Igår meddelade statliga Vattenfall att två av reaktorerna i Ringhals kärnkraftverk kan komma att stängas ned i förtid. Enligt den nya inriktningen kommer reaktor 1och 2 att stängas någon gång om tre till fem år istället för tio.

Det man kan konstatera i sammanhanget är att det är första gången som kärnkraft stängs ned i Sverige på grund av att den är olönsam. När Barsebäck stängdes ned var orsakerna främst politiska. Anledningen till att Vattenfall flaggar för nedläggningen handlar om tre orsaker. Det ena är att oljepriserna i världen sjunkit vilket lett till låga elpriser. Det andra är att reaktorerna är gamla och ofta fått stängas ned för reparation och det tredje är politiskt. Redan när Alliansen slöt energiöverenskommelsen fick Centerpartiet igenom att ny kärnkraft inte skulle få några statliga subventioner och sittande regering har dessutom höjt skatten för kärnkraftverken. Det sammantaget har definitivt lett till att reaktorerna förmodligen stängs ned.

Jag kommer ihåg hur mycket skäll Maud Olofsson fick när hon slöt energiöverenskommelsen med de tre andra Allianspartierna. Den dåvarande oppositionen skrek i högan sky om att Centerpartiet svikit om kärnkraften. Men det var tvärt om. Maud Olofsson och C visste att ny kärnkraft skulle bli för dyr att bygga utan just statliga subventioner samtidigt som vi fick igenom kraftfulla satsningar på förnybar energi.

Vi fick rätt och nu ser vi början till avveckling av kärnkraften.

Idag kom beskedet om att nedläggningen av Skatteverkets kontor på nio orter, däribland Lyckselekontoret, tills vidare har stoppats. Även om regeringen aldrig kommer att erkänna det så visar det här hur viktigt ett aktivt oppositionsarbete är. Centerpartiet tog exempelvis initiativet till en debatt i riksdagen om detta och sedan har flera företrädare från Centerpartiet – bland annat Per Åsling (C) som är Skatteutskottets ordförande och vår regionalpolitiske talesperson Anders Ahlgren – kämpat stenhårt med frågan. Dessutom har många ideella krafter slagits för att bromsa flyttcirkusen. Vår inställning är att den ska stoppas permanent och därför kommer vi att fortsätta att jaga både myndigheter och regeringen.

Så här långt har regeringen sagt att Statskontoret ska få i uppdrag att titta på myndigheternas lokalisering, men det räcker inte. Uppdraget kommer säkerligen att ta sin tid men det är inte något argument för att inte göra något mer under tiden. Stefan Löfven skulle omgående kunna skriva om regleringsbreven till myndigheterna och stoppa centraliseringen. Tror man på att hela Sverige ska leva så kan man sätta ned foten redan nu.

*Regleringsbrev är benämningen på de regeringsbeslut som utfärdas årligen för att styra varje myndighets verksamhet.

Igår presenterade Stefan Löfven och näringsminister Mikael Damberg regeringens ”näringspolitiska offensiv”. Hela 226 miljoner för 2015 och sedan 315 miljoner årligen. Det är så att man tar sig för pannan. Offensiv? De säger sig storsatsa på näringslivet och passar samtidigt på att gnälla på den tidigare regeringen som de tyckte visat ointresse för företagen.

Hm, jag vet inte vem de försöker att övertyga men de facto är att deras, i sammanhanget, modesta satsning är en besvikelse. Detta ska ses i skuggan av alla skatteökningar som de lägger på de svenska företagen. Om man räknar in den kommande kilometerskatten så vill regeringen höja skatterna med dryga 25 miljarder kronor för näringslivet – det vill säga öka kostnaderna för att anställa unga, ta bort delar av RUT och ROT, öka kostnaden för att anställa äldre över 65 år mm.

Hur ett par hundra miljoner ska kunna kompensera för ett bortfall på 25 miljarder är för mig en gåta.

Minoritetsregeringen lyfter i många sammanhang fram företagandets betydelse för Sverige. Men ändå vill de höja skatterna för näringslivet med 25 miljarder och drar i förslag efter förslag undan mattan för landets företagare. Detta är ett problem som ingen industrikansler i världen kan råda bot på.

S och MP föreslår tillsammans med sina kollegor i V följande:

• en skatt på avstånd, en kilometerskatt för lastbilar på 4 miljarder per år
• ökade kostnader för att anställa unga med 19 miljarder
• en särskild löneskatt för personer som fyllt 65 år vilket innebär att verksamheter där många valt att jobba efter 65 år drabbas hårt
• en halvering av RUT-avdraget där många mindre företag skapats, inte minst av kvinnor
• en minskning av ROT-avdraget, som skulle påverka många mindre företag negativt
• käppar i hjulen för välfärdsföretagarna, där majoriteten är små företag som ofta drivs av kvinnor
• en möjlig nedläggning av Bromma flygplats (som skulle lamslå stora delar av inrikesflyget)

Man kan ju stilla undra hur alla dessa kostnadsökningar och förslag bidrar till att utveckla jobben, näringslivet och företagandet i Sverige?

