Etikett: pappa

Snabbtänkt som tusan

Av , , 4 kommentarer 13

Så är det plötsligt den årliga, jag vill inte komma ihåg dagen. Och nu är det 9 år sedan, pappa, var med om olyckan som sedan blev hans fall.

Jag tror inte att man nånsin kommer att glömma, det går inte. Det knäppa är att det blir fler än en dag, man påminns om. Men för mig blir detta den dag vi slutade få svar, från honom. Det som är bra, är väl att dom upplevda, negativa saker man är med om, tunnas ut och man fokuserar mer på allt som varit positivt.

Min upplevelse, av min pappa, skiljer sig garanterat, mot mina syskons upplevelser. Vi är alla olika individer och har haft olika förhållanden, gentemot våra föräldrar. Så är det bara, och det vore väldigt konstigt om det ser annorlunda ut, i andra familjekonstellationer.

Jag tror att jag ärvt mitt skratt från min pappa. Kommer faktiskt inte ens ihåg att jag någonsin, sett honom arg eller förbannad. Inte mot mig…aldrig. Visst kan man vara allvarlig och seriös, men det absolut bästa är om man kan skratta åt eländet. Gör man det, så kommer man vidare lite fortare.

Tror också att jag har mitt driv, efter honom. Jag vill väldigt mycket, kan hålla flera bollar i luften, och även om jag inte kan jonglera, så kan jag få ner alla bollar i påsen och knyta ihop den, då allt är klart.

Nu pratar jag om dagliga ting och inte stora projekt. Till dom, anlitar jag hellre folk som förhoppningsvis vet, hur dom ska utföras.

Pappa, var givmild och gav hellre bort saker än tog emot. Jag är likadan. Säger inte att det inte är roligt att bli uppmärksammad med nån present nu och då, fast för mig handlar det mer om att jag VET, att människor jag ger saker, hade gjort exakt samma sak, om dom kunnat. Det handlar om vem man är, i hjärtat.

Man behöver inte ge presenter heller, utan man kan ge av sig själv. Tid eller bara att göra något för nån annan.

Han var också halvgalen och gjorde tokiga saker som vi skrattar gott åt, än idag. Och tänk, jag tror att jag kan vara lika galen ibland och inte så jädrans eftertänksam. Jag önskar att han varit här, även fast jag vet, att han finns med oss, på ett eller annat sätt. För evigt saknad av oss alla, men vi är glada att vi fick ha dig som vår pappa, under dom år du fanns med oss. Denna bild tillägnar jag pappa, som älskade rymden och dess hemligheter.

Med det skrivet, ångrar jag att jag inte anlitade en fönsterputsare igår. Skulle vara duktig och putsa köksfönstret däruppe. Det kommer nämligen en hyresgäst om några veckor. Och då händer detta.

Undrar om jag skulle fixa nån livförsäkring kombinerad med drulle 🤔 Putsade lite fönster och torkade gardinstången. Ska kliva ner och använder givetvis inte den vanliga vägen utan tar den snabbaste, förstås. Jösses vad man hinner tänka på vägen ner, även om det bara tog 3 nanosekundet 🤪😜 Innebär det att jag är snabbtänkt som faan 😏🤣

Nå, jag hasar omkring en stund, gör mig klar och åker iväg till jobbet. Tänker att det ger sig väl, det gör ju ont att ramla. Men efter 2 timmar ger jag upp, det blir värre och värre och jag kan inte använda högerarmen. Svårt då man har det yrke jag har. Så jag ringer 1177, och så här kan jag då summera händelsen.

Summa summarum, av min underbara dag och min snabbtänkthet, blev ett knäckt revben i ryggen. Så går det då det går för fort och man inte hinner ta emot sig, varken med händer eller rumpa. Utan högersidan av ryggen var den som jag körde in i köksinventeringen med dunder och brak.

Och tänk, till och med Åke, hörde från teverummet därnere, ett buller och brak. Men, ska vi nu se det från den ljusa och positiva sidan så hade det kunnat gå, mycket värre.

