Nycklar

God morgon! Vill börja med att tacka dig, ’Lisbet – bloggen bredvid’, för din kommentar i min förra blogg. Det är alltid roligt att höra att någon läser vad man skriver och dessutom tycker det är bra. Det är kul med feed back. Men jag vet också att man ibland, inte ens vet vad man ska kommentera, även fast man läser någons blogg, tycker det är underhållande eller att man håller med. Jag är nog precis som du i det fallet. Nåväl.

Min mormor, bodde för längesedan i det hus som vi nu har som vinterbostad då vi åker upp till stugan. Det huset kallar vi för storstugan och har alltid gjort så. 100 meter bakom storstugan så står det en gammal ombyggd hölada från slutet av 1800-talet. Min pappa och ingifta morbror, har inrett höladan så dom har hälften var som bostad, uppe på vinden byggde dom varsitt stort rum som jag och min storebror fick som vårat och på den andra sidan bodde då våra 2 kusiner. Det huset har vi döpt till lon och där bor mina föräldrar på somrarna, och i den andra halvan huserar då min moster och hennes man.

Nå, när nu min mormor bodde där, så kom jag ihåg en speciell gång, alla var samlade i storstugan, min morbror, mina föräldrar, min farbror med familj, ja det var en hel hög med människor därinne i storstugan. Jag och min kusin Fredrik stod ute på trappen då jag upptäcker att nyckeln sitter i dörren.

Min kusin är förståndshandikappad och var kanske av den anledningen inte så svår att få att säga precis vad jag ville. Jag frågade honom om jag skulle låsa dörren. Jag tycks till och med komma ihåg att jag sa det på ett sånt där övertygande sätt som om det skulle bli jättekul om jag gjorde det. Jaa, svarade han och jag låste dörren.

Sen går vi ut på gräsmattan och jag frågar lika övertygande om jag ska kasta nyckeln, Jaa, säger han lika extatiskt som förra gången och jag kastar givetvis nyckeln åt fanders. Fråga mig inte vad jag tänkte på.

Sen upptäcker förstås alla människor inne i storstugan att dörren inte går att låsa upp, det blir ett jädrans liv därinne. Jag springer till lon och låser in mig där. Sen kommer min morbror som har hoppat ut genom fönstret och säger att om jag öppnar dörren så ska jag få rida på hans axlar och så ville han att jag skulle visa vart jag stod då jag kastade nyckeln. Jag gjorde detta men jag kunde inte erkänna att det var jag som kommit på den dumma idén utan jag sa ju att det var Fredrik som tyckte att jag skulle låsa dörren och sedan slänga nyckeln. Det var ju till viss del sant, enda skillnaden var att påhittet var mitt från början.

Han blev aldrig oskyldigt dömd, dom fattade att det var jag som var skurken, dom kanske hade börjat inse att jag inte var guds bästa barn. Eller kanske rättare sagt, jag var ett väldigt påhittigt och initiativrikt barn, hahahaha.

Idag är det grundskolornas avslutning och jag ska föla med Jennifer dit, ganska typiskt att det skulle bli sånt här väder, hon som skulle ha kortbyxor, kortärmad och flipp flopps, jo tjena. Nä, men vi och ni får ha en bra dag trots det.