Etikett: träning

Hackad lök…

Av , , 2 kommentarer 20

Igår när det äntligen blev helg gjorde jag slag i saken och begav mig mot träningsanläggningen för att inhandla årskort (som är FRYSBART!). Det varr en obehaglig promenad med tanke på halkan som rådde. Stundtals kände jag mig som en skidåkare med bakhala skidor… fast UTAN skidor. Ni vet mina fötter liksom flattrade bakåt när jag gick i brist på fäste.

Då kom jag att tänka på broddar. Det finns ju många sorters broddar och det är faktiskt vid ganska många tillfällen jag önskat att jag ägde ett par. Har ingen aning om vad som anses bäst, att ha fäste under främre delen av foten eller bak på hälen. Av dom jag studerat känns dom som man spänner på på hälen mest gedigen och vettiga. Inköp har det inte blivit.

Jag börjar alltid fnissa när jag tänker på broddar då Ugglan hade införskaffat ett par. Hon var mycket irriterad då det var ett gissel att ens få på sig dom där sakerna över skorna. Hon hade varit ute och gått och hade mitt på vägen upptäckt att hon bara hade EN på sig. Den andra hade bevisligen lossnat längst vägen. Hon lackade ur, slet av sig brodden och hivade iväg den. Jag skrattade gott när hon berättade om hur hon surnat till.  Alltså stolpade jag, broddlös, ytterst försiktigt upp för branta backen och valde en mindre brant backe på hemvägen. Var glad att jag var utrustad med reflexer då jag stapplade bredbent längst en väg.

En annan sak jag gjorde igår, i lugn och ro, var att titta på SVT:s serie ”Rakt in i hjärtat”. Jag såg avsnittet och kände enbart djup empati för föräldrar till barn med medfött hjärtfel och en enorm kärlek till barnen som deltog. Att se programmet väckte många känslor och jag är så tacksam för den fina och kvalificerade barnhjärtkirurgin vi har i detta land. Kan varmt rekommendera ALLA att se programmet. I synnerhet skulle jag önska att alla som tycker att familjer/föräldrar med hjärtebarn är ”konstiga” tog en titt. Isoleringen, att inte vilja umgås med andra familjer, inte kunna åka på leos lekland pga smittorisk, inte gå på dagis, massiva mängder vab-dagar är liksom den verklighet många får brottas med.

När jag sett detta avsnitt och tänkte börja roa mig med mera lättsam underhållning a’la Sherlock visade mitt internet vart skåpet skulle stå -Uppspelningen hackade så förtvivlat att tankarna drog mig till hackad lök… Hack, hack, hack i fina små bitar. Tillslut visste jag inte längre vad jag väntade på utan klev upp och började epilera benen i stället (-Goda nyheter -Det gjorde inte ont för fem öre denna gång! Nu var det inte heller frågan om någon urskog som skulle skövlas utan något enstaka strå -Tack för det! Väl värd investering alltså!)

Mitt internet fortsätter bråka, alltså tar jag det som ett uppenbart tecken att det är dags att blåsa av taggen till träningsanläggningen och faktiskt börja använda saken.

Tvätten rullar. Snön faller. Det vankas således en fin lördag!

//a

 

 

PT -Hjälp/Hurra/Nått sånt…

Av , , Bli först att kommentera 16

Jahaja… Då ringde telefonen och det var en trevlig person som visade sig vara en personlig tränare.. HJÄLP! Eller skall jag säga ”HURRA”! Det är skräckblandad förtjusning.

Okej… okej… o-okej det skall alltså bli verklighet det här och jag har fattat ett beslut. Denna gång gör jag inte detta själv. Jag tänker banne mig boka PT-timmar kontinuerligt så att någon håller koll på mig. Japp, så får det bli! Någon ANNAN skall hålla i piskan och någon ANNAN skall dunka mig i ryggen NÄR jag gjort det bra.

Jag skall investera detta år i mig själv och i min fysiska kropp. HÄLSA -Inte som i ”Hej” utan som i ”att må så bra jag kan utifrån dom förutsättningar jag har här och nu”.

Jag vet hur det är att vara vältränad. Jag vet hur det känns när man kan springa 10 km utan att kippa efter syrgas. Jag vet hur det känns i kroppen när musklerna svarar. Jag vet hur gott man mår i kropp och själ när man är AKTiV.

