ÖKA ÖHMAN!!!

Bogserad med spännband

Lördagens goda intentioner gick upp i rök. Kan ni ge er på en gissning på hur lång tid det tog att ta oss från Umeå till Maltträsk, en sträcka på ca 11,5 mil? Jo från det att vi lämnade västerslätt till vi var framme så hade det gått 6 timmar. Och hur kan man lyckas med det?

Man kan glömma att tanka upp bussen i lagom tid så man åker på soppatorsk efter 3 kilometer i en svacka mellan uppåt och utför. Vi hade tur och kunde rulla in på en parkeringsplats men sen vet alla som har haft ett diesel fordon att man kan inte bara fylla på tanken utan allt ska luftas och dieseln ska handpumpas fram till ventilerna eller vad det nu heter. Och där man nu ska göra detta ligger inte helt öppet. Hela motorhuven som sitter inne i bussen ska lyftas bort och andra saker ska flyttas på innan man kommer åt. Åke luftade och pumpade och jag fick sitta bakom ratten och provstarta 1000 gånger.

Sen startade den helt plötsligt, jag satt och gasade och Åke lade tillbaka allt på plats, jag frågar om jag törs släppa gasen, jo säger Åke, vilket jag gör och sedan hurvas den till och stannar igen. Upp med hela skiten igen och börjar om från början. Sen startar den igen och vi hinner upp för backen och närmar oss rödlysena där man kan svänga in till Media Markt och där dör den av igen. Vet inte hur många gånger vi fick göra om samma sak. Sen lade startmotorn av, den bara klickade. Åke kröp under bussen med hammaren och gav den några smällar så funkade den ett tag till.

Samma procedur fick göras om med jämna mellanrum. Men vi fick aldrig något liv i bussen, däremot upptäcker Åke en massa skit i filtren så antagligen har den inte bara sugit upp all diesel som fanns i tanken utan där fanns det också, förmodligen en massa skräp och av den anledningen så startar nu inte bussen.

Han ringer till Öhman, som sitter på Gammlia och frågar om han kan komma och bogsera bort oss från vägen och det kunde han.

Det är nu det blir spännande. Vi har nämligen ingenstans att sätta fast en dragstång utan han ska bogsera oss efter lastbilen med ett spännband. Mm, det skulle väl funka bra men ett annat problem är att vi inte har några bromsar överhuvudtaget och när vi rundat Media Markt så blir det lätt utför.

Vi kommer sååå nära lastbilen att Åke säger att han skulle ha kunnat läsa det finstilta på regskylten. Han sitter med mobilen och pratar med Öhman under hela tiden och när han upptäcker att inga bromsar finns så börjar han lite lätt att säga till Öhman, -Öka Öhman, sen upprepar han lite högre, -Öka Öhman, och en gång till sedan skriker både jag och Jennifer GAAASA. Och då äntligen blir det lite fart på lastbilen med bara någon decimeter tillgodo. Detta upprepas också vid tre tillfällen och Jennifer säger att hon får ont i magen. Klart som tusan att hon får men det hade nog inte blivit någon större katastrof för så stor fart hade vi ju inte.

Sedan åker Åke med Öhman hem till oss och hämtar Cheven medan jag och Jennifer steker upp några grillkorvar som då får bli våran lunch istället för våfflorna som Lena skulle bjuda oss på då vi kom fram.

Lasta över allt vi skulle ha med oss och fick då äntligen lämna Umeå. Var framme strax efter 17 och då var Anders på lämpligt gott humör. Han som åkt dit enkom för att få klippa gräset innan midsommar och han lyckades paja startmotorn till gräsklipparen.

Nåja, säger vi, vi fick i alla fall äta en god middag, Åke och Anders fick sätta upp en termometer, hämta traktorn och klyva lite ved. Vi hade dessutom tur att vi inte hade med oss katterna, för hur hade det sett ut med allt vi fick uppleva, dom hade ju varit hysteriska och vilken tur att det hände den här helgen och inte nästa, då vi ska upp och fira midsommar. Och en jädra röta var det att vi inte fick soppatorsk i en utförsbacke, då hade vi nog dundrat in i lastbilen med en stor smäll. Jaja, det bidde ju inte så tokigt till slut och sedan har vi ju ännu en historia att berätta. Detta är egentligen min och Åkes vardag, det händer något, alltjämnt.