Allt färre skickar julkort via Posten medan allt fler skickar sms under julafton. Det innebär att bilder på tomten och jesusbarnet får stryka på foten eftersom sms:andet oftast består av en kortfattad God Jul-hälsning utan vare sig bild på tomteskägg eller litet barn i krubba och stall. Men i framtiden kommer självporträttet att bli den mer vanliga formen av julhälsning.

När vi skickar julhälsning via mobilen istället för med Posten kommer det gamla traditionella bilderna på tomtar och jesusbarn att ersättas av självporträtt och gruppbilder på barnen.

Det nya sms-rekordet under julafton lyder på hela 23,7 miljoner sms (enbart inom Telias nät). Samtidigt som sms:andet för varje år ökar rasar antalet skickade julkort med Posten. År 1995 skickades 67,4 miljoner julkort. Under de 15 år som gått har raset varit stort för denna tradition och i år 2009 räknar Posten med att svenskarna skickar omkring 38 miljoner julkort. Nästan en halvering, enligt Postens statistik. (Se tidigare år här)

Samtidigt ser vi alltså att julafton blivit en sms-högtid och numera är en av årets mest sms-intensiva dagar.

Vad som exakt skrivs i dessa nutida hälsningar vet vi inte, men vi vet att de flesta inte skickar mms, alltså ett sms med bild. Istället sänder vi iväg ett kortfattat textmeddelande av typ ”God Jul hälsar vi er alla”. När julkorten väljs bort försvinner alltså även bilderna på tomtar, julgranar och de mer kyrkligt präglade julvykorten med krubba, stall och jesusbarn. De klassiska bilderna som hört julen till försvinner därmed allt mer.

Vi ser redan idag trenden bland många småbarnsfamiljer som idag skickar bilder på barnen i tomteluva istället för de traditionella julvykortens bilder. Det här är en ny tradition som än mer kommer att slå igenom i våra julhälsningar med mobilen.

För när mms:andet växer sig starkare under de kommande åren kommer det att bli allt mer vanligt att vi också via mobilen skickar bilder som julhälsning till varandra. Men då kommer det att bli andra bilder än tomtar och jesusbarn. Förmodligen blir det nytagna bilder med mobilen där vi skickar självporträtt och gruppbilder på de som vi firar jul tillsammans med. Och textmeddelandena blir till bildtexter där vi skriver ”God Jul, är vi inte fina i våra nya slipsar?” eller ”God Jul, så här blev min snygga julfrisyr!”

I framtiden kommer vi att få se hur tomten och jesusbarnet allt mer går bort medan självporträttet som julhälsning blir allt mer vanlig.
 

Idag har jag  trängts vid elektronikhyllorna på köpmarknaden. Och då slogs jag av tanken att jag kanske inte behöver någon cd-spelare. För Spotify har öppnat musikvärlden för mig.

Den gamla musikspelaren har lagt av och de gånger jag försöker spela en cd hoppar låtarna först en stund fram och tillbaka innan spelaren slutligen stannar och allt blir ljudlöst.  Det var därför som jag tog mig till marknaden för att hitta en ny. Och där på allvar började fundera  över om jag i framtiden behöver en cd i den nya spelaren.

LP-skivorna har jag redan burit bort. Med en grammofon som kopplas till datorn har jag flyttat över en hel del av LP-samlingen så att jag numera kan lyssna på den via datorn. Ett tekniksprång för mig som jag har lärt mig leva med.

Cd-skivorna har jag inte burit bort men de spelas allt mer sällan. Idag är det främst Spotify som ger mig musiken. Och därmed idel nya överraskningar. Samtidigt som jag skriver detta lyssnar jag på ett band från Kinshasa i Kongo. Kasai Allstars heter dom och albumet bär den osannolikt långa titeln In the 7th Moon, the Chief Turned Into a Swimming Fish and Ate the Head of His Enemy.

Eller New York-bandet Gogol Bordello som spelar en sällsam blandning av punk, zigenardragspel och Brechtinfluerad musik. Det är musik som jag absolut aldrig skulle ha upptäckt om jag dröjt mig kvar vid LP-skivor och cd-köp.

Spotify öppnar världen för mig. Men det är inte lättköpt och Spotify ger mig inga garantier för att jag ska hitta det för mig totalt nya. Jag måste knäppa på min nyfikenhetsknapp för att upptäcka det jag inte mött tidigare. För utan nyfikenhet hamnar jag hela tiden bara i Springsteen, Van Morrison och Madonna.

Men ger jag mig ut på Spotify-jakt kan jag hamna i såväl afrobeat från Kinshasa som zigenarpunk från New York. När musikens värld på detta sätt blir digital för mig växer jag som människa. Jag utmanas när jag möter det nya, jag får en stadigare grund att stå på när mina musikreferenser inte längre stannar kvar i det förutsägbara.
 

IT förändrar i grunden vår vardag. Under hösten har jag spanat på detta i denna VK-blogg och här är några av bilderna från dessa spaningar. Med tankar som rör allt från vad som händer med telefonpapperskatalogen till mitt liv som avatar i virtuella världar, över sexualitetens frodiga krafter till fylle-sms.  

Så här såg det ut på bloggen i några av bilderna. I arkivet till vänster på bloggen kan du spana in allt vad jag skrev.

Klockan är tidig söndag morgon, omkring fyra och det är mörkt ute. Grannarna sover men jag har ställt klockan för att inte missa gudstjänsten som börjar vid den här tiden i Second Life, en virtuell värld på internet. Vid tangentbordet ställer jag min kopp te, jag virar filten lite tätare runt pyjamasbenen och loggar in framför datorn.

