Kategori: Insändare & Debattartiklar

Minska barngrupperna!

Av , , Bli först att kommentera 4

Skrev i fredagens VK tillsammans med vår gruppledare Veronica Kerr om att minskade barngrupper i förskolan är mycket prioriterat i Umeå kommun för oss Kristdemokrater. Vi har debatterat denna fråga länge nu, och det kommer krävas ett maktskifte i kommunen för att något ska bli gjort!

Här har ni den i sin helhet. Det är en replik på en tidigare debattartikel i VK.

 

Företrädare för Förskoleupproret, Barnverket och Lärarförbundet skriver i en gemensam debattartikel (14/7) att rejäla satsningar krävs för att minska barngrupperna i förskolan.

Vi Kristdemokrater välkomnar debatten och att fler röster höjs för att värna om barnens psykiska och fysiska miljö och hälsa. Satsningar på minskade barngrupper är ett av de mest prioriterade områdena för att säkerställa förutsättningarna för en kvalitativ verksamhet. Kristdemokraterna har länge drivit den frågan och föreslog så sent som Almedalsveckan 2013 en finansieringsmodell för att uppnå hållbart minskade barngrupper.

Debattörerna väljer dock bara att nämna Socialdemokraternas senaste ”vallöfte” om maxtak i förskolegrupperna. Det är ett förslag som tyvärr saknar trovärdig och öronmärkt finansiering. Samtidigt höjdes kritiska S-röster när Kristdemokraterna föreslog en lösning på problemet.

Vår modell för minskade barngrupper bygger på gemensamt ansvar från alla berörda parter. Det blir tillåtet för kommuner att höja maxtaxan med 100 kronor för första barnet, 67 kronor för andra barnet respektive 33 kronor för tredje barnet. Det skulle ge kommunerna en intäktsökning på cirka 350 miljoner kronor. För varje krona som föräldrar betalar i höjd maxtaxa bidrar kommunerna själva med en krona och staten med två kronor. Det innebär att 1,4 miljarder ska garanteras för att minska barngruppernas storlek. Vi tror att föräldrar är beredda att betala något mer ifall det går till barnen.

Vi håller med debattörerna att kommunerna allt för ofta inte prioriterar förskolan. Men med politisk vilja går det att lösa. Det har styrande Kristdemokrater i Jönköping bevisat där det redan nu infört maxtak på 12 barn per grupp i de lägre åldrarna och 18 per grupp för de äldre barnen.

Vi anser att det är prioriterat med minskade barngrupper, men då krävs ett annat styre i kommunen. En kommunbudget handlar om att prioritera vilket styrande S och V inte lyckats med. Det har fått till följd att barngrupperna ökat och att kommunen nu har svårt att få en budget i balans. Minskade barngrupper är en investering och något vi kommer jobba för, om vi får förtroende att leda kommunen efter valet.

Veronica Kerr (KD)
gruppledare Kristdemokraterna Umeå
Thomas Nordvall (KD)
Ledamot för-och grundskolenämnden, kandidat Riksdag och kommun

Blir det inga privata aktörer i Umeå?

Av , , Bli först att kommentera 8

Har idag inne min kontrareplik till Eva Andersson (S) och Åsa Bäckström (V) replik Nej till vinster i vården.

 

I en replik i VK (16/7) bemöter Eva Andersson (S) och Åsa Bäckström (V) min kritik om de ideologiska skygglappar som styrde beslutet att överta vårdboendet Skräddaren från Carema. Jag välkomnar att de ansvariga nu träder fram från den långa tystnad som rått efter att de negativa konsekvenserna blivit kända.

Skribenterna listar fem motiv till varför beslutet var ”rationellt”. Andersson och Bäckström menar att ett av motiven var att vilja skapa stabilitet genom att inte upphandla vården en gång till. Det skulle innebära stora konsekvenser för privata aktörer inom vård och omsorg i Umeå.

