Etikett: pappa

Vi spann vidare på tråden om minnet

Skrev lite om minnet i söndags, nämnde det på jobbet och vi fortsatte spinna lite på den tråden. Ja, man kan ju dels tänka att med filter som finns idag, till vårt utseende, så förvränger det sanningen. Kommer vi att sitta där om 20 år och begrunda hur vi såg ut, kommer vi ens att komma ihåg att det faktiskt var ett filter.

Fotnot: Ja, kanske just i dom exemplen, jag vill överdriva för att understryka 😁

Eller kommer vi att tro, att det var så där vi såg ut. Så puttar vi  varandra i sidan och fnissar lite åt utseendet men säger: Ja, tänk dig, så där såg vi ut en gång i tiden!

Eller alla bilder vi tar på arrangerade saker, middags tallriken, blommorna, hunden, you name it. Men kommer vi att minnas det som ett arrangemang eller kommer vi att fundera vart bilden ens är tagen.

 

Ett minne i en bild som inte är helt sann, är ju inte ett minne vi bär med oss i hjärtat. Precis som vi gör med känslor. Dom bär vi ju också med oss, rent kroppsligt. Men om vi inte upplevt dom, så vet vi inte hur dom känns.

Jag kan ju titta på en bild på mig som barn, och komma ihåg händelsen som om det vore igår. Fast är det sant? Eller är det för att jag sett bilden så många gånger och hört storyn runt den, som jag ”tror” att jag minns? Pappa tog ju dessa 3 bilder på mig. Det var först för några år sedan jag noterade att Coco-Cola flaskan bytts ut till en ölflaska. I was in shock 🫣

Tills kusin Anna sa: ”Det kommer du väl ihåg, det skulle skämtas och skojas hela tiden, så nog är det din pappa som satt ölflaskan i handen, för att det skulle se ut som om det var det du drack. Ja, förmodligen 😀 Jag reagerade inte ens på att bakgrunden är olika på alla tre bilderna.

Ja, vem vet… det är nog aldrig antingen eller, vi är nog alla lite olika i både tanke och sätt. Och här måste jag nästan säga att det är det bästa. Vad skulle vi annars sitta och diskutera och lägga energi på, om alla kom ihåg samma saker och detaljer. Det blev väl lite tråkigt i längden.

Sen ska jag inte ens börja skriva om AI och vad det kan ställa till det. Fejkade bilder men ingen vet om dom är sann eller inte. Här får dom som vill sprida falska nyheter och andra hittepå grejer verktyg att göra verklig skada. Nä, här får vi verkligen vara kritiska och kolla upp saker innan vi sprider dom vidare. Och det är ju jätte tråkigt och kan få fruktansvärda konsekvenser (givetvis beroende på vad som visas upp).

Här var det baske mig bättre förr. Du såg på King Kong och tyckte den var ryslig och gorillan var gigantisk, fast den var relativt lätt att fejl förklara

Idag vet jag inte om det hade varit lika lätt, faktiskt, även om just denna bild är från 2005

Jag blev bjuden på middag igår 🧡 Vi åt på Restaurang Maria och jag valde en kebab pizza. Jättegott och jag må ju säga att dom som jobbar där, verkligen är service minded. Ett ställe att rekommendera. Min vän som jag var där med, ska jag inte ens säga vem det är, jag delar nämligen inte med mig av henne, utan behåller henne alldeles för mig själv. Tack för god middag och för ditt sällskap 😍

Önskar er alla en fin tisdag!

Wow, vart tog dom åren vägen…swiiiiiiish!!

Av , , 2 kommentarer 12

Idag fyller min mamma 78 år. Stort grattis från oss!

Ingen ålder med tanke på min bror som redan fyllt 60. Och spannet av ålder mellan oss syskon är diger. Lillsyrran är 37, lillebror 50 och själv fyller jag hela 57 om 3 veckor. Hon var en ung mamma, och pappa var 2 månader yngre än det. Här såg hon nalta less ut där hon håller mig i knäet, eller så knäppte pappa i fel sekund 😆

En annan bild, här längst Strandpromenaden, jag i vagnen och Sivert syns inte där han går vid sidan om

57 blir jag, wow, vart tog dom åren vägen…swiiiiiiish!! Fast när man tänker tillbaka på alla år så minns jag dom i olika block. Där bodde vi där, och sedan hamnade vi här. Då var barnen i den åldern och sedan fyllde jag 35, lalaalaa. Men ändå känns mycket som om det varit i ett annat liv.

Kan det vara en del i att leva här och nu? Något som Tina sa till mig sist vi pratades vid på telefon. Vi dividerade om hur vi alla är olika i sättet vi tänker. Hur man hanterar situationer. Många som oroar sig över morgondagen och andra funderar hur det kommer att se ut, 10 år framåt. Vi slängde in några ord om döden och jag fortsatte säga det jag sagt i flera år nu. Jamen jag tänker ju bli 120 sååå…

Hon vet sen gammalt att jag inte är den typen som oroar mig. Jag låter saker rinna av, jag lyssnar inte på ALLA hemskheter och sen klämde hon till med: ”Det är väl för att du lever här och nu!”