Filmen ovan visar en inspelning från en påskgudstjänst i anglikanska kyrkan i Second Life, en virtuell värld på internet som forskare i Umeå nu ska studera.

Någon timme senare, vid femsnåret på morgonen, är gudstjänsten slut. Då kryper jag ner i kojen igen och försöker somna om till tonerna av Amazing Grace eller vilken psalm det nu var som jag nynnade med i under gudstjänsten.

När jag vilar huvudet mot kudden brukar jag fundera på vad som händer med de heliga ritualerna när de delas över internet. Biter välsignelsen på mig när jag på skärmen ser hur prästens avatar i det digitala kyrkorummet höjer armen samtidigt som jag i hörlurarna hör hur han läser de mångtusenårigt gamla orden ur välsignelsen: ”Herren, välsigne er och bevara er...”, ja, fast då på engelska förstås eftersom det är en internationell gudstjänst. Biter orden på mig?

Nu ska några forskare studera dessa internationella digitala gudstjänster som firas i olika kyrkor i den virtuella världen Second Life och i andra virtuella världar på nätet. Det är professor Jørgen Straarup och idéhistoriken Stefan Gelfgren vid Umeå universitet som har fått tre miljoner i anslag från Vetenskapsrådet för att under tre år via HUMlab på universitetet studera kyrkan i den virtuella världen.

Det här är en viktig forskning för den kommer förhoppningsvis att kunna säga mer om hur virtuella världar ska utformas för att kunna beröra och kännas angelägna. Men forskningen kommer också att kunna ge bidrag till förståelsen av människans religiösa ritualer och av vad platsen, både den fysiska och den virtuella, har för betydelse i vårt sökande efter närhet, gemenskap och ett liv som bär.
 

Nu är det slutspikat på Umeå universitet. Enligt en gammal akademisk tradition ska den som lägger fram en avhandling spika den offentligt. I Umeå har det ofta inneburit att doktoranden samlas med kollegor och vänner till en enkel ceremoni i universitetsbiblioteket. Där får doktoranden en hammare och en spik och ska sedan nagla fast sin avhandling på en trävägg. 

Bilden ovan: Annakarin Nyberg, forskare vid institutionen för Informatik, spikar sin avhandling. En tradition som nu går i graven.

Men nu går denna tradition i graven, utkonkurrerad av det digitala samhället. Hädanefter gäller elektronisk spikning och även om man fortfarande kan samlas för en liten ceremoni kommer den träffen förmodligen att dö ut när den inte längre är obligatorisk.

Det är kanske dags att göra en lista över traditioner som försvinner när samhället förändras digitalt.

Slut på julkortsskrivande.
Inte längre gå ner till videoaffären för att hyra film.
Inte längre titta i tv-tablåerna. Allt finns ju på SVT Play.
Aldrig mer lämna in deklarationen på trottoaren utanför Skattverket.
Ingen summering av kassakvitton i slutet av året för att få återbäring på Konsum eller OK..
Aldrig mer säga: "Jag har bara en bild kvar, ska ta den och sedan lämna in rullen".

Ja, det är bara att du själv fyller på med traditioner som du ser försvinna när det digitala livet förändrar vår vardag.

Internet och sociala medier som Facebook, Twitter och bloggar kan bli en viktig del av nästa års valkampanj inför valet i september 2010. De politiska partierna har börjat se över sin kampanjorganisation och vi ser flera tecken på att väljarna ska lockas att delta i debatter över nätet. Men samtidigt vet vi att nästan en fjärdel av befolkningen i Sverige inte använder nätet. Stora utmaningar väntar för valstrategerna.

Nu senaste är det Moderat Ungdomsförbundet som satsar på internet. MUF söker en projektledare för att forma MUF:s valkampanj. I annonsen sänder man ut tydliga signaler om att internet förväntas bli en viktig arena för valrörelsen. I platsannonsen uttrycks det så här:

"Vi ser det som meriterande att ha kunskaper om webb och sociala medier. Kan du på olika sätt genom dina kunskaper bidra till att göra MUF:s valkampanj bättre kommer detta vara en bra merit."

Den som anställs förväntas formge kampanjmaterial till ungdomsförbundets sajt på muf.se eller annan webb. Man efterlyser därför någon som bör kunna arbeta med publiceringsprogram som Adobe CS eller motsvarande programvara.

Valrörelsen 2010 blir uppenbarligen intressant att följa när det handlar om hur nätet kan vara en plats för debatt och politiska idérörelser.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att 1,7 miljoner svenskar inte använder internet. Det innebär att nästan en fjärdedel av befolkningen står utanför nätet och alltså inte kan delta i valkampanjer på internet. (Enligt rapporten Svenskarna och internet 2009)

För valstrategerna innebär detta en utmaning. Kommer man att klara av att genomföra en valkampanj som både tar hänsyn till internetanvändare och till de som står utanför nätet?

Folkmobben kan vara hård. Efter andra världskriget, i de segrande länderna, kunde mobben raka av håret på kvinnor som förälskat sig i tyska soldater och låta dem springa gatlopp genom staden. I westernfilmerna rullade man folk i tjära och fjäder. Idag hänger vi ut dem på Facebook.

