Etikett: pappa

Nu är det bara…”oh noo” eller…

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 december 2023 kl 10:03, Bli först att kommentera

Finlands självständighetsdag idag och Radio P4 i Västerbotten efterlyste det bästa minnet av Finland. Jag har ett, som etsat sig fast. Har garanterat skrivit om det förut men…

Min pappa hyrde rum på Hotell Waskia under en helg, och tog med oss över dit. Min mamma, jag och min storebror Sivert (är osäker om min lillebror Lars följde med). Jag gissar att jag var runt 9-10 år, så det borde ha varit -76 eller -77. Min farbror Matts, skjutsade oss till Finlandsbåten och skämtsamt frågade han mig om jag nu kunde finska, för det var något man borde kunna om man skulle dit. Jag satt och var orolig över att bli hemskickad eftersom jag bara kunde ett yksi och ett kaksi.

Nå, jag flög under den radarn eller så kan det ha varit för att han bara skojade, fast jag fattade inte det just då.

Vi spenderade sedan en hel dag nere i Vasa. Gick i butiker, åt Pizza och jag hittade den största kammen jag någonsin skådat. Ungefär 30cm lång och 8cm höga piggar. Jag fick köpa den och var överlycklig. Tänkte säkert att det skulle bli nåt att skryta över till mina kompisar, då vi kom hem.

Kvällen kom och pappa hade bokat så vi skulle få ha en pool, alldeles för oss själva. Förberedelser inför detta på Hotell rummet, jag studerade kammen och fick för mig att jag skulle testa den på mitt, på den tiden, långa och tjocka hår. Drog kammen längst ner på hår topparna och rullade sedan upp kammen, hela vägen. Gissa om jag ångrade mig bitter. Den satt fast…super hårt och tight mot hårbotten.

Mamma, försökte få loss den, pappa försökte ta ut den, kommer inte ihåg vad min bror gjorde, förmodligen var han irriterad över att vi skulle missa tid i poolen. Nä, sa pappa till slut, nu får du välja, antingen klipper vi av håret eller så bryter jag av kammen.

Ja, det var inte ett roligt val, men håret kunde knappast klippas av så långt in på skalpen så han bröt av den. Och resten av resan gick jag runt och sörjde den där kammen, så blev i två delar. Sedermera ihop limmad men den hade förlorat sin charm.

Vet inte om det platsar in som bästa minnet över en lycklig dag, men definitivt ett minne jag aldrig kommer att glömma, inte heller kunna sluta le åt, då jag tänker på det idag. Det är väl det, minnen är till för, haha.

Fick en bild av den där canvas tavlan jag skrev att en man frågat mig om han fick göra av min bild från Vänortsparken.

Den blev ju jättefin, och jag tycker det är så roligt att nån vill ha en tavla av en bild jag fångat, ”in the moment” 🧡

Vi tog en isande kall promenad över till Nailheads igår kväll. Det var fika kväll, mycket folk kylan till trots. Jag tog några få bilder och sa sedan till Åke, att det där är ju nåt dom skulle kunna göra som en kul grej. Fota detaljer, sätta upp dom på tavlan och sedan får dom som kommer, leta rätt på vart i lokalerna, detaljerna finns. Nånting för eventuellt medföljande barn kanske.

Mats P Karlssons bil kan man knappast ha med som detalj, den syns alltför bra

Här kommer fortsättningen på min spekulation, angående dom saknade Trisslotterna

Vad tror vi, är det så här det har gått till, månntro Eländes eländiga Fultomtar. Kolla bara, hur ful får man bli

Önskar er alla en fin dag, och hoppas på lite mer värme än dom -17 det är just nu.

Bingo-Micke, mannen med stort hjärta 🧡

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 oktober 2023 kl 10:27, 2 kommentarer

Att Bingo-Micke vandrat vidare, vet nog dom flesta. Jag läste häromdagen att han testamenterat en del till Björklöven.

Mikael Holmberg tillhör den där skaran som verkligen lagt ner sin själ i det han brann för och att han var en människa med hjärta, har även vi fått uppleva

9 oktober 2012, jag skrev och citerar: ” Nu har jag hämtat bingolotterna, som ”bingo-Micke” skickade med Tina, som hon sedan skulle vidarebefordra till mig… vilken kille! Tack så mycket Micke, och det värmer att veta att dom man inte ens känner, sänder en för dom okänd människa, en tanke.

