Etikett: skolstart

Brutalvardag…

Av , , 2 kommentarer 13

Jag älskar vardagen men den här formen av brutalvardag betackar jag mig för framöver! (Så att ALLA vet!)

Denna måndag började med att jag redan runt 04-tiden uppmärksammade sms från Ugglan att kisse var väldigt sjuk. Då jag haft ansvaret blev jag givetvis illa berörd. Väckaren ringde prydligt 06:03 och jag tittade på klockan nästa gång klockan 07:00 och flög upp som en fjäder. Försovning minsann så här första dagen till ära… Jo man tackar!

Kiddo var på gott humör och vi tog oss till skolan i tid. Dagen till ära hade jag begärt tjänstledigt då jag inte visste om det var tänkt att vi päron skulle vara med på något upprop. Någon information har alltså inte gått ut till oss. På väg till skolan förkunnade junioren att hans skor blivit för små!

Min plan var att besöka sjukgymnasten, kem.lab och klockan 13:00 hade jag tid hos min frisör -MYCKET välbehövligt efter tre månader av sol, vind och vatten! Eftersom jag försovit oss rationaliserade jag bort  min ”frisyr” bestående av gömt skitigt hår i en halvtaskig knopp på huvudet! Jag tröstade mig med att jag skulle till frisören. På väg mot skolan fick jag info att kisse var fortsatt mycket dålig. Därför skulle Ugglan inte kunna vara ”barnvakt” efter skolan medan jag skulle hänga hos frisören.

Så efter att ha lämnat kiddo i skolan (som inte alls ville ha med någon morsa!) och tagit reda på när skoldagen var över, gick jag till katten medan jag samtidigt av- och ombokade frisören! Väl hos päronen låg Kisse stilla med frånvarande blick, med öppen mun och under honom låg en våt fläck av saliv -Jag tänkte FÖRGIFTNING. Det blev således akut att få tag i veterinären.

Prisa gudarna för Mariehems hälsocentrals lab, dom var vänliga nog att ta emot mig så jag kunde lämna proverna där. Det hanns dock inte med att tvätta eller fixa till håret, kläder etc som planen varit efter raketuppskjutningen i ottan! Sjukgymnasten fick sedan tejpa min häl i 120 knyck.

Sedan rally för att köra katt till veterinär då Tarzan var borta på möten med bilen hela dagen! Katten sövdes för att kolla om något satt fast i munnen eller halsen. Man fann två märken på tungan, så han kan helt enkelt ha blivit biten eller stungen av någon insekt -därav förgiftnings symtom. Hem med katten, hämta sonen och iväg till sporthuset för att inhandla nya skor.

På SPORTHUSET kunde jag konstatera, i alla deras miljarder speglar samt den charmiga TV:n med övervakning exakt hur förjävlig jag sett ut hela dagen. Mycket skojig vardagsrealism helt enkelt.

Fick rapport att katten börjat kvickna till efter att ha blivit sövd och att han med precision fått in tre ben i kattlådan men inte det fjärde och således kissat ner hela sin matta!

När jag sedan står och plockar fram löken för att börja göra köttbullar frågade jag kiddo vad dom fått i skolan och jag blev inte helt förvånad att dom fått just köttbullar, sås och potatis. Därför blev det plan B till middag, som i sin tur innebar att vi saknade Sweet chilisåsen som jag SKULLE ha handlat efter mitt besök hos frisören…

Sitter nu och andas ut med min kaffekopp efter en bisarr rivstart på vardagen. Konstaterar även att ny forskning säger att kaffe förkortar livet… Före sommaren förespråkade annan forskning kaffe för att förebygga demens… Jag blir förvirrad av alla budskap.

Får vara hur det vill med båda fakta och jag konstaterar att min morgonkopp och efter middagenkoppen är odiskutabelt oavsett vad. I synnerhet om jag skall tackla fler vardagar som denna.

//a

 

Sur surare Anna…

Av , , Bli först att kommentera 8

Jo då jag kan komparera adjektiv!

Idag blev det vresigt värre. Inte nog med att mina fötter numera ser ut som ett pussel så har jag även konstaterat att mina jeans är skitfula.

