Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Skellefteå

Blandade känslor på jobbet

Av , , Bli först att kommentera 9


Igår var det en besvikelse att förstå att Eductus Umeå skulle tappa en av sina utmärkta, välutbildade och högfungerande coacher.

Samtidigt med besvikelsen kom ett leende över mitt ansikte. Det var inte främst för de positiva saker hon sa om sin nuvarande arbetsplats, men omständigheterna .

Den här infödda umebon och hennes sambo säger upp sig för jobb och framtid i en inlandskommun. När vi hade anställningsintervjun önskade hon att komma ifråga om vi skulle få projekt på fler håll, hon skulle gärna verka på en liten ort.

Jag gillar verkligen att inflyttningen till byar nu för första gången på länge är större än utflyttningen. Här gäller det inte en by, men ett inlandssamhälle. Det är i alla händelser roligt att den i längden omöjliga urbaniseringstakten utjämnas en liten aning. Stad och land behöver varandra. Den långsiktiga hållbarheten – och överlevnaden – fordrar levande landsbygd och inland.

Jag vill lyckönska Arbetsförmedlingen och Norsjö till en mycket bra, bidragande och altruistisk medarbetare som kommer att göra skillnad för människor och organisation. En som kombinerar bra bemötande, inkännande, kreativitet, struktur och fasthet på för uppgiften alldeles utmärkt sätt.

Maria och familjen vill jag önska en riktigt god framtid där ni vill leva och bo. Önskar er även bostad. 🙂

Bilden av Vännäs

Av , , 2 kommentarer 9


Sitter på Hotel Vännäs och lyssnar på en mycket tankeväckande och underhållande föreläsare som heter Janne Paulsson. Han är tidigare journalist på VF, mediachef här och där och numera ledarkonsult och organisationscoach.

Kvällen handlar om bilden av Vännäs. Målet är att öka Vännäs attraktionskraft. (Ännu mer, vi växte även 2013 och har Sveriges största andel barn och unga, invånare under 18) Närvarande är en del kommunala tjänstemän, företagare, allmänt intresserade invånare och så politiker från tre partier. Överlägset mest borgerliga, men vi är på Vännäsvis snälla med socialdemokraten. ,-)

Själv är jag hyfsat medialt intresserad och aktiv, men nya insikter har jag definitivt fått. Både om Vännäs, mediabilden, marknadsföring i allmänhet och av vår kommun i synnerhet. Vissa praktiska förändringar kommer jag själv att vidta, kommunen också hoppas jag.

En av de roligare kommentarerna om Vännäs som Janne fiskat upp inför kvällen var förresten denna:
”En förort till Umeå, ungefär som Skellefteå”. 😉

Bönhus

Av , , Bli först att kommentera 6


För ett tag sedan fick jag ett mail från en tjänsteman på länstyrelsen. Man håller på med en kartläggning av den förlorade bönhusepoken. Tiden då Guds ord och väckelsen i stora delar av landet gick utanför kyrkan och då byar, lekmannaförsamlingar och missionsföreningar reste bönhus i bygderna.

Sune Jonsson gjorde en dokumentation av det försvinnande arvet i boken ”Husen vid himlastigen”. Nu vill länstyrelsen komma i kontakt med personer, föreningar och byar som vet om eller förfogar över ”autentiska” bönhus i Västerbotten. Främst hus från 1910-1940-talet, men även av senare datum.

Om någon har tips så kan jag vidarebefordra dem. Ring, eller sätt in en kommentar här med namn, telefon eller mail. Jag publicerar dem inte.

Herdepsalm i jakttorn

Av , , 4 kommentarer 8

Fotot är dåligt, men den här ”översättningen” av herdepsalmen tycker jag är bra. Särskilt som man haft förmånen att känna ett antal människor som kunde tala varianter av genuin skelleftebondska. Bland annat Bonden, predikanten, skärsvarvaren och författaren Bengt Gustafsson i Uttersjöbäcken som skrivit detta och även hela Jona bok på samma mål.

Det är klart att Bengt kunde tala svenska också. Dialekterna skulle ju slipas bort så gott det gick i skolan och Bengt studerade även några år i Stockholm. Men den bokstavseffektiva och färg- och doftrika bondskan utplånades inte.

Den här varianten på psalm 23 finns i ett mycket speciellt jakttorn i norra Västerbotten.

20131201-182724.jpg

Hos generösa grannar

Av , , Bli först att kommentera 5


Den ”gamla” Umeåregionen kom snabbt och lyckligt fram till sin nyaste medlem via Botniabanan.

Örnsköldsviks kommunalråd Elvy Söderström gick ut hårt och gav hela kommunens vidunderligt vackra skärgård till Umeåregionen efter att vi fått se den i en stämningsfull kortfilm. ”Den är er” sa hon. Generöst måste man säga.