Ja, ju mer jag tänker på det så stämmer det säkert in. Även om jag säger att jag tänker bli 120, och det ligger långt framåt, så tänker jag inte så mycket på det som skulle vara mitt emellan. Det tar jag som det kommer.

Ålder, vad är väl det? Det enda som kan ta ut sin rätt är väl kroppen, vilket är synd. Varför kan vi inte få gasa på i samma skick som vi var i 20 års ålder tills vi trillar av pinn. Inga krämpor eller annat elände, bara tjopp tjopp. I huvudet är nog dom flesta (inte alla dock) unga, och därför är det trist då kroppen kan säga ifrån.

Tyckte det var så roligt då min gamla (fast hon är under 25 år), sa att hon visat en del av TikToks klippen vi skickar till varandra för en av hennes nuvarande kollegor där hon nu bor. Han hade problem med att förstå vem i hela*** jag var. Och till slut hade han frågat hur gammal jag är. När hon sa det så fick han inte ihop det, hahaa…

Nej den här bilden får representera jag, även om jag inte är den som hänger på konserter. Helt underbar bild och verkligen kontraster som visar att man kan ha det unga sinnet kvar, även om man inte hänger med i allt.

Apropå min mamma nu då, så kommer en litet minne, som jag skrev för 8 år sedan, bara för att…

”Jag och mamma var på stan för några veckor sedan. Vi gick bland annat in på en smink butik, och där fick jag till min förvåning se, mamma in action. Nu fattar jag vem jag släktar på 😀

Nicco säger ofta till mig att inte röra vid saker, för då går dom sönder. Här fipplade mamma med nån grej hon ville kika på och rev ner den på golvet, plockade upp den och rev ner nästa sak, 4 gånger hamnade grejer på golvet innan vi tackade för oss.

Vi fortsatte in på hobby butiken, där fick jag först höra en liten diskussion, mellan en pappa och hans dotter. Jag gissar att flickan var i 3-4 års åldern och hon var vansinnigt sugen på att få med sin några pärlor hem.

Det ville nu inte pappan, utan han sa att hon snart skulle fylla år, så…och han kunde lägga det till hennes önskelista, fast njae, dottern ville inte lyssna på det örat utan fortsatte tjata, så sa hon: Men jag vill ha dom där pärlorna! Ja, sa pappan, jag vet, för att du är precis som din mamma.

Hoppla, tänkte jag, det där lät lite halv avancerat. Kan det vara så att han var aningens missnöjd med mamman, eller vad tänkte han där, hur ska dottern uppfatta hans uttalande? Nä, han var nog mest bara less, och visste inte riktigt hur han skulle hantera situationen.

Min mamma tassade runt hyllorna och då jag stod i kassan och skulle betala kom hon med en hel pinne full av saker. Den hade ramlat ner i handen på henne, haha…jag frågade om hon höll på att modifiera hela butiken. Sedan ville hon följa med expediten för att se hur hon gjorde för att sätta upp inredningen igen…varför då sa jag, för att du ska kunna fixa det själv, nästa gång, eller? 😀 Jaja, det är ju tur att vi kan skratta åt eländet.” slutcitat

Jag kommer inte att fira mamma idag. Skulle ju ha jobbat i helgen men fick rinnsnuva tidigt i veckan som sedan eskalerat till torr/rethosta. Blir bara så osäker på om det är förkylning eller pollen. Det är ju tydligen inte så ovanligt att man kan bli pollen allergisk när som i livet. Hade en tid på vårdcentralen imorgon men den tror jag att jag avbokat.

Skrev under meddelande att jag ändå kunde komma ifall det är ok, jag kan ju ha munskydd på mig. Men svar på det lär jag ju inte få förrän imorgon, då det är stängt under helgen. Då kanske dom hade kunnat ta en allergi test i samma veva. Ska prova ringa dit direkt jag stiger upp imorgon. Annars kommer jag att boka in det nästa sväng, bara så man vet. Är det pollen så kan man ju förbereda sig inför dom säsongerna.

Kom några små droppar då jag gick med Winstone på morgonen. Det hade varit bra om det strilat lite mer så kanske vi hade fått bli av med grus, damm och pollen. Nå, dagen är ju inte slut än. Hoppas ni får en fin söndag/pingstdag!

 

Acceptera varandras olikheter, jomen det ska man väl göra

Av , , 5 kommentarer 14

Jomen det blev ju helt ok väder igår. Det var värme i luften så då spelar moln inte så stor roll. Åke satt dock inne och knäböjde vid det där ”projektet” han hämtade hem från Järlåsa. Theresé köpte den efter min pappa, men med allt hon har för sig har det inte blivit nåt MC kort än. Åke ska då fixa i ordning den här, besikta den och vara typ Testpilot i sommar. Så den är bara till låns…

Nu pratar dom om att söka sommarjobb i Morgonstudion på SVT1. Deras tips är att söka på ställen med stor personalomsättning…

Är det bara jag som tänker att om man har stor omsättning på folk, så är det för att ingen vill stanna kvar där. Och vill man inte det kan väl inte jobbet i sig, vara så attraktivt. Bäst jag lägger till att det inte behöver vara så överallt, men… Och klart dom har rätt på sitt sätt. Chansen att få ett jobb på ett sånt ställe är naturligtvis större. Sen är det för en kort period och med ALLA jobb får du erfarenheter så det kan ju bli bra ändå.