Bild: TT

Regeringspartierna kommer i Riksdagen att rösta nej till ett förslag om att förbjuda uranbrytning. Detta trots att S och MP tillsammans med kompisarna i Vänsterpartiet tyckte att det var en bra idé senast för ett år sedan.

Nu anser de inte att det ens är intressant att bifalla min och Centerpartiets motion om att utreda ett förbud. De tycker inte heller att det är värt att låta kommunerna få vetorätt när det gäller prospektering av uran i alunskiffer (där uran är särskilt frekvent förekommande). Det sistnämna tyckte både MP och V var viktigt – i fjol. 

Miljöpartiet lägger sig, i fråga efter fråga, platt för Socialdemokraterna och miljön är inget undantag. Nu backar man till och med från sitt valmanifest där de var tydliga med att man ville stoppa uranbrytning.

I gårdagens VF fäktar MP: s riksdagsledamot Jabar Amin hejvilt och det är tydligt att han inte heller har koll på frågan och vad det är för skillnad på svensk lag och interna kafferåd. Han säger bland annat att jag och Centerpartiet ”hycklar” och ”kopierar deras tidigare motioner”. Dessutom påtalar han panikslaget att regeringen jobbar med frågan om uran – det vill säga, att man internt kommit överens om att man inte vill ha uranbrytning i Sverige. Men samtidigt säger Åsa Romson att hon inte vet om överenskommelsen kommer att leda till lagstiftning. Men vad är det då värt?

Kan bara konstatera att MP vill få folk att tro att deras interna överenskommelse står över svensk lag och att de försöker göra sitt bästa för att få ett brutet vallöfte att framstå som något positivt.

Lyssna gärna på inslaget nedan som sändes i Ekot den 24 mars:

http://t.sr.se/1GcSp6M

Igår publicerade Expressen en debattartikel som jag skrivit angående näringsminister Mikael Dambergs plumpa uttalande om äldre företagare. Den kan ni läsa i bifogad länk eller i texten nedan.

http://www.expressen.se/debatt/du-borde-skammas-mikael-damberg/

Medier har i dagarna rapporterat om Mikael Dambergs påhopp på äldre företagare, eller hans ”överraskande råsop”, som en tidning skrev. Det började i en intervju med tidningen Driva Eget, där näringsministern kommer in på hur han anser att äldre människor som driver företag fungerar. Generaliseringarna är lika plumpa som fördomsfulla.

Mikael Damberg säger till tidningen att äldre företagsägare är ”rädda för att gå på export”, för att de ”inte kan språket så bra”. Och enligt Damberg ”vågar” de inte ta in en högskoleutbildad i personalstyrkan som kan driva på för att satsa på nya marknader – för att de äldre ”inte har så bra utbildning”.

Rädda, fega, icke språkbegåvade och dåligt utbildade. Så ser alltså Sveriges näringsminister på våra äldre företagare som kämpar och sliter för att få sina verksamheter att gå ihop och rendera några slantar på toppen av pensionen. De skapar jobb och drar in skattepengar. Som tack för hjälpen får de en verbal käftsmäll levererad från högsta ort. Man skäms å regeringens vägnar.

I stället för att angripa de äldre företagarna borde Mikael Damberg vara tacksam för att människor väljer att jobba vidare efter att de fyllt 65. Sverige har en gigantisk generationsproblematik att hantera, där allt färre ska försörja allt fler. Befolkningen är friskare och lever längre. Medelåldern stiger med ett år per decennium. Det är förstås fantastiskt. Men trots den positiva utvecklingen av vår hälsa går vi fortfarande i pension vid samma ålder som för 30 år sedan.

För att ekvationen ska gå ihop krävs det att folk jobbar längre, gärna i egna företag. Centerpartiet har förstått det. Bland annat därför lägger vi stort fokus på att göra det enklare att starta och driva företag. Ett av förslagen Centerpartiet har handlar om att det ska vara lättare för unga att få sitt första jobb. Trösklarna till arbetsmarknaden måste sänkas och turordningsreglerna förändras.

I dag upplever företagare, speciellt de mindre, det som ett risktagande att anställa en ung och oerfaren person.

Då tror vi att de äldre företagarna är beredda att anställa de yngre människor som Mikael Damberg efterfrågar. Vi är nämligen övertygade om att det inte är företagarna det är fel på, utan reglerna. Det är således lagstiftningen som näringsministern borde ge en omgång – inte de äldre företagarna.