Skallen hade kunnat få ta smällen, och hade Åke INTE hört det, då hade han haft mer än allvarliga problem med hörseln. Sen var inte jag så smart för jag åkte på jobbet och tänkte att det kanske skulle gå över. Men njae, det blev ett besök på primärsjukvården efter samtal med 1177 och lösande av mitt arbetspass. Och nu är det snarare 7 resor värre, men jag vet i alla fall varför jag har ont. Så de så 🤣

Trodde nog inte att jag skulle kunna ligga i sängen och sova men det gick. 2 Alvedon och utslut, så det gick bra. Då var det värre att komma igång på morgonen, så nu tror jag att det får bli 2 Alvedon till, faktiskt.

Lite roligt då att detta kom som minne, Nicco skickade den här bilden till mig, på dagen för 3 år sedan.


Med den deklarerar jag detta inlägg färdigskrivet och önskar er alla en fin fredag!

Fria drinkar, imorgon 🍸🍹🥃

Av , , 2 kommentarer 13

Vägbiten mellan kajen och upp mot Storgatan, runt hamnmagasinet och förbi skateparken, har varit avstängd, bra nog länge nu. Åke hann läsa nåt på staketet på ovansidan, om 10 dagar. Hahaa…japp, 10 dagar till öppning eller menar dom nåt annat?

Och 10 dagar räknat från när? Man kan komma undan med det mesta om man inte skriver ett datum i början. Likadant med den lilla träskylten som hängde i mina svärföräldrars stuga i Kittelfjäll. ”Fria drinkar imorgon”

Så tänker jag på när man var barn. Då var det halvdåligt med tidsuppfattningen. -När är vi framme? Frågade man 10 minuter efter starten på resa från Umeå till Malå. -Det är långt kvar, fick man till svar.

-Är vi inte framme snart? Frågade man och fick veta att vi var halvvägs, eller så var svaret, snart. Hm, men snart är relativt. För en vuxen kan snart vara en kort tid om det rör sig om att åka bil 30 minuter, men för ett barn, är 30 minuter som en halv dag, jösses 😬

När lär man sig tid, egentligen? När man började skolan och visste att en lektion var 40 minuter, och det var ett roligt ämne, så försvann dom 40 minuterna i ett hafs. Men var det ett tråkigt ämne, så höll man ju på dö av tristess.

Jag kunde starta upp nån uträkning på hur många sekunder det var kvar…ehh, ja, jag är rätt duktig ändå, på att räkna sekunder och kunna komma rätt nära minuterna, haha…

Men det är ju sen gammalt. Har man roligt så går tiden snabbt. Och ju äldre man blir, desto mer krymper världen och i en liten värld går också tiden fortare. Ta bara gympasalen på Mariehemsskolan som exempel. Den var ju enorm, då man var 7 år.

Var in dit för några år sedan, och det var den minsta gympasalen jag har sett. Och där höll man på ta ut sig själv då man sprang runt väggarna för uppvärmningen. Idag skulle jag knappt få upp nån fart innan man sprang in i väggen med dunder och brak.


Kontentan måste ju då bli att världen har krympt och man tar sig fram fortare, haha…egen teori. Inget jag tänker lära ut till någon annan. Vi uppfattar saker på olika sätt. Ska vi säga så?

Träffade Helena på en go´fika igår, det ofikade stället heter Crost, och finns uppe på Tomtebo. Det var ganska najs därinne, och utbudet var det inget fel på, heller.


Men bäst var givetvis sällskapet Vi pratade på om livet, hur man går igenom olika faser. Vad som händer på vägen, och hur man själv förändras av saker man varit med om. Att få barn är inte bara en milstolpe, utan något mycket större.

För dom som väljer att inte skaffa barn, så finns det garanterat annat, som är lika stort, som man kan relatera till. Sammansättningen av människor man umgås med, familj och vänner, förändras ju under ens livstid.

Ingen finns för evigt, och vissa försvinner ute i periferin av olika anledningar. Man kan växa ifrån varandra, och situationer kan göra att man lär känna en människas rätta jag. Och den människan, kanske inte alls var, den du ville ge av din tid. Men jag kan ändå, nästan lova, att du lärde dig nåt, av den personen ändå, på gott och ont.

Önskar er alla en toppen tisdag!