Det tråkiga är att man inte lyckats få till en sån bra arbetsplats att alla vill vara kvar.

Apropå jobb och yrkesval. Visste ni att i Sverige finns det tio yrkesområden, med ca 430 yrkesgrupper, och där ingår det drygt 8 500 yrken. Det yrket som 2022, toppade det vanligaste och med flest anställda var undersköterskor, hemtjänst, hemsjukvård och äldreboende. Där var då, 88% kvinnor och 12% män.

Tur att vi drar åt olika håll. Vad vi vill hålla på med, och vad vi brinner mest för. Jag älskar mitt yrkesval, inte tu talat om det. Men jag fascineras av vad vissa andra fastnar för och vilka yrken det faktiskt finns.

Tänker på dom som jobbar som utredare av svåra fall, alltså mord eller andra svåra brott. Svåra fall dom får höra talas om. Hjärtskärande men vilken lycka det måste vara att få lösa dom. Jag visste inte att man med dagens teknik kan hitta en person som streamat ett visst program på en bestämd tid. Här printade jag en del av historien. Jag har censurerat vad det handlar om, mest för att jag vet att det är inte roligt att kanske få en bild framför sig, om vad som hänt. Här var jag mest ute efter tillvägagångssättet dom hade för att hitta den skyldiga

 

Vill man läsa om det kan man klicka på bilden, vet dock inte om det är en låst artikel för dom som ej prenumererar.

Ja vi är och tänker som tur var olika. Acceptera varandras olikheter, brukar man ju säga. Jodå, det är väl ett bra tips 🥴😆

Nu är det frukost på menyn sen ska jag skjutsa iväg Åke nånstans. Han ska ut och resa…haha. Vart och varför får ni väl höra imorgon. Ha en fin måndag, allihop!

Jag tvår mina händer 👐

Av , , Bli först att kommentera 12

Knäppte några bilder på Audin igår, slängde ut annons på Blocket. Skrev ärligt om den, älskat den bilen, men…

 

15 minuter senare får jag sms och ett samtal innan jag hinner svara på det. ”Kan jag komma och kolla på den?” Han var här på 15 minuter och ytterligare en stund senare, we sealed the deal. Och jag tvår mina händer.

Kändes skönt med snabb affär, en sak mindre på gården och en sak färre att grunna på. Jag hade väl en tanke på att bara skrota den, få igen skatten och sälja sommardäcken vid sidan om.

Det är svårt med begagnade bilar. I den bästa av alla världar säljer man en bra bil till ett bra pris enbart för att man vill förnya sig och köpa nåt annat. Fast själv tänker jag att alla säljer av en endaste anledning. Nåt är inte som det ska vara. Annars hade man väl haft kvar den?

En som jag har på fejjan (en vän till Åke), skrev att Hyundai Santa Fe, hade han haft själv och numer kör hans barnbarn den bilen. Det kändes som ett bra betyg på bilen vi köpte. Inte samma, men att dom kanske, förhoppningsvis, håller ett tag. Han skrev också att bilen är tacksam att ta sig in och ur. Jo, svarade jag, det är nästan, men bara nästan så att jag kan ramla ur den, haha. Jo den är hög alltså. Man har bra överblick på omgivningen då man sitter i den.

Apropå bilar, den här killen fick ett jobbigt samtal, jösses, hahaa…

Jag hade förmodligen låtit likadant om jag fått ett sånt samtal. Möjligtvis hade jag slängt på luren och bara gett upp. Fast jag hade också krigat för mina rättigheter efter det 😉

Har ni förresten sett hur vissa bilar ändrat utseendet. Jag är ledsen men jag tycker dom ser löjliga ut. Kolla folkabussen, haha, som en leksaksbil

 

La ut en bild från mormors klippbok i en Malå grupp igår. Ingo hade affärer ihop med en man i Springliden. En liten by 2-3 kilometer från vår stuga i Lainejaur

Min morfar var ju en hejare på träarbeten. Fast i mindre skalor. Han gjorde ju paltslevar, kåsor, träleksaker, och andra mindre ting. Min pappa var inte sämre. Han gjorde denna byrå med tillhörande spegel, i ungdomens dagar. Ett gediget arbete som han fick mycket beröm för, av en lärare han hade. Min mamma har dom i sitt sovrum idag.

 

Han gillade också att göra storleks anpassade saker. Lillebror Lars ville ha ett bord där han kunde äta sin fil frukost, så pappa byggde ett ”filimon” bord. Alltså ett litet barnbord. Han snickrade även ihop ett köksbord som dom hade hemma i köket. Ett stort, anpassat efter dåtidens storlek på VKs papperstidning. Han var finurlig, minsann! Apropå VK, min kusin Anna har ju en koppling till Ingvar Näslund (jo dom är gift med varandra). Och han har en del kopplingar till just VK. Nu får man gratulera honom till nytt jobb och nya äventyr. Vilka driftiga människor man känner 🤘👌

Ha en fin dag, allihop!

Blir det slarvsylta till middag, månntro 😊😄

Av , , Bli först att kommentera 13

Vet ni att idag är det faktiskt…tadaa

En dag då man får unna sig extra mycket slarv. Nånstans läste jag: Städa inte, lek med dammråttorna istället!