Över 6000 medlemmar har gått med i Facebook-gruppen ”Vi som tycker att Eriks tjej skulle gå av scenen”. Mer än 10 000 medlemmar har gått med i ”Eriks flickvän, Ninni, Gå av scenen!”. Detta är två av flera liknande Facebook-grupper där Idol-Eriks flickvän Ninni häcklas och utsätts för mängder av nedsättande kommentarer på grund av att hon under tv-sända finalen av Idol sprang upp på scenen för att få stå nära sin pojkvän Erik.

Kommentarerna på Facebook är hårda över att hon tog sig för att ställa sig mitt i kameraljuset.
      
”alltså det var jobbigt att se på det. man ville bara springa dit och skrika "GÅ AV SCENEN!" usch usch säger jag bara! Hon skämde ut sig för hela Sverige!”

”Hon såg ju ut som ett jävla fån när hon stod där o hängde haha”

Men samtidigt som de hårda orden formar en folkmobbsvägg som riktas mot Ninni finns det också några i Facebook-grupperna som reagerar mot den offentliga förföljelse som drabbar Eriks flickvän. Helene skriver ”Gjort är gjort. Hon var pinsam, men alla gör misstag? Jag är emot att hänga ut folk på nätet bara för att tracka ner på dem, och denna sida är ren mobbing!”

Att mobbninggrupper kan växa sig så starka på nätet så fort är mycket intressant och jag önskar att landets svensklärare skulle kunna se det här exemplen och ta upp dem i svenskundervisningen. Här finns många trådar att ta upp om språkets betydelse, om internet som kommunikationsform och om kollektiva mötesplatser som Facebook och vad betyder i våra liv och för kommunikationen mellan människor.
 

Generationskören i Umeå har fått en fantastisk utveckling. Kören är ett projekt från Kultur för seniorer och den samlar äldre seniorer som vill sjunga rock. Idag har kören över 200 medlemmar. Vi ser nu en ny generation av seniorer som kliver fram och sjuner rocklåtar av The Who, Rolling Stones och Bon Jovi. Snart kommer vi också att få se denna generation komma ut på nätet.

Generationskören i Umeå samlar seniorer som sjunger rock, här Start me up av Rolling Stones.

Enligt en undersökning från World Internet Institute finns det 800 000 seniorer i Sverige som inte använder internet. Men samtidigt visar man att de som är mellan 55 och 65 år använder internet mycket mer än de som precis fyllt 65. När de som nu står i begrepp att bli pensionärer om några år går ut i sitt seniorliv kommer de också att ta med sig sina internetvanor. Då kommer vi att f åse ännu fler seniorer som är aktiva på Facebook, på Youtube och andra mötesplatser på nätet.

Några spaningar:
Vi kommer att få se ökad dejting melan äldre via nätet.
Kommunikation mellan barnbarn och seniorer kommer att bli mer vanligt över internet.
Resedagböcker från seniorer som är bosatta utomlands eller på resa kommer att bli mer vanliga.
En större efterfrågan på att kunna följa tv-program via nätet kommer att öka.
Ljudböcker får ett uppsving.
Krav på tjänster för hälsa via nätet kommer att bli mer vanligt från seniorer.

Vilka tjänster som kommer att växa fram vet vi inte riktigt ännu, men helt klart blir det intressant att se hur projekt som ”Kultur för seniorer” kommer att kunna bidra till att äldre får möjlighet att använda tjänster på nätet.
 

Det syns inte i min digitala kalender när ramadan infaller nästa år. Det syns inte när judarna firar  försoningsfest och inte heller när kristna firar påsk. Min digitala almanacka gör mig till en kulturell barbar och den ger mig ingen hjälp att förstå de människor jag möter som kommer från andra kulturer.

Kalender utan kultur
Jag lever med en digital kalender i min mobiltelefon. Den är helt kulturlös. Alla dagar har samma färg och ingen helgdag eller högtid är utmärkt med rött eller annan notering.

Jag vet sedan tidigare att juldagen alltid infaller den 25 december. Men tittar jag i min digitala almanacka så verkar det vara en vanlig fredag som inte skiljer sig från andra fredagar. Samma färg på siffrorna. Ingen stjärna, ingen high light, för att visa på att det är en särskild dag.

Ingen påsk 2010
Jag klickar fram till mars och april för att se när påsk infaller nästa år. Men almanackan säger ingenting. Den är stum och också där visas alla datum med samma jämnsvarta färg. Men, hallå, visst är det är långfredag nästa år? Och var är Kristi him? 

Det här gör mig betänksam och jag blir ledsen över att jag inte får någon hjälp att kliva in i det mångkulturella samhälle jag lever i. Jag ser hur Thailand kommer allt närmare mitt Västerbotten. I Fredrika bygger man ett tempel, thailändska bärplockare bor här flera månader varje år. I Umeå planerar man att bygga en moské. Jag har mött de som hör till Bahai. Jag har ätit med en judisk man. Jag har fikat med en från Japan. Talat intensivt med en från Marocko.

Men min digitala almanacka i mobilen ger mig ingen som helst hjälp att se om någon av dem just denna dag firar helg, har en högtid  eller stor religiös fest.

Bara nu här i december  är det många fester. Här är några.
8 december firas Bodhi-dagen till minne av hur Buddha nådde sin upplysning under Bodhi-trädet.
12 december är det Chanuka, den stora Tempelinvigningsfesten som är en åtta dagar lång fest då judarna för varje dag tänder ett nytt ljus i en åttaarmad ljusstake.
13 december är det Lucia.
17 december Hijra.
25 december Juldagen.
27 december Ashura, en högtid för shiamuslimer och sunniter. Lite olika innebörd, men på samma dag.
31 december Nyårsafton

Om detta säger min digitala almanacka i min mobiltelefon inget. Den är helt tyst. Den lämnar mig i en kulturell vilsenhet som skrämmer mig. Jag vill inte vara barbar.
 