Och tack till dig, Tina, för ditt engagemang, din energi och dina tips (och fikat du bjöd på, förstås)… nu har Maria införskaffat lite ”nytt” mjöl i skafferiet 🙂

För pappa har dom nu tagit bort all medicinsk vård och nu återstår bara palliativ vård, vilket betyder lindrings vård, där han inte ska behöva ha ont. Hans kropp har nu fått tagit så många smällar att den inte orkar mer, och själv är jag övertygad om att han är mer behövd på annan plats och någon eller något annat, har andra planer för honom.

Jag tillhör gruppen av människor som vägrar tro, att vi bara lever här och nu, och den dagen vi inte finns mer, så är det inget annat. Nej, det går inte ihop i min matte tabell. Vi har inte knogat på här för att allt sedan bara ska vara svart, så på det sättet är döden inget jag räds för, däremot kan man ju alltid tycka att många av oss, fick alldeles för liten tid, just här. Och av precis den anledningen, ska vi ju leva varje dag som om det vore den sista.” slut citat

Tina var vid det där tillfället nere på stan, och antingen ringde hon eller så skickade hon ett sms och frågade hur det gick för pappa. Jag svarade precis som det var, att all medicinsk vård var borttagen och vart det skulle leda.

Tina som är en känslomänniska tog svaret så pass hårt att hon damp ner på nån bänk som stod där och var väldigt ledsen. Där stod då Bingo-Micke, och såg hur ledsen hon var. Han sträckte ut sin hand, frågade vad som hänt och hon berättade. Jag kan ju inte svära på att det var exakt så, det gick till, jag var ju inte där själv, men i det stora hela. Detta resulterade i att Micke skickade med Bingolotter som vi skulle få. Där hade vi väl en man med hjärtat på rätt ställe, omtanke är vad som räknas, och inget annat.

Tog en promenad längst Strandpromenaden igår

Kan det vara så illa att Bävern påbörjat nån typ av fördämning även där

Då må den väl ändå tagit sig vatten över huvudet Eller är det så illa att nån illvillig människa gått lös med nåt verktyg

Åke påbörjade projekt Halloween igår. Jag ska fortsätta i den mån jag kan, synd att det skulle regna, bara. Nicco taggade mig i en riktig Halloween rysare, innehållandes några skrämmande pumpor Den delar jag med mig här, men inte utan att varna för något vedervärdigt, och önskar er alla, förstås, en fin torsdag!

Varm himmel, på nåt sätt

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 oktober 2023 kl 07:16, Bli först att kommentera

Nu har jag kommit ikapp med Robinson/Gränslandet, och igår kväll såg jag första avsnittet av Allt för Sverige. Jag är äntligen back on track!! Åtminstone vad det gäller det jag följer på teve.

Att hitta rätt bok att lyssna på, var en helt annan femma. Har påbörjat 3 stycken, men lagt ner dom alla 3, efter 10 minuter. Det är precis som när man väljer böcker i fysisk form. Om man inte fastnar direkt på första eller andra och tredje sidan, så har man en tendens till att vilja ge upp. Med det sagt så kan man ändå inte säga att alla böcker börjar på ett trollbindande sätt. Men en del av oss, inklusive jag då, vill ha en morot, med en gång.

Igår kväll satt jag för första gången på mig mina ear clips och gick i säng, slog igång en bok som heter ”Jävla karlar”.

Så här recenserar Nina Lekander (för Expressen) boken: ”Alla män är djur, men alla är inte svin” har Ivar Arpi nyligen skrivit. I Andrev Waldens roman ”Jävla karlar”, som dock ska vara självbiografiskt barndomsbaserad, är inte pojken Andrevs alla sju pappor under sju års tid helt svinaktiga, men åtminstone jävla knäppa. För den arma, snälla modern att försöka att rädda, hantera och undgå att få stryk av. Därtill befolkas boken av ett antal halvsyskon.

”Jävla karlar” är väldigt skojig, men även tragisk eller drastisk. Ibland tänker jag att jag läser en grymmare (i adjektivets äldre betydelse) sorts Tove Jansson eller kanske Barbro Lindgren.

