Visst är det mycket broms i sommar? Elaka rackare som bits ordentligt. Blir man lite svettig så nog kommer det en broms och tar sig ett köttstycke. Jag åkte och vaccinerade mig mot TBE idag, säkert helt i onödan, den smittan ska väl inte ha hunnit sprida sig hitåt. Men nu har jag tagit den första sprutan, nästa blir om fyra veckor och den tredje efter ….. det har jag glömt. Seniliteten kommer tidigt i år tror jag.

Jag tror att jag börjar bli en riktig Sundsvallsbo för nu läser jag SundsvallsTidningen före VK. Men jag har fortfarande mer utbyte av VK måste jag säga. Det är inte lätt att lära om till en ny tidning. Vad har hänt idag då? Jag har sprayat den stora ”bollen” lila. Nu ska den torka i 24 timmar och då ska jag spraya återstående två mindre ”bollar”. Sedan återstår det svåra, att få fast ”bollarna” på sina stjälkar. Det blir till att leta fram najtråden.

Det har i alla fall känts som sommar idag och det är bra. Efter varma juni blev det så plötsligt mycket svalare och mer höstlikt på en gång så det blir härligt att få hälsa sommaren välkommen åter. En dag kvar och sedan är det helg, så fort tiden går fast man inte gör något. Sköt om er och ha det bra i alla fall.

Nu har man tid att fundera och en sak som jag ständigt återkommer till; jag vill ha en hobby! Något som jag brinner för, som jag vill hålla på med så mycket som möjligt. Visst, jag pysslar lite. Vill jag ha porslin med särskilt motiv, då målar jag det. Men ”been there, done that”. Behöver jag några amplar till uterummet, ja då knyter jag några makramé-amplar. Men ”been there, done that”. Vill jag måla en vägg, ja då målar jag den. Men ”been there, done that”.

Mina blommor är väl det närmaste jag kan komma. Ett intresse är det i alla fall och jag ägnar mig åt det under sommarhalvåret. Men på vintern så lägger jag det intresset åt sidan. Stickar, virkar, handarbete överhuvudtaget, visst men ”been there, done that”

Jag skulle vilja verkligen brinna för något. Men vad? Suck…

Att dansa Linedance är ju något som jag verkligen velat göra. Men när jag så började så fick jag först lunginflammation och sedan kom Corona. Nu känner jag att det är försent att börja om. Nästa år är jag på väg mot 68 år och vem vill vara nybörjare då?

Göra små tittskåp, ja det är jätteroligt, men hur många tittskåp kan man ha. Nej, jag får nog acceptera att jag inte kommer att bli ”specialist” inom något område. Det blir till att fortsätta pyssla med lite av varje. Bokintresset har jag ju kvar i alla fall.

Idag blev det grannfika på Corona-vis, alltså satt vi ute, väl åtskilda från varandra. Men kaffet och den nybakade rabarberpajen var god, och sällskapet trevligt så det gick ingen nöd på oss. Solen har strålat så det känns som sommar igen och jag har pysslat om mina rosor och vattnat överallt. Visst regnade det nyss och det ordentligt, men bor man i en slänt så försvinner vattnet fort. Tur att vi kan ta vatten direkt från sjön.

Innan vi gick till kaffet så började jag jobba med hönsnätet. Nu har jag format det till en ganska stor boll och den ”bollen” ska färgas lila innan nästa steg ska göras. Det var inte så lätt att hitta någon affär med lila lackfärg, men Bauhaus har. På torsdag tänkte jag fara och handla färgen så jag kan fortsätta mitt pyssel med trädgårdsdekoration. Så här ser ”bollen” ut i dagsläget.
Jag har satt den över ett litet glas bara för att kunna se formen. Den är ganska stor men jag ska göra några mindre också. Jag menar; om man nu har hönsnät och armeringsjärn liggande; varför inte använda det?

Min stora hibiscus som var så nära att torka ihjäl har fått stå ute i sol och regn ett tag och nu har den hämtat sig. Nya blad och även några blommor är på gång så den ser ut att överleva trots att den blev så vanskött när jag var borta och var barnvakt åt barnbarn.

Visst är blommor fantastiska? De hämtar sig bara man ger dem lite kärlek. Ja, lite gödsel skadar ju inte heller. Jag grävde upp en ros Therese Bugnet i våras. Den växte mitt ibland två kraftiga Snow Pavement och förde en tynande tillvaro. Den blev uppgrävd med en ganska stor rotbit, men jag klippte inte ned den, vågade helt enkelt inte. Den har ju sett bedrövlig ut, en torr pinne med några torra blad. Men jag har vattnat roten och idag, simsalabim, har det dykt upp flera nya skott. Jag håller verkligen tummarna för att den ska klara sig och bli stor och ståtlig. I frånvaro av barn och barnbarn så får man ägna sig på heltid åt sina växter.

Idag tog vi bilen och åkte en sväng. I området finns så många små byar, samhällen och sjöar att upptäcka. Vi har varit ganska duktiga på att utforska områdena kring Kustvägen, men nu åkte vi inåt landet. Ganska trevligt att lära känna den nya hembygden lite mer.