Jag har köpt en ny telefon och med den kan jag läsa e-böcker. Nu ligger jag i sängen på kvällen och smakar försiktigt på framtidens bokupplevelser i skenet av den digitala skärmen. Och funderar över vad en bok är. Om det fysiska omslaget och strukturen i papperet är viktigt. Eller om det räcker med orden, bokstäverna som bildar meningar.

Se vad andra läser
När jag ligger där på kudden och läser börjar jag också fundera på tilläggstjänster. Min mobil är ju alltid med mig och det betyder att jag alltid har mitt bibliotek i fickan. Jag skulle vilja ha en tjänst som gjorde att jag kunde välja att öppna det biblioteket för andra. Om jag står på Rådhustorget skulle jag vilja kunna se på min skärm hur många andra där på torget som också läst samma bok som jag. På min skärm skulle det då dyka upp en lista som säger att ”tio personer i din närhet har också läst...”

En djupare förståelse av staden jag lever i
Vilka möjligheter detta skulle ge för att få en större förståelse för kulturstaden Umeå. Idag skannar jag av folk jag möter utifrån deras hudfärg, frisyr, kroppsform, kläder och ålder och det ger mig en bild av staden jag möter. Men om jag också via min läsplatta i mobilen skulle kunna få se hur många av dem som läst senaste nobelpristagaren eller nya deckardrottningen eller senaste Dan Brown så skulle min förståelse av Umeå som läsande stad och blivande kulurhuvudstad bli ännu djupare.

Men ännu finns inte denna tilläggstjänst och jag får väl tillägga att när den väl kommer hoppas jag att den blir frivillig. För jag och andra vill kanske inte alltid skylta med våra läsvanor.

Ljudboken och det fysiska bokformatet
Nåväl, jag lutar mig tillbaka mot kudden och funderar vidare kring vad läsande är. Sedan ett par år tillbaka har jag lärt mig att möta böcker utan fysiskt format. Jag lyssnar mycket på ljudböcker. På vedbacken, när jag krattar löv, på bussen och ibland när jag promenerar. Vid de tillfällena har jag vant mig av vid att ha boken som fysiskt ting och jag behöver inte hålla den i handen för att uppleva författarens berättelse.

Kommer det att bli så också med läsplattan och den digitala boken i min mobil? Jag vill gärna pröva och har därför för en tid lagt undan mina pocketutgåvor och inbundna romaner. Istället laddar jag hem böckerna digitalt till min mobils läsplatta. Urvalet är ännu inte så stort, men det gör inte så mycket, eftersom det främst är läsupplevelsen och boken som vän som jag vill förstå  mer av.

Boken som vän
Mitt förhållande till boken har alltid varit gott. Det finns pappersböcker som blivit mina vänner. Dvärgen av Pär Lagerkvist är en sådan. Jag återkommer gång på gång till den och blir alltid lika glad när jag ser den i bokhyllan. På samma sätt finns det böcker av Sara Lidman, Kerstin Ekman och Stephen King som jag nickar vänligt till när jag råkar stöta på dem.

Men hur blir det med böckerna i min digitala läsplatta där i mobilens skärm? Kan jag bli vän med någon av dem? Jag provar med Lewis Carolls Alice i underlandet, med Kiplings Djungelboken och med Bröderna Grimms sagor. Jag får erkänna att det känns lite försiktigt. Inte riktigt som att det är vänskap vid första mötet. Eftersom det inte finns något fysiskt papper och omslag att hålla i och hålla om så hamnar texterna lite på distans. Även om orden och författarskapen är helt olika så rinner de alla fram på min skärm i samma format och med samma ljusstyrka.

Med ljudböckerna är det annorlunda. Där har jag en berättarröst att luta mig mot och nyanserna i röstens uttryck hjälper mig in i texten. Men på mobilens skärm och läsplatta blir alla texter lika i sin utformning. 

Surfar runt och upptäcker nya författare
Fast jag älskar att kunna surfa runt i det digitala biblioteket som jag kopplar upp mig mot och välja hej vilt bland gamla klassiker. Lite Strindberg,lite Hjalmar Söderberg, Tomten av Viktor Rydberg och Första Mosebok i Bibeln. Jag anar att när detta väl är utbyggt, ungefär som Spotify när det gäller musik, så kommer jag att sluka fler författarskap än tidigare. Precis som med Spotify som gjort att jag upptäckt musiker jag aldrig tidigare hört talas om. Vilka möjligheter detta skulle ge att botanisera i texter som jag annars inte upptäcker.

Jag är inte riktigt färdig med min nya läsupplevelse ännu. Behöver några stunder till vid min digitala lässkärm. Så jag fortsätter att bära med mig mitt mobila bibliotek i fickan för att undersöka och fundera kring hur mötet med författares texter kan komma att ändras framöver.
 

Efter Farmville kommer Petville. Företaget som har lockat över 70 miljoner Facebook-användare att bli bonde i Farmville släpper nu uppföljaren Petville. Snart är det kanske läge för att också släppa ett Umeåville på Facebook? Mer om det längre ner i detta inlägg.