Är det här ett definitiv beslut för att all privat vård och omsorg inom snar framtid kommer att återtas i kommunal regi? Eller om det viktigaste är stabiliteten, kommer enbart nuvarande aktörer att få finnas kvar, oavsett kvalitet? Endast med svepande penseldrag nämns de negativa konsekvenserna av dessa ”rationella motiv”. Är den ökade sjukfrånvaron efter övertagandet rationellt? Eller den minskade upplevda kvalitén? Vad är rationellt med att överta en fullt fungerande verksamhet? Debattörernas replik ger många frågor men få svar.

Vidare skriver skribenterna att de tog över verksamheten eftersom att en ny upphandling efter tre år hade inneburit att ”vilket riskkapitalbolag som helst övertagit verksamheten”. Det är uppseendeväckande att  Andersson och Bäckström inte vet att det är deras ansvar inom LOU att ställa krav och sätta upp spelreglerna för de aktörer som vill leverera vård och omsorg. De båda vet att vem som helst inte kunnat ta över verksamheten. Det är skrämseltaktik!

När ansvariga politiker tar stora beslut med ”snabbenkäter” och lösryckta tidningsartiklar som underlag förbrukas förtroendet omgående. Nu har S och V suttit fast i en retorik som inte har något med kvalitet att göra, där diskussionen om hur bättre vård och omsorg kan levereras hamnat helt i skymundan. Tre år har gått sedan vinstdebatten tog fart. Det är tre år utan förslag från S och V om ökad kvalitet.

Thomas Nordvall (KD)

Kandidat till Riksdagen och kommunfullmäktige

 

”Nej till vinster i vården”

Av , , 1 kommentar 13

Idag har Socialnämndens ordförande Eva Andersson (S) och vice ordförande Åsa Bäckström (V) bemödat sig att träda fram ur en lång och medveten tystnad gällande övertagandet av vårdboendet Skräddaren. Efter min debattartikel angående agerandet verkar det nu vara läge att vagt beskriva skälen till övertagandet.

Istället för att som S och V fokusera på bolagsform och vinst, efterlyste jag fokus på kvalitet. Jag gav dem öppet mål för att dementera att det även för dem är viktigast med kvalitet. Istället väljer de att skjuta i eget mål.

För inte i något ordalag nämns att kvalitén har varit viktig i beslutsunderlaget för övertagandet. Här rabblas det om vinst, riskkapitalbolag och räntesnurror. Lösa rykten i media fick ligga som primärt beslutsunderlag och ideologiska skygglappar stod i vägen för att se hur Carema skötte sig på lokal nivå.

Nej, repliken från dessa ledande politiker visar på hur lite rationella(som de skriver) argument som fanns för beslutet. Den andas ovilja att förstå de irrationella med att sätta en fullt fungerande verksamhet i gungning. Synd.

En kontrareplik kommer under nästa vecka. Då bemöter jag repliken och de ”rationella motiven”.

 

Thomas Nordvall, 

Kandidat Riksdagen & Kommunfullmäktige

Dags att ta ansvar Eva & Tamara?

Av , , 7 kommentarer 11

Skriver idag på Vk.se om Eva Andersson och Tamara Spirics ideologiska krig mot vinster i välfärden som fick konsekvensen att vårdboendet Skräddaren nu upplevs ha sämre kvalitet än innan. Med den höga svansföringen och de negativa konsekvenserna det fått och kommer få kan det vara dags för dem båda att ta sitt ansvar. Lämnar ni era platser till förfogande?

——————————————

Ansvariga socialdemokrater och vänsterpartister i socialnämnden ansåg sig bättre lämpade att sköta verksamheten efter en rad ”skandaler” på Caremadrivna äldreboenden i södra Sverige. Skandalerna dödförklarades senare.

VK förmedlade i ett antal artiklar vad de anhöriga och boende kände inför beslutet. Carema hade skött boendet mycket bra och personalen var omtyckt av både boende och anhöriga. De äldre och deras anhöriga var mycket besvikna över beslutet, men det tog inte de styrande någon hänsyn till.

Kvaliteten som parameter passade inte in som beslutsunderlag när ideologiskt vänstervridna politiker, personifierat av nämndens ordförande Eva Andersson (S) understödd av Tamara Spiric (V) gick till beslut om det framtida verksamhetsansvaret. I en VK artikel säger Andersson angående beslutet att överta: ”Jag störs lika mycket som alla andra över att det går skattepengar till privata fickor.” Spiric gör samma analys.