Jaja, tänkte jag, det är väl upp till var och en. Själv blir väl ens egna slarv nåt man ändå får ta rätt på och skapar onödigt mycket arbete. Men man gör precis som man vill 😁 Man kan ju slänga ut en annons

Vi kanske allihop, är slarviga lite till mans. Undrar om man ska tillaga Slarvsylta till middag då 😄

 

Klicka på länk för recept. Jag tror dock att jag gör nåt annat.

Informationen om att det är just den dagen idag, står i vår kalender jag fick av Theresé i julklapp. ”Svåra föremåls snäckfigurs almanacka”

Vi har fler almanackor, en hänger i hallen, hehe. Särskrivningar, det vet jag att Tina ogillar Jag tyckte den var smårolig, haha. Februari bilden kändes väl dock inte som nåt man kanske vill kika extra mycket på

Nånting annat som jag roas av, är då man får svara på frågor som ställs i syfte att göra sammanställningar, föra statistik, och eller i andar forskningssammanhang. Jag är ju med i olika paneler och nu på morgonen plöjde jag igenom ett av alla såna där frågeformulär. Här förstår jag det som att dom vill se hur vi mår, rent allmänt. Och hur vi påverkas av olika saker i samhället.

Det var inga problem att kryssa i, jag mår ju bra, jag oroas inte, vi svälter inte, har vänner jag litar på, lallala…så halkar plötsligt frågorna in ifall man är religiös, vad man tror på, ja sånt. Min tolkning är att dom flesta, som kanske mår bra har en Gud i ryggen. Not me… Men en icke religiös bokklubb, yes!!

Eller som då man i början av frågeformulären ska svara på vilket kön man är. Man, kvinna, eller vet ej Det låter som ett sjukt dumt svarsalternativ, fast jag förstår faktiskt vad dom menar. Man kanske inte kommit fram till vad man faktiskt vill identifieras som. Sen kan man undra varför det ens är intressant, att veta. Ja det ska väl vara då ifall dom kommer fram till att kvinnor överlag, mår bättre eller sämre än andra.

Följde med mamma till syn rehabilitering igår. Hon har ju bekymmer med sina ögon och nu ska vi se ifall det finns hjälpmedel hon kan få. Det finns det givetvis och där kommer hon att få prova sig fram till vad som känns bäst för henne. Det är ju fantastiskt bra. I korridoren hängde lite ovanliga tavlor. Dom är taktila, för att dom som ser dåligt, ska kunna känna hur dom ser ut.

Det här skulle man kunna kalla taktil sameslöjd

En medaljong med utkarvat mönster. Kniv Elis var förövrigt en släkting till mig genom min pappa. Det var Theresé som skickade bilden till mig

Hon skickade även en bild på Sally i backen, som får avrunda dagens inlägg. Hoppas på en fin dag, för er alla!

Tid och otid, allt är relativt

Av , , Bli först att kommentera 11

I min värld hade jag tänkt, att jag och möjligtvis Åke, skulle haft tid att åka ner på stan igår för att se rallyfolkets veteranbilar som skulle visas upp därnere. Men med ett 60 års firande som skulle börja 17, och med oskrivna kort och annat, så blev det för lite tid. Fast då ringer Nicco, hon undrar om jag ska med och träna lite snabbt. Nopp, säger jag med fast och bestämd röst, finns ingen tid till det. Men så ändrade jag mig.

Det är ändå skillnad på tid och tid. Åker man ner på stan vill man väl inte ha en tid att förhålla sig till. Det hade väl varit najs att bara gå omkring och kolla in bilar, kanske ta en fika, ja sånt där. Men träning, det kan man ju styra lite hur som. Så vi for och gjorde vår grej och åkte hem igen.

Tid är och kommer alltid att vara relativ, precis som ålder. Det beror på vad du tänkt att du ska hinna med, och vem du frågar. Jag fick detta av Elisabeth, i morse, och det sammanfattar väl tid på ett bra sätt.

Jag gjorde mig i ordning för kvällens firande och plockade fram berlocken i glas, som jag fått av min bror Sivert, efter en resa han gjorde till Venedig. Året var 1977 och han fick fara på fotbollsläger till varmare breddgrader. Han åkte strax innan påskhelgen, som var andra veckan i april.

Det är inte ofta jag tar fram den berlocken men igår var väl en bra dag, tänkte jag.

Vi hade turen att få låna ut Åkes bil till Susanne som vi plockade upp på vägen till Siverts och sedan tog hon hem bilen till dom. Perfekt, kändes bra att slippa ta Taxi med tunga, och aningens stora paket.

Hemma hos Sivert och Ewa var det dukat fint långbord och folk droppade in vartefter

Vi fick börja med prat och goda småplocks saker, såsom, ostar, röror, kex och tunnbrödrullar, och en liten fördrink till det.

Sen rullades det upp ett bildspel på teven, haha, så kul att se, Camilla hade gjort ett fint jobb med det. Sivert i alla olika skepnader en människa har genom åren.

Middagen bestod av en hemgjord potatissallad, det var kyckling, rostbiff på älg, ostkrustader och nån till variant på kött. Allt med olika såser vid sidan om, mycket gott. Mera prat och mera folk som dök in. Present öppning och mera surr och skratt. Så frågar jag Sivert om när och vart just denna bild var tagen. Sivert längst till höger.