Efter Farmville förväntas nu alltså Petville bli nästa succé på Facebook. Tanken är att Facebook-användarna sedan de nu lärt sig vara bönder i Farmville nu ska gå med i Petville och börja skapa små söta husdjur, ge dem mat, fin utstyrsel och en massa omvårdnad och digital kärlek. Det låter lite grann som Tamagotchi, om du kommer ihåg det, fast mer avancerat och upplagt på Facebook så att du kan vara social med andra genom ditt nya digitala husdjur.

Om Petville kommer att bli en lika stor succé som Farmville återstår att se. Men eftersom det är samma företag, Zynga, som ligger bakom de båda spelen så borde man ha erfarenhet för vad som slår. Och Petville växer för varje dag, ja, för varje timme och minut, ser jag när jag följer räkneverket på Facebook.

Sedan lanseringen i torsdags har Petville på fem dagar  fått över 42000 fans och 19000 användare har börjat spela. Det är självfallet inte så mycket jämfört med de 70 miljoner som Farmville har, men med tanke på att det bara gått några dagar så är det en klart godkänd start för Petville.

Umeåville och kulturhuvudstadsåret
Jag undrar om samma framgångsrika spelkoncept på Facebook skulle kunna föras över på en svensk kommun. År 2014 kommer Umeå att vara Europas kulturhuvudstad. Skulle det vara en hit eller bara pinsamt för Umeå om man inför kulturhuvudstadsåret släppte spelet Umeåville på Facebook? Eller Umeaville, blir det kanske då på äkta utrikiska. Liknande försök har ju faktiskt gjorts tidigare, men då utanför datorvärlden. Tror det hette Umeå-spelet på tidigt 1990-tal? Det var någon form av Monopol där de gator och företag som kunde köpas hade namn från det lokala näringslivet. Går det att göra i den analoga världen så måste vi fråga oss om det inte också går att göra i den digitala världen?

Och Umeås mål att nå 150 000 invånare kanske skulle kunna slås på Facebook långt tidigare? Fast det blir ju förstås digitala invånare då så man missar väl skatteintäkterna.

Här är i alla fall en gratis idé. I Umeaville skulle man kunna få bygga upp ett alternativt Umeå och ge staden olika karaktärer. Kanske ett goth-Umeå, ett punk-Umeå, ett eco-Umeå, ett barn-Umeå, ett tivoli-Umeå, ett rymd-Umeå, ett is-Umeå, ett regnbågs-Umeå, ett dans-Umeå eller ett opera-Umeå. Och på Facebooks vingar bli omtalat långt utanför kommunens fysiska gränser.

För de som följt marknadsföringen kring Umeåregionen och sett skyltarna med ”Umeå. Vill.” så verkar ju namnet på spelet Umeåville redan vara en framgång : )
 

Jag prövar att ta tempen på Umeå genom att gå in på Youtube för att se filmer som laddats upp från staden under senaste dagarna. Mycket sport, en hel del musik, en student från universitetet som talar om överfiske i Östersjön och en Volvo som gör en burn out.

Intressant att se och visst ger det en viss bild av Umeå. Just dessa filmer är enbart några exempel, det finns många fler på Youtube från Umeå, men samtidigt tycker jag  att vi har mer att visa upp.
Det är fyra år kvar till att Umeå ska vara Europas kulturhuvudstad och nog behöver Umeå redan nu börja pröva och testa sig fram ännu mer på Youtube-scenen.

Se dessa filmer som inspiration och nu är det bara att ta initiativ till att själv lägga upp dina alster så att biden av Umeå på Youtube blir ännu mer mångfaldig.
Här är är några av de filmer som redan idag ligger ute.

Supporterklubben Green Devils stöttar Björklöven med skönsång
Vild uppladdning inför Björklövens match mot Sundsvall med supportrarna Green Devils som åkte med några busslaster till bortamatchen i Sundsvall. Enloigt Green Devils själva så vanns matchen både på läktaren och på isen. Eller som vi säger: ”Det finns bara en klack i hallen!”.

Universitetsstudent varnar för utfiske i Östersjön
Lo Persson, student från Umeå universitet, berättar om sina studier av fisket i Östersjön och problem med för stort uttag av fisk.

Graffiti-känga till Umeås politiker
Kommunalrådet Lennart Holmlund (s) och oppositionsrådet Anders Ågren (m), två av de ledande politikerna i Umeå får var sin känga av rappande graffitimålare som vill tillåta graffiti på stadens väggar.

En burn out på Umedalen
Och så gör Volvo 740 en burn out på Umedalen så asfalten ryker och de svarta spåren efter däcken säkert ligger kvar ännu.

E-boken är snart här och jag ser hur ett stort antal bokälskare ryser och fruktar och våndas. Frågorna väcks om e-boken kommer att förändra vårt förhållande till läsning och till själva boken som fysiskt objekt. Det här är en fråga att utreda och när det blir Littfest, litteraturfestival i Umeå 9-10 april 2010, skulle jag vilja få hjälp med att reda ut mina frågor och funderingar kring pappersbokens framtid och e-bokens intåg. Kan Littfest hjälpa mig med det?

Ska bokälskaren lämna sina älskade böcker och gå över till e-boken i framtiden? En rysning eller en framgång?

Jag har redan här en mängd frågor. Jag börjar ställa dem nu så kan vi kanske tillsammans bena ut svaren när vi ses på Littfest i Umeå i april 2010.

Frågorna fick jag inspiration till efter att ha läst ett blogginlägg på Joho – the blog.
 