Barnet som beskriver sig som ”en pojke utan egenskaper” på ett flertal ställen är för det mesta en jag berättare, några gånger omnämnd i tredje person. Han verkar dock vara en grabb med ett gäng egenskaper eller talanger: fantasi, humor, metaforik, humörsvängningar och förmåga till karaktärsbedömningar och karikatyrer. Samt osäkerhet.” slutciterat

Och ja, den kan bli något. Fast nu måste jag backa säkert 10 minuter för jag slumrade förstås bort i dimman, till och från.

Vi var bara hemmavid igår. Skönt att bara få filura. Så tyckte jag att det blev en annorlunda färg utomhus. Varm, på nåt sätt.

Gick upp på övervåningen för mer och större perspektiv

Har bytt pass idag så jag kör förmiddag, får se om jag knatar iväg och tränar på eftermiddagen. Ifall det inte blivit snöstorm, då får jag väl ta bilen dit.

Jag hade ställt min klocka på 6 i morse, vaknade 5.30, men somnade om. Då jag sätter mig i soffan, nu på morgonen, påminns jag plötsligt om att det var 11 år sedan idag, pappa dog. Och han drog sitt sista andetag 5.30 🧡 Ifjol tog jag den här bilden, då var det norrsken så den tillägnar jag honom och önskar er andra en fin dag!

Efterkonstruktion eller…🤔

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 september 2023 kl 07:44, Bli först att kommentera

Fjuppe dök in igår, för att kontrollera att arbetet med Camaron, inte läggs i träda. Han hade även med sig slangar han tyckte skulle bytas ut. Det finns såna under huven som tar extra stor plats, bättre med utrymme om man måste komma åt sakerna. Bra där, Fjuppe Hade förmodligen aldrig blivit gjort annars. Ibland behöver man en morot eller piska, för att komma igång…

Tog en promenad igår eftermiddag, i en annan del av stan. Fotade en arbetare in action

Såg ett hus jag aldrig sett förut, med ett torn på toppen, coolt

Funderade på om parkerings platsen är efterkonstruerad och det fanns inte mer space. Eller, om den från början är gjord för korta bilar

Bron över älven borta vid Strömpilen, sedd från en annan vinkel

Och ännu en, sett underifrån

Strandpromenaden har många fina vyer, om man inte har alltför bråttom. Då missar man nog en hel del

Den här månaden är en ständig påminnelse om pappa. Det är nu 11 år sedan, och det är precis som man säger. Det blir bättre, man kan inte leva och sörja varje dag. Däremot sakna en person. Och man kan nog inte heller undra vilken typ av relation man hade haft idag, om han hade funnits kvar.

Vi blir ju allihop äldre, inte nödvändigtvis klokare, men definitivt mer erfaren (och kortare i rocken). Det gissar jag, att även pappa hade blivit. Ibland stannar man upp och undrar, vad han hade sagt om det där, eller hur hade han gjort. Tänk om han hade levat då hade han varit där och där. Fast det är ju bara antaganden, vi vet ju absolut ingenting, om vad som hade kunnat vara.

Apropå detta så letade jag upp en rolig händelse, mitt i allt elände vi gick igenom vid den här tidpunkten. Jag citerar:

20/9-2012

”Det är nästan som om lasarettet är en egen värld, eller stad. Vilket vimmel av människor som färdas i korridorerna. Och under helgerna minskar befolkningen avsevärt, och ibland kan man nästan tro att man är ensammast i världen, då man gå ut därifrån, runt halvnio, en lördag eller söndagskväll.

I förrgår var det många som trängdes på vägen ut genom Dallas byggnaden, jag, Emma, mamma, och min svägerska, gick lite utspritt bakom ett äldre par, som hade någon meter emellan sig. Då ringer svägerskans mobil, och hon passerar paret innan hon svarar.

Mamma vänder sig till Emma och säger: Är det din mobil? Mannen vänder sig då till sin fru och säger med hög röst: NEJ! Och frun tittar givetvis på mannen och ser ut som en fågelholk, inte fattade hon vad han sa nej till, och han trodde ju tydligen att frågan kom från henne fast det var mamma som pratade med Emma. Hahaa… vilken liten teaterscen det blev, och jag och Emma var dom enda som noterade den lilla föreställningen och skrattade gott.” Slutcitat

Jo, vi kunde skratta trots allt det som hände, och vi gjorde det ändå, rätt ofta. Man blir mer tight, då man ses varje dag, även om orsaken till att man träffas, inte var så rolig alls. Men livet stannar ju aldrig av, det fortsätter oavsett vad som händer och sker. Och ibland kan det vara bra att bara hänga med och inte fastna på ett och samma ställe.