I morgon ska jag prova att göra en liten trädgårdsdekoration med hjälp av hönsnät, en boll och armeringsjärn. Det ska bli spännande att se vad det blir. Sedan ska jag ha tag på lilafärgad sprayfärg och det kan jag tänka mig blir lite svårt. I värsta fall får jag ta mig till Biltema och titta. Det är väl där man köper sprayfärger till bilar, till metall och de borde väl ha ett större utbud av färger än en vanlig färgaffär. Blir det bra så lägger jag ut en bild. Blir det dåligt så lägger jag kanske också ut en bild. Kort och gott, en lugn måndag.

Jag fortsätter med mina inspirerande rubriker och kan konstatera att idag är det……SÖNDAG! Nu börjar en ny, spännande vecka då man aldrig vet vad som kan hända. Idag har vi bara väntat på regnet, men hittills har det inte kommit något, så nu får vi hitta på något annat. Jag har i alla fall planterat lite mer i den nya rabatten.

Mina vitrandiga funkior har planterats i framkanten av rabatten. Dessutom har jag varit och köpt 6 plantor silkesnäva ”Ballerina”, en lågväxande näva som jag hoppas ska sprida sig mellan funkiorna. Det såg lite tomt ut i mitten så jag satte dit ett litet rostigt bord med en pelargon på. Pelargonen är instoppad i en rostig kungakrona även om det inte framgår av bilden.

Nu blev det förstås ganska tomt i den rabatt jag grävde upp funkiorna från så jag har fyllt på ny jord och gjort lite omflyttningar. Smultronrevorna höll på att ta över i rabatten så det behövdes lite grävning för att få det snyggare. I övrigt har inget hänt idag heller. Nu ser jag fram emot en god middag och sedan kanske det är något bra på TVn. Då blir det glass med jordgubbar till efterrätt. Våra amerikanska jordgubbar trivs verkligen och smakar alldeles underbart. Sommar, sommar, sommar!

Vilka fantastiska rubriker jag skriver! De fångar verkligen kärnan i min skrivelse, eller hur? Nej, det enda rubriken visar är nog hur lite som händer här runt sjön.

Men morgonen började sagolikt.
Varmt och skönt, inte en vindpust kändes, sjön vilade lugnt och bara något enstaka fågelkvitter hördes.

Som gjort för att jag skulle jobba med den nya rabatten uppe vid vägen. Jag fyllde på gammal jord, tidningar i mängder och sedan fyra säckar täckbark.  På det lade jag fyra säckar planteringsjord och då började det regna. Sedan blev det sol, men lagom till dess att jag fick på mig skorna för att gå ut, så började det regna och åska och regna. Jag hann i alla fall ut mellan skurarna och grävde upp mina funkior som jag odlat för att ha längs garageväggen. Nu inser jag att det blir nog inget garage så nu får funkiorna flytta till den nya rabatten.
Knappt 3 meter lång och med en lite rundad form. När jag höll på med rabatten kom ”snöskottaren” körandes på sin fyrhjuling. Han menade att nu måste jag sätta ut pinnar för att
markera var rabatten finns så han inte släpper all snö på den, men jag kommer att ha blommor som kommer på nytt varje år så den kommer inte att vara i vägen för traktorn.

Lagom till att jag planterat de gröna funkiorna så började det regna. Men jag har grävt upp de grönvita så de är färdiga för att plantera.
Det som fattas är att gräva en snygg kant runt framsidan och sedan stötta upp med ett par större stenar i bakkant.

Ja, jag tror att det blir bra. Varken rådjur eller sorkar/möss verkar gå på funkior och det känns bra. Det kan ju bli en helt annan sak med vårlökarna. Allium och tulpaner vill jag plantera och hoppas att de ska blomma tidigt medan funkiabladen är små och bara har börjat sticka upp ur jorden. Sedan ska funkiorna växa sig stora och bladrika och täcka över alla gamla vårlöksblad. Ja, så ser jag det för min inre syn. Få se om den motsvaras av verkligheten. Ta det lugnt och håll avståndet.

Vi har just varit och druckit kaffe hos våra grannar. De båda går med kryckor sedan ett par veckor tillbaka och kommer sig ingenvart för tillfället. Burr, vi kan i alla fall röra oss obehindrat. Tur att grannarna är av den positiva sorten så de håller humöret uppe i alla fall.

Jag har börjat med en rabatt idag. Högst upp mot parkeringen finns det som en grop i marken och för att förhindra att jorden rinner ned längs sluttningen, så har jag börjat bygga upp gropen. Först har jag lagt sten längst mot sluttningen, därpå en remsa filt som släpper genom vatten men som håller jorden på plats och vikt upp filtkanten på stenarna. Därefter sand och gammal krukjord och nu blir det dags att lägga tidningar, täckbark och slutligen blomjord. Så blir det till att sätta växter som rådjuren inte tycker om; funkia som jag har ganska mycket av och som bara ska flyttas. Sedan blir det troligen stäppsalvia och slutligen ska en massa vårlökar ned i jorden. Så är det tänkt. Så hoppas jag att inga sorkar eller möss kommer och äter upp mina vårlökar.