Det som fick mig att surna till i början var det här med PLANERiNG

Heeela våren har det kommit hem lappar från skolan/fritids angående lov och ledigheter. Nu är det 10/5 och 5 & 7 juni som är på tapeten. Skolavslutning 11 juni och sedan skolstart någon gång i mitten av augusti. 

Det innebär fram med stora planeringsverktyget som involverar X antal andra människor. Det skall lämnas besked, det skall stämmas av, det skall koordineras. Så är det och egentligen inget alls att bli sur över. Jag vet.

Men det är stressande. Jag vill ta sommaren och dagarna som dom kommer. Det blir inga resor under sommarmånaderna utan vi kommer hålla oss runt knutarna. Å ändå måste det planeras in absurdum!

Förrutom sommarplanering är det koordinering av X antal kalas, vinterdäcken skall bytas, det är hälsokontroller och uppföljningar till höger och vänster och nu börjar jag känna mig less. Jag menar hur skall jag ha tid att krisa om jag bara skall sitta och planera hela dagarna?! :-)

En god lunch fick mig på bättre humör! Strax dags för utvecklingssamtal och mera ledighetsansökningar att fylla i…

//a

 

lilla j…

Av , , 8 kommentarer 6

"Lilla j sover än. Livet hänger på en skir tråd. Måtte hon välja att stanna här och inte välja att leka älva på dom oändliga ängarna" Den 25 augusti 2011 fick lilla j en hjärblödning. Lilla jen ljuvlig, sprudlande, underfundig flicka 7 år gammal. Det händer. Inte ofta. Men det händer. Och när det händer kan man bara vänta. Jag träffade lilla j på IVA några dagar efter det hänt. Hon låg där i en stor säng med så många sladdar, maskiner och slangar. Nedsövd i djupt sömn.Det var då jag skrev i min dagbok om dom oändliga ängarna.

Fem dagar innan mitt besök hos lilla j på IVA hade hon suttit bredvid min son på upprop i första klass. Hennes långa hår hade rakats bort. Nu  låg hon där och såg fridfull ut. Med målade fina naglar och jag mjukade hennes lilla hand. Förtvivlade föräldrar som också bara VAR där. Vänta, vänta, hoppas, be, vänta och hoppas.. Vakna vakna lilla barn.Lilla j låg nedsövd länge. Dagar blev veckor, som blev månader och runt jul förra året var lilla j vaken. Lilla j’s väg tillbaks till ett nytt och annorlunda liv har inte varit enkel. Hon har fått kämpa med operationer, mediciner och med anpassning. Hon är så innerligt tapper denna tjej! Och hela tiden.. så glad när man träffar henne!

När lilla j’s mamma ringde oss den där kvällen i kaoset på akuten förstod min son genom att bara titta på mig när jag hade luren i handen att något hänt hans lilla j. -Kommer hon att dö frågade han. -Jag vet inte svarade jag. -Kan hon dö? frågade han rakt. -Ja, svarade jag ärligt, hon kan dö. Det var en fruktansvärt bisarr dialog men ärlig och rak, utan omsvep. Vi pratade mycket jag och  min son och vi beslöt oss för att lilla j skulle fixa det här!

Våra barn är enastående. Dom är här och nu. Dom lever i dom förutsättningar dom har för dagen. Vi vuxna kan lära oss så mycket av våra barn. Vi går i taket över en sned gran, över överbokade agendor (som vi fyllt helt själva), vi flippar ur över magsjukor och vi gnäller oss till vansinne över snö!

Jag säger bara…lilla j… Vilken resa du har gjort. Jag tycker du är enastående. Jag tycker du är så oerhört stark och modig. Du har en vilja som är enorm och den kommer ta dig precis dit du vill komma -Du kommer fixa allt du vill lilla j. Jag är så tacksam att jag fått se din resa på håll. Att se hur du vaknat från en lång dvala och börjat lära dig allting på nytt.  Det är en gåva att få känna dig lilla j och vi är så glada att du är en liten älva här hos oss och inte på dom oändliga ängarna.

//a

Jag vill även tacka M och D för tillstånd att skriva om deras dotter lilla j efter en lång tid av förändring.