Läsbarhet
Kan den digitala skärmen ge samma läsbarhet som pappersboken?  Är det sant att de nya skärmarna fungerar bra även i solsken? Hur blir det i svagt ljus? Blir jag trött i ögonen? Är det så att den som har dålig syn kommer att kunna läsa bättre med hjälp av e-boken?

Bekvämlighet
Måste jag ha kablar, sladdar och tekniskt kunnande för att installera e-boken och ladda ner nya e-böcker? Underlättar den för funktionshindrade? Räcker batteritiden hela boken? Måsta jag ha tillgång ström eller kan jag ta den till avlägsna fjällstugan? Krävs internetuppkoppling för att ladda ner nya böcker?
Slipper jag bära med mig tunga bokväskor på resan? E-boken rymmer ju hela bibliotek utan att bli tung. Och om jag spiller kaffe, är det bara att torka av då utan att det blir fula fläckar som i pappersboken?

Kommentarer
Kan jag skriva små marginalanteckningar och kan jag stryka under i texten? Kan jag söka bland mina understrykningar? Samla dem på ett och samma ställe?

Dela citat
Om jag kan kommentera i e-boken, kan jag då skicka mina kommentarer till vänner på Facebook eller via mail? Kan jag skicka ett citat till någon och skriva ”den här boken borde du ladda hem och läsa”? Blir mitt läsande mer socialt på så sätt med e-boken?

Kostnad
Blir det dyrt? Blir den billigare än pappersboken? Kan jag prenumerarea på nya böcker? Kan jag köpa recensioner av e-boken jag läser från olika dagstidningar?
Blir e-boken billigare för samhället genom att transportkostnader försvinner, genom att skogen inte behöver tas ut för produktion av papper? Eller kostar e-boken samhället mycket i produktionen av tekniken?

Miljö
Blir miljön bättre? Är ett papperslöst e-boksamhälle ett mer miljövänligt samhälle?

Nya författarskap
Kommer nya författarskap att uppstå när e-boken satt sig? Det vill säga författare som via digital teknik kan ha direktkontakt med e-boksläsarna genom att läsarna kommunicerar med författaren via sin uppkoppling?
 
Social markör
När jag går omkring med en bok av Sara Lidman skickar jag ut en social markör som är annorlunda än om jag går omkring med Dan Brown. Hur blir det med e-boken? Finns det någon möjlighet att visa omgivningen lite diskret vad jag läser och därigenom vem jag är? Och när gäster kommer till mitt hem. Hur ska de då kunna få en bild av mig om de inte har en bokhylla att gå fram till, en bokhylla som delvis avslöjar vem jag är.

Den fysiska känslan
Gamla böcker luktar. Ja, förresten det kan också nya göra. Luktar e-boken? Gör det något att läsupplevelsen inte längre doftar? En inbunden bok kan vara vacker som hantverk. Försvinner det? Och omslagets illustration. Blir allt ett och samma med e-boken?

Det nostalgiska
Jag har fortfarande kvar en bok som jag fick som gåva av skolan i ettan när jag under en termin varje dag bar upp mjölkhämtaren till skolmatsalen en trappa upp i Sandbackaskolan (så gammal är jag). Det är en bok full av minnen och nostalgi, inte bara för vad som står i den. Försvinner allt sådant med e-boken?

Samlarobjekt
En bok med dedikation och autograf av författaren kan vara av stort samlarvärde. Var kan författaren signera min e-bok? Är det slut nu med att köa efter författaraftonen och vänta på signering?

Äga
Att föra handen över bokryggarna på bokhyllan. Att veta att den här boken är min. Just det exemplaret. Går det bort nu? Gör det något om vi inte längre äger fysiska bokobjekt?

Boken och kulten
I somliga kyrkor ställer sig prästen nedanför altaret, mot gången till, och läser ur evangeliet. Någon håller upp boken framför, två andra står med tända ljus runt om. Allt signalerar helighet och vördnad. Kan e-boken förmedla en sådan känsla av religion, tillit, tro och högtid?
Blir det bättre när jag kan ha alla religiösa texter samlade på ett ställe i en e-bok och med en sökning enkelt kan jämföra vad de säger om livet, döden, sanningen och alltings förgänglighet?

Frågor som väcks inför framtiden
Det här är några av frågorna som e-boken väcker hos mig efter att läst ett blogginlägg på Joho- the blog.

Kan Littfest i Umeå hjälpa mig vidare med tankar kring e-boken och pappersboken? Kan jag få hjälp att sortera mellan fördelar och nackdelar? Mellan det möjliga och det omöjliga?
 

Vi får allt fler exempel på Hur nätet blir en plats där människor kan mötas för att bearbeta sin sorg och skriva om saknaden efter någon som gått. Det är nästan regel idag att om en ung människa hastigt går bort i en olycka, ett dråp eller genom självmord så skapar vänner och närstående en minnesplats på Facebook, hyllningsfilmer på Youtube eller minnesbloggar.

Forskaren Eva Svedmark och informatören Ingela Hjulfors Berg berättar om fenomenet i ett inslag i Sveriges Televison.

Själv undrar jag om detta kanske kommer att bli en fråga också för landets begravningsentreprenörer? Tv-inslaget tar inte upp det men jag funderar över om de kommer att  erbjuda en minnesplats på nätet samtidigt som de säljer andra tjänster kring begravningen?

Ur Sveriges Television Västerbottensnytt.