Fortsättning från igår…

Av , , 2 kommentarer 14

Många som fyller år i augusti, idag är det lillebror Lars, som faktiskt fyller hela 48 år. Grattis!

Jisses, det känns ju nästan som igår, då vi var på Lycksele djurpark med våra föräldrar. Vid ett obevakat ögonblick, klättrar han över nåt staket, eller stängsel och plötsligt halvhänger han utanför en klippa för att vinka till björnarna, därnere.


Pappa räddar upp det hela med att smyga sig efter honom utan att Lars skulle fatta att pappa kom efter honom. Enbart för att han inte skulle tro att det var nån lek och kanske tippa över kanten. Det gick bra, men inte utan att det var ett litet pulshöjande ögonblick.

Och se där, eftersom han blir 47 nu så har han klarat sig genom livet trots att han inte hade hjälm på skallen, eller knäskydd och den där kudden på rumpan. Fast visst, jag vet, man kanske inte ska utmana ödet om man kan undvika det.

Nicco ringde igår, angående Burka eller Hijab, barns val och vad man tillåter. Diskussionen som kunde ha blivit på TikTok, då jag skrev att tyg är ju bara tyg. När man skriver på TikTok finns det ett max antal bokstäver du kan skriva, så det är inte lätt, att kortfattat förklara saker. Därför visste jag inte riktigt hur jag skulle få fram mina tankar.

Nå, därför skriver jag dom här, och det Nicco och jag diskuterade var ju precis det spår jag var inne på. Personen i fråga skrev, apropå en av mina motfrågor, om det handlade om hijab eller burka, att det var en hijab, och barnet ville ha den.

Mm, det kan ju säkert barnet vilja ha, om nu mamma har det också. Barn blir influerade av sina föräldrar, och då kanske det egentligen INTE handlar om egna val. Ibland skriker föräldrar på sociala medier då andra lägger sig i deras uppfostran och annat, att det är minsann mina barn, och jag gör precis vad jag vill med dom.

NOO, säger jag, det finns gränser även där. Du slår inte dina barn, varken fysiskt eller psykiskt. Du underlåter dig inte att se till att barnen går skola, eller inte får den mat och stimulans dom behöver för att ha ett bra liv. Och fixar du inte det, så skaffa inte barn, och är barnet redan här…sök hjälp, du fixar inte detta själv.

Vart gränserna går för vad vi gör med våra barn, är stora. Vi som föräldrar ska ju sätta gränser. Visst, även om barn till viss mån ska få välja själv, så får man också lov att styra dom. Här tog Nicco ett exempel som kanske inte alla tänker på.

Vi, eller väldigt många, döper sina barn i kyrkan. Själv har vi döpt våra barn, utan att det ligger något religiöst i bakgrunden. Jag tyckte väl att dom skulle ha ett namn. Att innebörden, egentligen är något annat, är inget jag reflekterat över, men indirekt har vi ju skrivit in dom i Svenska kyrkan. Inte barnets val, utan vårat.

Vi åt kött hemma, även våra barn, men det är väl för att barn gör som sina föräldrar eller för att det är vad som erbjudits. Här sa jag dock till Nicco, att jodå, det funkade tills hon blev vuxen nog att välja själv och jag fick stå och servera 3 olika maträtter för att vi alla åt olika.

Samtidigt som man inte ska ge barn val, som ställer till det. Det ska vara enkelt och överskådligt. Dom rosa kläderna det handlade om, är bara ett tyg, och bara en färg. Hade det handlat om en svart burka på ett barn, så hade jag ALDRIG lämnat en kommentar. Även om jag personligen, tycker det är fel. Låt barnet själv bestämma vid vuxen ålder, om dom vill ha det eller ej.

Men betänk också, att det valet kanske inte är ett val, utan det är inte utan, påtryckningar från vuxenvärlden. Och det är det, mina vänner som är sjukt. Inte att en kille vill och kan, bära rosa kläder. Han har det förmodligen för att hans föräldrar, inte har något emot det. Dom har inte styrt honom åt något håll.