Nicco pysslade ju lite i SIMS och gjorde ikoniska byggnader från Umeå. Klicka på bilden för ett kort klipp. Tycker det blev grymt bra.

Idag sitter inte jag fast, i alla fall, utan drar till Annelie över dagen. Så nu ska kaffet i koppen, hunden ska ut och lalala, så var jag kanske klar att åka. Ha en fin torsdag, allihop! ps. såg en svampdödare igår ds.

x 100, x 2, x 2 en jädra massa gånger

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 juli 2023 kl 09:50, Bli först att kommentera

Härligt med lite varmare grader ute. Vi fick äntligen sitta ute igår och känna värme. Fast rätt var det var, kom en så pass ordentlig skur att vi fick söka skydd under taket på bron. Vi fick skrika för att höra varandra.

Gjorde en rabarberkräm av rabarber som Lotta hade haft med sig. Så det fick bli gårdagens lunch. Gott!

Efter den så lurade Nicco lurade sedan iväg mig på hjortronjakt. Vi paddlade över till en av dom små badplatserna som finns runt sjön. Finns till och med en grillstuga, mitt i ingenstans.

Just det här placet, åkte vi ofta över till, med storbåten, då vi var barn.

Och det var härifrån, jag och min kusin Anna, simmade tillbaka till Udden, då vi blev less på våra föräldrar. Som ville vara där hela dan.

Men vi fick inte simma utan följebåt. Hennes storebror Johan, rodde en båt vid sidan om oss. Där hade ju även vi rymts, i den båten, men man vet väl hur barn eller ungdomar kan vara. Då man väl fått nåt i huvudet, då vill man testa.

En annan gång, var vi less, återigen jag och Anna, på livet på Udden. Då packade vi mat för 3 dagar, letade fram tältet och rodde över båten till just den stranden. In i skogen där vi slog upp tältet. Kommer ihåg hur svårt det var att hitta en bra plats att tälta, det fanns liksom inte. Och då vi väl fått upp tältet var det så ojämnt att vi lika gärna hade kunnat tälta i ett stenbrott. Samt att det var en reva i golvet och där ville skogens alla myror komma in i tron av att det var en genomfartsled.

Igår, då vi var där och traskade runt i myrmarken, där det var djupa små vattenhål, inte en endaste torr yta, snubbelfaktor x100 och stora myrstackar bakom var tionde träd. Så kan jag inte förstå hur i hela världen, vi ens kom på den idén.

Vi, jag och Anna, för 44 år sedan, gav dock upp innan solen hann gå ner och komma upp igen. Packade ihop, rodde hem och gömde oss i baracken, där vi åt upp hela matransonen och sov sedan mygg och myrfritt i sängarna. Kände oss något dum dagen efter, då vi var tvungna att tala om att tältningen inte var så rolig som vi hade påstått, att den skulle vara.

Jag och Nicco gav inte upp men det var drygt som tusan att gå där och inte var det ett överflöd av hjortron, vi fick lämna över hälften som bara var kart.

Men det här x 2 då vi slog ihop det, blev ändå litegrann. Och motion fick vi inpå. Solen kom fram och gassade på som tusan.

Kan tillägga att Lainejaursjön är betydligt större än vad som syns på bilderna. Åt andra hållet är den nog runt 2 kilometer lång. Tycks minnas att pappa sagt att den är 3 km totalt, men med Udden däri. Ser ju ut så här från fågelperspektiv. Röd prick, vår stuga. Gul prick, stranden vi var på igår, och blå linje där vi simmade över. Jag gjorde dock strecket lite kraftigt, därför ser Udden mindre ut än den är i verkligheten, hahaa…

Såg en rovfågel som blev jagad av en argsint fiskmås

Njöt av sol, och sedan av åskmuller och lite blixtar. Det har jag på film men iddes inte lägga ut nu.

Winstone hörde, han med, förstås

Mera regn på kvällen och en jättevacker regnbåge, även den, x 2

Bakade en rulltårta och fyllde med smörkräm och resten av rabarberkrämen, jodå, det funkade alldeles utmärkt. Lite syrligt tillsammans med den söta smörkrämen. Hade jag haft kardemumma, hade jag kryddat upp krämen med den, innan. Det stod nämligen i ett av kräm recepten att just kardemumma är jättegott att smaksätta rabarber med.