Jag störs oerhört mycket över att ideologiska skygglappar står i vägen för brukarna, de anställda och anhörigas bästa. När allt underlag visade på att verksamheten fungerade bra, valde S/V att med enbart ideologiska argument försätta kvaliteten i gungning.

Nu kommer rapporterna om en stigande sjukfrånvaro, hög personalomsättning och missnöjda anhöriga. SVT rapporterar (8/7) om missnöjda brukare, anhöriga och personal. I stället för att de politiskt ansvariga framträder och tar ansvar, står nu verksamhetschefen och får försvara det andra beslutat om.

Det tål att upprepas. Det är inte acceptabelt att de boende på Skräddaren ska behöva ta konsekvenserna av detta drastiska politiska beslut byggt på ideologiska grunder. Oavsett hur väl organisationen fungerade, hur nöjda anhöriga var och hur väl de boende mådde så bröt kommunen avtalet med Carema, eftersom det fanns ”risk” för vinst i verksamheten.

Jag anser att förtroendet är förbrukat för de ansvariga och att det bör vara läge för Andersson och Spiric att lämna sina platser till förfogande.

Kvaliteten borde ha satts i första rummet. Då hade beslutet blivit att Skräddaren skulle få fortsätta drivas av Carema. Det är sorgligt att något så självklart inte får vara vägledande. Men det är samtidigt inte mer att förvänta sig när Andersson och Spiric bestämt sig för att all vård som gör vinst bör förbjudas.

Thomas Nordvall
kandidat till kommunfullmäktige i Umeå och riksdagen i höstens val för Kristdemokraterna

 

 

Starka fördomar mot KD

Av , , Bli först att kommentera 10

Folkbladets ledarskribent skrev en fördomsfull ledare om ”vad Kristdemokraterna är” och vad hon tyckte ”Kristdemokraterna skulle bli”. Den var snurrig nog att behöva besvaras. Idag har vi inne vår replik, underskriven av jag, Veronica Kerr, gruppledare Umeå, Anders Sellström, riksdagsledamot och Birgitta Nordvall, gruppledare landstinget.

 

I en ledare (30/6) skriver vikarierande ledarskribenten Linda Westerlind under rubriken ”Kristdemokraterna borde byta linje” att vårt parti är emot all samhällsförändring, driver enbart kristet moraliserande politik och att partiet har en grogrund i Sverigedemokraterna.

Fördomarna mot partiet och okunskapen om Sveriges kristna historia är påtaglig. Kristdemokraterna bygger sin politik på kristna idétraditionen om alla människors lika, unika och okränkbara värde.
Det är samma värden som byggt Sverige, vår lagstiftning och vårt samhälle. Linda avfärdar detta arv, påstår att Sverige är kristet och samtidigt ateistiskt.
Det är som att säga att Sverige är svart men vitt. Sverige är en sekulariserad stat men fortsatt är en majoritet medlemmar i religiösa samfund. Över 30 procent anser sig direkt tro på en Gud.
För oss Kristdemokrater bejakar vi människors rätt att tro på vad man vill, samtidigt som vi anser att politik och religion ska skiljas åt.

Att vi skulle vara emot samhällsförändringar är okunnigt och fördomsfullt.
Kristdemokraterna har under åren vid regeringsmakten drivit på för ökad frihet, gjort det möjligt för äldre att välja utförare i vården, sänkt skatten för pensionärer, förkortat vårdköerna och ökat kvaliteten i vården.
Gjort den största satsningen någonsin på barn- och ungdomspsykiatrin och infört gåvoavdrag för ideella organisationer.
Gåvoavdraget som ökat givandet till välgörande organisationer med 37 procent, eller 1,3 miljarder kronor mellan åren 2012-2013. Kristdemokraterna har gjort skillnad och bidragit till ett varmare och frihetligare Sverige.

Linda påstår även att SDU och KDU står varandra nära och att det har bäring på moderpartiet.
Det är tvärtemot vad SCBs valundersökning visar. Flödet mellan partierna är mycket små, och än mindre än det från Socialdemokraterna. Ett parti som Linda representerar.

