit en bild på mig och Bronco på helgtripp till Kittelfjäll. Då hade jag den jackan på mig.

Såg man ut som ett troll eller vad, haha… Hittade en annan bild från samma tids epok, där var då håret lite mer på plats. Sitter i Åkes rum hemma hos hans föräldrar, ja, och idag är hans rum hos hans föräldrar, vårt teverum Så det kan bli!

I handen håller jag en boll och Bronco står snett nedanför och vill busa. Ser även alla 20 armringar jag hade, det var som inne då. Ja jösses!

I eftermiddag har jag en jobb intervju. Den här intervjun kommer att ske digitalt, så jag lär hålla till därnere i rosa rummet. I övrigt inte så mycket mer, förutom allt det sedvanliga.

Hoppas på en fin onsdag, för er alla! Här lämnar jag er med nåt att fundera över. Vart kan man se den här lilla hästen, tror ni?

Sista och första dagen 🤔😁

Av , , Bli först att kommentera 15

Det är en del arbete och planering då man ska ha en trerätters middag och lite tid emellan rätterna. Dukningen fick gå i silver, och vi invigde silverbesticken som legat i lådan i åratal.

Jag har varit lätt skeptisk mot såna här knivar, hur ovass är inte dom…

Fast nog tusan skar jag mig i fingret på en kniv då jag diskade dom

Kvällens fundering och spånande blev, varför är den vass på ovansidan? Nån som vet?

Men allt gick i hamn. Theresé fixade en fördrink, Hjortron Granat med sockerdricka, Vodka och frusna hjortron

Förrätten blev det där flarnet av Västerbottensost och ovanpå det, marinerade räkor, rödlök, crème fraiche, majonnäs samt Åbergs Nyårs marmelad. Ingen bild, den får ni framkalla i huvudet 😁

Pepprade och saltade en renytterfilé på 1,2 kilo och satte in i ugnen till inner tempen visade på 55 grader. Sen fick den vila till sig, in i kylskåpet för att sedan tas fram och stekas runt om innan servering. Till den hade jag gjort en potatis bakelse med mandelpotatis, som man smaksätter med valfri färskost, typ Cantadou, Philadelphia eller nåt sånt. Samt kryddor man själv gillar. Moset brer man ut på smördeg, rulla ihop och skär rulltårtebitar. Pensla med ägg och toppa med Västerbottensost, in i ugnen. 

Och på sidan om renfilén och bakelsen hade jag karamelliserad gul lök. Den gick i stekpannan under 35 minuter, tillsammans med farinsocker, smör, olja och rödvins vinäger. Passade perfekt till den rätten. Toppade köttet med Timjan och steksky. Även här får ni se bilden i ert inre 😜

Sen hade Jag gjort en hjortron sås som ripplades över hjortron moussen

Gott, fast moussen, mja, grädde som vispades med hjortron pure, sötad med florsocker och citronsaft. Enkelt men tror jag testar nåt annat, nästa gång. Med mera fjong

En trevlig kväll med litet gäng som sedan blev större då Åke och Theresé gick ut för att tända upp elden och duka upp med grillkorv. Då kom Brälla o Lena, Öhman och Marita, Thord, Camilla, samt Kalle förbi. Brorsan och svägerskan var här med.

Nyårslöften avges inte längre, men en sak kan jag lova. Det kommer att bli fler trevliga middagar framöver. Nytt, spännande år, ligger framför oss, och det är bara vi själv, som styr rodret och bestämmer åt vilket håll vi åker.

Inledde det nya året, om man räknar från morgonen då, med en krispig och kall morgon prommis med Winstone. 

Bänken syns knappt på, längre

Solen steg upp och jag tyckte mig kunna skönja ett kors i ljuset

Och vi fick även ett sällsynt besök. En koltrast mellanlandade för lite utfodring. Min pappa älskade förövrigt Koltrastarna.

 

Ha en fantastiskt första dag, 2024 från familjen Lundmark Hällsten ps. Absolutely no filter on the photos ds

Nu är det bara…”oh noo” eller…

Av , , Bli först att kommentera 12

Finlands självständighetsdag 🇫🇮 idag och Radio P4 i Västerbotten efterlyste det bästa minnet av Finland. Jag har ett, som etsat sig fast. Har garanterat skrivit om det förut men…

Min pappa hyrde rum på Hotell Waskia under en helg, och tog med oss över dit. Min mamma, jag och min storebror Sivert (är osäker om min lillebror Lars följde med). Jag gissar att jag var runt 9-10 år, så det borde ha varit -76 eller -77. Min farbror Matts, skjutsade oss till Finlandsbåten och skämtsamt frågade han mig om jag nu kunde finska, för det var något man borde kunna om man skulle dit. Jag satt och var orolig över att bli hemskickad eftersom jag bara kunde ett yksi och ett kaksi.

Nå, jag flög under den radarn eller så kan det ha varit för att han bara skojade, fast jag fattade inte det just då.

Vi spenderade sedan en hel dag nere i Vasa. Gick i butiker, åt Pizza och jag hittade den största kammen jag någonsin skådat. Ungefär 30cm lång och 8cm höga piggar. Jag fick köpa den och var överlycklig. Tänkte säkert att det skulle bli nåt att skryta över till mina kompisar, då vi kom hem.