Jag har en dröm inför Littfest, litteraturfestivalen i Umeå 9-10 april 2010. Jag drömmer om en internationell litteraturfestival i Umeå som inspirerar till rollspelstexter på nätet, skrivarprojekt på Twitter, gemensamma bloggromaner och sms-tävlingar i konsten att skriva poesi med 160 tecken. Jag drömmer om en Littfest som vid sidan av poetry jam också öppnar upp för msn jam. Och simuleringar i 3D av människors livsberättelser.

Jag drömmer om en litteraturfestival som kan visa hur nya författare föds tack vare deras skrivandet på internet.

Tradition möter nya tekniska plattformar
Tänk om Littfest i Umeå kan bli en mötesplats där det traditionella får möta nya tekniska plattformar och det medskapande som internet ger möjlighet till. 

Igår var jag på en skola i Umeå och pratade med en 16-årig kille som vill bli författare. Jag frågade om hans skrivande och han berättade att det är något särskilt med att skriva på papper. När han för pennan för hand över papperet formuleras orden på ett seriöst sätt, förklarade han.

Ett europeiskt nätverk av skrivare
Men han berättar också att han skriver på nätet. På ett rollspelsforum kopplar han upp sig mot andra skrivare från hela Europa. Han nämner en italienare, en man från Holland och en irländsk kvinna som är mycket äldre än vad han själv är.

Där på nätet i deras gemensamma forum utvecklar de tillsammans rollkaraktärer i en medeltida fantasyvärld. Han öppnar en sida på nätet, skriver snabbt in en adress och bara några klick senare följer jag en av de vindlande texterna som denne unge umeåbo skrivit, alla på engelska. Fram stiger en berättelse om en kusk som driver på sin vagn i rasande fart in på byvägen, allt medan kusken själv studsar upp och ner på sätet av den vådliga farten bakom de rusande hästarna.

I forumet går jag vidare till fler poster och ser hur andra hakar på med sina texter och på skärmen ser jag hur det växer fram ett europeiskt nätverk av unga och gamla som tillsammans skapar berättelser. Jag ser hur relationer skjuter ut från Umeå, ut över många andra länder. Människa till människa, dator till dator.

Nätet fylls av texter
Aldrig i mänsklighetens historia har människor skrivit så mycket som nu. Varje dag, varje timme, varje ögonblick fylls papper men kanske framför allt internet och sms-rymden av dikter, sångtexter, erotiska berättelser, kärleksförklaringar, essäer, noveller, utkast, uppkast och inkast.

Det mesta är fyllt av glädje, längtan och hopp om att mötas. Men där finns också vrede och hat. På olika sätt uttryck för mänskligt liv.

Littfest har Facebook-vänner
Samtidigt ser jag hur Umeås internationella litteraturfestival, Littfest, börjar utformas. Och jag  ser att arrangörerna verkar förstå att nätet verkligen kan knyta samman människor i ett medskapande. På Facebook har Littfest redan 177 vänner (när detta skrivs) och det efter bara några dagar. Än är det flera månader kvar till Littfest så antalet vänner kommer säkert att bli långt fler.

Att Littfest finns med en egen sida på Facebook är ett spännande grepp. Och följs det upp med fler initiativ kring kreativt skrivande över nätet via sociala medier så kommer Umeå att kunna bli omtalat som staden där tradition kan förenas med nyskapande former.

Själv längtar jag efter att Littfest kan inspirera människor att skriva texter på rollspelsforum, förenas i skrivprojekt på Twitter, gemensamma bloggromaner och sms-tävlingar i konsten att skriva poesi med 160 tecken.

Och vid sidan av poetry jam också öppna upp för msn jam. Och så var det där med 3D-simuleringar av människors livsberättelser.
 

Internet går kraftigt ner i åldrarna och allt yngre barn lär sig surfa och klicka på sidor.
Idag är hälften av Sveriges fyraåringar internetanvändare. För tre år sedan var det nioåringarna som till häften var internetanvändare. Statitstiken kommer från senaste undersökningen Svenskarna och internet 2009, genomförs av World Internet Institute.

Den första sajten små barn brukar börja med är Bolibompa, det vill säga tv-programmets webbsajt. Men en livesändning med hockeylaget Björklöven lockar också, kan vi förstå utifrån denna film.

När denne lille parvel börjar skolan om så där fem år kommer han att vara en garvad och erfaren användare av datorer och internet. Detta måste skolan redan idag förbereda sig på.

Det handlar om att finna lämpliga metoder och en pedagogik som kan svara mot dessa vanor.  Det handlar om att fortbilda lärare och pedagoger så att de kan utveckla sin undervisning. Det handlar om att köpa in datorer, ordna med bredband och tillgång till internet i skolans klassrum och samlingslokaler.

Skolan står inför en stor utmaning. 
 

Nu vill glöggtillverkaren Blossa att du ska vara aktiv med att skicka julhälsningar via nätet. Kulturhuvudstadsåret i Umeå skulle också kunna använda ny teknik på internet som gör det möjligt att låta människor vara deltagande och medskapande. Varför inte haka på trenden och låta oss bli sångsolister till Backens manskör, Sångkraft eller någon annan av stadens körer inför kulturhuvudstadsåret?

(Bild ovan ur Blossas julhälsning)

Under de senaste åren har vi sett allt fler exempel på att ett nytt internet håller på att födas. Nu ska vi vara delaktiga, vi ska vara medskapande och bidra med vår egen kreativitet. Jag skrev tidigare om hur Radiotjänst bjuder in oss att vara med i deras nya reklamfilm och hur Telia vill att vi ska skapa halloween-hälsningar med hjälp av mms.