Nu skiner faktiskt solen, så jag ska ta min frukost yoghurt och gå till altanen. Kan ju inte bli bättre. Ha en fin fredag, allihop!

Felsök, felkod, men vad är felet egentligen?

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 juli 2023 kl 08:58, 2 kommentarer

Niccos Dodge Magnum, har numer en ny generator. Kan ha varit det som gjorde att motorlampan lyste. Jag blir mest irriterad över att det idag heter, att verkstäder gör en så kallad felsökning, fast denna felsökning är egentligen att dom får upp felkoder, på felet kan bero på.

Fast ingenstans kan du vara säker på att felkoden stämmer för det kan kan vara nåt annat. Precis som med min Audi. Mja…det såg ut som om det var låg spänningsförsörjning, fast killen som ställde diagnosen var inte hundra på att det var korrekt. Eller så kan det vara vad som blir om det är…10 andra saker. Fast du får inga svar på vad dom felen kan vara.

Gamla bilar var lättare att felsöka, mera uppenbara fel på nåt sätt. Ja Audin är gammal, men inte tillräckligt för att man ska kunna se ett fel med blotta ögat om det inte är hysteriskt fel. Typ…batteriet har lossnat

Det är också okul att man ska betala för felsökningen även om du inte blev hjälpt av den, överhuvudtaget. Även om man förstår att ingen jobbar gratis.

Vår gamla teve, fick ju komma sig till tevereparatören 3 gånger. Den funkade felfritt varje gång han hade den på sitt serviceställe. Killen såg hela OS på vår fina teve. Men så fort vi fick hem den så slocknade bilden.

Han tog aldrig betalt för felsökningarna. Han kunde ju inte svara på vad det var för fel. Å andra sidan fick han ju fina bilder och ljud från OS sändningarna Teven skickade vi åt fanders, vad skulle vi göra liksom.

Apropå bilar och ljud så intog vi middag på Gammlia igår

Dom hade även rullande träff så många av bilarna drog iväg. Nu skulle dom ta en ny, sån där cool bild där dom får med dom flesta bilarna. Vi åkte inte på det, inte så roligt då det blir aningens för långa resor. Visst kan man svänga av men… Här lånar jag 2 bilder av Mats Alfredsson, så fräna och fina bilder

Och här, från Larsa Berggrens perspektiv. Visst är det perfektion i bilderna…och bilarna förstås.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Larsa taggade mig i en bild han tog på Gammlia också, haha..

Vi, jag och Sally, skjutsade sen hem Åke och for på en liten cruisingrunda. Drog iväg till Strömpilen och tog en glass.

Idag blir det Rosendahls med mamma och min syster. Sen kommer dom hit och fikar. Om min pappa hade varit i livet så hade han blivit 77 år idag. Så nu tänker jag, pappa till ära, att jag kanske bygger ihop nån tårtliknande sak, så vi har nåt gott till kaffet.

-Pappa, om du visste vad du är saknad Åren går och vi med dom, inget i livet är beständigt. Även om minnen kan suddas ut, blekas lite i kanten, så finns dom fortfarande kvar. Vi kunde inte ha önskat en bättre pappa.

Ha en fin torsdag, allihop!

Nu är han, officiellt, pensionär!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 juni 2023 kl 11:35, Bli först att kommentera

Nu har vi ju firat i helgerna 2. Inte bara våra hopslagna födelsedagar, utan även midsommar och just idag, är det ju egentligen den sanna födelsedagen för Åkes del. Och nu är han officiellt, PENSIONÄR!!

Vi har inte haft någon värme häruppe, vilket är tråkigt. Man vill ju sitta ute och det har vi visst gjort, fast inte utan, att man saknat vantar och en varmare jacka. Vi donade på igår, Åke klippte gräs, jag har krattat, även Sally, sen drog jag upp ogräset runt sten anläggningen. Där vi nu planerar en fortsättning av plattläggning och annat. Men det tar vi nästa sväng vi kommer upp.

Vi grillade till middag och alla tog plats uppe i tälten. Och plötsligt sken solen upp och vi fick lite värme.