Sen följde en annan vacker film om en tredjedel av kommunen, landsbygden. Så stor andel av befolkningen lever och verkar där. En nyttig påminnelse om helheten.

Att Skellefteåområdet och Vasa också är representerat på den här ”20-årsträffen” för Umeåregionen känns roligt. Även att Vännäs fd kommunchef Lennart Olofsson engagerats för att teckna regionsamarbetets historia. Intressant!

Regional utveckling, effektiviserad kommunal förvaltning och demokratiskt förankrad samverkan var de stolta grundbultarna.

Fortsättning följer.

Vattenfallare

Av , , Bli först att kommentera 4


Rätt sent i går kväll mötte jag två tekniker från vattenfall när jag skulle tanka. Man stod där med sina fyrhjulsdrivna bilar och en bandutrustad fyrhjuling.

De såg lite trötta och slitna ut, men en viss humor fanns fortfarande. Nu skulle man hem och sova. Så långt man visste hade alla drabbade utom ett fåtal inom deras ansvarsområde fått tillbaka strömmen.

Tack och lov att de flesta drabbade finns i områden där man har tillgång till mer robusta värmekällor, det höll vattenfallarna med om. Spisar och kaminer där elden kan brinna och värma. Hade Hilde tagit strömmen av några tiotusen i Stockholm ett antal vinterdygn hade det förmodligen varit värre.

Och tack och lov att det finns dugliga människor som behärskar både teorin och praktiken ute på fältet. Enligt en säker källa i kraftbranschen behövs det fler tekniker för underhåll och nyinvesteringar. Låt oss hoppas att många unga söker teknikutbildningar framöver. Det behövs sannerligen folk som håller igång samhället rent handgripligt.

Bjurholm är värst

Av , , Bli först att kommentera 8


Så har befolkningssiffrorna kommit. Inte helårets, men de preliminära 1-novembersiffror som bl.a. avgör vilka statliga bidrag och utjämningspengar man får.

Man får glädja sig åt vissa västerbottenssiffror. Skellefteå ökar med 153 och Umeå med hela 704. Vännäs klår faktiskt Umeå utifrån invånarantal. 56 i Vännäs är en större procentuell ökning. Robertsfors är den fjärde kommunen i Umeåregionen som ökar.

Bjurholm är dock värst. Med samma procentuella ökning i Umeå hade staden ökat med 1000 personer.

Blir man sen fullt allvarlig så är det förstås en sorg och ett bekymmer att så många inlandskommuner går back. Tyvärr förstår väldigt få hur allvarligt det här kan bli för oss alla om vi inte försöker göra något åt det. Det gigantiska naturresursområdet måste fungera i stort, ekonomiskt, praktiskt och socialt.

Norrlands inland borde bli något av en ekonomisk frizon där särskilt avståndsoberoende företag, även internationella, skulle vilja etablera sig. Och där vissa statliga verksamheter med fördel skulle kunna ligga. Detta utan några som helst andra åtgärder.

Vinter

Av , , Bli först att kommentera 10

Det blev en långdragen resa från norra Västerbotten igår. Mot Bureå började det bli riktigt besvärligt och vid Ljusvattnet kändes det som om man hade fyrhjulspunktering. Vi stod stilla några gånger, däremellan gick det 20-50 km/h.

När det kommer mycket snö så får man anpassa sig och det finns väderförhållanden som gör att man inte bör köra alls. Men, under eftermiddagens 19 mil såg jag ett enda plogningsfordon. Annars ingen plogbil och ingen väghyvel. Just ”bitvargen” kändes väldigt efterlängtad. Jag har aldrig upplevt så dålig vägbana på allmän väf förut. Det närmaste är nog en oskrapad vinterväg i ryska Karelen på nittiotalet. Känslan var sprängsten eller möjligen skogsväg med riktigt många rötter i spåren.

Frågan är om gårddagens urusla före delvis var en följd av att plogarna som även har annan körning numera inte får dispens från körtidsreglerna. Det skulle kunna vara så att man var tvungen att ta veckovila just när man behövdes som bäst.

Ibland kan vi slå knut på oss själva med vällovliga och välvilliga regelverk. Vi vill ha utvilade yrkeschaufförer på vägarna och ett regelverk som är lika för alla och som inte gynnar osund konkurrens. Samtidigt måste snöröjningen vid extrema förhållanden fungera.

Förut har polisen kunnat ge dispens vid liknande förhållanden, nu har Transportstyrelsen tagit över och man tolkar EU-reglerna så att det inte går att ge dispens för ”jourplogare” som även har annan körning.

På något sätt måste det här lösas, det är definitivt inte säkert att ha oplogade vägar under extremt snöfall. Det går knappast att anställa klasar av plogare som ska stå standby ”utifall att” och även om man skulle vilja tror jag inte att de förarna finns.

 

http://www.nsd.se/nyheter/lulea/artikel.aspx?ArticleId=7314463