Dragit värre

Nylossad bil från staterna

Vi har i många år följt med vänner på dragracing tävlingar, så jag har väl vetat på ett ungefär vad det handlar om. Hösten 2007, på väg hem från sista tävlingen i sundsvall så sa jag till Åke, det skulle vara kul att testa köra dragracing. Vem har inte stått vid rödljuset och varvat motorn för att ta sig iväg snabbast?

Vi satt och surrade om detta hela vägen hem och mer eller mindre bestämde vi oss för att testa. Jag fixade fram pengar genom ett bankbesök och sedan letade vi upp ett lämpligt objekt från staterna. Bilen kom hem i februari ifjol och dessförinnan hade vi köpt oss en ny buss, vi är ju som tvungna att få med oss bilen på tävlingarna, det är en sån där bil som man inte just gärna vill fara och tanka upp nå ofta. Precis likadant är det med cheven jag sitter och kör till vardags, den tar sina 2-2½ liter/mil och det kostar, kan jag lova. Men omtänksam som han är, min man, så tycker han att det är viktigare att jag och Jennifer sitter säkert då vi är ute och kör än att man sitter i en liten sk-t bil som kan damma av vägen om en mindre lastbil passerar. Jag gillar dessutom den där bilen, det är som att sitta i vardagsrums soffan och köra.

Nåväl, helgen efter midsommar ifjol så tog vi vårt pick och pack och drog iväg ner till Västerås där jag körde upp för dragracinglicensen. Theresé stod och filmade alltihop, och det var ett litet spektakel innan det var gjort. Jag ville ju veta vart man skulle stanna, hur man skulle köra tillbaka osv. Det talade tävlingsledaren om för mig men han informerade mig fel så jag bromsade innan mållinjen?jaja ingen fara, det licenskörningen går ut på är att visa att man kan granen, vet hur man tolkar tecknen dom ger en och att man kan göra en burnout. Vilket min svärson visade mig en dag innan Västerås. Det kan låta som en enkel sak men man ska ha den rätta knycken, för att lyckas.

Nu har bilen stått undangömd under vintern men så igår var det dags att starta upp den och få hem den till vårat garage. Det blir lite enklare att meka med den om man slipper en massa arbete bara för att ta fram den vare gång det ska skruvas. Den gick igång ganska smärtfritt och ljudet lät precis som jag kom ihåg det.

Fick klagomål på (o)ljudet då jag skulle regbesiktiga den. Han tyckte att den levde om för mycket. Sen saknades chassinumret så jag sa att jag skulle fixa det och komma tillbaka.

Åke fixade ljuddämparen, förlängde den så att ljudet inte studsade rätt ner i backen och stoppade in lite nät. Sen stansade han in numret och jag åkte tillbaka. Pekade ut vart siffrorna satt och sträckte fram ett par hörselproppar åt besiktningsmannen och sa att han skulle sätta in dom innan han testade ljudet. Han tvärstirrade på mig, på propparna sedan brast han ut i ett jättegarv. Vaaa sa han, har ni inte fixat ljudet? Jo sa jag det är gjort, men om det blev någon större skillnad ska vara osagt. Bilen gick i alla fall igenom och han fortsatte skratta mellan varven. Kul att kunna glädja någon.

Nu ska jag strax ut på min elva promenad med grannen. Vi går 45-50 minuter varje dag, det brukar bli vid elva tiden sedan går jag själv 1-1½ timme utöver det, varje dag så det blir en hel del promenader. Ha en lugn söndag!