Flyttade givetvis ut stolarna, där vi satt hittade Theresé på att vi skulle ha nån typ av lek, utan att vi skulle behöva röra oss så mycket. Vi fick varsin potatis och den skulle vi komma ihåg hur den såg ut. Jag var ju inte dummare än att jag tog en bild på den, haha…

Nå, det blev inte alls så avancerad lek, vi skulle kasta den i hinken. Sen blev det nya domare och nya påhitt. Joel och Devin körde kill leken…inte kill som i kille utan kill som i att kittlas och den som skrattar först, förlorar förstås.

En relativt lugn kväll. Vi satt och härdade oss ute vid elden, käka chips och skötte vätskebalansen. Vissa bada bastu andra satt bara och surrade inpå natt timmarna.

En sista bild innan jag knatade i säng, tagen 01:41 i natt. Älskar vår utsikt från stugan.

Jag vaknade till detta

Och vem kan somna om efter den blicken.

Det var bara att he sig upp och ut på en morgonprommis i omgivningen. Gick ner mot sjön genom blomsterhav.

Där jag fick lära mig nåt nytt. Midsommarblomster, vet jag vad det är. Tyckte att detta liknade just den blomman, men färgen kändes inte alls bekant. Fast enligt Wikipedia så finns den även i vitt, uppe i Norrland.

Mammas, inte barndomshem men ungdomshem, kanske. På bilden, det röda huset till vänster. Som vi kallar storstugan.

Dit flyttade hon som 15 åring om jag inte minns fel. Och det var då hon mötte sin kärlek, vår pappa, på skolbussen in till Malå.
Han och min ingifte morbror Sam, tog då tag i den bruna lon, till höger, och byggde om den så familjerna fick en halv sommarstuga var, invändigt. Sedan fortsatte dom bygga på loftet, och jag och brorsan fick ett sovrum och våra kusiner fick det andra. Här vårt fönster från utsidan, på baksidan, förstås.

Fanns ju även ett reportage om det bygget…

Nu sitter vi och väntar på det utlovade, varma vädret. Så man kan få nöjet att sitta på altanen en stund och värma upp sig. Sen blir det tältrivning och packning för vidare färd hemåt.

Ha en fin söndag, allihop!

Är det skorvår i år 🤔

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 juni 2023 kl 09:24, 4 kommentarer

Funkade bra att jobba igår. Gick dock inte ansträngande långt eller speciellt fort. Men i den här värmen ska man inte ta ut sig heller. Bättre och lite mindre varma dagar kommer, och då orkar man också lite mer, tänker jag.

Jag gick i alla fall ut till bussen, strax innan 22 igår. Slängde ut matta och alla filtar vi har där. Dammsög och bar ner allt det andra till tvättmaskinen som fick sättas i arbete. Ikväll blir det väl att dammtorka därinne och skura upp golvet. Så får jag bära tillbaka allt som ska in dit igen, imorgon.

Hörde nyss på nyheterna om snytbaggarnas framfart. Dom där baggarna som ogillas av skogsindustrin, för dom kan orsaka omfattande skador på nyplanterad skog. Ser by the way, ut så här.

Måste skratta lite, då jag alltid sagt skorv, om skalbaggar. Nåt som min pappa alltid sa. När jag nu googlar på det ordet så verkar det inte finnas nåt i skalbaggsväg som heter skorv, haha…

Fast, nu, åtminstone 44 år senare, fattar jag att han sa skorv för att få det att låta som om det inte var nåt att bry sig om. Jag fick ju lätt panik över skor…skalbaggar, då dom kom flygandes eller vandrandes åt mitt håll. Pappa som snudd på, levt sitt hela arbetsliv i skogen, var nog inte så petig då det gällde insekter överhuvudtaget. ”-Asch då…he jer ju bara nån liten skorv…

Vi hade även nåt som min pappa namngav som Blårockar. Blå skimrande, avlånga baggar som följde med nya brädor och plank. Vi hade några såna uppe i vårt rum på lon, på den tiden vi sov däruppe, jag och min storebror. Kan inte påstå att jag älskade dom. På tal om skalbaggar så sa jag till Åke, för en stund sedan. Att jag tycker mig ha sett betydligt fler baggar hittills i år, än normalt.

