…
Intressant och mycket tänkvärd liten notis.
Service!
…
När man har ett möte i andra änden av stan klockan 1300. När det varit mer än fullt upp, man är ”oäten” och kommer till Thaivagnen längre ner på Formvägen kl 1245. När man ska beställa och upptäcker att man glömt plånboken hemma på Eductuskontoret. När ägaren då säger: ”-Det gör inget, du kan betala nästa gång.”
Det är då man upplever Service!
Valet är över
I mer än ett kvartal har vi kört valskola som ett inslag i undervisningen för våra utrikesfödda på Eductus Umeå. Idag hade vi vårt ”övningsval”.
I vår blev det en rejäl genomgång av demokratins grunder och vårt svenska politiska system. Jag tror att våra deltagare nu har betydligt större koll än många av oss infödingar.
Efter det bjöd vi in alla riksdagspartier så de fick presentera sig. SD hade inte möjlighet och MP kunde inte komma förrän nu på ”valdagen”, men då kom istället riksdagsledamoten Jabar Amin. Fem partier kom med riksdagsledamöter och två med lokala politiker. Information och frågor har legat på en bra nivå.
De flesta här får inte rösta i riksdagsvalet, men många till kommun och landsting. Hur som helst är en neutral och bra politisk grundinformation viktig för nya medborgare och det känns också bra att partierna får presentera sig under likartade förutsättningar.
Bilden visar hur de första deltagarna köar och kommer in för att ”övningsrösta” med partiernas riktiga valsedlar och enligt samma principer som i vallokalerna.
Fler i arbete
…
Riktigt roligt att se det bekräftat från flera håll att fler får arbete. Inte minst unga. Måtte Alliansen få fortsätta arbeta för att få fler i arbete.
Att som det andra laget t.ex. göra det dyrare att anställa unga gynnar varken dem eller samhället.
I hundrasjuttifem
I god hastighet, sol och värme återvänder jag mot Västerbotten med tåget. Ett skönt sätt att resa.
Lite spännande är det idag då jag berättat för de andra ledarna i regionen vilken ”tågtur” jag brukar ha. Har inte provat mycket av förseningar och inga inställda turer. Hoppas allt går som på räls idag också. Till Sundsvall finns ingen anledning att åka något annat än tåg om man inte har IKEA-ärenden.
Nu väntar det ogjorda på hemarbetsplatsen och så de sista skälvande dygnen då det ska avgöras vilka som ska leda Sverige de närmaste fyra åren. Centern eller MP, Folkpartiet eller FI, Kristdemokraterna eller V och Moderaterna eller Socialdemokraterna. En röst på SD är förutom allt annat en röst på ett splittrat rödgrönt alternativ.
Nu gäller det. Om vi som vill behålla och utveckla Alliansens politik och ansvarstagande talar med minst var sin osäker person om att rösta ”orange” kan det avgöra hur det går.
Valdebatt i Vännäs
…
Bäst ikväll på Hotel Vännäs var nog publiken. I rejäl värme och med ganska ”statisk” verksamhet hängde man med i två timmar.
Journalisten Ingrid Marklund från Stärkesmark ledde mötet och ställde frågor som kom direkt från publiken eller från ”åsiktsmaskinen” där många frågor matats in. Vi politiker ska få alla frågorna framöver så vi får se vad som rör sig hos medborgarna, långt ifrån alla hanns med.
Den viktiga frågan om ekonomin berördes, men på grund av tidsbrist alltför kort och ytligt. Så mycket står och faller med den, nästan allt. Vännäsmoderaternas och Johan Söderlings ord och siffror om Vännäs ekonomi kom bitvis att stå mot varandra. Jag kunde inte förstå hur han kunde visa siffror som stödde hans tes om att kommunen fått mindre pengar under allianstiden. Eller hur han kunde säga att det jag sa inte stämde. Det klarnade dock, han undvek att visa hela perioden 2006-2013 och valde ut år som stöder försöken att ge regeringen skulden för Vännäs svaga ekonomi.
Vi kommer tillbaka i frågan. Det är inte sant att vi fått mindre pengar. 2006-2013 ökade skatteintäkterna med ca 12 %, utjämningen och andra bidrag med 22,5 % – rensat från inflation. Sammanvägt blir det en ökning med 15 %. Vännäs har ökat budgetomslutningen med 61 årliga miljoner – inflationsrensat!
Vännäs dåliga ekonomi är till stor del ett internt problem vi måste åtgärda. Inte roligt, men sant och ofrånkomligt.
Otajmat
…
I morgon bitti går tåget 0600. Första etappen är 18 minuter, då är jag förhoppningsvis framme vid Umeå C.
Är ju lite otajmat att ett viktigt möte hamnat mitt i sista valspurten, särskilt när så mycket står på spel. Nu blir det jobbfokus och ett annat sorts framtidsperspektiv några dagar.