Jo, det var i Venedig säger han, haha. Jag visar upp halsbandet och påminner om hans present han köpte till mig på den resan. Varken han eller mamma kommer ihåg det men visst var det kul att en fråga leder till nåt annat och i detta fall var det andra just halsbandet jag valde att sätta på mig.

Vi började klura på vilket årtal det skulle ha varit. Vi vet ju, jag och lillebror Lars var hos vår farmor och farfar i Lainejaur. Mamma och pappa åkte söderut för pappa skulle tävla med Tegskäglorna och Sivert hade ju åkt till Venedig. Detta är påskhelgen då mina föräldrar är med om en tragisk bilolycka, och på nåt vis, så vet jag detta flera dagar innan det händer. Nå, det har jag skrivit om förut.

Mamma kommer in på vad som händer efteråt.

Vi är hemma i Umeå mamma ligger kvar i Uppsala då hon fått en större kross skada på lårbenet. Sivert kom inte ihåg detta, men jag minns händelsen som igår. Pappa tar på sig gympadojorna och far iväg på en träningsrunda. Jag och Sivert gör väl inget speciellt. Vi gissar att Lars stannat kvar hos farfars, för ingen av oss minns vart han är i allt detta.

Jag går in på toaletten, låser dörren. Jag hör då pappa kommer hem och plötsligt kan jag inte andas. Jag kämpar med att få åt mig andan och jag hör pappa fråga Sivert vart jag är nånstans. Tänker att jag måste ut, så jag låser upp dörren och går in till dom, håller mig fr halsen och det bara väser när jag andas. Pappa reagerar med en gång och kastar sig över telefonen och ringer dåtidens 90 000, (112 idag). Jag och Sivert står bredvid, Sivert går runt och slår i garderoben och säger att dom ska skynda sig. Hör att pappa säger till larmcentralen som ska skicka en ambulans att det går fortare om han tar mig i bilen och kör. Han säger till Sivert att ta fram kläder till mig och springer för att hämta bilen. Här kommer jag bara ihåg att Sivert tog fram gummistövlar och nånstans tänker jag att det är fel skor. Vet inte varför jag kommer ihåg just det, hjärnan är finurlig minsann

Nå, vi kommer oss iväg och nästa minne är då vi står i luckan inne på Akuten och kvinnan frågar pappa om min ålder. Pappa är förmodligen stressad och vet inte, han drar till med att jag är 12-13 år, och det vet jag ju att jag inte är, men, hahaa… Det spelade inte så stor roll. Jag var 9 år, kan jag ju säga. Även om jag fyllde 10 samma år.

Nåja, jag överlevde även om det blev en jobbig vecka då jag hamnade på intensiven och hade febertoppar med över 42 graders feber. Dom första dygnen där, kommer jag inte ihåg. Dom pratade om att detta skulle ha kunnat vara Akut inflammation i struplocket, något som inte är så vanligt idag då man tydligen blir vaccinerad mot det.

Jag hade varit förkyld innan och dom sa även att olyckan och allt innan kan ha bidragit till att detta utlöstes. Ja där ser man vad en berlock från förr, kan väcka för minnen, och att dom vävs ihop, av att nån säger nåt, som kopplas ihop med en grej och en bild och… på den vägen hamnar vi ofta, känns det som.

Jag ska dock dubbelchecka årtalet, mamma sa 1975, Sivert 1976, och jag velade mellan 76 och 77. Men 1977 stämmer bättre i mitt huvud, för jag fick brev från min skolfröken då jag låg inne på lasarettet. Och hon hade vi bara i årskurs 3, så… men jag kan fortfarande ha fel, vi kanske hade henne i 2:an också. Sen var det väl inte årtalet som var grejen, inte egentligen. Fast man ska alltid fastna i när det var, då man pratar om olika händelser 😁

Det var en trevlig kväll, med släkt och några av Siverts vänner. Musik quiss och vandring down memory lane, skratt och prat i vanlig ordning. Och ja just ja…efterrätten inte att förglömma. Semmelkladdkaka, med grädde, jordgubbar, melon och ananas…bra avslut på en fin middag, tänker jag.

Avslutar med ännu en fin bild tagen av vår pappa. Mamma berättade att det var en nyckelpiga Sivert hade på handen som han skulle visa mig. Med en önskar jag er alla en fin söndag!