Jag kommer aldrig bli någon superatlet, några 200 pass/vecka är inte aktuellt för min del -MEN jag kan göra det bästa jag kan v.a.r.j.e. dag jag KAN då jag även vet att det finns dagar då det helt enkelt inte GÅR!

Det är en fantastisk gåva att bli äldre för man omvärderar. Förr i tiden var träning enbart kopplat till vikt -Nu är det enbart HÄLSA. 40-års kontroll, MR-lever, blodprover, narkos gör en påmind om att SMAL har föga med saken att göra, det är viktigare att man i grunden är tränad och att pumpen orkar med.

Alltså lägger jag raskt upp en helt egen kategori för detta äventyr för det är århundraden sedan jag tränade ”på riktigt” sist.

…men herregud… vad skall jag nu har som träningsväska?!

Känns riktigt riktigt roligt -Nu händer det, det är mitt år sanna mina ord!

//a

 

Nya bekantskaper….

Av , , Bli först att kommentera 18

Okej… Har stiftat bekantskap med två nya saker denna afton… Ja eller vad man nu säger!

1) Efter arbetsdagen var jag trött… Men när jag satt vid mitt köksbord och kände hur eländigt slut jag var kom jag att tänka på det där jag redan konstaterat: Att man sanna mina ord inte blir vältränad av att TÄNKA på träning. Alltså ringde jag för att kolla hur gymmet var bemannat för att kunna hämta ut mitt ”kort”.

Det var öppet och bemannat…

Det innebar att jag alltså kände mig manad att åka och fixa det direkt. Där kunde jag konstatera att man inte längre har ”kort” utan numera har ”brickor”…

IMG_3119

Hur jag nu skall hålla rätt på den där lilla mojängen är beyond mitt förstånd! Så nu behöver jag bara invänta en instruktör som skall ringa och sedan är det tydligen bara att sätta igång! HJÄLP!

Spontant blir jag jätteglad och taggad så fort jag kommer till ett gym eftersom jag en gång i tiden styrketränade mer en två gånger/ ÅR! Det där kommer bli superbra!

2) Efter den sköna promenaden var det läge att laga middag. Jag med mina sjukligt patetiska smaklökar förvånade mig själv med att tillreda FÄNKÅL -min nya favorit!

IMG_3118

Kycklingfilé och grönsaker i ugn är sanna mina ord inte en dum måndagsmåltid.

Därefter har jag suttit och snackat med min son och min brorson via Skype! Skype är rent fantastiskt. I söndags fick jag se min bror som jag inte sett sedan maj, ja banne mig fick jag inte en tår i ögat!

En skön och rolig måndag… Med tanke på att jag låg vaken hela natten ser jag fram emot att gå i säng i bra tid! Det enda jag inte åstadkom denna dag är en ”selfie” i tjänsten -Men det kanske är just det man har tisdagar till!

//a

 

Från catlady till Arnold?

Av , , Bli först att kommentera 17

Jag är ju en kvinna som vill ha tillvaron organiserad -Jag gillar mål och målsättningar och jag gillar att ta mig tid att bestämma mig för vad som skall bli min nästa utmaning!

Nu är det ju så här att hEla förra året gick åt till att hitta möjligheten att jobba trots att jag har gallkramper som är och förblir kroniska (enkelt uttryckt!). Det var banne mig disciplin a’la strypkoppel att hålla sig till den målsättningen. Visst kan det te sig tråkigt att avbryta allt annat för att hänge sig åt jobb och pussel… Det krävdes dock för att nå den vardagen jag verkligen vill ha! Totaly worth it i slutändan!

Nu är det läge för nästa målsättning. Förrutom klorbad på badhuset tänker jag börja träna. Löpningen som jag började med i maj som gick så bra tills jag fick den där förhatliga hälsporren har grämt mig som ett skavsår. Den verkar ju onekligen vara här för att stanna! Så jakten på Runners high får vänta…

Därför är det back to basic träning som gäller för min del! Jag har alltid uppskattat när kroppen KÄNNS stark -Men det är nu så länge sedan att jag blir lika förvånad när jag i överhuvudtaget känner AV en muskel idag! Som härom veckan fick jag träningsvärk i biceps på BÅDA armarna för att jag hade a) tung handväska och b) tung påse att släpa runt på Arlanda i en evighet…

Alltså är träning prio 1 i min tillvaro -Börjar JAG få träningsvärk av min handväska måste jag spontant säga att det känns som att det är dags!