Vi tar för givet att killar leker med bilar, punkt slut, och tjejer leker med dockor…men det där stämmer ju inte riktigt. Det är vad vi tror. Släpp in dom i ett rum med blandade leksaker, ensamma, så ska ni se att dom väljer det dom vill leka med, oavsett vad det är. Vissa killar kommer att rata dockorna, medan andra kommer att ta dom. Så är det bara.

Fotnot. Nicco bäddade in Åke i hennes dockor medan han sov, haha…

Vet inte om jag trasslar in mig mer i detta nu, fortfarande svårt att förklara mina tankar runt detta. Men, jag tror ni fattar, häng inte upp er på mina ordval, jag var inte bäst på svenska i skolan, och min hjärna är ju dubbelvriden, det vill säga lite hit och dit, ibland, haha…

Theresé fegade aldrig att testa olika saker, inte Nicco heller.

Fast, det är även här, som Nicco påpekade, hon hade kanske aldrig börjat med dragracing, om inte jag hade gjort det. Theresé hade kanske inte heller satt sig bakom styret på en sån här, om det nu inte var så att det faktiskt fanns en sån inom räckhåll.

En sak  till som är rätt sjuk. Om en tjej sitter bakom ratten på ett motorfordon, då är det coolt, tufft, fränt…men om en kille bär en rosa tröja…

Själv kommer ni aldrig att se mig i rosa kläder, och snälla, om ni gör det, ring nån och säg till att nu är det nåt galet på gång.

Och här ska ni också veta, att bara för att jag INTE tycker om rosa, innebär absolut inte, att jag på nåt sätt tycker det är en äcklig färg på andra. Nopp, det kan till och med vara riktigt fint, det finns faktiskt dom som klär i den färgen, även killar och män.

Ha en fin lördag, allihop, det tänker vi ha!

Säg inget till mamma! 🤐

Av , , Bli först att kommentera 13

När jag var hos mamma sist, satt vi på balkongen och pratade. Plötsligt hör jag ljudet från springande fötter, fniss och sedan nåt barn som ropar med hög röst: -HELVETE!!!

Jag kikar ner över kanten, och där springer 2 små pojkar med stövlar på fötterna. Jag gissar att dom är typ, 4 och 5 år. Efter kommer pappan. Han försöker låta hotfull med sitt: – Vad sa du…vad sa du för nåt… han springer han med, fast så där lagom så pojkarna ska känna sig jagade.

Så får pappan tag i en av dom, lyfter upp honom i famnen, och då är som jakten över. Dom går tillbaka ner, alla tre, och då dom passerar balkongen där vi sitter, säger pappan: -Oj vad mamma kommer att bli arg då hon får veta! Tror att bägge pojkarna säger samstämmigt med fasa i rösten: -Säg inget till mamma!

Hahaa… måste ju skratta. Jag sa till min mamma, vadå mamma, och här har man hotat med, pappa i alla år. Fast…


Apropå barn, så dök denna bild upp som minne.


Visst är det ändå roligt att barn kan vara så obrydda, att dom kan leva lite för stunden. Dom barn, som nu verkligen får vara just barn. Önskan hade ju varit att ALLA fick ha det precis så.

Filmsnutten på detta barn, visar att han fick göra precis vad han ville, fast förväntningarna var nog högre än verkligheten, stackarn… han fick lära sig den hårda vägen. Kakao må ju vara choklad, fast nalta stark i oprocessad form.

Påminns ju lätt om sockerkakspulvret som jag och kusin Anna käkade…torrt. Det smakade däremot gott, för att det var socker i det, fast torrheten kom man inte ifrån 🤣

Nu är då finvädret över för några dagar, men lite att göra åt den saken. Jag hann då klippa gräsmattan igår. Vi drack några liter kaffe.


Körde en sväng efter middagen, med en orange bil…hehe. Och sedan skjutsade jag ut Nicco och David till Teg, parkerade Camaron i vårt garage och sedan blev det teve för hela slanten.

Nu tror jag att jag ska smita ut innan nåt större skyfall kommer, och plocka in lite blåbär. Kanske knådar ihop en butterbulla med blåbär, hm. Hoppas ni får en fin lördag, allihop!