Betyder det att det blir ett skorvår i år, månntro

I övrigt händer inte så mycket. Åke har nu fixat staketet på framsidan huset, i like it!! På kortsidan ska det målas några stolpar men nu sa jag att vi tar det efter midsommar. Då kanske temperaturen gått ner lite. Man ska ju inte ens måla då det är så här varmt.

Önskar er alla en fin tisdag!

Mugshot på förövaren

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 juni 2023 kl 09:15, 2 kommentarer

När vi nu var uppe i Malå så sa Nicco, att hon skulle söka nåt i mitt arkiv eller om det var nåt annat hon googlade på, och ramlade över detta inlägg. Det skrev jag 28 maj – 2010

”Mamma ringde igår kväll och undrade om vi hört ifall polisen haft någon utryckning runt Mariedal-Mariehem. Jag hade suttit och surrat i telefonen i nästan en timme och hade därför varit tillfälligt borta, i min egen värld. Och Åke hade precis kommit innanför dörren då han varit och bytt två däck på bussen.

Så berättade hon att pappa tagit sin cykel för att åka ner på Mariedal för att klippa sig. Han gick och satte sig för att vänta på sin tur. Efter en liten stund kommer det in två personer, en av dom en kvinna, som tar en stol och sätter sig framför honom.

Hon plockar fram en polisbricka som hon visar honom och sedan säger hon att han ser ut som en person som dom söker, nämligen en gråhårig man på cykel.

Hon vill att han tar fram sin legitimation, men han svarar att han inte hade någon plånbok med sig, han hade bara stoppat ner en femhundring i fickan då han åkte hemifrån.
Inte misstänksamt alls…ehh…

Ja, så ville hon ha hans personnummer samt ta ett kort på honom.

Han gick med på detta men berättade sedan till mamma att han känt sig väldigt dum och förstod verkligen ingenting. Han hade också frågat vad som hade hänt och varför dom trodde att han skulle ha något med detta att göra och han fick till svar: ” -Det får du läsa om i tidningen imorgon!” Sedan åkte dom iväg.

Det var det skummaste, dummaste jag hört någon gång, och jag väntar fortfarande med stor spänning på vad som ska komma att stå i tidningen idag, igår hittade jag då ingenting. Eller jag och jag, jag gissar att vi alla väntar med spänning, på vad som ska bli av detta om något alls.

Här får ni en lätt censurerad bild, en så kallad mugshot, på den misstänkte förövaren:

Sedan uppdaterade jag med följande, 2 dagar senare:

”Min pappa är nog struken ur rullarna över misstänkt förövare. Han har ringt till polisen för att fråga vad det hela hade handlat om och om det verkligen var ”på riktigt”, han hade nog trott att det hela varit ett skämt. Men han fick till svar att det hade handlat om ett riktigt brott som hade begåtts men vad, ville dom fortfarande inte avslöja.

Nå, han kanske ännu ligger under mappen misstänkta, det vet jag inte om han frågade om, men han vet ju då själv vad han gjort eller inte, så han kan ju vara lugn.”

Vi fick aldrig veta, utan får sitta här, än idag och fundera vad brottet kunde ha handlat om. Jaja, vi får väl göra det då. Kul att man kan roa sig med nåt, i alla fall.

Idag har vi ett möte på jobbet och avrundar lite senare ikväll, med middag på Sjöbris, trevligt! Och det var faktiskt precis 1 år sedan vi var där, förra gången, med jobbet då.

Igår var det Cityrundan med en massa finbilar. Jag är skadad på nåt sätt i benet och var inte alls så sugen på att åka ut. Men…det finns ju andra som kan visa hur det såg ut. Jag lånar några bilder av foto proffset, Mats Alfredsson. Dom återfinns i hans FB grupp, Mats Drive In. Så här får ni en hint om hur det såg ut.

Ha en fin onsdag, allesamman!

He gäll att använn rätt taktik. Kärlek ❤️ eller pengar, kanske 💰

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 maj 2023 kl 08:03, 10 kommentarer

Åke gjorde sig redo för för att kliva ut genom dörren igår. Kommer in i hallen och säger: -Kolla, vad hipp jag är! Och visar stolt upp sitt bara knä.

-Du, sa jag, din mamma hade INTE hållit med om det. (10 sekunders TYSTNAD). Hon hade gett dig tusen spänn så du hade fått åka och köpa dig ett par nya Jeans.