Alltså har jag trotsat illamåendet och varit ute och gått i snögloppet! Jag har njutit vid min iMac (snudd på sjukligt förhållande så fort Lenovon dyker upp i tillvaron!) och lyssnat på musik! Alltså är jag laddad att återvända till katten och se om han är sugen på att jaga prisman lite till runt mattan! Alltså är livet väldigt gott oavsett om magsjukan slår till eller inte!

Perspektiv har varit vad jag behövt denna helg… och insikten att jag saknar mina muskler 🙂

//a

Utmaning…

Av , , Bli först att kommentera 6

Läste på en annan blogg om en härlig ny utmaning så här i rivstarten av det nya året. På den bloggen handlade det om att testa fem nya träningsformer! Helt klart ett inspirerande tänk. Ni kan själva läsa inlägget här! Hur ska man veta om något är kul om man aldrig testar?! Curling har jag till exempel hört många tycker är jätteroligt (många som varit där på jippon med jobb) men har dock hört få som återvänt.

Att testa något nytt… Något kan ju faktiskt göra att man får blodad tand. Eller inte. Själv skulle jag TESTA att cykla, ni vet racer-cykel. Istället för att testa köpte jag en cykeljävel för 10.000kr. Testade SEDAN att cykla tre varv runt en parkering och konstaterade NEJ TACK! Sålde skiten efter att ha irriterat ihjäl mig på att se den stå där och håna mig! Ja ja.. jag var idiotiskt impulsiv och lärde mig en en läxa… Testa FÖRST, köpa SEN.

Tycker i allafall det var en inspirerande tanke och av någon udda anledning gick min tanke till…. MATEN. Jag upplever att jag äter samma sak vecka ut och vecka in. Det känns som jag skulle kunna åka och handla med förbundna ögon. Att åka och handla när man äter så… fruktansvärt TRÅKIGT gör ju tillochmed handlingen till en no-brainer.

SÅ jag tänkte, och skrev även en kommentar, att jag skall testa FEM nya maträtter varje månad. I hur många månader låter jag vara osagt. Kommer väl ha stora problem att ens komma PÅ något annat alternativt fastnar jag  i kokböcker eller sökandes efter recept på nätet etc.Tankar som "Linas matkasse" svepte genom huvudet men banne mig, hur svårt kan det vara att göra något annat än det man ALLTID äter?!

Varannan vecka kan jag ju roa mig själv med att testa nya saker och se om det kan kvala in till sonens smaklökar. Då omsätter jag ju lite av min läxa också att testa själv först och köra skarpt läge sedan.

Bara att skrida till verket. Det enda jag bestämt mig för är att INTE ladda hem någon app för att underlätta detta projekt… Jag ska TESTA först… köpa sen 🙂

//a

Träning….

Av , , Bli först att kommentera 6

På veckorna innan jul kan man läsa på Facebook om magsjukor, stress och myspys. Veckorna efter nyår läser man om: TRÄNING!

Själv tränade jag igår, det vill säga om ca 11 minuter på knagglig is, vinglandes fram och tillbaka räknas. Allt är ju relativt. Det var premiär för mig på ”hockeyrör”, jag tillhör den där relik-kategorin som gärna vill ha konståkningsskridskor! Då det var premiär på dom där skridskorna grävde jag frenetiskt i förrådet för att hitta sonens gamla lekhjälm från dagis-tiden. Jajjemen, är man livrädd så är man och någon skallfraktur tänkte jag inte börja året med.

Jag var den enda vuxna på isen med hjälm!

Hjälmen var så trång att det knakade, jag åkte lite fram och tillbaka, jag övade på att bromsa med en fot och sedan hade jag kramp i fötterna och studsade med glädje ner i mina vanliga skor igen. Sonen susade lycklig fram över isen med sina ladugårdsstinkande skridskor och han tyckte jag var modig som testade! Tack! Alltid skönt med lite cred för det man gör!

Skridskor och inlines -jag är skeptisk. Benen kan flattra iväg och man kan göra ofrivilliga bakåtvolter, för att inte säga grymma magplask med tänderna rakt ner i isen.. Jag tror längdskidor är mera min melodi.

//a