Kvällen kom och pappa hade bokat så vi skulle få ha en pool, alldeles för oss själva. Förberedelser inför detta på Hotell rummet, jag studerade kammen och fick för mig att jag skulle testa den på mitt, på den tiden, långa och tjocka hår. Drog kammen längst ner på hår topparna och rullade sedan upp kammen, hela vägen. Gissa om jag ångrade mig bitter. Den satt fast…super hårt och tight mot hårbotten.

Mamma, försökte få loss den, pappa försökte ta ut den, kommer inte ihåg vad min bror gjorde, förmodligen var han irriterad över att vi skulle missa tid i poolen. Nä, sa pappa till slut, nu får du välja, antingen klipper vi av håret eller så bryter jag av kammen.

Ja, det var inte ett roligt val, men håret kunde knappast klippas av så långt in på skalpen så han bröt av den. Och resten av resan gick jag runt och sörjde den där kammen, så blev i två delar. Sedermera ihop limmad men den hade förlorat sin charm.

Vet inte om det platsar in som bästa minnet över en lycklig dag, men definitivt ett minne jag aldrig kommer att glömma, inte heller kunna sluta le åt, då jag tänker på det idag. Det är väl det, minnen är till för, haha.

Fick en bild av den där canvas tavlan jag skrev att en man frågat mig om han fick göra av min bild från Vänortsparken.

Den blev ju jättefin, och jag tycker det är så roligt att nån vill ha en tavla av en bild jag fångat, ”in the moment” 🧡

Vi tog en isande kall promenad över till Nailheads igår kväll. Det var fika kväll, mycket folk kylan till trots. Jag tog några få bilder och sa sedan till Åke, att det där är ju nåt dom skulle kunna göra som en kul grej. Fota detaljer, sätta upp dom på tavlan och sedan får dom som kommer, leta rätt på vart i lokalerna, detaljerna finns. Nånting för eventuellt medföljande barn kanske.

Mats P Karlssons bil kan man knappast ha med som detalj, den syns alltför bra

Här kommer fortsättningen på min spekulation, angående dom saknade Trisslotterna

Vad tror vi, är det så här det har gått till, månntro Eländes eländiga Fultomtar. Kolla bara, hur ful får man bli

Önskar er alla en fin dag, och hoppas på lite mer värme än dom -17 det är just nu.

Bingo-Micke, mannen med stort hjärta 🧡

Av , , 2 kommentarer 20

Att Bingo-Micke vandrat vidare, vet nog dom flesta. Jag läste häromdagen att han testamenterat en del till Björklöven.

 

Mikael Holmberg tillhör den där skaran som verkligen lagt ner sin själ i det han brann för och att han var en människa med hjärta, har även vi fått uppleva

 

9 oktober 2012, jag skrev och citerar: ” Nu har jag hämtat bingolotterna, som ”bingo-Micke” skickade med Tina, som hon sedan skulle vidarebefordra till mig… vilken kille! Tack så mycket Micke, och det värmer att veta att dom man inte ens känner, sänder en för dom okänd människa, en tanke.

Och tack till dig, Tina, för ditt engagemang, din energi och dina tips (och fikat du bjöd på, förstås)… nu har Maria införskaffat lite ”nytt” mjöl i skafferiet 🙂

För pappa har dom nu tagit bort all medicinsk vård och nu återstår bara palliativ vård, vilket betyder lindrings vård, där han inte ska behöva ha ont. Hans kropp har nu fått tagit så många smällar att den inte orkar mer, och själv är jag övertygad om att han är mer behövd på annan plats och någon eller något annat, har andra planer för honom.

Jag tillhör gruppen av människor som vägrar tro, att vi bara lever här och nu, och den dagen vi inte finns mer, så är det inget annat. Nej, det går inte ihop i min matte tabell. Vi har inte knogat på här för att allt sedan bara ska vara svart, så på det sättet är döden inget jag räds för, däremot kan man ju alltid tycka att många av oss, fick alldeles för liten tid, just här. Och av precis den anledningen, ska vi ju leva varje dag som om det vore den sista.” slut citat

Tina var vid det där tillfället nere på stan, och antingen ringde hon eller så skickade hon ett sms och frågade hur det gick för pappa. Jag svarade precis som det var, att all medicinsk vård var borttagen och vart det skulle leda.

Tina som är en känslomänniska tog svaret så pass hårt att hon damp ner på nån bänk som stod där och var väldigt ledsen. Där stod då Bingo-Micke, och såg hur ledsen hon var. Han sträckte ut sin hand, frågade vad som hänt och hon berättade. Jag kan ju inte svära på att det var exakt så, det gick till, jag var ju inte där själv, men i det stora hela. Detta resulterade i att Micke skickade med Bingolotter som vi skulle få. Där hade vi väl en man med hjärtat på rätt ställe, omtanke är vad som räknas, och inget annat.

Tog en promenad längst Strandpromenaden igår

Kan det vara så illa att Bävern påbörjat nån typ av fördämning även där 🧐

Då må den väl ändå tagit sig vatten över huvudet 🤔 Eller är det så illa att nån illvillig människa gått lös med nåt verktyg 😲

Åke påbörjade projekt Halloween igår. Jag ska fortsätta i den mån jag kan, synd att det skulle regna, bara. Nicco taggade mig i en riktig Halloween rysare, innehållandes några skrämmande pumpor 😱 Den delar jag med mig här, men inte utan att varna för något vedervärdigt, och önskar er alla, förstås, en fin torsdag!

Maria Lundmark Hällsten