 

Hur tänkte man här eller tänkte man inte alls 🤔😜

Av , , Bli först att kommentera 11

Var ute på lite ärenden igår, gjorde en tvärsväng in på Ohlssons tyger. Ville se om dom kanske hade nåt tyg jag kunde använda till köksgardin, och japp, det blev ett köp. Mönstret och färgerna till trots så såg inte Åke vad som hänt i köket. Inte ens då jag frågade honom om han inte såg nåt nytt. Är jag förvånad…nopp. Däremot nyfiken på vad andra går miste om då dom inte ser såna färgskiftningar. Från ljusgrått och aningens osynligt, till detta 

Fick lust att gå in på Marknadsplatsen/båsloppisen en sväng. Hittade detta fat med tillhörande ”nåt”. Jag vet inte riktigt vad man ska ha i den lilla saken till, hm…

Stod och höll i den ett tag, la tillbaka, backade lite men, nää, jag kunde inte lämna den där. Man kan väl säga att jag föll för den, fast jag ramlade inte på riktigt 😁

Apropå skillsen att ramla (fast det egentligen är så att jag gör mina egna stunts även om dom är oplanerade) så kan det vara nåt som går i släkten. Skrev om detta för x antal år sedan men ”ramlade” över det igår, då jag letade annan info. Och här citerar jag:

”Vi satt därute och pratade gamla minnen, och min pappa fanns med där. Uppe i storstugan finns det ju en potatiskällare, därnere slår man på vattenpumpen, eller hämtar upp matvaror om man använder den som skafferi.

Jag kommer inte ihåg vad han skulle ner dit och göra, men jag vet ”for a fact”, att trappan är livsfarligt brant, man rymmer inte en hel fot på trappstegen. Källarluckan sitter fast i ena hörnet med en kedja, för att den inte ska kunna tippa över på andra sidan.

Han kliver ner några steg, lägger av misstag handen på kedjan, med den följden att luckan kommer i 120 och smäller honom i skallen, och med dunder och brak faller han nerför trappan, luckan smäller igen och kvar på golvet låg bara hans armbandsklocka…tystnad!!!

Men sa Nicco, då jag berättade det där, hann han tända lampan då? Nej, du vet, lampan tänds automatiskt då man öppnar luckan så när den smällde igen, så slocknade den…totalt mörker, med andra ord.

Nå, det lät ju grymt men det gick bara bra, lite ont i skallen, möjligtvis men det hade kunnat sluta betydligt värre.”

Tänk om man fått det på film, jösses 🤪

Hann bara hem från mina ärenden, hälla upp en kopp kaffe så ringde Nicco och undrade om vi skulle köra ett litet träningspass igen. Så vi möttes upp där borta. Tjopp tjopp så hade en timme gått.

Ikväll är vi bjudna på 60 års fest på min ära. Det är storebror Sivert som fyller år. Inte idag men på måndag. Måndag kan ju vara en sämmerdag att fira på. Beror väl lite på vad man ska göra, kanske, hehe.

Ballonger är ju något som hör födelsedagar till. Här kan man dock fundera ordentligt om designern tänkt till ordentligt eller om det blev en liten miss i utförandet, hahaa…

Ha en fin lördag, allihop!

Skulle satsat på karriär i rivnings branschen, kanske…

Av , , Bli först att kommentera 12

Igår ville Kvällspasset veta om man hade några ärr. Givetvis för att få veta en historia runt hur man fick det, kan jag tänka mig. Det absolut första som dök upp i minnet för min del, och som lämnade ett ärr är följande lilla episod.

Tror jag var runt 8 år och bodde på Mariehem mina föräldrar och mina 2 bröder. I samma trappuppgång bodde en tjej som jag tror var 1-2 år äldre än jag. Vi hängde ibland med varandra och jag såg förmodligen upp till henne lite. Att få vara med äldre lockade väl alltid.

Vi var ute på gården och plötsligt fick hon bråttom, hon skulle in. Hela situationen var lite märklig och jag fick nog för mig att det var nåt fuffens på gång. Så jag säger till henne att jag med, skulle gå in. Hon springer in genom dörren. Stänger den och håller emot. Antagligen för att retas lite.

Men hon visste inte att hon gett sig i kast med en tjurskalle, nämligen moi. Man kallades väl inte för Tjorven för intet.

Jag kommer ihåg detta som igår, även fast det var 48 år sedan. Jag backar med min blick fokuserad på henne där bakom dörren. Tar sats och springer det jag har, sätter upp min armbågar och formligen flyger genom glasdörren.

Jag hinner knappt landa på insidan så öppnas dörren hemma hos oss och mamma rusar ut och undrar vad som händer. Tjejen kommer jag inte ens ihåg vart hon försvann, jag minns henne inte i allt buller och kraschen och glassplitter. Min arm blöder och det blir panik…mamma ska få tag i nån som kan skjutsa upp oss på akuten och hej och hå. Nå, det slutade med några stygn på armen som lämnade ett ärr som bleknat lite men inte försvunnit helt, trots alla år som gått.

Att ta sats och sätta upp armbågarna hade jag gjort förut. Då var jag bara 3-4 år och pappa och vår ingifta morbror Sam, höll på bygga om lon, uppe i Malå.

Själva händelsen kommer jag inte ihåg men har fått den berättad för mig, x antal gånger. Dom har precis satt upp glasfiber på väggarna, in kommer jag, tar sats och rusar rätt mot väggen av rockwool, sätter upp armbågarna och far rätt igenom. Haha undrar om jag skulle ha satsat på att bli en levande bulldozer, och gjort mig en karriär i rivnings branschen.

Apropå ärr så brukar man ju ibland säga att någon har en ärrad själ. Det tolkar jag som något negativt, sorgligt, svårarbetat. Men behöver ett ärr i själen vara just det? Ärr kan väl också vara en påminnelse om gågna tider och det som har varit, har varit. Idag, är här och nu. Man kan säkert bära många ärr med högt huvud, oavsett om dom sitter i själen eller på skinnet.

