Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: kompletterande aktörer

Låg arbetslöshet kräver också åtgärder

Av , , Bli först att kommentera 10


Västerbotten har just nu landets lägsta arbetslöshet. Det är glädjande.

Vi har under en lång högkonjunktur haft en gynnsam situation. En följd av det är att det blivit mycket mindre fokus på kompetensförsörjning. ”Så många har ju ändå jobb”, kan det sägas i politiken. Området har låg prioritet på regionnivå.

Det verkar mer vettigt än det är.
Arbetskraftsbristen är på flera områden så besvärande att företag och institutioner begränsas i sin utveckling, ibland stängs företag på grund av kompetensbrist. Möjliga skatteintäkter uteblir. En kommunal näringslivsansvarig på en ort i norr sa för ett par år sedan att flera företag där funderade på att flytta ut verksamheten till Baltikum, Inte av lönsamhetsskäl, utan av brist på utbildad arbetskraft.

Grupperna i ”arbetskraftsreserven” som ändå finns är få. Många har fått eller fötts med hinder i livet, andra har fötts någon annanstans. Idag finns möjligheter för många där att komma i arbete, inte minst via kortutbildningsjobb som kan bli livslånga eller steget vidare till annat.
Det kommer andra tider. Vi borde passa på att underlätta vägen för alla vi bara kan till utbildning och jobb när möjligheten finns. Det är i företagen skattemedel kommer till, det är i skola, vård och omsorg stora delar av välfärden blir till med hjälp av dessa medel. Det är I barnomsorgen och skolan mycket av morgondagens samhällsförutsättningar grundläggs.

Arbetslöshet är ett samhällshot, arbetskraftsbrist ett annat.
Nyttja dagen, låt oss aktivera samordnande kompetensinsatser igen. Det är särskilt viktigt i ett läge där matchningen till jobb kommer att halta ordentligt några år. Se till att vuxenutbildningen hos olika aktörer får förutsättningar att möta konkreta behov och ge fler människor möjligheten till egenmakt. Det är sannolikt också enda möjligheten av avlasta kommunernas ansträngda försörjningsstöd.

Reformera Arbetsförmedlingen förnuftigt

Av , , 4 kommentarer 11


Det finns många aktuella politiska frågor. En het är Arbetsförmedlingen som vi alla har tankar kring. Även många anställda.
När man ska förändra en så stor och viktig myndighet med så många uppgifter bör det inte göras med prestige och giljotin.

Jag arbetar inom folkhögskolan, en egen utbildningsform som under två majoriteter fått regeringsdirektiv att arbeta med Arbetsförmedlingen. Några skolor har tvekat inför de uppdragen, inte Dalkarlså. Att hjälpa till med integration i samhälle och på arbetsmarknad, med att få bli behövda och självförsörjande är bland det största vi kan göra våra medmänniskor. Även för demokratin.
Fler och fler folkhögskolor vidgar arbetet och hjälper allt fler genom traditionella allmänna och nya kurser. Utbildningsformen passar särskilt bra för vuxna med blandad bakgrund, erfarenhet och kunskap. I den förnyade Arbetsförmedlingen ser några att folkhögskolorna kommer att ha ännu större betydelse för utbildning och även matchning. Jag tror det blir så. Ändå tycker jag att politiken bör hålla in hästarna en aning.

Låt reformeringen ske mer konservativt än revolutionärt. Vi går sannolikt mot en lågkonjunktur som kan bli tuff. Många som nästan överraskande lätt fått jobb trots svag utbildning, avbruten skolgång eller svaga språkkunskaper kommer tilbaka till Arbetsförmedlingen i lågkonjunkturen. Det kommer att behövas många insatser mot människorna och arbetsgivarna. De måste initieras med tanke. Många blommor behöver blomma, men en trädgårdsmästare behövs.

Olika verksamheter i olika former gör och kan göra goda insatser med bra ledning och personal med kunskap, professionalism, bemötande, kreativitet, initiativkraft, lokal förankring och vilja att göra gott. Det finns och behövs kompletterande aktörer av olika slag. Från icke vinstdrivande folkhögskolor till bolag. Men igen, det måste finnas en effektiv, fungerande myndighetshantering av helheten. Att ”ta bort” Arbetsförmedlingen är en dröm som snabbt skulle bli en mardröm.

Sverige har förskräckande brist på människor på viktiga områden. Vissa brister är strukturella, inte konjunkturiella. Fordonsförare, vårdpersonal, pedagogisk personal, många hantverkare och specialister med flera kommer att fattas även i lågkonjunktur. Där det går måste arbetskraftsbristen mötas med förenkling och mindre byråkrati.
Framför allt måste mängder av människor flyttas från framtid i försörjningsstöd närmare arbetsmarknaden, ofta steg för steg. För många tar det tid, men vad är alternativet?