SDU står för en radikalt annorlunda människosyn än KDU.
Det fula spel som SDU hållit på med har KDU markerat mot varje gång. Så även det på Almedalen. Att spela ut SD-kortet utan fakta är synnerligen osmakligt.

Förbjuder S och V kommunen nu?

Av , , 5 kommentarer 14

SVT nyheter rapporterade igår om missförhållanden på äldreboendet Skräddaren på Teg. Bakgrunden är den att ledande Socialdemokrater och Vänsterpartister abrupt tog över verksamheten från Carema 2011, efter ett mediadrev på bolaget. Skandalerna blev tillslut ”skandaler” och dödförklades senare eftersom det var falsarier. (Läs här) Carema (som bolag) hängdes ut för vanvård och Eva Andersson (S) och Tamara Spiric (V) var snabbt ute och ville ta ideologiska och politiska poänger. Eva Andersson sa så här angående övertagandet:

Varför fattar ni det här beslutet?
– Det var inte ett riskkapitalbolag i den här formen när vi startade, säger Eva Andersson och tillägger:
– Jag störs lika mycket som alla andra över att det går skattepengar till privata fickor. (VK, 2011)

Nu kanske ni undrar varför de inte nämner vanvård?

Jo, eftersom att Carema drift av Skräddaren på Teg hade fått mycket bra omdömen från brukarna, anhöriga och personalen trivdes på jobbet. Kvaliteten, som jag, kristdemokraterna och Alliansen anser viktigast, låg inte ens till grund för något beslutsunderlag. Ändå väljer S och V att bryta kontraktet omedelbart och vräker ur sig kritik mot ”skatteparadis” och ”vinster som går till annat”. Tamara Spiric menade då att vanvården var en bevis för att vinster i välfärden var jordklotets största hot. Att Caremas huvudmannaskap tillsammans med duktiga och drivna medarbetare på Skräddaren hade levererat god kvalitet var sekundärt.

Nu kommer rapporterna om ökad sjukfrånvaro, hög personalomsättning och minskad nöjdhet.

Det är bekymmersamt när politiker kan fatta så abrupta beslut som får så stora konsekvenser och sen gömma sig bakom kommunens tjänstemän. Men nu när sämre kvalitet uppstått tillföljd av övertagandet från kommunen har jag bara en fråga till Socialdemokraterna och Vänsterpartiet:

Bör inte kommunen förbjudas från att bedriva äldrevård? Ni har ju ett bättre beslutsunderlag nu, än det ni använde för att förbjuda Carema från att driva äldrevård.

 

 

Feministiskt haveri om guld

Av , , Bli först att kommentera 8

Skriver idag en replik på Feministiskt initiativs debattartikel om att sälja guldet för att få mer vård. Den bisarra åsikten och oförståelsen krävde ett svar. : http://www.folkbladet.nu/824290/f-maste-vardera-guldet-hogre

Feministiskt initiativs Kajsa Markström och Saasha Metsärantala attackerar Riksbankens guldreserv och produktionen av guld i svenska gruvor. Feministiskt initiativ skriver att de vill satsa alla resurser på vård, skola och omsorg i stället och menar att det arbetade timmarna för att extrahera guldet gör mer nytta i vården.

Men med det ekonomiska synsättet skulle inga pengar finnas att fördela till vård, skola och omsorg. Det förstår nog de flesta vore en katastrof.
Varför just guldet blev i skottgluggen nämns inte. Jag ska väl inte föregå deras motiv, men troligtvis har de blivit varse att Sveriges riksbank sitter på en herrans massa guld förvarade i bankvalv. De har även gjort en genusanalys på guldet och kommit fram till att det värderas högre för att det är manligt.

Jag vet inte, men historiskt har det i alla fall varit främst kvinnor som burit smycken av guld.

Det ska kvinnorna vara mycket glada över.

Guldet finns där för att papperspengar, som Feministiskt initiativs Gudrun Schyman med en cigarettändare brände upp, ska garanteras sitt värde över tid. Guldet, som tidigare gick att byta direkt mot pengar, är en ändlig råvara som används för att stabilisera ekonomin vid valutaförändringar och likviditetsproblem.

