…
Tar mig tid till lite snabbreflektion så här vid förmiddagskaffet. Femton intensiva arbetsdagar har gjorts på nya arbetsplatsen. Har fått lite mjukstart och ”smekmånad”, men det lurar saker i vassen som kan förändra det med blixtens hastighet – och kanske nästan med dess kraft. Det intensiva har kommit mer inifrån mig själv än utifrån. Det har funnits en positiv stress att lära och få grepp om det som sker, kan och borde ske. En hel del avtalstext har det blivit.
Jobbet omfattar olika områden och kräver absolut sitt. Några möten med AF-företrädare har gett mycket att tänka på och sätta sig in i. Bland alla utmaningar finns mycket positivt som sporrar och många glädjeämnen i att leda en verksamhet som rustar medmänniskor för arbete eller vidare studier. Det är ett härligt driv i mina kompetenta medarbetare och jag uppskattar den ständigt närvarande humorn som smörjer vardagsmaskineriet. Igår fick vi tillsammans glädja oss lite mer än vanligt då rätt många fick komma ut i arbete.
Som vanligt har jag med min bakgrund i de små sammanhangen lite svårt att hålla mig från det ”personoperativa”. Jag har varnat mina medarbetare för några av mina svagheter och bett dem säga till när jag engagerar mig för mycket i människor och möjligheter. Att hjälpa till med att knyta ihop behov och resurser, arbetsplatser och människor, är ju bara så oerhört stimulerande att det är svårt att hålla sig ifrån. Den här morgonen började med tre spontanbesök på olika arbetsplatser och på en blev det napp. Förhoppningsvis innebär det en positiv förändring i en människas liv.
Samtidigt rullar de strategiska uppgifterna på. De där sakerna som sällan har ett stoppdatum, men som avgör mycket för många på lång sikt. Det finns utmaningar och intressanta möjligheter att jobba på.
Min arbetsgivare visste att jag var politiker när jag sökte och intervjuades för jobbet. Tyvärr är det idag många som lägger en ansökan åt sidan när man ser att man har sidoengagemang av den typen, men det gjorde inte Eductus. Just nu är jag i ett skede som påminner om när man lär sig cykla eller simma. Man är fokuserad, oautomatiserad och man spänner många fler muskler än man behöver. Tanken är att jag ska kunna bidra mer hemma i vännäspolitiken framöver, men hittills i år har det varit svårt.
På måndag är det KF och extra KS, då tänker jag vara på plats.
Senaste kommentarerna