Myndighetssverige måste samarbeta nära och effektivt med kommuner, företag, entreprenöriella folkhögskolor, universitet och andra organisationer. Ingen kan göra allt och behoven skiftar i olika landsdelar och på olika områden. Det behövs decentraliserade beslutsvägar och lokala samarbeten. Gigantiska stelbenta upphandlingar med oändliga överklagansprocesser är överskattade. Likaså upphandlingar där man bjuder under varandra tills ingen vettig verksamhet är möjlig ens med fusk.

Summa summarum. Låt inte reformeringen av Arbetsförmedligen ske i blind, ideologisk eufori. Låt den ske konservativt. Behåll det som fungerar, få det något förstoppade att fungera och odla fler externa samarbeten med civilsamhället och andra. Klipp det som måste klippas, men tänk efter före. Tro inte att allt fixar sig bara för att det sker digitalt, så många som AF servar nu behöver möta människor. Låt personalen börja våga ta mer initiativ och vara mindre rädda för att göra fel.

Sverige har inte råd med förlorade år på arbetsmarknadsområdet. Reformera Arbetsförmedlingen förnuftigt.

Etableringslotsar

Av , , Bli först att kommentera 4


På min arbetsplats sa vi upp uppdraget etableringslots för något kvartal sedan. Jag tror många nyanlända upplevde att man fick hjälp, flera ville faktiskt inte byta, men det blev mer och mer konstigheter i branschen. Så det blev så.
Förväntningarna varierade också och kraven kunde i vissa fall bli väldigt höga för de dryga 300 kronor i veckan uppdraget betalats med.

I media ser det just nu ut som om var och varannan lotsverksamhet har myglat eller rekryterat till ISIS. Så är det inte. Jag vet flera orter där lotsverksamheten fungerar bra.

Det blir spännande att se vad som kommer istället och i vilken regi det ska göras. För etableringshjälp av olika slag behövs, ofta med relativt enkla vardagsfrågor.
I Sverige vill vi gärna vara generösa och välkomnande, men helst att någon ska vara det för oss. Vi är generellt inte världsbäst på att engagera oss privat. Det är sällan alldeles lätt att komma oss inpå livet. Det behövs utförare.

Hur det än blir och hur vi än gör kommer många, många nysvenskar att behöva initial hjälp med att få kontakt med olika samhällsaktörer och bli hemma i sitt nya land. Behoven skiftar och allt kan och behöver inte alltid utföras av en socionom. Tur det då behoven under lång tid kommer att förbli så stora.

Femton dar och framtid

Av , , Bli först att kommentera 5

Tar mig tid till lite snabbreflektion så här vid förmiddagskaffet. Femton intensiva arbetsdagar har gjorts på nya arbetsplatsen. Har fått lite mjukstart och ”smekmånad”, men det lurar saker i vassen som kan förändra det med blixtens hastighet – och kanske nästan med dess kraft. Det intensiva har kommit mer inifrån mig själv än utifrån. Det har funnits en positiv stress att lära och få grepp om det som sker, kan och borde ske. En hel del avtalstext har det blivit.

Jobbet omfattar olika områden och kräver absolut sitt. Några möten med AF-företrädare har gett mycket att tänka på och sätta sig in i. Bland alla utmaningar finns mycket positivt som sporrar och många glädjeämnen i att leda en verksamhet som rustar medmänniskor för arbete eller vidare studier. Det är ett härligt driv i mina kompetenta medarbetare och jag uppskattar den ständigt närvarande humorn som smörjer vardagsmaskineriet. Igår fick vi tillsammans glädja oss lite mer än vanligt då rätt många fick komma ut i arbete.

Som vanligt har jag med min bakgrund i de små sammanhangen lite svårt att hålla mig från det ”personoperativa”. Jag har varnat mina medarbetare för några av mina svagheter och bett dem säga till när jag engagerar mig för mycket i människor och möjligheter. Att hjälpa till med att knyta ihop behov och resurser, arbetsplatser och människor, är ju bara så oerhört stimulerande att det är svårt att hålla sig ifrån. Den här morgonen började med tre spontanbesök på olika arbetsplatser och på en blev det napp. Förhoppningsvis innebär det en positiv förändring i en människas liv.

Samtidigt rullar de strategiska uppgifterna på. De där sakerna som sällan har ett stoppdatum, men som avgör mycket för många på lång sikt. Det finns utmaningar och intressanta möjligheter att jobba på.

Min arbetsgivare visste att jag var politiker när jag sökte och intervjuades för jobbet. Tyvärr är det idag många som lägger en ansökan åt sidan när man ser att man har sidoengagemang av den typen, men det gjorde inte Eductus. Just nu är jag i ett skede som påminner om när man lär sig cykla eller simma. Man är fokuserad, oautomatiserad och man spänner många fler muskler än man behöver. Tanken är att jag ska kunna bidra mer hemma i vännäspolitiken framöver, men hittills i år har det varit svårt.

På måndag är det KF och extra KS, då tänker jag vara på plats.