Guldet har tenderat att öka i värde när värdet av en valuta sjunker. För att förenkla det lite. Om Visby (Schyman brände 100 000 kr där) hade varit en liten isolerad ekonomi hade hon faktiskt på marginalen bidragit till att alla andra öbor hade blivit något rikare, eftersom varje krona därmed hade blivit mer värd (deflation).

Hade i stället en centralbankschef kommit med ett lass sedlar och slängt dem över Visby-ekonomin hade i stället värdet på alla andra kronor sjunkit (inflation). Om man då som öbo ägde guldtackor hade värdet på guldet ökat och således försäkrat ägaren om att den ökade penningmängden i ö-ekonomin inte raserat värdet av ens tillgångar, som så enkelt kan tryckas i sedelpress. De som ägt guld under 2000-talet har exempelvis fått se en tredubbling av värdet.

Med det här lilla exemplet hoppas jag att Feministiskt initiativ får mer förståelse för varför det finns stora guldreserver. Men det är främst oförståndet för hur vi får råd att finansiera vård, skola och omsorg som är mest uppseendeväckande. I raka motsatsen till Feministiskt initiativs resonemang så är det varje produktivt arbetad timme inom näringslivet som finansierar det offentliga.

Varje exporterad guldtacka, varje arbetad timme på Volvo lastvagnar och varje såld vara ger pengar till välfärden. Människor får jobb och välståndet blir större. Men det kanske inte är mer man ska förvänta sig från Feministiskt initiativ som hittills visat upp ekonomiskt utopiska idéer som skulle få allvarligt negativa konsekvenser för Sveriges ekonomi och minskade resurser till vård, skola och omsorg.

Med Feministiskt initiativs ekonomiska utspel verkar Schymans uppbrända pengar fortsatt vara det bästa Feministiskt initiativ bidragit med till svensk ekonomi.

Thomas Nordvall
ordförande KDU Umeå
ekonomisk talesperson KDU Sverige

Moderaterna har för låga skatteambitioner!

Av , , 1 kommentar 2

Skriver idag på Nyheter24.se om Moderaternas flörtar med Socialdemokraterna:

 

Statsminister Fredrik Reinfeldt och finansministern Anders Borg har nu markerat att Sveriges moderata arbetarparti inte tänker sänka skatterna något mer. Att flörtarna funnits med socialdemokratiska väljare visste vi, men detta giftermål mellan socialdemokraterna och moderaterna var varken önskat eller väntat. Det känns bara som en tidsfråga innan duo Reinfeldt-Borg kastar namnet ”Nya moderaterna” över bord till förmån för ”socialmoderaterna”.

När Alliansen vann valet 2006 påbörjades viktiga reformer för ökad frihet, ett sundare företagsklimat och mer pengar i plånboken för alla arbetande människor. Det var viktiga steg för att minska den tunga skattebörda som svenska folket bar på. Förre statsministern Göran Persson (S) bevingade ”Vi har socialiserat sparandet och privatiserat skuldsättningen” talade sitt tydliga språk. Viktiga skattereformer har gjorts, men än lever den tunga skattebördan kvar.

Jämfört med 2006 får människor behålla upp till 2 200 kr mer per månad när skatten är betald. Det är en betydande förändring som inneburit mycket för människor i Sverige och i synnerhet hjälpt de med små ekonomiska marginaler att få ekonomin att gå ihop. Reformerna har resulterat i fler jobb, ökade skatteintäkter och ökad lönsamhet att arbeta. Sverige har dock fortfarande en av världens högsta skatter på arbete. Skattetrycket uppgår till 44,2 procent och fortsatt har Sverige ett av världens högsta marginalskatter. Det är med den bakgrunden som statsministern och finansministern uttrycker att de är nöjda och påstår att det helt plötsligt är att ”ta ansvar” att inte fortsätta sänka skatterna på arbete. Istället vill man höja ett flertal skatter. För en sann borgerlig regering borde ansvar betyda att hushålla med skattebetalarnas pengar. Med höga skatter bör reformutrymme skapas genom minskade statliga utgifter. Varje krona som är överflödig staten ska stanna i enskilda människors och familjers plånböcker.

