Jo hej! Jag tar genast tillbaka det jag skrev sist i mitt förra blogginlägg, att jag inte fattade vart regnet tog vägen… det hade ju inte kommit än… ju. Utan dom absolut största dropparna och mesta vattnet kom då jag och chefen gick från vårdcentralen och hem igen, naturligtvis var vi inte förberedd på att det skulle komma.
Inga paraply, inga regnkläder och inte gick man torrskodd heller. Jag med sandaler på fötterna som skopade upp vattnet som värsta grävmaskinen. Då är man glad då man kommer in, och man inte behöver gå utanför dörren igen, på ett tag, och att taket är tätt.
Då vi var i Tierp och stod och pratade med team Jonsson, blev vi påminda om vår förra buss, som inte höll riktigt tätt uppe i takfönstret (detta är nu åtgärdat med ett lock ovanpå fönstret), fönstret satt dessutom ovanför min skalle där jag hade min sängplats.
Hur kul är det på en skala att bli uppväckt på natten av att täcket känns blött och det skvätter upp i ansiktet? Kanske…ehhh -15, (på skalan alltså, som går det till 10). Jag fixade problemet på plats, tejpade över en plastkasse och lade mig tillrätta igen. Och det funkade hur bra som helst och hade förmodligen gjort det också om det slutat regna någon gång, så där lämpligt.
Men det gjorde det förstås inte utan då det var tillräckligt fullt däruppe gav tejpen vika och ni kan ju gissa vart det vattnet hamnade…
Den resan till Rättvik var en blöt sådan, det regnade snudd på hela tiden och då vi begav oss hemåt, i en skarp kurva efter vägen blev vi varse att locket på vattendunken INTE var åtskruvat och att dom där vattendunkarna inte är ovältbara… med andra ord, mera vatten, och denna gången inte i sängen utan längst efter golvet, jojomensan.
Önskar er en något torrare och fin dag idag, själv jobbar jag till två och sedan får jag sovmorgon i dagarna tre.
Senaste kommentarerna