Jag hoppas verkligen att många som av en eller annan orsak tänkt proteströsta mot regeringen tar sitt förnuft till fånga. Ingen har i längden råd med att de mest utopiska partierna får chansen att ta regeringsmakten som gisslan. Om något är otajmat så är det det. Slår man sönder ekonomin avhänder man sig den politiska friheten.
Då hjälper inga ord, inga snällheter och inga vackra visioner. Det vet vi.
Ikväll i Vännäs
…
Ikväll blir det debatt, eller politikerutfrågning, på Hotell Vännäs.
Det blir buffé och ges möjlighet att lämna in frågor från 1630-1900 då själva utfrågningen/debatten startar. Den leds av Ingrid Marklund.
Vi ses.
Motsägelsefulla problem
…
Idag lämnar fler personer arbetsmarknaden än som träder till. De som pensioneras är fler än de som kommer ut från utbildningarna.
Det blir tyvärr värre. Vi har idag 140 000 23-åringar, men bara 98 000 14-åringar. Konkurrensen om jobben minskar och på ett sätt är det kanske bra. I alla fall för dem som fullbordat utbildningar till uppgifter som arbetsgivare vill betala för att få utförda. För värdeskapande företag och offentliga verksamheter som redan idag har svårt att få tag i utbildade och arbetsvilliga är det sannerligen inte bra. För pensionerna och för välfärden är det synnerligen illa. Inom vissa yrkesområden är intresset från våra unga oerhört lågt, det är bara att konstatera. Dessutom är de unga nu som sagt för få för att ersätta dem som pensioneras. Inom vissa områden inom vården pensioneras hälften av arbetskraften inom tio år.
I den här situationen måste vi bli mycket bättre på att rusta våra utrikesfödda för arbetsmarknaden.
Det är extremt viktigt att våra nyinvandrade får en god utbildning i svenska, bristerna här är en viktig orsak till att arbetsmarknadsutbildningar inte når tänkt effekt och att anställningsbarheten brister. Att SFI:n håller måttet och att man får fortsatt språkstöd när man utbildrar sig vidare är absolut nödvändigt. SFI-tiden är helt enkelt för kort för att andra än språkgenier ska ha en chans att bli fullfjädrade i sitt nya språk på den tid som står till buds. Yrkessvenskan som AF upphandlar behöver bli ett vassare verktyg och användas mer frekvent för att rusta våra nysvenskar både innan, under och kanske efter arbetsmarknadsutbildningen. Kanske behöver vi en ny anställningsform där yrkessvenskan kan ta en viss del av arbetstiden i anspråk under den första tiden i arbete, kanske en dag i veckan?
Vi har inte råd att inte rusta våra unga för den arbetsmarknad som finns, det är oerhört viktigt. Vi har heller inte råd att låta arbetsvilliga utrikesfödda stå utanför arbetsmarknaden för att svenskan inte når ända fram. Vi måste lösa både arbetslöshetens och arbetskraftsbristens motsägelsefulla problem. Egentligen har vi bättre förutsättningar till det än många andra europeiska länder med åldrande befolkning. Låt oss sätta igång!
Varför inte (M)?
…
Jag nyligen fått frågan varför jag inte bloggar under politik och opinion och varför det inte står (M) vid mitt namn. Undertonen var om jag inte står bakom partiets politik.
Jag är på flera sätt en ny Moderat, på andra en gammal. Som för alla hyfsat ärliga och tänkande politiker finns det saker i mitt partis politik jag inte tror på eller står bakom. Men jag tror att Moderaterna har den klokaste politiken för samhällets grundfunktioner, en politik som ger förutsättningar för både välfärd och utveckling. Det finns partier som betonar offentlig finansiering och välfärd mer, men med en politik jag tror skulle rasera välfärden. Riktigt snabbt om man ges chansen.
Sen vill jag – särskilt utom valrörelsetid – verkligen kunna skriva om precis vad jag vill. Förutom högst personliga reflektioner i ord och bild vill jag på olika områden kunna delta i samhällsdebatten utan att direkt kopplas ihop med mitt parti. Till exempel kring angelägna saker jag ser i mitt arbete inom utbildning och arbetsmarknad. Jag vill kunna lyfta och synliggöra vardagens viktigheter utanför politiska spår och mönster när det passar mig.
I USA kan en affärsägare sätta ut valaffischer i skyltfönstret, politiska motståndare handlar ändå. I Sverige är det eljest. En partibeteckning drar alltför ofta ner rullgardinen hos ett antal människor i halva befolkningen. Dumt och onödigt, men svårutrotat. Hoppas det förändras, vi behöver många fler öppet politiskt engagerade.
Jag har hur som helst beslutat driva den här samhällsbloggen som Jan Nilsson. Moderat lokalpolitiker i Vännäs, men inte alltid en partimegafon.
Senaste kommentarerna