Vi brukar sitta ute i solen på morgonfikat. Det är så ljuvligt att kunna göra det fortfarande.
En kopp te, ett par mackor och tystnaden, den ljuvliga tystnaden, den härliga doften av basilika och oregano från krukan på bordet, mm. Fast i morse var det ovanligt mycket oväsen, först kom sopbilen slamrandes. Sedan hörde vi några tranor som tutade. Så dök de upp på himlen, flög ett varv, sedan ett varv till. När de var inne på tredje varvet så kom jag på att ta fram kameran men försent; de avbröt det tredje varvet och försvann.

Därefter kom den unga rovfågeln, nu har jag fått höra att det är en sparvhök som bor ett par hus längre bort. Jag kommer att sakna naturlivet när vi flyttar, det är en sak som är säker.

Något som jag också kommer att sakna är mina blommor. Jag försöker få mina vänner att ta hand om mina dahlialökar, cannor och afrikanska liljor.
Dessutom har jag tagit riktiga närbilder på dahliorna och tänker beställa canvastavlor av dem. Jag har gjort en provbeställning på en tavla för att se om kvaliteten är tillräckligt bra. Jag funderar också på att beställa en större bild med utsikten över sjön. Så lite saker tar jag med mig för att minnas bättre.

Nu är allt avslutat. Jag har lämnat ifrån mig boken till Läsecirkeln, kommer väl att åka dit och fika med dem någon gång. Vi har haft HLR-utbildningen som jag ordnat och jag har blivit avtackad från PRO. Jag struntar i att delta i styrelsearbetet september – november, nej nu får det vara. Nu börjar jag mitt riktiga pensionärsliv.

Alltså började jag med att gräva upp plantorna från en av de tre runda tygrabatterna.

De tre små silverfärgade tuvorna har nu har vuxit sig stora och vackra. Jag satte dem i en plastlåda med vatten för att de ska få dricka sig riktigt otörstiga tillsammans med fem stäppsalvia. Då började det att regna så blir det bara uppehåll i morgon då ska de få plats i någon av de ”riktiga” rabatterna. Alla tre runda rabatter ska tömmas och jorden läggas någonstans där det behövs jord. Sedan ska vattenslangarna tömmas, rullas ihop och förhoppningsvis får någon ny ägare ta fram dem till våren. Det känns skönt att få städa undan lite i taget nu.

Så varmt och kvavt det har varit de senaste dagarna. Vi har inte orkat göra någonting. Det måste vara åldern för jag minns aldrig att vi påverkades av värmen tidigare. Kenya eller Gambia, eller varför inte Senegal eller Kreta, vi bara fanns oss i att det var varmt, kanske man badade lite oftare. Men nu går det bara inte att vara ute i solen. Jag blir lite snurrig i huvudet och mår helt enkelt jättedåligt. Det bästa är att vara inne i vårt svala stenhus. Men nu har det till och med varit så kvavt att vi haft en fläkt i gång hela natten. Det har aldrig hänt tidigare.

Är det något annat som påminner en om att man passerat 70-strecket? Ja, det skulle väl vara att man har svårare  att ta sig upp från halvsittande. Ett mycket märkligt fenomen som jag brukar skylla på att vikten har ökat, sakta men säkert så smyger sig en massa onödiga hekton sig på. De slår sig med förkärlek ned runt magen och den övre delen av kroppen.

Mer då, vilka ålderstecken kan man känna? Det vanligaste är väl när det talas om människor och någon säger ”hon måste väl vara minst 70” om en människa som jag upplever som gammal. Då slår det mig, som en blixt från klar himmel, vi är nog jämgamla, hjälp.

Jaja, det är i alla fall åldern som spelar roll nu när vi ska flytta till lägenhet. Jag har lovat mig själv att jag inte ska engagera mig i allt möjligt utan istället ska jag bli en pysslande äldre dam som planerar måltiderna, bakar allt som oftast, sköter om sina blommor och ägnar sig åt sin Livskamrat. Däremellan ska jag gå långa promenader, med stödstrumpor och broddar (på vintern alltså). Det låter väl inte så upphetsande, men tryggt och säkert och jag vill ha trygghet och säkerhet nu.

I onsdags var vi på fest, det är så vi pensionärer gör; vi festar alla dagar utom fredag och lördag. De dagarna överlåter vi till amatörerna. Nej, skämt åsido, det var en alldeles underbar fest. Härligt varmt så vi kunde sitta ute på den nya altanen. Attan och altan, de har byggt ihop den befintliga altanen med bastun och badtunnan, glasade räcken och trappa ner till stranden och där är det inte många meter ner till vattnet. Helt underbart.

När dimman började sänka sig så gick vi in och där hade de dukat upp allt, Som regel brukar vi ha knytkalas men den här gången ville de bjuda på allt så det fick de göra. Hur många surströmmingar åt jag då? Ingen, men tre rejäla klämmor fick jag i mig. Så gott!

Det kändes väldigt vemodigt när vi gick därifrån. Sannolikt var det den sista festen här vid Öjen. Vi kommer naturligtvis att bjuda på en farväl-middag men det blir inte samma sak när det är vi som håller i allt.

Livskamraten blir tokig på mig för jag bara planerar inför flytten. Jag kollar på duschdraperier i parti och minut och jag retar mig något så vansinnigt på att man inte får sätta upp ett spegelskåp över tvättstället, ”det kan ramla ner flaskor och spräcka tvättstället”. Det är inte stort utrymme att överhuvudtaget sätta upp någon hylla. Ett sådant felplanerat badrum, dessutom målat i någon slags gulaktig färg och brun plastmatta, åtminstone ser det ut så på bilden. Hade jag sett bilderna från badrummet så hade jag inte sagt ja till lägenheten. Men, jag får skylla mig själv. Jag ser att det är bara målad glasfiberväv så jag ska kolla underhållsbudgeten för lägenheten och se om jag åtminstone kan måla väven. Uppriktigt sagt så är det detta som finns i mina tankar nu. Vi får kanske bli tokiga tillsammans, Livskamraten och jag.

Idag var jag på Läsecirkeln. Vi var bara tre stycken där varav en var vår 92-åring. Hon var mer hopsjunken än jag någonsin sett henne och var så trött att vi bara pratade och fikade. När hon verkade börja vilja somna ordentligt så avbröt vi träffen så hon skulle orka gå och handla på ICA. Hon är en riktig kämpe måste jag säga. Jag tycker så mycket om henne.

Efter träffen har jag inte gjort någonting, bara spelat Lilly´s Garden. det kan jag hålla på med länge, länge utan att bli less. Igår var jag lite uppåt vid tanken på den nya lägenheten. Nu tänker jag mest på det ”kommunalgrå” badrummet och undrar vad jag kan hitta på där. Det finns bara ett litet tvättställ utan utrymme för tandborstar, tvål med mera. Får man skruva i väggen och sätta upp en hylla? Får man sätta in en egen tvättmaskin i en vanlig hyresrätt? Måste man be värden om lov? Om värden ska sätta in en maskin får man betala för den varje månad? Frågor, frågor, frågor. Ingenting vet man. Det är nog bäst att gå in på värdens hemsida och läsa lite.

Jag har alltid målat och tapetserat överallt där vi bott tillsammans. Enda undantaget var när vi flyttade in som första hyresgäster i Vårby Gård. Då kunde jag ju inte börja göra något, fast jag målade om i klädkammaren och betonggolvet på balkongen. Det gick bara inte att låta bli. Men jag får väl försöka att låta bli nu, vi vet ju inte hur länge vi blir kvar i den lägenheten

Någonting som jag kanske inte skrivit om var att vi inte sett vår nya lägenhet överhuvudtaget. Storleken och rumsplaneringen kände vi till men inget annat. Jag hade skrivit till lägenhetsinnehavaren och bett honom om att skicka några bilder och det skulle han göra före definitivt ja eller nej-datum. Inga bilder kom, dagen för att tacka nej  kom och gick och hux flux var vi nya lägenhetsinnehavare till en 3a i Umeå. Jag skrev igen och bad om bilder. Inget svar. Igår kom paniken krypande, vad har jag gjort!? Det är ju jag som är den aktiva i lägenhetssökandet. Livskamraten är nöjd bara han har en säng och en soffa att sitta i. Men det är inte jag.

Igår kollade jag upp båda lägenhetsinnehavarna för att kunna ringa och fick inte fram några telefonnummer. Det var svårt att sova på natten, det vill jag lova. Men så i morse fick jag en idé; månntro de finns på Facebook? Det gjorde de, båda två. Det blev till att skriva på Messenger och inom en liten stund hade jag ett antal bilder som tydligt visade hur lägenheten ser ut. Nu känns det bra, där kan jag absolut tänka mig att bo. Bara badrummet ser tråkigt ut, men det får man fixa med ett snyggt duschdraperi och en fin matta. Dessutom kan man fundera kring om det är några möbler vi ändå ska ta med oss, kanske någon av våra sex Billy bokhyllor? Kanske vårt gamla ekbord som vi fick av mamma och pappas granne. I ihopstyrt skick rymmer det 6 personer och med båda iläggsskivorna rymmer det 12 st. Sedan jag målade benen och skivorna så ser det snyggt ut dessutom, jag får ta mig en funderare, kanske lämna in bordsskivorna på slipning och lackning…..roligt att fundera på det.

Vilken lättnad! Vi får se hur länge vi blir kvar där, om vi väljer att bo i ett annat område eller köper en bostadsrätt. Först ska husförsäljningen vara avslutad innan vi gör något definitivt. Det blir bra att bo på orten så man kan åka och titta på olika alternativ.

Bra avslut på helgen!