God morgon!

Vi satt bakom väggen i förrgår, några grannar och jag. Det har blivit en liten vana att göra det. Allting började egentligen för 2 år sedan eller 3 vårar tillbaka. Jag hade gått ut för att sitta på gården och läsa en bok, i värmen, och det går bara en liten stund så kommer en kvinna fram och frågar om hon och hennes väninna får sätta sig bredvid mig i gräset. Mjo, sa jag, det går väl bra. Sen kom en till granne ut och en tredje och det blev bestämt att vi skulle dricka kaffe på eftermiddagen. Sen har det fortsatt av bara farten. Ifjol satt vi nog som mest därute, 15-16 personer. När man kom hem från jobbet så tjoade det därborta vid utemöblerna, Hallå, det är kaffe klockan 2. Man vinkade tillbaka för att ge tecken om att man hört vad dom sa och gick upp för att byta om och ta med sig en kaffekopp ut.

Så där har det alltså fortsatt till dags datum med den skillnaden att på vintern, sitter vi inte ute utan då träffas vi i bastun. Även fast det bara är 3 stycken som brukar sitta i själva bastun, resten av gänget kommer en stund senare och då fikar vi, berättar historier och skrattar åt det mesta. Nu har jag ju dessutom fått sällskap av några stycken då jag är ute och promenerar, så vi har setts varje dag med start i januari i år.

Folk som går förbi då vi sitter ute säger att vi ser ut att ha det så trevligt, jamen säger vi det är ju bara du/ni kommer och sätter er också. Vi har inte inmutat gården fast det kan upplevas som det, luften är fri och utemöblerna (med undantag av egna dit burna stolar) tillhör föreningen, så det är bara att slå sig ner.

Dom brukar kalla oss för trädgårdsföreningen, namnet kommer sig av att två av grannarna har en liten lott på gården som dom pysslar med och sätter blommor och sår frön i, men det är som sagt bara dom två som gör det, vi andra får vara smakråd eller komma med tips och idéer om vi har några. Om inte annat så får vi njuta av färgprakten som blir därute och har vi tur så kan man få smaka på en jordgubbe då tiden är inne.

Några gröna fingrar har jag aldrig haft och kommer förmodligen aldrig att få heller. Jag vattnar våra stackars blommor då dom skriker efter vatten, och rätt var det är så blommar någon av växterna, då har jag hört att dom kan göra det då dom blivit utsvulten, det är ett sista rop på hjälp. Fast det är ju bra, då ser jag ju dom och blir påmind om att dom vill ha lite vätska.

Idag är det arbete som väntar och promenad vid halvtre tiden. Får se om det blir någon värme under dagen eller om det ska vara sån där snålblåst igen. Ha en bra dag!