En annan tid och på en annan plats…

75 år, hade du blivit idag, och vi hade firat dig om du hade varit här. Det är inte bara jag som saknar dig. Man undrar hur det hade sett ut, om den där dagen i september 2012, hade varit annorlunda.

Är det slumpen, eller är det förutbestämt. Har livets händelser en mening eller händer saker för att andra ska lära sig. Det är det ingen som vet, utan det är vad vi gör det till. Det enda vi vet, med säkerhet, är att bra människor, som ger till andra, dom lever kvar i våra hjärtan. Även om det alltid finns ett tomrum av saknad, så kan man fylla det med fina minnen, skratt vi haft, och lärdomar vi gått igenom, tillsammans.

Jag firar dig idag, för att just du var vår pappa, och att vi ändå fick dom åren vi hade med dig. Och jag vet också att vi möts igen, i en annan tid och på en annan plats ❤️🧡💛

 


Minnen har vi gott om, och Facebook hjälper också till att påminna om just minnen man haft. 5 år sedan och vi var nere i Järlåsa. Vi gjorde en utflykt i omgivningarna, med Anders och Theresé, lilla bil.


Och det var på den resan, kanske inte just den dagen, men ändå…som en kille inne på ett mathak, kom och frågade om inte Åke var gitarristen i Lasse Stefanz. Hahaa….vad vi tyckte det lät roligt.

Lika roligt som det lät då jag för många år sedan, fick ett sms till mobilen. Jo jag fick ju överta Åkes så numret stod även på honom. Och i smset fick jag frågan om det möjligtvis kunde vara Åke som varit korggosse, en gång i tiden. Hihi…njae, jag trodde inte det.

Men vem vet, han kan ju leva ett dubbelliv eller så kan han ju ha en look alike. Det har vi säkert, allihop.

Hade ju gärna haft en här nu, min look alike, som kunde ha åkt och jobbat åt mig eller gjort allt stök här hemma, så blev det lite avlastning, haha…

För 3 år sedan var jag och väninnan Ulla, nere vid Umeälven där jag lyckades fota fiskmåsen, på väg upp. Tillägnar den bilden till min pappa, dagen till ära. Och önskar er andra en underbar dag.

David mot Goliat, i omvänd ordning 😱

Blev en något halvseg dag igår. Flytta tillbaka nån stol här, fyllde en korg med tomglas, diskade, och flyttade en till stol och fortsatte diska.

Nu råkade jag ha en tårta, införskaffad på Ullas i fredags. Enbart för att han frågade om jag inte skulle köpa en, så här, sista halvtimmen innan dom skulle stänga för semestern. Och jag föll till föga, fick bra pris på den. Men sen visste jag inte riktigt var, när och hur, vi skulle äta den. Vilka lyxproblem!


Frågade om inte Jan A och Ingegerd skulle komma hit på kaffe igår. Och det ville dom, så jag ställde om lite möbler så vi fick sitta under partytältet, i skuggan.

Roffe, han som sålde tårtan till mig, frågade vem som får in bussen på gården. Han var mäkta imponerad och ville att jag skulle hälsa det till Åke. Ja, sa han, plötsligt så var bussen borta, det gick några dagar, så var den tillbaka igen, och jag kunde inte förstå hur det hade kunnat hända. Haha…ja sa jag, det kan vara en yrkesskada, eller möjligtvis yrkesskicklighet, med sina 37 år som lastbilschaufför.

Tyvärr behöver bussen fixas, den är inte top noch inte heller sprillans ny. Idag för 5 år sedan la jag ut det här.


Småsaker, som händer,nu och då. Var de inte 2 år sedan då gasvajern hoppade loss och vi fick rejsa mot sniglarna i Vormsele, det gick inte fort framåt. Bromsen som slog in då vi var i Tierp och vi tog oss inte fram…överhuvudtaget. Hade 10 meter kvar till att få komma oss in genom grindarna, till tävlingsdepån, men nopp, vi stod som fastgjuten i backen. Nåja, allt som hänt har Åke fixat, på ett eller annat sätt.

Igår skulle han fortsätta försöka få loss nåt rör för att kunna se vilken typ av spindelled han behöver. Men grejerna har rostat fast. Han såg bara en utväg och det var att försöka få loss framdäcket. Här kunde allt ha slutat betydligt värre än det som hände.