Behöver inte säga att det blåser ute va. Jag är ju en sån som verkligen blir kränkt av blåsten.  Vilket är jättekul, för det spelar absolut ingen roll vad jag tycker och tänker, blåser det så blåser det, hahaa…

Var ute med Winstone på morgonen. Såg att en lucka på ett elskåp, inte satt fast. Jag vet inte vem som ansvarar för såna där elskåp, men jag drog iväg ett meddelande till Umeå Energi, och hoppas det blev rätt. Vore ju dumt om den där blåser iväg och landar på nån bil eller människa.

Hoppas ni får en bra dag, stormvindar till trots!

Analyserar egen teori 🤔🧐😏😁

Av , , 2 kommentarer 14

Apropå gårdagens fråga om det finns en rätt eller fel sida av brödet att bre smör på, så fick jag en kommentar. Där skriver en som kallar sig ”Normal viktig”, att man smörar på den groplösa sidan för att hålla ner smörmängden. Och det ska i sin tur leda till att man håller sig normalviktig.

Jag kontrade med, att jag själv, styr smörmängd med smörkniven, oavsett vilken sida jag brer på

Det mesta beror sig nog på. Äter du 10 mackor per dag med enorm smörmängd, kan det säkerligen hjälpa till att sätta sig på fel ställe, OM, du inte har ett kroppsarbete där du gör av med en massa kalorier och energi. Och lite beroende på vad du äter resten av dagen.

Jan A höll med och kommenterade inlägget på FB där han skrev: ”Man brer ju smöret på den gropiga sidan så att man får mer, det är sen gammalt…”  Precis där och då, fick jag plötsligt en annan teori, och svarade att jag skulle återkomma i dagens analys av saker och ting, vilket jag nu tänker göra.

Har ni googlat Husmans nån gång och kollat bilderna? Eller andra bröd för den delen.

Om inte, så här ser det ut, allt som oftast

Ändrar man bildsök till Bröd mjukkaka så får man se sånt här

 

Dom flesta presenterar sina bröd med hålen uppåt. Här kan jag inte säga att jag vet varför, men tänker spontant att det ser godare ut. När du bakar brödet så är det den sidan som är uppåt. Vore väl hysteriskt roligt att baka en fin fin sockerkaka

Men sen, vända upp den på glasfat fast låta den ligga upp och ner. Haha…japp där spårade jag lite och hade jag skrivit det i en mat och bakgrupp på FB så hade flera kommenterat att där har du fel. Man smörar ju inte en sockerkaka!!

Och en sista grej, bara så där, för att. Om ni smörar en skorpa, vilken sida väljer ni?

Förmodligen MITTEN, hahaa…

När man läser vad andra skriver tänker jag väl mest att man inte läser så noga, man hakar upp sig på småsaker och man missar ord i texten. Som till exempel, jag ”tror”, jag ”gissar”, jag ”vet inte”, ”egen teori”. Jag lämnar brödämnet helt öppet för alla att göra som dom vill. Vi kommer förmodligen aldrig komma fram till vad som är rätt och riktigt, för du gör som du själv anser, blir rätt för just dig.

Jag hade en trevlig fikadejt på Västerbottens Museum igår.

Efter prat och gott fika åkte vi upp på 2:an, och placerade oss i varsin stol och kollade in filmsnuttar från gamla Umeå fram till mitten av 70 talet. Filmen snurrar på hela tiden och jag måste säga att det var roligt att se.

Tappade hakan lite då dom visade lite från Barnens Dag 1968.

 

Guess what, det var då, 1968 som mina föräldrar var där med jag och Sivert. Bildbevis finns, det var bild som pappa knäppte, då vi åt sockervadd.

Bara tanken att se filmsnutten och veta, att nånstans där i vimlet kanske dom stod just då. Fantastiskt kul!

Man fick även se från asfalteringen av Kyrkbron samt invigningen. 

Vår gamle vän Nisse Redin, körde asfalt på den tiden och Åke hade nyss lärt känna honom. Nisse körde bland annat asfalt till brobygget. Här är året 1976 och Åke följde med Nisse på en lastbils sväng till Sundsvall. Nisse i egen hög person

Och en annan bild som Nisse tog av Åke. 

Så tips är att åka dit och kolla in den. Inte så lång men ändå. Det finns ju annat man kan kolla på också.

Det var då, mina vänner och läsare, och idag är idag. Tänk, jag ska ut och fika idag med, jisses vilken fika vecka det blev. Fast jag väljer lunchmackor istället för godsaker, det duger gott det med. Ha en fin fredag allihop, och här avrundar jag med detta klipp. Apropå rätt eller fel sida, vad är upp och vad är ned, baksida och ovansida, lalalalaaallaa…

Liv efter döden, kakor, tårta och skratt, eller?

Av , , 2 kommentarer 15

Jag vet att vi alla har våra olika gudar och tror på lite av varje. Det finns dom som sätter Gud överst på alla listor, och det finns dom som har sin alldeles egna Gud och tro. Man kanske till och med väljer att kalla sin Gud för något helt annat.