Det är stor ironi att näringsministern gnäller på att äldre företagare inte anställer unga människor, när hans regering samtidigt planerar en stor höjning av arbetsgivaravgifterna för att anställa unga.

För att anställa ungdomar mellan 18-23 kommer det kosta tre gånger så mycket i arbetsgivaravgifter när Damberg och hans kolleger har skridit till verket. Med de planerna i skrivbordslådan är det häpnadsväckande att han har mage att klaga på anställningsviljan hos äldre företagare.

När Pär Nuder kallade 40-talisterna för ”köttberg” i en intervju 2004 blev det stor uppståndelse. Hans chef Göran Persson tog, med hans egna ord, ”ungtuppen Nuder i upptuktelse”. Stefan Löfven kanske ska överväga att göra likadant. För Mikael Damberg borde skämmas. De äldre företagare som på ålderns höst väljer att skapa tillväxt, generera skattepengar och bidra till välfärden, de förtjänar ett tack från den ansvarige ministern, inte en förolämpning. En ursäkt är utan tvekan på sin plats.

Nu är RUT-företagen under lupp i minoritetsregeringen. De har aviserat att det så kallade RUT-avdraget ska halveras. Men innan jag går in på vilka konsekvenser det här kan leda till så vill jag ge lite bakgrundsfakta.

Städ- och lokalvårdsbranschen var fram till 2007 nästan uteslutande inriktad mot företag. Priserna gjorde att efterfrågan från privatpersoner nästan var obefintlig och av den del som fanns var en stor del svartarbete. På grund av det här så tittade den dåvarande regeringen på en modell som införts i Finland där man hade minskat skatten för just servicetjänster i hemmet.

I och med att RUT-avdraget infördes i Sverige växte en helt ny bransch fram och som bara fortsätter att växa. I snitt har omsättningen ökat med 20 procent årligen och 2014 omsatte branschen 6 miljarder kronor.

Idag är närmare 20 000 personer anställda inom hemservicebranschen och många av dessa har tidigare stått långt ifrån arbetsmarknaden. Ungefär hälften av de anställda är utlandsfödda, 25 procent är under 26 år och hela 60 procent saknar gymnasieutbildning.

En av orsakerna till att branschen vuxit är att RUT-företagen (från att från början bara funnits i och omkring de stora städerna ) blivit allt vanligare i hela landet. Lokalt är det de Norrbottniska kommunerna som toppar listan över det största tillskottet av kunder 2010-2015. I till exempel Gällivare ökade antalet kunder från 63-452.

Men nu vill minoritetsregeringen, även denna gång påhejad av Vänsterpartiet, halvera RUT. Inte bara det. De avfyrar en trestegsraket där första steget är borttagande av avdrag för läxläsning. Det andra steget är att halvera RUT-avdraget för de som är under 65 år och sist men inte minst vill regeringen se över vilka ytterligare tjänster som de kan exkludera ur RUT-sektorn.

Det här leder naturligtvis till oro bland de befintliga företagen som inte vet om de törs utveckla verksamheten och anställa fler. Det leder till att de som funderar på att starta företag inom branschen tvekar och det leder till att människor kommer att bli utan arbete eftersom åtstramningarna kommer att leda till minskad efterfrågan på tjänsterna. Dessutom är jag orolig över vilken påverkan regeringens åtgärder kommer att få på branschen i allmänhet. I Danmark gjorde regeringen liknande ingrepp och det ledde till att branschen kollapsade.

Det känns helt bakvänt att sätta käppar i hjulen på en hel bransch då RUT-avdraget gett många arbetstillfällen, fler företag och varit en plusaffär för statskassan. Det har såväl Konjunkturinstitutet som olika myndigheter i både Danmark och Finland konstaterat.

Sedan – det är också underligt att den regering som utger sig för att vara feministisk ger sig på ytterligare en bransch som domineras av kvinnor. Det räcker inte med att vilja sätta stopp för välfärdsföretagen, där de flesta av företagarna och de anställda är kvinnor. Nu kapar man ännu fler vid fotknölarna.

Marknadsgeneralen för Ockelbo marknad ska upp i tinget – för att gästerna dansade på festivalområdet. Ja, ni läste rätt. Det är sant. Otillåten dans betraktas som ett brott.

Enligt polisen hade den marknadsansvarige inget danstillstånd och därför blir det nu rättssak. Man kan verkligen stilla undra om polisen ska lägga ned tid på detta? Prioriterar man verkligen sina resurser rätt en sådan här gång?