Hur konstigt och avigt det nu må låta så fick han bussen…på örat, och armbågen samt revbenet fick sig en törn. Lite blånader längre ner på halsen. Domkraften tippade och bussen åkte ner en bit. Skrolla om ni är känsliga…


Han hade tur, ren tur, kan man väl säga.

I efterhand tänker man ju på vad som faktiskt hade kunnat hända. Om hjulet hade varit borta, om han fastnat därunder, om han hade haft händerna nån annanstans och klämt sig där, och om han hade haft glasögonen på sig…ja, eller nej. Alla dessa om, ska man väl ta till sig, så man vet och har det i åtanke, nästa gång. Att säkerhet är absolut inte bara, A och O, utan här snackar vi, A och Ö.

Nicco påminde om vad som hände min pappa, han fick dock betala med sitt liv, och det hände även fast han alltid var så noga med hur man skulle jobba. Den gången höll han dessutom på med att säkra upp nåt han inte tyckte var så stabilt.

Nå, det är inte att leka med och jag sa då vi pratade om det, senare på kvällen, att det liknande kampen som David hade mot jätten Goliat. Fast här blev det omvänd ordning. Det är inte alltid man vinner mot jättarna.

Idag är det jobb som väntar, sista veckan innan semester står för dörren. Och på söndag kommer Theresé, Sally och Bobby.


Vi hade kattbesök här på gården igår. Den låg under syrenen och lurpassade på fåglar. Men tyvärr, jag blev ett hinder för kissen, så länge jag är ute och katten kommer, så blir det inget pippimål här inte. Jag pratade med katten som blev något störd, av det, haha…


Och Winstone bryr sig inte ett dugg om katter. Det är ju bra, ändå, tänker jag. Nåt han inte gapar och skäller på.

Ha en fin måndag, allihop!

Tillbaka slängd 44 år…

Morgonpromenaden igår, slängde mig tillbaka i tiden, minst 44 år. Mötte ett gäng ungdomar, borta vid Preem, på väg mot I20. Rundade Nolia,kom upp vid Hedlundaskolan, och där stod barnen på led, och inväntade grönt gubbe. I Hedlundadungen spelades det brännboll.

Värmen, blommorna, det gröna gräset, skratt och prat och med en känsla av förväntan i luften. Precis det där man kände inför skolavslutningarna. Lycka 💐🌞🤗

För vår del, på den tiden det begav sig, så innebar det att mamma, packade och det skulle bäras ner saker till bilen för vidare färd till stugan. Där var det dock aldrig nån då vi kom dit. Eftersom dom flesta andra kommer då det är semester och inte skolavslutning.

Så där fick man roa sig själv, med bad och annat innan stugfolket kom på plats. Visst, dom kunde poppa in under en helg dom som bodde i närheten, men det var nog bara vi, som var där från början fram till sista dagen innan skolan började igen.

Kusin Anna fick hänga med mig en hel del, antingen flög hon upp eller så åkte hon med sina föräldrar upp och stannade kvar då dom for. Alternativt, så liftade hon med nån annan släkting, som skulle upp lite tvärt.

På en här bilden antar jag att jag inte behöver tala om vem som är vem 😁


Mycket roligt hade vi och många minnen finns det, från den tiden. Apropå skolavslutning så har ju det sista, dryga året, varit nalta eljest, vad gäller det mesta. En del har fått göra skoltimmar framför datorn.

Här ett kul klipp där tjejen sitter och har lektion där hon ska visa upp ett arbete för sin fröken. Pappan i bakgrunden, är ovetandes om att dottern är online.

Mm, sen ringde Sally, hon hade låst sig ute, men satt inte i sjön för det. Hon satt i studsmattan, och hade dessutom ringt farfar Dick som skulle komma dit och låsa upp.

Sally berättade om nån favvo elev som glider förbi allihop, hon tycker att han favoriseras hela tiden. Nja, jag sa att anledningen till varför han kanske får svara på alla frågor kan vara för att lärarna vill veta om han verkligen kan. Och du får inga för dom vet att du vet svaret.

