Mera ström

Ja igår for vi då till Norra sandåsen för att fira mammas kommande födelsedag. Min lillasyrra med kille och storebror med familj, var också där. Fick höra att även dom läser min blogg när andan faller på. Sivert, storebror, tyckte att jag skulle ha nämnt vår farfar, Johan, då jag skrev om vår pappas elektriska fingrar. Han var tydligen en häxmästare på elektricitet.

Vår farmor och farfar hade ladugård med höns och därinne skulle dom tydligen dra om lite ledningar och kablar. Ja sa Johan åt vår pappa, det är bara att knipsa av den där kabeln, det har inte varit någon ström i den på 50 år. Knipsa på! Vilket han gjorde men han hade fel, det var ström i kabeln. Nu råkade pappa ha en tång med gummering så han kom lindrigt undan, Farfar sa tydligen bara, jasså var det ström i den där kabeln.

Nu råkar jag veta att även Sivert har att brås på, tydligen. Han hade lagat deras dammsugarsladd med en sockerbit. Inte så genomtänkt kanske, sen skulle hans fru skruva till den där sockerbiten men glömde att dra ut sladden först vilket gjorde att hon också fick känna på hur det känns att bli elektrifierad.

Nä, i våran släkt blir vi nog inga elektriker, inte om man kollar på det som har varit. Men vi kan nog göra andra saker som duger bra. Själv har jag fått våran tvättmaskin som vi ägde en gång i tiden att hoppa en halvmeter upp i luften, det var något vajs på det elektriska, och när jag stoppade in dammsugarkontakten i vägguttaget så sprutade det eld därifrån, ja jag kanske också har elektriska fingrar men har sluppit att få strömmen i mig, jag har bara fått bli varse om att den finns där.

Vår mormor, hade en pacemaker som kände av när det var åska i luften, då började hjärtat bete sig oroligt. När jag skriver det så kom jag ihåg när jag, Åke och Jennifer hade tagit oss en tripp ner till Havet i Norum. Vi parkerade bussen uppe vid stenhällen och gick ner på stranden där vi satt i våra medtagna stolar. Helt plötsligt drar det in kolsvarta moln, vi sitter och fascineras av dom, tittar på Jennifer och ser hennes långa hår, stå rakt upp, precis som när man gnuggar en ballong mot huvudet. Även mitt hår ställer sig upp. Då tar vi vårt pick och pack och springer (ja vi vet, man ska inte springa när det är blixt och åska i luften), upp till bussen och hinner precis dra igen dörren då det brakar loss. Åska och blixtrar är något extra, men aldrig har vi varit med om något liknande, då var himlen verkligen laddad med elektricitet.

Nu ska jag väcka upp Jennifer så vi får börja vår dag. Ha det gött!