Moderaterna har uppenbarligen alldeles för låga ambitioner med skattepolitiken. Giftermålet med Socialdemokraterna hindrar fortsatt borgerlig politik i frågan. En borgerlig regering kan inte nöja sig med att människor beskattas så hårt som svenska folket fortfarande gör. Det är fel att hårt arbetande människor betalar mer än hälften av sin lön i skatt. För oss unga kristdemokrater kvarstår reformviljan för att främja frihet, flit och entreprenörskap. KDU är Sveriges borgerliga ungdomsförbund och vi kommer fortsätta att arbeta för sänkta skatter och minskade statliga utgifter.

Christian Carlsson
Vice ordförande för KDU Sverige
Thomas Nordvall
Ekonomipolitisk talesperson för KDU Sverige

Fler borgerliga reformer krävs för ett bättre Sverige!

Av , , 4 kommentarer 3

Skriver idag på Nyheter24.se om att moderaterna tolkat opinionen fel och att fler borgerliga reformer krävs!

 

Moderaterna har nu bestämt att det inte ska talas om några skattesänkningar i valet. Det är ett alexanderhugg för att försöka lösa de dåliga opinionssiffrorna. Förutom att lämna ideologisk förankring och börja spela fullvärdigt på den socialdemokratiska planhalvan, är den tydlighet detta framförs med ett svek mot de väljare som en gång 2006 sökte efter viktiga reformer för frihet, valfrihet, sänkta skatter och ett företagsvänligt Sverige.

Men svenskarna är inte trötta på detta. De är trötta på alliansens reformtrötthet. De är vilsna i vilken framtidsvision som finns med svensk politik i allmänhet och allianspolitiken i synnerhet. En framtidsvision som visar på annat än nationalekonomiska kurvor, kronor och ören, överbudspolitik och pajkastningar över blockgränserna. När nu dragloket i alliansen väljer av taktiska skäl att placera sig närmre socialdemokratiska väljarbasen, görs en felaktig analys av problemen bakom opinionssiffrorna som riskerar att strypa den ynka kraft som finns i svenskt reformklimat just nu.

Stefan Fölster och Nima Sanandaji skriver i DN debatt (18/2) att deras analys av 109 regeringar visar på att reformvänliga premieras långsiktigt, medan motsatsen straffas. Väljarna kräver alltså reformambitioner, tydlighet och en vägvisande politik. Om de två stora partierna i svensk politik låser fast sig i varandras strategiska förhållande, riskerar istället andra mindre välkomnande partier att få sätta agendan. Det är något som vi absolut inte får riskera.

Jobben och ekonomin är de stora politiska frågorna. Frågornas materialistiska natur till trots kräver dock en berättelse om varför frihet, sänkta skatter och ett bättre företagsklimat är grunden till ett förbättrat och förstärkt Sverige. Ett Sverige som byggs underifrån, från människors idéer och drivkrafter och där fler inkluderas i arbetets alla positiva effekter. Dit självständigheten av att inte bara överleva, utan även leva på sin lön är möjlig. I ett Sverige där människors affärsidéer kan göras möjlig av eget sparat kapital och där andra ekonomiska bidrag utgörs av det privata näringslivet och inte av statliga subventioner och myndigheter.

Sverige behöver fortsatt en borgerlig politik. Men när frågorna allt mer handlar om könsfördelningen i bolagsstyrelser, om vilka som ska få ”svenska jobb” och om valfriheten i välfärden, kommer idédebatten att vara långt ifrån verklighetens utmaningar. Istället hamnar viktiga frågor i skymundan. Fortsättningsvis går allt för många vuxna och ungdomar arbetslösa, där den LO-certifierade arbetsmarknadspolitiken fortsatt är som kvicksand för de som står längst från arbetsmarknaden. Det är på en stel och exkluderande arbetsmarknad som motsättningar mellan människor skapas.

Vi unga kristdemokrater anser att vägen framåt för borgerligheten är att reformera Sverige för frihet, ansvar, flit, gemenskap, medmänsklighet, förtroende och tillit. I ett sådant Sverige tillåts civilsamhället och näringslivets krafter att verka fullt ut, men då krävs sänkta skatter, förbättrade företagsvillkor och en tro på att samhället är större än staten.

