Etikett: broddar

Hackad lök…

Av , , 2 kommentarer 20

Igår när det äntligen blev helg gjorde jag slag i saken och begav mig mot träningsanläggningen för att inhandla årskort (som är FRYSBART!). Det varr en obehaglig promenad med tanke på halkan som rådde. Stundtals kände jag mig som en skidåkare med bakhala skidor… fast UTAN skidor. Ni vet mina fötter liksom flattrade bakåt när jag gick i brist på fäste.

Då kom jag att tänka på broddar. Det finns ju många sorters broddar och det är faktiskt vid ganska många tillfällen jag önskat att jag ägde ett par. Har ingen aning om vad som anses bäst, att ha fäste under främre delen av foten eller bak på hälen. Av dom jag studerat känns dom som man spänner på på hälen mest gedigen och vettiga. Inköp har det inte blivit.

Jag börjar alltid fnissa när jag tänker på broddar då Ugglan hade införskaffat ett par. Hon var mycket irriterad då det var ett gissel att ens få på sig dom där sakerna över skorna. Hon hade varit ute och gått och hade mitt på vägen upptäckt att hon bara hade EN på sig. Den andra hade bevisligen lossnat längst vägen. Hon lackade ur, slet av sig brodden och hivade iväg den. Jag skrattade gott när hon berättade om hur hon surnat till.  Alltså stolpade jag, broddlös, ytterst försiktigt upp för branta backen och valde en mindre brant backe på hemvägen. Var glad att jag var utrustad med reflexer då jag stapplade bredbent längst en väg.

En annan sak jag gjorde igår, i lugn och ro, var att titta på SVT:s serie ”Rakt in i hjärtat”. Jag såg avsnittet och kände enbart djup empati för föräldrar till barn med medfött hjärtfel och en enorm kärlek till barnen som deltog. Att se programmet väckte många känslor och jag är så tacksam för den fina och kvalificerade barnhjärtkirurgin vi har i detta land. Kan varmt rekommendera ALLA att se programmet. I synnerhet skulle jag önska att alla som tycker att familjer/föräldrar med hjärtebarn är ”konstiga” tog en titt. Isoleringen, att inte vilja umgås med andra familjer, inte kunna åka på leos lekland pga smittorisk, inte gå på dagis, massiva mängder vab-dagar är liksom den verklighet många får brottas med.

När jag sett detta avsnitt och tänkte börja roa mig med mera lättsam underhållning a’la Sherlock visade mitt internet vart skåpet skulle stå -Uppspelningen hackade så förtvivlat att tankarna drog mig till hackad lök… Hack, hack, hack i fina små bitar. Tillslut visste jag inte längre vad jag väntade på utan klev upp och började epilera benen i stället (-Goda nyheter -Det gjorde inte ont för fem öre denna gång! Nu var det inte heller frågan om någon urskog som skulle skövlas utan något enstaka strå -Tack för det! Väl värd investering alltså!)

Mitt internet fortsätter bråka, alltså tar jag det som ett uppenbart tecken att det är dags att blåsa av taggen till träningsanläggningen och faktiskt börja använda saken.

Tvätten rullar. Snön faller. Det vankas således en fin lördag!

//a

 

 

April Fool?!

Av , , 4 kommentarer 6

Halkade ut och konstaterade att vädret fortfarande inte stämmer med årstiden. Idag kändes det som påsk ute. Vädret går som bekant inte att påverka så det är bara att gilla läget, dra fram en spark så man har något att hålla i sig i och börja överväga att investera i broddar till skorna.

Idag är det sista dagen på 2012. Nyårsafton är alltid en punkt och en början för mig. Tennyson’s Nyårsklockan är fantastisk och bombardemanget av raketer efteråt är mäktigt men läskigt. Jag tillhör den där skaran som vid en nyårsafton de facto fick uppleva håret brinna! Det var ett rör med sånna där bollar som flyger upp i olika färger. Vinden kastade omkull den dåligt riggade pjäsen och bollarna skjöts rakt in mot en altan där jag stod. Bollen landade strax bakom höger öra. Håret började brinna, bollen trillade vidare ner i huvan på min jacka som började brinna. Andra gäster fick också bollar på jackor.

Det jag minns mest är hur jag agerade -raketsnabbt (ha ha ha)-på ren och skär impuls. Jag hade handskar på mig så jag slog mig hejdlöst på huvet som en galen och kastade mig ner på marken. När allt var släkt kunde jag konstatera att huvan var smält på jackan, sjalen hade brunnit och klibbats ihop. Jag var i fullständig panik. Kördes hem i ilfart, var ej brännskadad. Satt sedan och skrek och grät i badrummet och fick hjälp av min svägerska att tvätta håret. Jag trodde allt var borta ty det rasade MYCKET hår i den tvätten.På nyårsdagen ringde jag min frisör som var hemma hos sina föräldrar och bad förtvivlat om hjälp. Jag fick komma samma eftermiddag. Det var ett klippande strå för strå för att få bort allt bränt, därefter hade jag väldigt tunt hår på högersida och mer på vänster.

Det som var "räddningen" denna nyårsafton var att jag misslyckats med mitt långa hår. Så jag hade satt upp det. Så det som brann var liksom underhåret. Än idag kan jag, när jag  hör en smällare eller raket, på ren reflex ta mig bak i huvet där den där jävla bollen landade. Jag tillhör dom som gärna tar på en  mössa eller en huva när jag skall ut kring dessa infernon. Jag ogillar skarpt när folk bränner iväg saker bakom ryggen på andra utan att följa säkerhetsanvisningarna. Bränt barn skyr elden! Yes I do!

Denna april-liknande nyårsafton har jag tillverkat en chokladtårta som blev så hög att jag faktiskt kapat bort ca 2 cm på höjden på kakan. Nån boll i huvan har jag inte tänkt att få och någon stimmig nyårsfest ska jag inte besöka. Istället får jag några timmar med min son vilket är det bästa jag kan tänka mig denna dag. Inför hans hjärtoperation den 3 januari 2009 höll han sig vaken till tolvslaget. Vi firade nyår hos  mina föräldrar och hans pappa var också med. Vi var tvungen att hålla oss isolerade för att inte riskera att han (eller vi för den delen) blev sjuk inför operationen i Göteborg. Vi hade berättat att vid 12-slaget DÅ kommer det blir MYCKET raketer ute ty han var lite besviken över det som pangat å puffat under kvällen.

Så när klockan slog tolv stod han i ett fönster högts uppe på vinden och tittade ut. Det skjöts faktiskt som aldrig förr det året på den lilla fotbollsplanen. Han var helt hänförd. Han sa "-Mamma, jag trodde att det skulle vara bra, men inte så HÄR bra". Han var nöjd och lycklig när han somnade. Då om någonsin tänkte jag att det var en punkt och en början, inte bara på ett gammalt och nytt år utan på ett gammalt liv med hjärtfel och ett nytt som hjärtfrisk.

Önskar alla ett GOTT NYTT ÅR! (och följ säkerhetsanvisningarna om ni skall bränna iväg saker denna afton)

//a