Då käner man sig som en alien

Jag var till Vårdcentralen idag. Har upplevt mig mer tungandad än jag brukar vara och inte riktigt i form. När jag ringde och berättade mina symtom så fick jag komma på en akuttid. Sköterskan uppmanade mig att gå in på baksidan av vårdcentralen och ringa på klockan. Det var bara att åka iväg direkt och inte förrän jag stod där utanför den bakre ingången så slog det mig; de befarar att det kan vara Covid-19.

Mycket riktigt. Jag blev hämtad av en sköterska i full skyddsmundering. Så rätt av dem men så dum jag kände mig. Lite åt det pestsmittade hållet. Nåja, blodtrycket var bra, sänkan var bra, allt var bra förutom min lungkapacitet. Den ligger lite lågt. Vad det kan bero på är höljt i dunkel. Vilda tankar for genom mitt huvud – jag har en gång rivit ned eternitplattor från ett stort gammalt Kooperativa-hus. Det innehåller ju asbest och jag hade inga skydd. Är det det som börjar spöka? Har jag fått dålig kondis helt enkelt?

Ingen som vet. Jag fick tid till en läkare och jag ska på eget bevåg djupandas och promenera mera. När jag åkte hem så köpte jag med mig pizza, väl hemma hoppade jag i sjön, när jag väl torkat blev det pizza och ett glas vin så nu mår jag jättebra. Fortsätt sköta om er!