Jag och Tina pratade inte riktigt om någon Gud, däremot om vad som kan komma att hända i livet efter detta. Det där outforskade som ingen vet något om. Men som väldigt många tycks ha upplevt i alla fall. Antingen då man vet sig ha fått meddelande från andra sidan, budskap, sånt som händer som man inte kan förklara.

Man kan säkert förklara en stor del av såna händelser på ett logiskt sätt, fast bara för att det kan finnas en sån förklaring, innebär det ju inte att den stämmer för det. Och ibland stämmer det säkert, det beror väl på våra egna tolkningar.

Min mamma genomgick ju den där incidenten med Berguven, den där som var på väg att greppa henne i skalpen och flaxa iväg med, då hon var i 2 års åldern. Men Berguven gick sitt öde tillmötes för min morfar sköt den, andra dagen den kom förbi. Min mormor hade redan försökt ta den med salongsgeväret men hade missat.

Nå, på den tiden bodde alla hemma i huset i Jockmock/Malå kommun, min morbror Börje och moster Linnea. Morbror Assar var inte född än. Så dog min morbror Börje, och jag vill minnas att det var 1997. På väg från begravningen kör mina föräldrar Björnvägen upp mot Mariehems hållet. Plötsligt kommer en Berguv och seglar över biltaket, pappa bromsar ner farten så dom hinner se hur den kommer upp på taket där Café Victoria ligger, och där landar den sedan. Frågar ni mamma, säger hon att det var en hälsning från Börje. Mja, oddsen för en Berguv mitt inne i Umeå är inte så stor, men… ”Tolkningsfråga”

För min del finns det absolut en fortsättning, det är inget svart hål efter livet här, never

 

Jag sa det till Tina och hon skrev sedan och frågade ifall jag ser på Min pappa och jag med Magnus Uggla. Hon tipsade om ett besök dom gjorde i Svenska Kyrkan, i avsnitt 1. Kollade på det för en stund sedan. Hans dotter Agnes, frågar Prästen om livet efter detta, för det kan inte bara vara svart, säger hon. För i så fall, varför finns vi här, då kan jag lika gärna lägga mig på golvet och bara ligga kvar där.

För min egna del är jag helt övertygad om en fortsättning, jag vill inte skriva att jag längtar eller känner att det ska bli spännande, för jag har ingen brådska nånstans. Utan jag tar det som det kommer. Men… så kom vi in på det här med, om man kommer tillbaka för att lämna en hälsning, på vilket sätt ska vi då göra det?

Medium, dom som talar med andar, kan många gånger förnimma en doft. Här undrade Tina vad jag förknippar henne med för doft. Och vad kan andra förknippa för dofter runt dig, har du tänkt på det du?

Min första tanke var Tårta, haha, men jag vet inte riktigt hur en tårta doftar 🤔 Tina sa att hon förknippar mig med god mat, goda bakverk, skratt (humor), ja, det är väl lite jag. Så med tanke på att vi faktiskt skrattar varje gång vi pratar med varandra, så lär vi ju både dofta kakor och höra skratt den dagen vi hörs från andra sidan.

Hittade detta på en sida då jag googlade medium. Här får ni 8 tecken på närvaro.

Undrade förstås om CD spelaren som gick igång nere i vår källare, var ett hej från Nicke och Elsie, då. Dom hade ju alltid på radion eller lill teven i köket. Vi har ingen radio eller tv i köket längre, så då var dom tvungen att ta den som fanns tillgänglig. ”Tolkningsfråga”

Peter Stormare har skrivit en bok. I boken berättar han bland annat om andar och demoner som styrt hans liv, om besök från själar och spöken.

”– Jag tror att i Sverige har vi lite svårt att tala om sånt här. Men jag tror att säkert 80 procent kanske har känt en närvaro från någon som gått till andra sidan. Sen vet man inte om det är dröm eller verklighet. Men för mig är det verklighet, sade han i Expressen under sommaren 2023.”

Ja hörrninini, vad ska vi tro och tänka? Jag kunde absolut INTE låta bli att pranka Åke igår, apropå Gud, haha. Han gick ut med Winstone och jag ändrade mitt namn i hans mobil, till GUD. Sen inväntade jag rätt tillfälle, stängde ner allt ljud på min mobil så han inte skulle höra att jag ringde till honom.

Han studsar till i soffan, tar upp mobilen och läser   ”GUD,,,det står GUD här, sen svarar han. Hocken jer he?

Hahaa…jag skrattade så det ekade i hans lur. Jag tyckte det var apkul, han tyckte jag var dum

Sen blev han orolig över att han inte skulle hitta igen mig i kontakterna längre. Så jag fick ändra tillbaka till MAMMA. Jösses, jag hade ju föredragit att han skulle avguda mig istället. Det sa jag och då kontrade han med att det skulle få stå kvar där då. Fast… nä, jag ändrade tillbaka. Vill ju inte trassla till det i onödan. Tänk om han ramlar och får be någon ringa efter hjälp och han måste säga att dom ska ringa Gud.

 

Nä, nog om detta här och nu. Tycker ändå att det är roligt att man kan tro på vad man vill, det är intressant att höra andras sidor av det hela. Det är precis som man säger. ”Att tro är inte att veta”

Ha en fin lördag, allihop! Tro inte att ni slipper ett inlägg imorgon, säger jag bara.

Maria Lundmark Hällsten