Föll ur sängen

Angående Åkes nattliga bestyr som jag skrev om igår så hittade Åke den riktiga vägen ut, jag frågade honom när han kom hem. Det tog väl sin tid men till slut klarnade bilden och han såg vart han stod, så han kunde ta den rätta dörren ut.

Våran förra buss som vi ägde, hade ett sovrum längst bak, egentligen gjort som garage/verkstad av dom förra ägarna som körde cross. Det blev i alla fall Jennifers rum. Jag hade målat en stor döskalle på bakdörren med svart bakgrund. Till saken hör också att hennes avdelning med säng och sånt var en halvmeter ovanför lastdelen som låg närmast bakdörren. Där bak slängde vi in cyklar, grill och såna livsnödvändiga grejer som skulle med på resorna.

På en av våra dragracing resor för 2 säsonger sedan, då vi befann oss i Sundsvall, och hade precis gått i säng, ja Jennifer hade slocknat innan vi. Så hördes ett rappel och buller där bak ifrån. Jaha sa jag, nu lät det som om Jennifer föll ur sängen. Vi väntade en liten stund sedan hörs en röst från hennes rum, mamma, vart är vi? I sundsvall svarade jag. Mamma vart är vi? Ja i Sundsvall, sa jag för andra gången. MAMMA, vart är vi? Vi är i bussen, i Sundsvall, jag tror att du har ramlat från sängen svarade jag. Det blev tyst några sekunder, sedan sa hon, Ok, då fattar jag.

Hon hade inte bara tippat ur sängen som man kanske "normalt" skulle ha fallit ur, nä, hon hade ramlat från kortsidan av sängen, ner den där halvmetern och hamnat längst bak vid dörren. När hon landat och tittade upp så såg hon bara den stora döskallen ovanför huvudet. Hur hon klarade cyklar, grill och annat bråte utan att få ett endaste blåmärke, kan vi inte svara på.

Tror att jag ska göra Jennifers favorit frukost idag, det är scones med marmelad, det förtjänar hon nu då jag hängt ut henne på min blogg. Sedan väntar grannpromenaden och om solen fortsätter att vara uppe så kommer jag att sitta ute idag också. Ha en bra dag!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Maria Lundmark Hällsten