Önskar er en trevlig helg!

Det har inte blivit något gjort idag heller. Istället för att göra något så gick jag över till en granne som frågat om jag ville ha en stor yuccapalm. Det ville jag förstås så jag tog skottkärran och en murarhink för att hämta den. Milde tid, den var betydligt större än jag trodde.
Nu står den omplanterad och fräsch inne i vårt uterum medan jag funderar på var jag kan tänkas ha den. Tur att vi har högt i tak i uterummet!

Sedan kom en granne förbi som var ute på en hundpromenad. Det är ju omöjligt att motstå så jag slog följe med dem. Det lustiga är att när hon går ensam ut med hunden så brukar den inte vilja gå så långa promenader. Men när de har sällskap så vill den gå länge.  Vi försökte få den att vända om när vi kom till Veda, men icke. Den tycker att det är roligt med sällskap helt enkelt. Under tiden vi promenerade så hade himlen mörknat och jag kunde höra åskan dundra på andra sidan sjön. Jag lade mig helt enkelt i solstolen nere vid sjön och tänkte invänta regnet, och kanske åskan. De mörka molnen kom närmare men precis när de seglade fram över oss så skingrade sig molnen. Nu har jag gått in och tänker fortsätta vara lat, det blir till att läsa en bok i kväll. Sköt om er!

Idag blev det ett besök på biblioteket. Milde tid, så många panchisar det var där. Uppenbarligen så är det många som isolerar sig och som läser mycket för att få tiden att gå. Vilken tur att vi har kommunala, kostnadsfria bibliotek!

Vi hade kaffefrämmande i eftermiddags. Man behöver verkligen kontakt med människor, det känns tydligt nu när man måste inskränka de sociala aktiviteterna. När jag körde hem från samhället så passerade jag en parkeringsplats där en mamma hjälpte sitt barn att kissa. Been there, done that, så gammal jag kände mig helt plötsligt. Suck…

Jag lärde mig i alla fall en sak idag; olivträd har blommor. Det trodde jag inte. Vårt olivträd har massor med små knoppar och jag har trott att det var blivande oliver. Men nu vet jag att det är små blomknoppar och nu har de börjat slå ut.
Ser ni den lilla gula knappen med de allra minsta små, vita blad runtom? Det är olivträdets blomma. Så spännande! Jag läste också att de inte har någon nektar så inga humlor eller bin hjälper till med pollineringen. Jag får väl ta en pensel och hjälpa till med att befrukta, pollinera dem så fort några fler har slagit ut. Sedan är det bara att hoppas på ett par oliver.

Även pionen har börjat slå ut. Den har farit illa i värmen som var i juni månad, men några blommor kommer den att få i alla fall. Man får vara tacksam för det lilla.

Det var ingen bra dag att åka till Birsta. Halva befolkningen kring Sundsvall var visst där. När man möter människor idag så brukar jag hålla andan just när vi passerar varandra och en liten stund efteråt. Men idag var det så mycket folk att hade jag hållit andan så hade jag nog svimmat av. Inte bra. Jag kommer inte att bege mig till någon större handelsplats förrän detta virus försvunnit. Väl hemma så lyssnade jag på Sommar i P1. Idag var det dottern till Dawit Isak, Betlehem Isaak, som pratade. Ett program värt att lyssna både en och två gånger på. Pratet om rasism löpte som en röd tråd genom programmet och helt klart är, det finns rasism i Sverige. Det finns många kloka och vettiga infödda svenskar, men det finns ack så många, som ägnar sig åt att hata dem som inte är vita, infödda svenskar. För vi får inte glömma; idag finns många infödda svenskar med en mörkare kulör än oss vanliga bleka. Människor som är födda i Sverige, som känner Sverige som sitt hemland men som inte betraktas som ”vanliga” svenskar.

Hon lyfte fram hur fel det kan bli när vi tycker att ”när jag var barn så sa vi negrer men vi menade inte något illa med det”. Men vi känner kanske inte till hela historien bakom ordet, vi förstår inte hur det kan vara så förnedrande. Precis som med ”kinapuffar, negerbollar” etc. Listan kan göras lång. Visst kände jag till att presidenten Thomas Jeffersson hade ett antal barn med en av sina slavar, Sally Hemings, men jag har inte reflekterat över det tidigare. Han ägde ju henne, det var ingen gullig kärlekshistoria. Sally var till råga på allt en halvsyster till hans fru, alltså hade fruns far fått barn tillsammans med en av sina slavar. Det troliga var väl att Sally fick lov att följa sin ägare, sin halvsyster, till hennes liv som gift med Jeffersson. Vi kan inte göra det som redan hänt ogjort, men nog borde vi kunna tänka oss för i våra relationer med andra människor. Jag fick mig en tankeställare, det är mycket att beakta och skaffa kännedom om.

I regnet så har en hel del tid ägnats åt att ligga i dagbädden i uterummet. Jag är så nöjd med mina palettblad som växer tillsammans i en korg. Blommor, blommor, vad vore livet utan blommor?