Näää, hon köpte inte min förklaring. -Mormor, du skulle bara veta, på slöjden till exempel, så behöver han bara slipa lite och då kommer läraren och säger men vad bra du är XXX, nu är du klar med det.

Sen kommer han till mig, tittar på mitt arbete och säger. Slipa på, för Helvete, unge!!!

Hahaaa…njae Sally, nu tror jag att du hittar på, han svär väl knappast så där.

-Mormor..du känner inte min lärare… sa hon och skrattade hon med.

Jo, hon är något av en skådespelerska. Fast visst, jag sa också att upplevelsen kan ju ändå vara på det sättet. Inte att nån svär, men att dom lika gärna hade kunnat göra det.

Jag fick en snabb besök igår och fick visa upp Camaron och en del av vad som måste svetsas. Killen tar på sig det och vi får komma och lämna över den till veckan. Så idag, åker vi och hämtar hem den lilla…stora blå. Kan ju bli nödvändigt med buss om man inte kan tejpa tillbaka rutan. Vill nog ha den på plats vid bilfärd.

Nåja, det blir säkert jättebra och jag är glad att han kunde göra detta. Sommaren är alldeles för kort för att bara låta den rinna iväg. Nån cruising sväng vill man väl ändå köra.

Ha en fin lördag, allihop!

Personliga vingslag

Av , , Bli först att kommentera 15

Fick bilder av Ulf Bergström som sköter sidan på fejjan, ”Foton och Minnen från Malå Kommun. Och vi hamnade i ett samtal över messenger. Han undrade om jag släktforskade och jag skrev att Theresé gör det.

Han hade nämligen stött på efternamnet Käck, och ja, det hette ju min mormor som ogift.

Sen skrev han att han vid snabbcheck, såg att det på min pappas sida, fanns 16 generationer på honom, ner till 1500 talet. Ja jisses, vilken tur att vi har Theresé och även Nicco, som kan hålla reda på oss.


Men tänker också på alla som det inte är förunnat, att bara få veta vart man härstammar ifrån eller från vem. Jag är ju rätt ointresserad av historiens vingslag, fast då det handlar om släkten, så ligger det ju väldigt nära och man känner historien på ett annat sätt. På det personliga planet, bokstavligt taget.

Radio Västerbotten i P4 efterlyser sommarpärlor. Vad det är man tagit fram och dammat av. Jag la ut den här bilden som Larsa Bergren fotat.


I verkligheten såg bilen ut så här, då jag skrev.


Otvättad och nattens frost höll på tina bort. Jag ska tvätta av den idag, tanka upp den och sedan får vi ta en premiärtur ikväll, tänker jag. Bara så där, för att vi kan.

Umeå Veteranbilsällskap, avslöjade igår, på FB ,att dom tillsammans med Umeå Cruising tänker ha en coronasäker avrostning lördagen den 22 maj. Och första Gammlia 2.1, blir onsdagen den 9 juni.

Det suraste för mig, som inte jobbar heltid, är att just onsdagar är den enda dagen på veckan som jag alltid jobbar. Nåja, man kanske kan byta och kanske ge bort nåt. Tidigare har jag gett bort nån timme på kvällen, så har vi kunnat åka cruising svängen.

Nä, nu blir det morgonprommis, frukost och utehäng, i just den ordningen. Ha en fin tisdag, allihop!

Hur håller du i luren?

Av , , Bli först att kommentera 13

Såg en kortis på TikTok, där mamman i familjen, ber sonen, att visa hur man visar att man talar i telefonen…utan telefon.

Han gör ju så här, förstås.


Och efter skratt ber hon sin man, att visa hur han gör. Han gör som vi alla gör, som är födda, long time ago, hahaa…


Jag tycker dock att det är lustigt, att man skrattar åt att dom yngre, inte vet. Men hur tusan skulle dom veta det, då dom aldrig hållit i en telefonlur 🤔

Eller hur ska dom veta vart man stoppar in ett kassettband, då dom bara sett cd skivor. Hur man ringer på en telefon med snurrskiva eller vad en pausbild på teven var, och varför man var så fascinerad av den.