Nu är det Blossa som vill att du ska skicka ett digitalt julkort till grannen, mingelvännen, arbetskamraterna, chefen, farmor eller favoritkusinen. Genom att bjuda in dig att vara delaktig och medproducerande ska du få en chans att stärka dina relationer med folk du känner och samtidigt tänker sig Blossa att de ska öka sin försäljning.

Vi deltar och producerar själva
Vi har bara sett de första stegen i denna utveckling. I framtiden kommer reklam att vara helt annorlunda. Den knyts närmare oss, den blir en del av våra vardagliga handlingar och det blir allt mer vi själva som producerar den och skickar den vidare. 

Företagen kommer att erbjuda oss tjänster som vi gärna vill använda. Ett tydligt exempel är detta som Blossa gör. Vi vill ju gärna skicka en hälsning inför jul till de som vi känner. Den tjänsten erbjuder Blossa oss. Men samtidigt lägger man på ytterligare ett lager i denna tjänst i och med att vi i vår julhälsning sänder med en signal om att det är kul och gott att dricka glögg från Blossa.

Sjunga digitalt med Umeås körer
Hur kommer andra företag och organisationer att använda denna nya teknik? Kommer Umeå kommun inför kulturhuvudstadsåret att låta oss ladda in vårt eget porträtt i en kulturfilm om Umeå? Eller erbjuda oss en sångstämma i ett stycke som framförs av Backens manskör eller kören Sångkraft?

Tänk dig karaoke. Och att du har kören som sjunger ett stycke. Och att du sitter hemma och via din mick spelar in din sångsoloinsats som du sedan laddar upp och vips har du en medverkan i körens framförande.  Sedan är det bara att skicka iväg en bild- och ljudhälsning till alla dina vänner.

Allvarligt. Vi kommer att få se mycket spännande nytänk kring de funktioner på nätet som ger oss möjlighet att vara deltagande och medskapande.
 

Facebook har blivit rena rama släktkalaset. Glöm talet om att internet isolerar människor. Idag blir det allt tydligare att folks närvaro på internet ökar sammanhållning och gemenskap, inte minst med den egna släkten.

Den stora arenan för denna folkrörelse av släktens återkomst är Facebook. Där ser vi idag tydligt hur kusiner återförenas, syskonbarn hittas igen och farbror och moster kommer in i ens liv igen.

Många människor har i Sverige under de senaste decennierna levt utan kontakt med släktingarna utanför den närmaste familjen. Man har haft dålig koll på vad kusinerna gör, om tremänningen fått barn eller om morbror byggt färdig verandan. Men i takt med att allt fler ur släkten addas som vänner på Facebook ökar surret mellan släktleden. Och det är Facebook som är den stora orsaken till denna släktens återkomst i svenska hem.

 
Kusiner, syskonbarn och tremänningar ur min släkt träffades i somras. De flesta av dem finns också på Facebook och många håller kontakt via nätet.

Jag prövade lägga ut en fråga till mina vänner på Facebook om de noterat samma sak. Svaren strömmade in och många ville berätta om hur de hittat igen kusinerna i Karlstad eller syskonbarnet som snart ska få barn.

En av mina vänner skrev följande till mig och jag fick lov att föra historien vidare. Berättelsen är något redigerad för att göra den anonym.

”Min bror gick igenom en väldigt jobbig skilsmässa där det blev svårt för mig att hålla kontakten med hans barn som bodde med sina mamma. Eftersom vi nästan samtidigt flyttade blev kontakten i det närmaste obefintlig med mina brorsbarn. Hörde bara vad som hände dem via min mamma/deras farmor och min bror/deras pappa, även det MYCKET sporadiskt.
De senaste 2 åren har vi hittat varandra via Facebook och det ledde till att jag även återigen fick kontakt med mina brorsbarns mamma och såpass lång tid hade gått sedan den jobbiga tiden så det gick att gå vidare(fast jag inte var inblandad annat än att hon var gift med min bror:) .
Detta resulterade faktiskt i att jag med min familj faktiskt var och hälsade på dem i somras och såg dem alla för första gången på 15!!!!!!!!!!!!!! år...De är nästan alla vuxna idag...och jag har sett dem som små senast. fantastisk känsla. Nu pratas vi nästan dagligen via Facebook och har återknutit släktskapet på ett helt fantastiskt sätt.”

Samma kvinna skriver till mig: ”Man har lite hum om vad som händer i deras liv samt att man kan se bilder av stora händelse som dop och bröllop mm eller bara hur släkten växer. FB är ett ovärderligt redskap när man som jag lever "i förskingringen" :D”

I början av 2000-talet talades mycket om att datorerna isolerade oss, att vi blev sociala enstöringar där vi satt och knapprade på våra tangentbord. Men idag ser vi en helt annan utveckling när Facebook blivit till den stora arenan för att knyta samman kusiner med kusiner, syskonbarn med mostrar och snart även barnbarn med sin far- och morföräldrar.

800 000 seniorer har ännu inte börjat använda Facebook. När de allt mer börjar göra det kommer vi också få se hur barnbarn börjar möta sin far- och morföräldrar över nätet och Facebook.

Människor behöver sammanhållning och få känna var ens rötter kommer från. Att Facebook kan vara ett verktyg för detta ska vi vara glada för.