De senaste veckorna har fått mig att reflektera över mitt liv. En känsla som jag kan få ibland är att det inte är jag själv som styrt skeenden helt och hållet utan ”plötsligt händer det”! Det är då främst den yrkesmässiga delen av mitt liv jag syftar på. Allt hänger förstås samman, det personliga och det yrkesmässiga, och det personliga har ofta styrt var jag hamnat rent yrkesmässigt lite på en slump.
Från att ha börjat yrkeslivet inom sjukvården till att hamna inom kontorsvärlden som läkarsekreterare – den ändringen möjliggjordes genom att Livskamraten startade eget företag och jag ville hjälpa honom med det administrativa, därför skaffade jag den kompetensen.
Att jag började läsa på universitetet, därför att jag fick tid över när barnen började skolan, möjliggjorde att jag kunde växla till andra arbetsuppgifter inom koncernen. Jag fanns på plats med rätt kompetens när företaget behövde ny VD-sekreterare och tack vare en bra chef kunde jag utvecklas till att ta över även det interna informationsansvaret. Så mycket roligt jag hade under den tiden…..kundkontakter, europeiska nätverk…..suck, den tiden är över.
Sedan kom förstås den stora händelsen, mina dåliga blodkärl i huvudet med åtföljande två operationer, och ett vakuum på nästan tre år då jag bara kämpade för att ”bli mig själv” igen. Mitt i eländet var också det en underbar tid; den gav mig tid att tänka över livet, vad är viktigast i livet, vad betyder mest för mig och den tiden har gett mig ett annat perspektiv på livet. Nyttigt faktiskt. Livskamraten och jag fick ju några år då vi var tillsammans hela dagarna och det stärkte vår relation. Det skapade faktiskt en längtan efter att få gå i pension så vi kan fortsätta vara lediga ihop.
Den tiden gjorde att jag hamnade i ett tomrum rent yrkesmässigt; vad klarar jag av att göra nu, ska jag börja med något nytt vid 55 års ålder? Vad kan jag egentligen? Att vara en samordnande spindel mitt i nätet med många bollar i luften – det kändes inte längre möjligt. Nätet var raserat och bollarna hade hamnat lite här och lite där. Ingen rolig situation egentligen. Det var tufft att komma tillbaka och börja prova på olika saker. Jag trodde att jag bara skulle kunna arbeta med rutinsaker, men upptäckte snabbt att det klarar jag inte av. Jag upptäckte att vad jag än gör så försöker jag alltid förändra / utveckla det jag gör. När jag ser tillbaka på mitt yrkesmässiga liv så ser jag att jag haft den förmågan hela livet, men utan att tänka på den. Är det en bra förmåga? Det måste jag fundera lite mer på. Jag återkommer.
Senaste kommentarerna