 

Om Moderaterna väljer att dämpa reformambitionerna, hoppas vi unga kristdemokrater att övriga allianspartier med Kristdemokraterna i spetsen vågar mana till ett större fokus på förändring. Ett maktskifte skulle innebära en återgång till en politik med mer politiskt makt, färre jobb och minskade ekonomiska marginaler för människor. Utan borgerliga reformer stannar Sverige!

Thomas Nordvall
Förbundsstyrelseledamot och ekonomi- och arbetsmarknadspolitisk talesperson, KDU Sverige

 

 

Debatt: Mer entreprenörskap krävs för fler jobb!

Av , , Bli först att kommentera 3

Skriver i Nya Wermlands tidning tillsammans med vår vice Förbundsordförande Christian Carlsson om vikten att premiera reformer för entreprenörskap och företagande:

 

Sedan Alliansregeringen tillträdde 2006 har många viktiga reformer genomförts för att stärka svensk ekonomi och konkurrenskraft. Skatterna har sänkts för löntagare, progressiviteten i skattesystemet har minskat och det har blivit billigare att anställa. Det här har varit välkomna reformer i vårt omvända skatteparadis. Reformerna har ökat drivkraften att utbilda sig, de har gjort det mer lönsamt att anställa och människor har fått mer kvar i plånboken, vilket både skapat förutsättningar för ökad konsumtion och för människor att bygga upp ett eget sparande.

Sverige brukar utmärka sig positivt i många internationella jämförelser, men när det kommer till entreprenörskap och företagande hamnar vi efter. I en ranking från Global Entrepreneurship Monitor hamnar Sverige endast på 18:e plats av 24 industrialiserade länder. Det är inget att skryta med. Sverige är ett exportberoende land och vi måste fortsätta att stärka drivkrafterna för entreprenörskap och företagande för att kunna bibehålla en stark ekonomi och god välfärd.

Svenska företag är i behov av utbildad personal med rätt kunskap och kompetens och det krävs reformer på skolans och högskolans område för att tillgodose detta. Det är därför naturligt att diskussionen om svenska företags konkurrenskraft till viss del handlar om utbildningspolitik. Diskussionen får dock inte stanna vid detta.

Det måste löna sig för den som investerat i en kvalificerad utbildning och det måste löna sig att bedriva företag. Då duger det inte att Sverige har världens högsta marginalskatter – trots att vi under snart åtta år haft en borgerlig regering. Det duger inte heller att skatterna på företagande i jämförelse med andra länder är mycket höga. Skatt på utdelning och reavinst är nästan dubbelt så höga i Sverige som i OECD, vilket gör att färre vågar ta den risk och chans som företagandet ofta innebär för den enskilde. Personaloptioner beskattas dessutom upp till 67 procent vilket gör att de är närmast obefintliga i svenska företag. Konsekvensen blir att små nystartade och resurssvaga företag får svårt att locka till sig högkvalificerad personal genom framtida avkastning på företaget.

För att vi ska klara att möta framtida utmaningar krävs att arbetslinjen kompletteras med en företagarlinje som inte enbart uppmuntrar till företagande utan som också underlättar för små- och medelstora företag att växa sig starka. Vi unga kristdemokrater driver på för reformer som premierar hårt arbete, flit, företagande och entreprenörskap därför att en svensk företagarlinje är grunden för ökat välstånd och en bättre välfärd.

Vi vill se fortsatt sänkta arbetsgivaravgifter, reducerat sjuklöneansvar för mindre företag, minskade marginalskatter och skattereduktion för investeringar men också att skatter på utdelning och reavinst sänks och att personaloptioner främjas. Det är dags att Alliansregeringen visar att man till skillnad från tidigare socialdemokratiska regeringar inser företagandets betydelse för Sveriges fortsatta välstånd och framtida utveckling.

Christian Carlsson (KD)

Vice ordförande för KDU Sverige

Suppleant i Stockholm Business Region AB

Thomas Nordvall (KD)

Ekonomipolitisk talesperson för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU)