I tre dagar har jag jobbat nu och jag kan konstatera att det hade inte varit fel att vara ledig denna vecka också. Solen skiner varje dag nu när man ska upp tidigt och iväg!
Så kan det gå, det blir väl bättre nå’t annat år.

Det kändes bra att komma åter i arbetet, förutom då att man måste börja med att ringa till Bosse och erkänna "jag kommer inte ihåg mitt lösenord till datorn". Att man aldrig lär sig, en liten lapp med lösenord inlåst i skrivbordslådan kan vara en lösning, men icke….. Det märks ändå att många fortfarande har ledigt, det är så tyst, så tyst i korridoren.

Igår var jag på 12-årskalas, nej ursäkta mig, det var disco – inte kalas. Vädret var härligt och ungarna var ute på dotterns nya altan hela tiden och hade mysigt. Visst lät musiken lite hög ibland, men det är väl tillåtet när det är kalas…. Som mormor så fick man hålla sig undan, men de korta stunder jag vågade mig ut så såg jag att den gamla leken sanning och konsekvens fortfarande gäller. En hel del ostbågar kastades tydligen också mellan gästerna, till hunden Gimli och kattens stora förtjusning.

Men idag så är det den ändå yngre generationen som är här. Lilla L ligger just nu och sover gott efter mellanmålet. Föräldrarna är på Nolia så vi har fått äran att umgås med lilla fröken en stund. Sonen och sonhustrun har varit väldigt konsekventa vid L:s sänggående. Hon sover i eget mörklagt rum, man lägger i säng henne, ger henne nallen, startar CD-spelaren med soft musik och går ut. Punkt slut. Det fungerar med henne! Jag har aldrig varit med om maken…. Lycklig och glad ser hon ut där hon ligger och håller i nallen. Ibland kan man höra henne ligga och prata en stund för sig själv därinne, men det är allt. Varför gjorde inte vi så med våra barn? Fungerar det på alla tro?
Idag räcker mina kramar bara till den lilla solstrålen L!

Så vacker är "häcken" just nu!