Jojo, säger jag, det är väl därför dom skrattar åt oss, som inte begriper oss på förkortningar och andra konstiga uttryck. Hur tekniken fungerar eller som jag som inte ens vetat vad eller hur, en router fungerar. Idag vet jag i alla fall vart vi har våran. Men sånt vi ser idag, som nya saker, är för dom, gamla uppdaterade grejer.

Och det som är nytt, som i nytt, tycker dom är intressant och vill veta mer om. Medan vi skyggar lite, och är rädd för utveckling och vill att det ska vara som det alltid har varit. Givetvis lite beroende på vad det handlar om, förstås.

Sålde Winstones skor igår, det gick rätt fort på FB. Kul att dom kommer till användning. Jag har beställt nya åt honom, samt ett regntäcke, YES Regntäcket kom igår och det är inte alls, lika jäkligt att sätta på honom, som overallen, tjopp tjopp, så sitter det där. Så bra 🙏


Den enkla modellen av morotskaka som jag visade upp igår, fick bli morotsmuffins. Supergoda men jag är sjukt missnöjd med glasyren. Så här såg den ut på bilden.


Så jag förberedde spritsen efter konstens alla regler. Men pytt, den där glasyren får du inte till att stelna på det där sättet. Nåja, dom får duga, inget skådebröd, men dom ska ju förtäras och inte gluttas på, så länge.


Hoppas på en bra torsdag, för er alla!

Apropå this and that och hit och dit…

Av , , Bli först att kommentera 14

Jo, jag plockade fram den lilla släktboken, efter att jag blivit kontaktad av Jerry Hallsten, från Duluth.

Han har undrat förut, om vi möjligtvis är släkt på nåt sätt. Han härstammar från Sverige. Och nu undrade han hur min pappas släktled ser ut.

Fast Hällsten kommer nu inte från han, som hette Lundström i efternamn, utan från min mamma. Så jag skrev namnen på min morfar Evert.


Hans pappa Johan.


Och Johans pappa, Edward, som var den som först tog sig efternamnet Hällsten, 1854.


Edwards pappa hette, Karl Abraham Ersson, född 1806, i Mensträsk. Sen kom en luddig förklaring från mig, att min pappa och mamma, är släkt med varandra, men på väldigt långt håll, så hur vi än vrider och vänder oss, så var det fel, då man som barn fick höra…Ja det där är så typiskt Hällstenarna. Eller mjodu, det där är så typiskt Lundströmmarna.
Mm, kanske inte så konstigt, vi var ju alla en del av bägge typerna, dubbelt upp, dessutom.


Vi kommer då uppifrån, det är Malå med omnejd. Arjeplog och lite åt det hållet. Och här kommer nu en underbart, fin bild, som Görgen Lindmark fotat och lagt ut i bilder i gruppen, vi som älskar Norrland. Helt apropå, vår släkt och härstamning. Ser ni vad jag ser, i bilden. Så coolt <3

På tal om FB, och som tidigare nämnt, Amerika, så kom denna bild upp i flödet, haha, ja det är inte alltid så lätt med språket.


Jag skulle säga nåt till Nicco, om detta igår, och så undrade jag hur fasen man ska förklara för en amerikan, vad vi använder för ord om örngott. Och vart tusan har vi ens fått det ifrån…från början 🤔

Eagle candy….eagly goodies, eh…

Vi diskuterade också hållning, och lungkapacitet. Igår kom nämligen, ett 3 års minne från min hälsoundersökning på Scapis, upp. Där hade jag fått veta att mina lungor skulle rymma 3.1 liter luft, beräknat på ålder, vikt och längd. Jag fick i mig 4 liter.

Och det kom vi in på igår, då Nicco kom hem från pistolskytte. Och berättade hur man skulle stå och hur man skulle andas och sänka armen och så vidare.

Jag filurade en stund och kom fram till att det måste vara bra att rymma mycket luft i lungorna. Och det är säkert av den anledningen jag inte sjunker då jag badar. Jag kan simma nedåt men åker obönhörligen upp igen.

Fast jag kom också fram till att det må ju vara bra, vem vill inte vara odränkbar.

Hoppas på en fin måndag, för er alla!