Så – om du och dina bordsgrannar ställer sig upp och spontandansar i en restaurang bara för att musiken gör att det spritter i benen och det samtidigt som restaurangägaren inte har ett danstillstånd, ja då kan denne åka dit. I praktiken innebär det att man ska behöva vakta sina gäster och bestämma över hur personerna rör på sig i lokalen. Men rimligtvis borde väl den som ansvarar för tillställningen kunna bestämma om spontandans på något sätt utgör ett problem. Eller?

Problemet är knappast att folk dansar – det handlar nog snarare om att det kanske finns för många människor i en lokal eller att en del är onyktra och bråksjuka. När konsekvenserna blir så här absurda som i fallet med marknadsgeneralen – ja, då är det tydligt att lagen är uråldrig och behöver göras om eller helt enkelt – tas bort.

Jaha, igår kom beskedet. Vänsterregeringen och Sjöstedt berättade stolt hur de ska gå till väga för att begränsa fristående skolors och vårdinrättningars möjlighet att gå med vinst. Jonas Sjöstedt har fått som han vill och S och MP dansar gladeligen med.

Trots nöjda vårdtagare, elever och anhöriga så ska man nu lägga krokben för väl fungerande skolor, vårdcentraler, äldreboenden och hemtjänstföretag. Varför? Jo, för att minoritetsregeringen och Vänsterpartiet helt enkelt inte gillar driftsformen. I en debattartikel skriver civilminister Ardalan Shekarabi (S) och Jonas Sjöstedt (V) att vinstintresset går ut över kvalitet, likvärdighet och arbetsvillkor. Samtidigt säger Shekarabi att bara ett fåtal av företagen misskött sig. Hur går detta ihop? Det är så uppenbart att ideologi gått före allt annat. Men också okunskap. Genom sin enögda jakt på välfärdsföretagare så struntar man i vad människor själva vill – det vill säga brukare, skolelever och deras anhöriga.

Jag är övertygad om att mångfald skapar en bättre välfärd och att vinst inte är fult. Så länge som kvaliteten är god och människor är nöjda förstår jag inte problemet. Dessutom – om företagen enbart skulle fundera på att tjäna pengar och inte leverera bra vård eller skola så skulle de knappast bli långlivade. Jag tror att de flesta företag är seriösa och gör ett bra jobb – varför ska då alla välfärdsföretag straffas för att ett färre antal gjort fel?

Det som nu kommer att hända är att nästan ingen kommer att våga att satsa på att utveckla sina välfärdsföretag och när vänsterpartierna har drivit igenom sina förslag kommer det att bli dödsstöten för de mindre företagen som också utgör majoriteten. De stora företagen kommer att överleva, men de små? Är det det här ni på vänsterflanken vill?

Internationella kvinnodagen närmar sig. Samtidigt inför regeringen och Vänsterpartiet ett mer socialistiskt samhälle som därmed sparkar undan benen för den sektor där flest kvinnor äger och driver företag. Vilken ironi.

Fakta om privat driven välfärd i Sverige:

• Ca 4000 fristående förskolor och skolor
• Ca 12 000 vårdföretag
• Ca 137 000 anställda i fristående vårdsektor
• Ca 300 000 barn i fristående förskola eller skola
• Ca 220 000 anställda i fristående välfärdsverksamhet (vård, skola, omsorg)
• 17 miljoner patientbesök hos fristående vårdcentral (2013)

Källa: SKL, Skolverket, Vårdföretagarna

För en dryg vecka sedan beslutade regeringen att den tidigare S-ministern Tomas Östros skulle få prestigeuppdraget som styrelseledamot för internationella valutafonden (IMF) med placering i Washington. Östros är en mycket kompetent person och kommer säkert att göra ett bra jobb. Det som jag vänder mig emot är mer hur Magdalena Andersson med flera hanterat processen.

Runt tio personer hade anmält sitt intresse när rekryteringstiden gick ut i slutet på november och bland dem fanns inte Tomas Östros. Efter det att gallring och intervjuer gjorts tog sig bland annat två mycket kompetenta kvinnor vidare i processen. Trots detta kontaktar Magdalena Andersson sin kompis Östros som kommer in med en ansökan (och det en och en halv månad efter det att sista ansökningsdag gått ut).

Hur det gick vet ni ju redan, men med tanke på hur mycket regeringen talat om sin ambition att bli feministisk så börjar man fundera när och i vilka sammanhang det gäller? På Socialdemokraternas hemsida kan man läsa: ”Socialdemokraterna och Miljöpartiet har kommit överens om att bilda en feministisk regering som tar konkreta steg för att ge kvinnor och män lika rättigheter och samma möjligheter.” Men när det gäller att rekrytera personer till betydelsefulla poster väljer man att ge jobbet till en man som visserligen är kompetent, men som inte sökt jobbet. Ja, inte förrän Magdalena Andersson uppmanade honom att göra det. Men de kvinnor som sökte kvalade tydligen inte in – trots sin kompetens.