Nu är det 18 år sedan, min svärmor dog. Helt knäppt, att det gått så lång tid. Men minnena lever kvar. Och jag VET, att hon in facto, hade gjort precis som jag sa till Åke. Han var inte så villig att klippa sig, back then heller. Och hon var inte sen att sticka till honom en 500 hundring så han kunde gå till frisören.

Ja, då blev han ju mer eller mindre tvungen att göra det. Det var ju inte som om han tackade nej till pengarna heller. Hm…är det så jag ska göra, månntro

Annelie, min vän på Rote (i Renbergsvattnet), kör med andra taktiker. Hon la ut detta för någon dag sedan och nu citerar jag, med tillåtelse av henne.

”Jag blir rörd. Denna fina vickflakaskäppa fick jag av en underbar granne för några år sedan.

Vi tjärade den och fyllde med blommor. Tyvärr far blommorna illa när det kommer störtregn så jag frågade min älskade make.

-Kan du inte göra ett tak till den? Som ser gammalt ut? Typ takspån. NEJ sa han. Så jag gjorde som vanligt, pratade med min underbara svärfar och det visade sig att maken redan pratat med honom.

Nu på morgonen for de och tog ner en tall för att göra takspån men den dög inte tyckte de. Så ut igen och leta efter en lagom tjock asp. Sågade den i lagoma bitar och gjorde takspån i hyveln på hembygdsområdet.

Nu är gubben ute och ska göra takstolar. ❤️ Svärfar lärde mig att jag INTE får säga hästkärra så detta var sista gången.
Det heter Vickflakaskäppa!

Tänk så omtänksamma gubbar jag har ❤️❤️❤️”

Efter det kom ett inlägg om själva görandet. Här tycker jag att det är så fantastiskt och imponerande, vilket arbete dom gör. Och när jag sitter och kollar igenom bilderna så tänker jag ju bara på min pappa. Hade han funnits i livet hade det lika gärna kunnat vara jag som gjort ett inlägg om honom och nåt av alla projekt han höll på med.

Det satt sällan fast! Jag vill nu visa vad dom gjorde, så här kommer bilderna och Annelies egna beskrivning om händelseförloppet. Det är alltså hennes man Ulf och svärfar Kjell, som är på bilderna. Jag älskar varje ord och bild… och slutet, WOW!!

”He gäll å hitta en tall som ger tak å int ha voxi för fort”

Sen ska man si dell att virke int ger vride

Godkänt

En rikti gammtall

Barkas ve barkspadan

Kapas i tre olika längder

Wow! Hyveln på hembygdsområdet!

Först varve. He ger viktit att fibern ligg åt rätt håll

Andra varve

Den här användes till att måtta ut vart nästa sporann skull lägges

WOW ❤️❤️❤️ Nu ska nock och kantbrädor fixas. Sedan vänta på solig dag och tjära själva vagnen.”

Tack Annelie för att jag fick dela, och jag är fortfarande fascinerad över hur mycket kunskaper din svärfar besitter. Vilken guldgruva för din man, som inte bara har det i generna, utan även får såna här tillfällen att göra sakerna ihop med sin pappa.

Nicco kom hit på middag igår och efter den åkte vi till träningen. Med bil för att undvika att bli plaskblöt innan vi hunnit dit. Mig gjorde det inte så mycket. Jag gick till Umestan igår förmiddag, på egen promenad.

Åke har nu kapat balkskor så dom ska jag måla. Hade ju trott att vi skulle kunna måla staketstolparna igår, men det var innan vi såg att regnet skulle styra dagen.

Idag blir det samtal till Försäkringsbolaget. Jag vet inte riktigt hur man gör anmälan då man fått faktura och inte behövt betala på plats. Finns inga koder på fakturan som dom vill att man ska skriva in på anmälan via nätet.

Ska givetvis ut en sväng och sedan är det jobbet som kallar. Önskar er alla en fin måndag!

Etikett: pappa

Nu är det bara…”oh noo” eller…

Bingo-Micke, mannen med stort hjärta 🧡

Varm himmel, på nåt sätt

Efterkonstruktion eller…🤔

x 100, x 2, x 2 en jädra massa gånger

Felsök, felkod, men vad är felet egentligen?

Nu är han, officiellt, pensionär!!

Är det skorvår i år 🤔

Mugshot på förövaren

He gäll att använn rätt taktik. Kärlek ❤️ eller pengar, kanske 💰

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation